Etikett: Enya

Positivt! Always…

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 september 2018 kl 08:02, Bli först att kommentera

Inneliv igår, endast snabba promenader i omgivningarna, med hunden:

Sängen verkar bli såld, kommer en och betalar ikväll, gick lite snabbare att lägga ut den på blocket än att lägga ut på FB och här 😀 Men det är klart, söker man nåt specifikt, så letar man väl först på annons sidor där man kan söka efter det man vill ha.

Sen ids man väl inte betala för en annons då det är billigare saker man vill sälja, det lönar sig inte så mycket.

Tänkte inte skriva nåt om valet, utan oavsett vad som blir tänker jag göra som Nicco, hon skickade denna till mig:

Enkelt va? 😀 Eller varför inte kolla på Hilding, kanske nåt att ta efter:

Kul att bli väckt av katten 20 minuter innan alarmet skulle slå igång. 5.10, satt hon och jalmade som tusan. Och ganska snart blev jag varse om hur hon kunde låta så mycket. Hon hade fått upp källardörren och satt nu utanför halldörren och var förbannad över att den var stängd…*suck*

Nåväl, känns som om vi kan vara extra snälla mot henne nu, hon har sjangserat och mår förmodligen inte så bra. Hon har ju nåt som heter forl, en tandsjukdom som gör att tänderna ruttnar, och för några dagar sedan såg jag att hennes hörntand farit. Nu har hon inte mycket kvar att tugga med.

Sedan gör hon som Enya gjorde på slutet, går inte alla gånger på lådan, utan gör sina behov på golvet därnere. Så jag har beslutat att korta av hennes lidande. Hon är ju snart 14 år och inte kommer hon att bli bättre. Nu handlar det mer om när man känner att man kan släppa taget…en dag till…och en dag till…kanske nästa vecka…ja, ni som har eller har haft djur, förstår vad jag menar.

Samtidigt som man inte vill att någon ska lida, och det är djuret man ska tänka på, inte en själv.

Önskar er alla en fin måndag!

Dom gör sig bäst utomhus!

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 april 2018 kl 08:28, Bli först att kommentera

Satt ute i den gassande solen igår (ja ok, jag överdriver lite, gassande var väl att ta i, men den gav lite värme i alla fall).

Skulle vara chaufför till Nicco igår kväll, så jag fördrev tiden lite, i väntan på det, med att åka till mamma efter att vi intagit middagen. Hon hade besök av två väninnor, och vi satt ute på balkongen och drack kaffe och berättade den ena historien efter den andra.

Kom in på fåglar, och mamma berättade om en pärluggla, som dundrat in i fönstret uppe i Norum:

Bild hittade jag HÄR

Pappa gick ut och plockade upp ugglan och satte den på hans finger, där ugglan knep ihop klorna runt fingret och satt och såg aningens storögd ut. Pappa satte sedan upp ugglan på en stege som stod därute och där satt den en stund tills den samlat mod och sedan flaxade den iväg.

Han hade tur, hördes det som sedan…pappa alltså (ja ugglan också förstås, den överlevde ju). Tydligen så släpper inte pärlugglan greppet om dom håller fast nåt, dom tror ju att det är ett byte. Hade ju varit kul om den vägrat släppa hans finger 😀

Jag berättade om den där dråpliga synen som mötte oss, den 20 september, 2014, och vi hade varit på Shang-Hai och käkat lunch med Tina och Christian. Och här saxar jag in text från det blogginlägget: ”När vi kom hem…ja jösses. Åke sätter sig ute på en stol, jag och Nicco låser upp och går in för att hälsa på Winstone som är lika glad som alltid då vi kommer hem, spelar ingen roll om vi varit borta 10 minuter eller 1 timme, plötsligt en ganska rejäl smäll utifrån köket???

Vi tittar på varandra, ungefär som: Vad f-n har nu katterna hittat på??? Nicco tvär smyger fram till köksdörren för att tro sig hinna se vad dom gör, men hon möter bägge katterna i hallen och det låter fortfarande i köket…*skräck*

Sen skriker hon…

Det är en kaja i köksfönstret…inte utanför, utan på insidan, vi skriker nog bägge två, jag tar Winstone och sätter fast honom ute, påkallar Åke som inte heller fattat vad vi hållit på med, bankat så där på fönstret, fast det var ju den lilla kajan som ville ut, inte vi.

Åke kommer in och får tag i den då den flaxat ut i hallen och satt sig i Enyas matfönster, han kommer ut på bron med den, öppnar sina händer och där gjorde den ett snyggt sorti och flaxade iväg som om inget hade hänt.

Jag vänder mig om och tittar på Eloise som sitter därinne i hallen, hennes min är obetalbar…dom största ögonen ever, och munnen lätt öppen, stel som en pinne och bara stirrar ut. Hon tänker säkert: WHAT THE FUUUDGE, var det där??? Alternativt: VAD GÖR DU??? Släpp INTE ut den, jag vill HA…

Den blev städning, så där på lördags eftermiddagen, pippin hade varit in i kök, hall, och tv rum, tippat ut någon blomma så där och bokstavligt talat, skitit i att den var inomhus. Vilken cirkus det måste ha varit här.” Slut saxat

Jo det kan vara roligt med fåglar…ibland. Men dom gör sig bäst utomhus 😀

Hoppas att solen lyser mycket hos er som den gör här, ha det gott, allihop!

Karl-Fredrik, Kent-Ola, Knut-Frans?

Av Maria Lundmark Hällsten, 27 november 2017 kl 10:32, 1 kommentar

Jag var ute med Winstone och passerade en liten träd dunge och hörde plötsligt ett ljud, som en katt i nöd. Jag tänkte genast att det kom från ett träd, och saktade ner mina steg för att kolla igenom trädtopparna.

Ljudet tystnade, jamen såklart, om jag har en hund med mig så vill den väl inte röja sitt utsatta läge. Vad gör man? Jag ser ingenting och börjar gå hemåt med långsamma steg och med spetsade öron. Och vilken lättnad, ljudet kommer igen, nu mera klart och jag lokaliserar det med en gång.

Det är ingen katt, utan en familj med mamma, pappa och ett bångstyrigt barn som inte vill gå dit dom nu har tänkt sig. Och den pojken, låter exakt som en katt som högljutt protesterar eller skriker på hjälp 😀

När jag skriver om detta så poppar det upp en massa katter i huvudet och vad man hört eller upplevt själv, då det gäller dessa finurliga djur. Vi satt en sommardag, uppe vid eldstaden i stugan, och då kommer Stellan dit. En som är året runt boende, på andra sidan vägskälet.

Han ställer sig bredbent med armarna i kors över bröstet och frågar om nån har sett K-F. Jag tror att vi alla som satt där, såg ut som stora frågetecken, och vi undrade nog vad K-F kunde vara förkortning på. Hm…Karl-Fredrik, Kent-Ola, Knut-Frans, Kurt-Filip…nä, inget namn som rullade lätt i munnen.

Så vi frågade lite försynt…K-F, vem är det? Jamen kattfan, svarade han, hahaa…ja, deras katt var alltså på rymmen, och han var kanske lite lätt irriterad över rymningsförsöket. Och här, bilder jag tog förra sommaren, uppe i stugan, på en lös springande katt, fast den här fick vi veta, var inte på rymmen, däremot på råttjakt och inte alls blyg inför oss eller Winstone.

Det är jättehalkigt ute, bara så ni vet, och jag tror att jag ska leta upp ett par broddar jag kan använda inför nästa promenad. Det blir en lättsam vecka, jag jobbar 2 dagar och blir ledig i 5…vilket lyx, I love my schema 😀 Önskar er alla en fin måndag!

Silvertejpskonsulent…

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 oktober 2017 kl 09:23, Bli först att kommentera

Igår, var det 7 år sedan jag började jobba hos min brukare…otroligt, känns som ifjol…fast ändå inte. Konstig känsla, det där! Precis som när vi gick över till Jan A och Ingegerd igår kväll. Nicco och Winstone följde med på promenaden över och då vi kom in på ”vår” gamla gård, sa Nicco att det kändes som vant…hur mycket har inte hon gått där.

Fast för mig, finns det ingen känsla över hem överhuvudtaget och det kanske är ännu konstigare, vi bodde ju ändå där i 17 år…ish. Men, hem är väl förmodligen vart jag lagt min hatt, eller vart man har sin familj och sina saker. Eller viktigast av allt, vart man har sitt hjärta!

Vi fick oss en fördrink då kommit oss innanför dörren, hos Jannes, god var den:

Bananlikör, Vodka och Champis. Maten var precis som vanligt, jättegod, kött med en gratäng och sallad till, och efterrätt…en smarrig paj med hallon och vit choklad, jojo!!! Och vi fick testa en apöl:

Fast betyget blev nog bara 2 apor av 5, den var lite speciell i smaken, inte så där rund och mjuk så det rullade runt i munnen, utan mera åt det spetsiga hållet, men det är kul att testa nya saker 😀

Ska ni gissa vad vi gjorde mellan rätterna och efteråt?………………..Pratade, och här var ämnena blandade, silvertejp, kom upp på tapeten…ja inte bokstavligt talat, men jag tänkte att man kanske skulle starta upp en liten ambulerande firma som silvertejpskonsulent.

Jag kan åka runt och tejpa igen ventilerna där det drar kallt, och vid sidan om kan jag sälja måttbeställda plastpåsar att fästa i köksfläkten…jo, jag är allvarlig, dom har såna problem i huset att det drar överallt och det är ingen sak att känna vad grannarna lagar för mat, oset kommer in via fläktsystemet.

Jag kommer ju osökt ihåg hur det var då vi bodde där…jisses. Ja vi hade ju den där brevlådan som satt på insidan dörren, för att våra katter inte skulle käka upp posten, nåt som dom annars roade sig med:

Och det var sånt jäkla drag i lådan då man öppnade den, så var det som att åka 120 efter E4:n, ner cabbat…och sedan var det ett evigt visslande inne på toaletten. Det var tider, det! 😀

Sen gjorde vi faktiskt mer än att bara prata, Janne körde igång musik och vi gissade hej vilt, vilka låtar eller grupper som spelades. Jan B och Kerstin, var också med…en mycket trevlig kväll, med andra ord. Och idag, händer det nog inte så mycket gissar jag, vi kan behöva vila lite, tänkte jag 😀

Hoppas på en fin söndag, för er alla!

Gissa vad som hände sen…

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 juli 2017 kl 07:50, Bli först att kommentera

Det var inte lätt igår, och det är nåt som aldrig kommer att bli lätt heller, att bestämma sig för att ta bort sitt husdjur, är nåt av det absolut värsta som finns. Jag tänker i alla fall ge en eloge till Vettris på mariedal, dit vi vände oss. Dom hade gjort i ordning ett rum, tänt ljus, dom var lugna, trevliga, och tillmötesgående, så även om det var tufft så kändes det ändå rätt, på nåt sätt.

Jag satte igång att städa/sanera nere i källaren igår, sopa, dammsuga, torka golvet, inte bara en gång utan två. Tvättade upp dynor från klätterträden, slängde iväg bägge kattlådorna, och satte dit en alldeles ny. I övrigt kommer vi nog att bara fortsätta som vanligt.

Just nu ligger Eloise nere vid mina fötter, sträcker ut sig och kurrar, hon verkar må gott, fast vad vet vi om deras tankar och känslor…här en bild på hon och Enya, innan dom vuxit till sig och fått sin halskrage…då mådde dom gott ihop:

På tal om katter, så kom jag att tänka på vad min moster och hennes man berättade för x antal år sedan. Jag tror att jag skrivit det förut, men den tål att upprepas, den lilla historien.

Det var nån av deras grannar som hade en katt, som älskade att ligga ovanpå att skåp i köket. Katter brukar ju normalt vilja ha lite höjd under sig, för att kunna ligga på span och vara fredade.

Denna dag skulle det stekas plättar, och plättsmeten förbereddes och ställdes på bänken…som satt under det där skåpet, där nu katten intagit sin plats…det var olyckligt. Tydligen så kom katten på glid, av någon outgrundlig anledning och halkade/föll, rätt ner i plättsmetsbunken.

Ni kan ju gissa vad som hände efter det…katten upp ur bunken och sedan järnet runt hela huset, med plättsmeten stänkandes runt väggarna. Hahaa…kul att städa upp den sörjan sedan! 😀

Ser ut att bli en underbart fin dag, jag får lunchbesök, Helena kommer och joinar mig i solen. Sen får jag ta tag i städandet i bussen, men det lär jag inte göra om det är molnfritt ute, jag kan ju vänta till eftermiddagen, eller…imorgon, eller på söndag…tur man har semester 😀

Önskar er alla en fin fredag!

I livets olika skeenden…

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 juli 2017 kl 09:40, 8 kommentarer

Jag skriver alltid mina inlägg i ett word dokumet, bara så där, just in case, så finns det ju kvar om datorn, tillfälligt skulle kajka ihop. Och jag namnger dom med dagens datum. Så skrev jag dagens datum och *pling*, pappa skulle ha fyllt 71 år idag, om han hade levt. Här en bild på han och mamma, i tidig ålder:

Tycker att det känns knepigt att säga grattis…till vadå…han finns ju inte längre, däremot kan man ju tänka på alla dom gånger vi firat honom, och att det är det, som är speciellt, inte att han hade blivit ett år äldre, om han hade funnits kvar.

Vi pratade om honom, bara för några dagar sedan, jag och mamma. Det var nån händelse som gjorde att hon påmindes om honom och hon tyckte att det blev jobbigt. Ja sa jag, så där är det…även för mig. Det går bra att prata och att minnas, men visst är det ändå som man säger om tiden…det läker, men man glömmer inte. Man tänker inte konstant på hur det var, och hur det blev,och saknaden.

Men, i början av någons bortgång, så är det väldigt svårt att se framåt, och att tro, att den dagen kommer då det känns lättare att vara tillbaka i vardagen. Och det höll hon med om. Däremot ska man passa sig för att säga såna saker, till någon som förlorat en nära…det är bättre att bara bekräfta deras förlust och att man förstår att det är jobbigt. Att säga att det kommer att bli bättre, är sällan någon tröst i just den stunden.

Idag är och kommer det att bli en sorglig dag på många sätt, vi ska ta bort våran lilla diva, Enya.

Katten som inte mår så bra. Nu har vi väntat…inbillat oss, testat och försökt, med allt möjligt, utan resultat, så för hennes bästa, så tog vi det beslutet, att låta henne slippa allt detta. Känns tufft, och jag påminns ännu en gång varför jag för 13 år sedan sa, att jag ALDRIG mer, skulle ha några djur. Det var då vi var tvungna att ta bort Kisen. Och inte lyssnade jag på vad jag sa…

Jag önskar er alla en bra dag, jag ska försöka att göra den så bra jag kan!

Gör samma misstag, gång på gång!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 31 maj 2017 kl 08:11, Bli först att kommentera

I lördags, hade jag en lite papperspåse, härinne på tvrumsgolvet (ja jag vet, ordningen är inte helt som den ska) och jag hade varit in en sväng på Ica, kom hem och då var min kusin Andre, här, på en kort visit. Vi stod inne i köket och plötsligt sätter katterna igång, det är ett jädrans morrande och fräsande.

Nå, vi pratar klart, säger hej då, jag går in i tv rummet och då ligger papperspåsen uppe på soffan. Jag fattar ju med en gång vad som hänt. Eloise, den nyfikne katten, har försökt tränga sig in i en väldigt liten påse, och den har fastnat. Det där har hänt förut, det är ALLTID Eloise som fastnar, och Enya som blir vettskrämd.

Nu satt Eloise uppe på soffan, bredvid påsen, och Enya under bordet med tallriks stora ögon.

Det slutar inte här…jag vet inte varför, men jag tar ner påsen igen, och ställer den vid sidan av soffan. Jag har säkert en baktanke med det, eller så har jag bara tänkt ta bort den då jag går ut ur rummet nästa gång, men jag glömmer den.

På söndagen jobbar jag mitt 13 timmars pass, kommer hem och Åke berättar att det blivit ett fruktansvärt liv i tv rummet, under dagen. Han går in dit och guess what…Eloise sitter med påsen på sig…och Enya fräser åt eländet. Alltså…*suck*, varför gör man samma misstag gång på gång…

Jajaja…jag vet. jag är inte ett dugg bättre själv, jag hade ju kunnat ta bort påsen 😀

Igår blev det ju ett besök hos tandläkaren, han var klar på tio minuter…vilken lön dom måste ha…nu har jag, tack vare rotfyllningen jag gjorde tidigare, ett rätt hyfsat pris, 650 svenska enkronor för en gammal fyllning som inte ville hänga med längre…men ändå. Vad hade det gått loss på till ordinarie pris?

Sen blev det arbetsplatsträff med en liten twist. Efter genomgång av protokoll så överraskade vi en av kollegorna med en babyshower, ännu en till som ska ha barn inom kort. Och den vi överraskade sist, kom förbi med hennes nyfödde son, och bjöd oss alla på en supergod lunch.

Hem och ut med hunden, sen kaffe hos mamma:

Åke började gräva upp rabatten och jag satte om lite blommor inne. En verksam dag, med andra ord. Kanske blir nåt liknade idag, vi får se. Önskar er alla en fin onsdag!

Sista rycket är gjort…

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 maj 2017 kl 07:52, Bli först att kommentera

Dom har hållit på, ja, dom håller på än, med utgrävningar på den lilla gräsplätten, vid sidan om oss. För några år sedan var det väl uppe på tapeten att dom tänkt bygga ett höghus där, men det bidde inget av dom planerna.

Jag tänkte nu först, att dom äntligen friserar till trädet/busken, som stått där i ena hörnet, men sen kom det traktorer och grävmaskinerna, folk som sprang och spraymålade på gräsmattan, ja, något annat var definitivt på gång.

Nicco fotade i förrgår, och hon tyckte att det såg ut som dom planerat in nån park, av nåt slag. En grusgång, höll på ta form.

Så stötte jag på grannfrun igår, och hennes nyfikenhet hade tagit överhand och hon hade gått och frågat dom, vad dom höll på med. Hon och en annan granne hade fått vissa farhågor om att det kanske höll på styckas ut tomter. Men nej, Niccos teori stämde, här ska det nu bli en fin park, med bänkar, blommor och buskar…det tackar vi för blir säkert fint 😀

Åkes bil, Mazdan, gick däremot inte fint, då han kom hem, utan den gjorde sista rycket igår…och har nu gått in i Mazda himlen, eller himmelskroten. Så typiskt…nåja, det var väl inte oväntat, ändå, men det är så tråkigt då det händer. Synd att den inte brann upp, innan…vi fick ju ett brev från Mazda för ett tag sedan att dom upptäckt ett fel på tändningslåset, på just den bilmodellen, vilket kunde leda till en brand, och dom ville att man skulle åka till närmsta verkstad för att få det åtgärdat…hm. Nä, inget vill gå vår väg…

Fast man ska väl vara glad för det med, hade den mot all förmodan, börjat brinna, så hade det kunnat bli betydligt allvarligare än bara en bilbrand, så…vi är glad ändå…säger vi 😀

Ännu gladare blir vi ikväll, då vi sitter på flyget och lämnar alla måsten bakom oss för några dagar. Kommer att kännas sjukt konstigt, att inte ens ha en hund att behöva gå ut med…och guess what, Theresé och Anders har ju en diskmaskin hemma…ren semester, med andra ord.

Jag och Nicco tog en lunch buffé på Banthai igår…det är också lite av semester, att inte behöva fixa nåt själv, eller hur?

Jag fick ett brev igår och en bekräftelse på några som ska komma och fira min kommande 50 årsdag, kolla bara:

Och katterna, leker fortfarande med skokartongen, viket fynd jag gjorde, mer skokartonger till katterna!!!

Önskar er alla en fin torsdag!

Kommer du ihåg? Inte jag…

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 maj 2017 kl 08:35, Bli först att kommentera

Jag åkte iväg på Stadium igår, i jakten på ett par Vans skor, som jag tänkt mig, fast det hittade jag inte där. Fanns bara 2-3 olika par men inte ett enda i rätt storlek och inte den modellen jag ville ha. Näpp, men jag kände mig ändå nödbedd att köpa mig ett par skor i alla fall, mina håller på vara i dåligt skick, så det fick bli ett par Nike skor…men ve och fasa varför, måste dom blanda in rosa i skorna…HUVVA!!!

Tur jag kan dölja färgen med byxorna som går en bit över skon, annars hade jag blivit olycklig. Hittade en lättare/nättare jacka till Åke också, så han slipper åka ner till Järlåsa i vinterjackan, vi tror fortfarande, stenhårt på att det är sommar därnere.

Glad över skokartongen, blev då katterna. Eloise var först på plats, 30 sekunder efter jag la ner den på golvet, så tryckte hon ner sig i den. Man fattar inte på bilden, hur stor katten är och hur liten kartongen är i jämförelse, svårt att få till en bra bild på det.

Så fort hon steg ur så tog Enya plats…inte utan bök, men till sist så…

Och så där bytte dom av varandra hela kvällen, lite roar små katterna 😀

Själv kan man ju roa sig med att glömma bort saker och sedan skratta åt eländet. Nicco sa nåt igår kväll…och se, nu kommer jag inte ens ihåg vad det var, men jag svarade i alla fall med: ”Ja, det var ju ungefär som när jag i förrgår, skulle koka potatis i mikron…och när det gått 3-4 minuter så passerar jag diskbänken och gissa vad som står där…jo, bunken med potatisen”. Snålkoke pären, kunde det ha blivit, om jag inte upptäckt misstaget 😀

Bilden finns på pinterrest.com

Idag blir det nog att städa lite, bära upp resväskan från källaren och påbörja nån typ av ”komihågatttamedlista” och sedan bocka av på den. Och sedan försöka att inte ta med för mycket…det vanliga, jamen den där kan vara bra att ha, och tänk om det där händer, och det kanske regnar, eller snöar, vad har man då på fötterna.

Detta är då en stor fördel då vi tar bussen, då behövs ingen resväska utan då fylls garderober och annat med allt vi kan tänkas vilja ha, och det som inte används får ligga kvar tills man höstar bussen igen.

Önskar er alla en trevlig onsdag!

Inte vilken dag som helst…

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 maj 2017 kl 07:32, Bli först att kommentera

Såg precis att det är kardemumma bullens dag, idag, ojdå. Fast baka bullar tänker jag inte göra, tycker dock att det är jättegott med kardemumma i både kladdkakor och sockerkakor. Nåja, det finns tid och plats för allting, och just nu, tänker jag att det inte finns tid för nån bakning, nopp, jag står över.

Ska hämta Nicco på flyget efter nio, kanske jag knådar ihop och gräddar några scones, det är gott 😀

Vi har massor med bergfinkar här på gården, inget som vi sett förut, undrar om tiden är ur led, eller om den bara hoppat några år, och att vi missat dom förut? Åke kollar fågelmatar röret, hela tiden och det tar slut på ett kick.

En stackare flög in i fönstret igår, det var den jag fotade uppifrån, som tur var, klarade den sig bra, blev nog bara tillfälligt yrslig, men jag fattar inte hur den kunde köra in i fönstret, vi hade ingen dörr öppen in till matrummet, för då kan dom ju tro att man kan flyga rätt igenom.

Fast det är klart, den kan ju ha blivit jagad av en annan fågel.

Kommer osökt ihåg 21/9-2014 och vi hade käkat lunch på Shanghai, med Christian och Tina, och kom hem till ett smärre kaos, och jag citerar från det blogginlägget:

”…plötsligt en ganska rejäl smäll utifrån köket???
Vi tittar på varandra, ungefär som: Vad f-n har nu katterna hittat på??? Nicco tvär smyger fram till köksdörren för att tro sig hinna se vad dom gör, men hon möter bägge katterna i hallen och det låter fortfarande i köket…*skräck*

Sen skriker hon…

Två bilder därifrån:

Ja, huvva, inte vill man ha dom inomhus i alla fall 😀

Önskar er alla en fin måndag!

Etikett: Enya

Positivt! Always…

Dom gör sig bäst utomhus!

Karl-Fredrik, Kent-Ola, Knut-Frans?

Silvertejpskonsulent…

Gissa vad som hände sen…

I livets olika skeenden…

Gör samma misstag, gång på gång!!!

Sista rycket är gjort…

Kommer du ihåg? Inte jag…

Inte vilken dag som helst…

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten