Etikett: ett år

Är det en dag eller ett år, månntro?

Av , , Bli först att kommentera 14

Så var man en dag äldre än igår, men på papperet ett helt år äldre, det året gick fort :D

Screenshot 2019-06-12 08.37.23 Winstone var den förste att ge mig en present…en nattlig promenad i soluppgången! Jodå, den killen kan han :D

DSC01149Han kom tassandes vid halvtvå i natt, ställer sig och tittar på mig, då jag tittar tillbaka viftar han på svansen, ok, det är hans tecken på att det är lite små bråttom. Så det var bara att he sig ut i natten, tack Winstone…tack!

010Varsågod!

Fast ska jag nu vara lite krass, så vann Tina, jag fick ju ett födelsedagskort i lådan, fast en dag för tidigt :D Lite roligt att hon skickar ett med Flamingos och jag hade ett hemma som jag tänkt skicka till henne:

62204926_710348896063245_3145263791344713728_nNu längtar jag lite lätt till fredag så jag får veta vad dom tänkt sig med min tumme och arm, det blir bara värre, och nu finns knappt nån finmotorik i tummen, prova nypa tag i nåt utan att försöka böja tummen. Man vill för in nageln mot pekfingret men det gör så förbaskat ont att det går inte. Jag kan också föreställa mig att det är så här det känns om man brutit en tumme, man är rädd att stöta emot den nånstans…SMÄRTA!!!

Sen, längtar jag ännu mer till lördag :D Faktiskt, för då ska vi ha en partytältsfest. Det har vi nu haft, två somrar på raken eftersom vi råkade fylla jämna år med ett års mellanrum, jag och min käre make Åke.

Och jag tyckte att det var väl tråkigt om man skulle måsta vänta 8 år till, så vi gjorde slag i saken, la ihop våra födelseår, vilket blir en rund och fin (inte jämn) siffra, på 113. Och tar man bort 113 från 2019, så hamnar vi på år 1906, den var jämn :D Och det hände en del det året, som vi kan fira.

För att ta 2 exempel så den 26–27 juni  1906– Körs Världens första Grand Prix-lopp. Tävlingen går på Circuit de la Sarthe nära Le Mans i Frankrike och ungraren Ferenc Szisz vinner.

Och den 3 juli 1906–Badar herrar och damer  tillsammans i skånska Mölle, Sverige vilket blir skandal.

Det är väl nåt att fira det :D

58619731_10157086401671585_2779229666014134272_nNä, nu får det bli frukost och sedan utgång med hunden. Önskar er alla en fin onsdag, kanske vi ses på Gammlia ikväll!

Halv sex i morse…

Av , , Bli först att kommentera 12

”Halv sex i morse, vaknade mamma och tänkte väcka upp pappa och säga att han skulle måsta stiga upp, klockan är ju halv sex, och han hade försovit sig, sedan insåg hon att hon drömt. 45 minuter senare ringer dom från lasarettet och talade om att pappa tog ett sista andetag halv sex och sedan somnade han in.

Kanhända var det en sista hälsning från honom eller så var det en sista hälsning till honom, från mamma”.

Så skrev jag mitt andra stycke i bloggen för ett år sedan… idag är det ett år som gått, sedan pappa dog.

Medan han låg på lasarettet och efter hans död, var det ju mycket prat om honom, vad vi gjort tillsammans, vad han hade sagt om han suttit med oss, och det var först då, som man förstod hur olika vi upplevde honom.

Min storebror, jobbade ju åt honom och därför hade han både en son/pappa relation samt att vara arbetskollega, och det kan aldrig vara lätt, man måste hela tiden skilja på arbete och familj, det kan bli hårfint.

Min lillebror flyttade tidigt till Stockholm, och hade absolut inte samma kontakt med honom som vi andra. Det blev mycket per telefon, samtidigt som dom hade mer kvalitets tid dom gånger han och hans familj kom upp.

Lillasyster Emma fick uppleva honom mer som en pappa i en familj eftersom han då hon föddes, började vara mer hemma (ja mera, inte mycket ändå), så jag vet att dom ofta gjorde utflykter och såna saker.

Själv är mitt första minne med honom, alldeles för oss själva, 1976, då mamma ligger på lasarettet efter deras bilolycka och jag och pappa går ner på Nydala och hyr en sån där trampbåt, och sedan åker vi upp och hälsar på mamma där hon ligger.

Han var ju en arbetsmyra ut i fingerspetsarna, och hade nästan aldrig tid att sitta still. Och som egenföretagare jobbar man alltid mer än heltid. Nu nöjde han sig ju aldrig med bara att ha ett arbete, han donade på med andra saker vid sidan om, så han hade verkligen fullt upp, heeela tiden.

Han drog också ett tungt lass, som ensam inkomsttagare, men han fixade även det och vi var aldrig utan mat på bordet och saker i våra rum, även om man så vackert brukar säga att saker aldrig kan ersätta en förälder.

Om man som barn får välja en förälder kontra sak, så väljer nog dom flesta tid med en mamma eller pappa. Nu hade vi ju vår mamma, så vi led aldrig över det, inte vad jag då kan minnas, han gjorde ju det han kunde för att vi skulle ha det bra, och det hade vi också.

Jag letade nu efter en bild på honom, men fann ingen i mina album, däremot ett på Nicco, där hon sitter i barnvagnen och sover under Theresé konfirmation, och med texten under: Jag somnade i vagnen och även min morfar sover! Ja, så var det faktiskt, då han blev tvungen att stanna av och sitta still då somnade han :)

Ja, som sagt, ett år försvinner i en hast och ska man summera det så undrar man alltid vart tiden tog vägen, vad har man gjort, och hur kunde det gå så snabbt. Jag *suckar* jag, har ingen aning om vad vi gjort, fast året har gått och kanske det är lika så bra, man ska inte titta bakåt så mycket utan istället blicka framåt. Önskar er alla en fin onsdag.

Bilderna är tagen av Theresé Hällsten

DSC_7057_JPG DSC_7058_JPG DSC_7059_JPG

Kommer aldrig att förglömma…

Av , , 2 kommentarer 7

 

Idag är det precis ett år sedan jag började jobba hos min nuvarande chef. Känns som man känt henne i evigheter men tidsmässigt, skulle jag ha gissat på ett halvår. Roade mig med att gå tillbaka och läsa lite i arkivet.
Jag vet nämligen att jag bara fick några få dagar på förskolan innan jag började min anställning, och att förra årets första snö, var i oktober. Nu hade jag inte skrivit det så jag har inte ett exakt datum, men minnet av den dagen lever kvar och kommer nog så att göra.
Det var nämligen en ”vanlig” utedag på förskolan. Allihop skulle ut och rätt var det är så kom då snön. Bråttom blev det för alla som var kvar inne, det jublades och var sååå roligt med all snö. Eller snö och snö, det kunde nog mer liknas vid snöglopp.
Det som började så fantastiskt roligt vände på några minuter och blev till värsta katastrofen. Vissa barn hade väl inte kläder som höll emot det blöta, vantar tappades, mera snö vräkte ner och som genom ett trollslag, så grinande vartenda barn på hela vår avdelning på förskolan, och skulle in. Snacka om kalabaliken i Bender.
Ja, huvva… det är säkert inte så långt borta, detta med snön, och nej, jag köper inte det där med att det blir så ljust, jag vill ha mörkt, helst hela vintern, jag struntar högaktningsfullt i den ljusa snön, jag hatar snö… eller, mja, det kan vara trevligt det med, nån dag, eller två, till julafton kan det passa.
Chefen utlovade tårta idag, dagen till ära, så man har alltså go ‘fika att se fram emot. Sen ska jag nog upp till mamma innan jobbet och göra en snabbvisit, säkert med kaffe inblandat :-)  sen var helgen här igen. På tisdag kommer Theresé och busungen Sally hit, dom stannar några dagar så man kanske skulle ta och rydda lite här, i helgen. Jag önskar er alla en fin fredag, och för att skriva det jag skrev den 15/10 ifjol, kom ihåg, all snö som är gul är inte piss, det kan vara öl också, så varför chansa :-)