Etikett: Expo

Teknikens under, med snubbelfaktor

Av , , 4 kommentarer 14

Ja vad säger man, teknikens under. Jag fick med mig en handväska/axelremsväska igår, från kirurgen. Så nu är jag kopplad till den, konstant, och under natten ska den dessutom laddas. Jag tänkte ju genast, jag…sladdar och annat som kan komma i vägen, snacka om snubbelfaktor, eller typ, linda in sig i alla sladdar under natten, men det har gått förhållandevis, bra.

001 002 003

Jag fick snabbinstruktioner däruppe, och om den börjar larma, säger kirurgen, så stänger du den slangen, slå av apparaten och starta upp, om den ska tömmas, gör du så här, och sedan så där…blablabla. Men det kommer säkert inte att hända, avslutade han.

När vi käkat middag, var det nåt plötsligt ett nytt ljud i vårt hus, tog en stund innan vi lokaliserat det till väskan, den larmade. Nå, Nicco fick assistera och hon fick igång den igen, och den har funkat så här långt, och inte har jag snavat på den heller, tur 😀

Nicco har fått ta mammas/mormors gamla tv bänk, en låg, vit sak som matchar hennes sminkbord. Nu ville hon ha något på väggen…nån typ av hylla. Vi åkte på Jysk igår kväll, men jag var den enda som hittade nåt som jag ska ha i köket, ett litet vitt vitrinskåp, som ska hänga på väggen.

Sen kom jag på att hon kunde få ta en vit tavellist som jag inhandlat för säkert 2 år sedan. Jag såg den framför mig, liggandes i källaren, för den blev aldrig upphängd. Men då vi började prata om den igår, så kunde jag inte riktigt fatta vart jag skulle leta efter den. Men slanten föll ner, till slut, vi använder den ju själva, den sitter i matrummet, ovanför den låga skänken, jojo.

Får väl fixa en ny då. Samt en hylla med vita plan….vart jag nu kan tänkas kunna hitta det. Expo kanske kan leverera, eller MIO.

Snart dagas att leta efter nya vinterskor också, jag vill ha halkfria sådana, undrar vart jag ska leta då, hm…jag kanske ska googla på saken. Man ska ju absolut bli skeptisk då man hittar skor med inbyggda broddar, för det borde innebära att skon i sig, inte alls är så säker då det blir halkigt. Jag hade ju såna ifjol, och dom åkte i soporna. Nu får det bli nytt, dom ska vara enkla, sköna, varma och som sagt, stå emot halkan, och gärna blötan också. En riktig universal sko…vore toppen 😀

Ha det gott, allihop!

 

 

Kunde blitt en stjärna

Av , , 4 kommentarer 15

 

Eloise var betydligt piggare igår, hon sprang till matskålen så aptiten var det heller inget fel på, och det är ju bra, i alla fall med tanke på vad hon gått igenom, inte tror jag att man själv var så sugen på att knapra på någoting om man dragit 4 tänder.
Jag tränade och sedan satt jag och Winstone ute en timme, här på gården. Jag åkte upp en snabbis till Tina, skulle in på Expo och hon bor på vägen dit. När vi satt och pratade ringde min mobil, det var från SVT.
Hon presenterade sig och frågade om jag hört talas om programmet Bulldog, nej sa jag, men då hon berättade vidare så har jag nog allt hört talas om det. Amy Diamond är programledare och barn som av olika anledningar inte kan ha hund, får önska sig en hund för en dag.
Och just nu skulle dom vara i Umeå och önskan från en pojke var just en Japansk spets. Så dom undrade förstås om Winstone skulle vilja vara stjärna för en dag.
Jag satt och undrade i samtalet hur stackarn Winstone, den yrbollen, skulle kunna tämjas så pojken ens skulle få klappa honom, så när hon pratat klart, frågade jag om hon visste hur gammal Winstone är. Och det visste hon ju inte, så Winstones tid i rampljuset får bli en annan gång. Han är ju alldeles för ung och otämjd för att kunna vara med på något sånt, men kul att dom ringde i alla fall 🙂
Idag har jag bytt pass, så jag jobbar dag, därav denna tidiga morgonblogg. Åke ska besikta Mazdan om en timme så då hämtar han upp Winstone som får åka lastbil idag. Det krävs lite planering då man har djur. Önskar er alla en fin torsdag!

”aha… jag förstod det” , upplevelse

Av , , 8 kommentarer 10

 

Årets sista måndag… och vi är, varje dag, en dag närmare jul… jojomensan. Och det är inte enbart om man tror på profeter, utan det är dagens sanning det.
Min ”gammboss”, Annika ni vet, skickade ett sms igår då jag var på jobbet och skrev att hon hade en present till mig som jag kunde inhämta om jag var ute och körde, så jag svängde förbi efter jobbet och kolla vad hon hittat till mig som hon tyckte att jag skulle ha nu ikväll:
Ja, sa hon, när jag hittade den där så stod det återigen Maria, skrivet över den… ni vet, jag fick ju det där döskalle halsbandet av henne för nåt år sedan, med samma motivering, och den här väskan matchar ju perfekt, och tillsammans med örhänget från Nicco så måste det bli en fulländad matchning.
Sen vet jag inte om jag ska ta det som en komplimang, att hon förknippar döskallar med mig 🙂
Theresé hittade något som hon tyckte skulle passa vår buss, då vi var på Expo, hon pekade ut den och klart som fasen, då jag såg den så var det ju kört… bara att hala upp plånkan och betala den. Men visst passar den på tävlingarna?
Kanske plockar ur batterierna ur dom översta klockorna, en får ha tiden för förarmötet, och den andra för första start och den sista måste ju visa en rätt tid. Jodå!
Ikväll blir det nyårsfest två hus bort, perfekt avstånd, jag ska nog se om jag kan fixa fördrinkarna härhemma och bara gå över med dom på en bricka… tror ni jag klarar av det konststycket eller kommer det att bli en sån där ”aha… jag förstod det” (men ändå gjorde jag det) upplevelse. Nja, jag kan ju halvfylla glasen och ta det sista då vi kommer dit, så det är nog lugnt (notera ordet nog).
Avslutar med att önska er alla ett riktigt Gott Nytt År och en god fortsättning på det nya året som kommer!
 

Flera var på spåret… igår.

Av , , Bli först att kommentera 10

 

Det var inte bara på spåret igår… på tv:n, som var på spåret, utan även Anders, svärämnet, som kom lejandes ett tåg igår kväll. Själv hade jag gått och lagt mig innan dess, en annan är ju som ålagd att arbeta idag. Och det känns inte roligt, jag har fruktansvärt ont i bröstkorgen, förkylningen sitter djupt rotad, fy.
Vi var i alla fall på Expo igår, Emma och Johan hakade på, och där köpte jag plastglas till fördrinken, och drinkpinnar, ska även komma ihåg att börja göra is, ikväll, så det finns. Just innan jag somnade kom jag på att jag har svarta vinbär i frysen, och tänker frysa in dom i isbitarna, eftersom drinkens stomme består av vodka kurant, så kan ju det passa.
Jag har ju inte talat om att vi är bjudna till Camilla och Tord, två hus bort, på gatan, på nyårsafton, det blir det sedvanliga gänget, men i år poppar det nog inte upp några ”barn”, dom så kallade barnen är ju inte det längre, utan dom är vuxna och firar på annat håll. Vilken lyx… att bara behöva gå dit bort, och ha allt serverat, och ett stort plus i kanten att det är så nära.
Vi har en del större planer för det kommande året, och vi har suttit och kollat på nätet och letat fakta och annat. Jag ska inte avslöja, riktigt än, vad det handlar om, men det är något som kommer att förändra vår familjesituation en del. Och även om jag känner mig aningens tudelad i frågan så tycker jag nog, innerst inne att det ska bli spännande och kul. Ska ringa ett samtal efter nyår och få veta lite mer, kanhända att även ni, får veta, då också 🙂
Skulle ju egentligen kunna sammanfatta året som gått, men jag vet inte om jag kommer att göra det… det är ju bara att gå in i arkivet och titta. Som vanligt har det ju hänt en massa roliga saker vi kan sitta och skratta åt idag, men vi har också upplevt stora hjärtslitande förluster. Och det är inte mer än att man kan börja känna sig lite sliten. Men hej… nytt år kommer, nya framtidsutsikter och nya mål att se fram emot, jag tror att det kommer att bli bra… oavsett vad vi gått igenom, om inte annat, så satsar vi på det.
Önskar er alla en fin lördag!

Vi var minsann påhittiga…

Av , , 2 kommentarer 13

 

Vi hade en trevlig fikaträff ute på mina föräldrars gård, uppe på Mariehem, igår. Det var en klasskompis till mig, och på den tiden även min bästis, som är på besök hos hennes föräldrar, som råkar bo på samma gård som mina.
Vi satt därute, hennes mamma och min, hon med sina barn och jag, och drack kaffe och pratade på.
Det var X antal år sedan vi sågs, kanske inte så konstigt egentligen, då hon numer är bosatt därnere i södern. Hon har, kan ni tänka er, två tvillingpojkar, och vilket jobb hon gör som tar hand om dom, ensam, och med sån entusiasm. Hon är ju till åldern, lika gamm…ung som jag, och killarna är inte fyllda två, än, så hon har verkligen det hon gör.
Men det hon gör ser hon ut att fixa galant, själv har man ju blivit lite mer laid back, kanhända på grund av åldern och att man redan uppfostrat två barn som ju är självgående idag. Jag är inte avundsjuk på att ha småbarn, nä, det är precis som dom brukar säga, att få barnbarn att skämma bort är helt perfekt, och då får man också njuta av dom finare stunderna.
Och det räcker ju också gott och väl att få se andras barn så där, vilka fina killar, busiga, påhittiga, nyfikna och otroligt fulla av energi, och det är väl där det brister för en själv, man har inte den energin, inte jag, men deras mamma 🙂 och det är ju en himla tur. Sen är det som man säger om årstiderna, alla har sin tjusning, och samma sak är det med barn, alla åldrar har också sin tjusning, och allt det har då Annica kvar att se fram emot.
Jag och Annica har en varit med om en hel del då vi var mindre, ojoj, vi var minsann påhittiga vi också, till våra föräldrars förtret, eller ja, det var inte alltid vi gjorde galna saker, vi var nog rätt så snälla… ibland, också. Vi tjuvlånade ju brorsan moped, inte bara en gång utan två 🙂 fast vi blev ju påkomna och det var inte lika spännande som vårat upplägg då vi drog ut moppen och kollade in om kusten var klar.
Vi gick runt och intervjuade folk, bara sådär på måfå och inte i ett egentligt syfte, utan bara för att vi ville veta vad dom tyckte om serien, förintelsen. Vi råkade då träffa på en man som faktiskt hade föräldrar som suttit i ett av lägren, och han berättade en del av sin livshistoria, där vi satt på busshållsplatsen, vilken grej!
Vi körde också det där traditionella buset, då man knyter fast en plånbok i ett snöre och drar iväg den då någon ska till att plocka upp den, det tyckte den äldre generationen var så roligt att vi fick pengar för att vi gjort deras dag, ja, det var kanske lite skillnad det, om man jämför med hur det ser ut idag. Det var även Annica som satt med då jag ringde till Abbas fiskbullar och frågade om Agneta eller Anne-frid var där, vi trodde ju att det var dom som hade den lilla fiskbullsproduktionen vid sidan om deras turnerande med popgruppen Abba, jojomensan.
Ja man var väl lite som man vart, från början, men det var kul, på den tiden, och mycket hann man med, känns det som. Idag hinner man ingenting, inte ens reflektera över vad man borde ha hunnit. Fast å andra sidan, jag sitter ju här och skriver, och då reflekterar man ju också, och det har jag minsann tid med, jodå. Men jag ser också på mitt skrivande som terapi eller vad man ska kalla det. Skulle kännas tomt, att inte längre sitta här och påta på med datorn.
Jag skrev att dom satt in en sak i pappas mage för att underlätta med mat och medicin, det får jag dementera, det skulle dom ha gjort och enligt boken dom skriver i så var det klart, men så var inte fallet, dom hann inte med att göra det, och förmodligen skrev dom in det då han låg på operationen, därav missförståndet.
Idag ska vi upp klockan tre och få prata med läkaren för att få höra deras framtida planer, men dessförinnan ska jag på utvecklingssamtal med Nicco, på skolan, och sedan träffa Tina från jobbet, vi ska på Expo och se om dom har nåt roligt där, och sedan tar vi en kaffe, innan jag blåser iväg.
Önskar er alla en fin onsdag!
 

Funkar/funkar inte

Av , , 4 kommentarer 6

 

Jag vaknade återigen några minuter före 6, usch vad trist det är, jag vill ju sova men det går inte så länge det är så här i halsen. Jag har köpt några tabletter som ska lindra förkylningen, men hur vet man om dom funkar?
Jag har tagit dom i tre dagar nu, menar dom då att jag skulle ha varit betydligt sämre än jag är, om jag inte hade tagit dom? Om besvären inte är över på två veckor, ska läkare kontaktas, hm… men dom flesta förkylningar brukar väl normalt, inte, sitta i längre? Nå, jag provar och ser vad som händer.
Igår fixade jag bort påsken, kändes som om påskfirandet var över. Och jag gjorde i ordning en enkom låda, där allt påskpynt rymdes alldeles utmärkt. Bar ner allt i källaren, kom upp, gick in i sovrummet och se… där satt en liten kyckling bredvid nåt annat gult och kände sig övergiven. Jag visste det… jag visste det, så är det alltid, man får inte med sig allt utan tomtar och kycklingar dyker upp på dom mest oväntade ställena efter att man burit bort, vad man trodde, det sista av pyntet.
Åke for med det sista av tallarna, som han lastat på släpen, och några utdöende växter fick följa med i det lasset. Det innebar att jag fick plocka fram blomjorden och sätta ner några plantor som blev över.
Vi var också en sväng på Expo, köpte en rullgardin till Niccos sovrum, det finns inga persienner där och det är i det fönstret solen skiner in i på morgonen, och ett påslakan set fick hon också. Sedan gjorde vi myrorna, men hittade inget som var tillräckligt intressant för att köpas.
Åke löste in bingolotto vinsten (två nya lotter) så vi vet ju vad vi gör ikväll, själv fick han in 6 rätt på sitt V75 men delat på tio ger det inte mer än ca 150:-, fast så länge det plus är det ju bra. Hoppas ni får en fin söndag!

Nämen nu kan det ju inte….

Av , , Bli först att kommentera 8

 

Vi, jag och Nicco, åkte upp och hämtade mamma/mormor så även hon fick följa med. Pappa jobbade så hon hade inget speciellt för sig. Vi började med en lunchmacka på Nybro och gick sedan runt på Expo.
Då vi kom ut därifrån hade det börjat snöa. Och det var inga små flingor minsann. Idag är jag jätteglad att jag inte jobbar, vem vet hur vägarna ser ut halv sju på morgonen. Nu är ju visserligen Jeepen hög under och än så länge har jag inte fastnat någonstans så det ska nog mycket till innan det händer, men ändå, och det finns ju andra trafikanter ute på vägarna, med betydligt sämre förutsättningar.
Tänk att nu är det andra året i rad (och därmed tredje vintern med djup snömängd) som man har sagt… nämen nu KAN det INTE bli så mycket snö, men tji fick man. Det börjar nog kännas som om allting inte är, som det en gång var.
Vad roligt man hade i snön, då man var ung… yngre 🙂 Så fort traktorn hade fixat ihop en skaplig hög så var man där med spadarna och försökte gräva sig en riktig koja. Ibland grävde vi bara rätt ner och vid ett tillfälle tog vi oss inte upp utan fick ropa på hjälp, och hjälp fick vi av en förbipasserande.
Pulkorna satte vi ihop i långa led, då vi dundrade nerför backen eller så satte man ihop sparkarna som ett långt tåg, nu är det inte varje dag, inte ens varje vecka man ser någon på en spark. Inte heller på en pulka, förutom möjligtvis nån som drar sitt barn på väg till affären.
Jag nötte ut ett stort antal med pulkor då jag drog Nicco till förskolan… det gick hål i botten på dom, kan ni gissa varför? Mjo, dom är ju så duktig på att sanda på vägarna och då tar det emot.
Nå, det är klart att det finns pulkåkare idag med, men dom flesta tar sig nog ut till backarna för att roa sig, jag har inte sett någon i en alldeles vanlig snöhög, där vi brukade befinna oss, ibland med livet som insats. För dom där högarna var ju inte alltid så mjuk och farbar, men inte brydde vi oss om det 🙂
Jag önskar er alla en fin söndag!

Mörka typer

Av , , 6 kommentarer 5

 

Jag och Nicco ska klara oss själva idag, och det gör vi ju säkert också, Åke ska åka kalldraget, ett rally i snö och med frågor runt en snitslad bana.
Vi däremot ska inte köra rally men hade tänkt oss ut på Expo och kolla runt lite och sedan ta en fika på Nybro konditori, jodå, sämre saker kan man ju roa sig med  🙂
Men dessförinnan ska jag nog ta en promenad i huset med snabeldraken, och kanske till och med torka lite med golvmoppen, inte fullt så underhållande och kul men desto roligare då det är gjort.
Vi pratade igår om hur konstigt det blivit om man tänker på serier som nu går på tv eller filmer som visas på bio och böcker som yngre förmågor läser. Det är väldigt mycket vampyrer, zombies, konstiga mörka människor där den som har mungiporna längst är den man ska se upp till och tycka är bra.
Själv hade vi visserligen greve Dracula, varulven, den där håriga typen som såg ut som en förvuxen apa, och Frankenstein, en typ att tycka riktigt synd om, med skruvar i pannan och ström i skallen. Men var dom verkligen så där läskiga så man inte tordes sova på natten? Inte för mig i alla fall.
Men visst, vi är ju även där, väldigt olika allihop. Chefen berättade att hon inte tordes gå i vattenpölar efter att hon sett Hajen 🙂 Själv tror jag inte att det hade kunnat rymmas nå större faror med huggtänder i dom små pölarna, men vem vet.
En person jag däremot tyckte var riktigt läskig, var Ernst Hugo Järegård. Jag kunde inte ge mig till att gilla varken hans uppsyn, röst eller något överhuvudtaget som han medverkade i… och då undvek jag givetvis att se något med honom.
Men så kom då Kalle och chokladfabriken. Jag tror att det var då Theresé var liten. Det var en tecknad version och uppdelad i flera avsnitt. Berättarrösten var just Ernst Hugo, och kan ni tänka er, efter att ha lyssnat och sett det barnprogrammet så kunde jag inte annat än börja digga gubben. Han var ju helt suverän att lyssna på, och visst hade han ett udda utseende, men det blev inte lika hemskt efter att ha fått höra honom, utan han blev tvärtom, lite fascinerande att se på… jätte knepigt men sant.
Nå, där ser man hur det kan vara och även att man kan ändra åsikt fast man egentligen inte tror det, till en början. Jag önskar er alla en fin lördag!
 

Något makabert, eller?

Av , , 4 kommentarer 10

 

Efter tandläkarbesöket igår så for jag och mamma ut en sväng, kollade in Ohlssons tyger och sedan åkte vi på vaniljdrömmen, Marieberg, och fikade. Mamma cyklade så hon drog iväg lite före mig, när vi kom fram berättade hon att det ramlat ner en fågel där hon knatade uppför den branta backen nedanför Mariebergs kyrkan. Den bara damp ner där och såg allmänt förvirrad ut.
Frågan blev ju hur stackarn den lyckats med det konststycket, för något fönster hade den då inte kört in i. Hm… undrar just om en fågel som sitter på ett tak eller en gren, kan halka, precis som vi gör på isen? Har jag då aldrig någonsin sett, och då borde dom rimligtvis hinna fälla ut sina vingar, men kanske inte om den från början är utmattad av hunger eller annat, nå, vi lär förmodligen inte få veta vad den sysslade med.
Sedan åkte jag ner på strömpilen och handlade, så skulle jag slippa göra det idag. Jag köpte bland annat gravljus:
Och marschaller, kan ni tänka. Men kolla in hur lång brinntid det är på gravljusen och VARFÖR i all världen kan dom inte göra marshaller med samma brinntid och framför allt med samma pris? Gravljusen är ju jättebilliga om man räknar på tiden dom brinner. Men nej, där har vi ju också en sån där grej vi betalar men tänker kanske inte alla gånger på vad vi betalar för. Och här skulle det ju egentligen stå, istället för styckpris… ett pris vi betalar/brinntimme.
För att köpa och ställa ut gravljus runt gården kanske skulle se något makabert ut, eller hur?
Dom här tofflorna köpte jag till Nicco, sist jag handlade på Maxi:
Och igår hittade jag ett par till mig med, inne på KappAhl och jag ångrar inte en sekund, inköpet, guu´vad skön och varm dom är, jag hasade runt i dom heeela dagen igår.
 Jag hade ett par duntofflor jag köpt på Expo för hundralappen, men dom åkte i soptunnan igår kväll, hur kul är det då dessa dunpinnar sticker ut ur tofflorna och sticker en i fötterna med jämna mellanrum, näpp, dom tofflorna var verkligen ett nerköp, men dessa rekommenderas varmt.
Nu vankas det frukost och sedan 7 timmars arbete, önskar er alla en fin dag!

Köpa eller inte, lurad eller inte…

Av , , 4 kommentarer 9

 

Jag återkommer nu om detta med reklamfilm, jag undrar just hur många som egentligen köper något enbart för att dom sett det på tv? Kan verkligen företagen märka skillnad och hur gör dom det, i så fall?
Jag menar, om jag verkligen behöver en sak… ja då köper jag ju den, oavsett om jag sett en reklamsnutt eller inte. Och ser jag en reklamfilm om något och åker och köper den bara för det, ja, då behövde jag ju den inte och har egentligen blivit ”lurad” att göra ett onödigt inköp, och det kan ju bara vara såna gånger som företagen tjänat på sin reklamsnutt… och dom är inte billiga.
Och inte vet jag, jag kanske har en hjärna som inte liknar någon annans, men för att ta ett exempel, Icas reklam, jag tycker den är bra och rolig, men fråga mig inte VAD dom gjort reklam för, det har jag ingen aaaaning om. Jag kollar bara på vad människor i reklamen, hittat på. Inte vilka varor det är extrapriser på.
Över till något helt annat… gårdagen. På eftermiddagen tog vi bilen och for på Expo, dom hade billiga dubbellakan där så jag passade på att köpa två stycken, sedan köpte jag även kuddfodral, en sak vi inte har så många av och det är inte alltid jag hittar paret, hm, konstigt 🙂
Fortsatte till den där nya möbelfirman, svenska hem, tror jag minsann att dom heter. Inte för att vi är ute efter något, vi kollade bara in vad dom hade. Kan det vara Barnens Hus som ska in på deras övervåning, någon som vet? Jag har bara hört ryktas om att dom ska flytta men inte direkt vart, men det skulle kunna vara dit.
Sen tände vi ett ljus på graven, åkte på Preem och tankade Jeepen, vilket inte var tvärenkelt då låset på tanklocket hade frusit, men med en påse varmvatten gav den till slut upp. Sedan hade jag ett paket att hämta ut, från cdon.com.
Jag var nämligen in på Ica Hedlunda förra veckan och i en sån ”billiglåda” skymtade jag en dvd pack med svenska hjärtan, och jag blev så sugen att se den igen, men dom hade bara säsong fyra så jag kollade om den fanns att köpa från säsong ett och det gjorde den ju, billigt var det också, 39:-/ säsong, så det blev alla fyra. Så nu vet jag vad jag kan göra en regnig/snöig/ledig dag.
Idag får vi se vad det blir, kanske jag plockar undan nån julsak… eller så struntar jag i det 🙂 Ha en fin dag, allihop!
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten