Etikett: fantasi

Alla ska vara lika, ingen får sticka ut!

Av , , 2 kommentarer 12

Har pratat en del dom sista dagarna om användningen av mobil, dator och sociala medier. Det kommer alltid att finnas dom som ondgör sig över allt användande, att man missar det riktiga livet, att allt detta slukar för mycket tid, och man blir avskärmad.

45464930_10156706821101585_5736745026508029952_nJag tror lite på både och. Man är social på nätet, man engagerar sig, man kan knyta nya kontakter, man kan hitta saker man inte visste fanns. Man umgås fortfarande med sina vänner, i till exempel spel, där man chattar med varandra medan man utför vissa uppdrag, och så vidare.

Men jag fattar…man träffas inte som vi gjorde som barn, i stora gäng, lekte kurragömma, hittade på bus, skojade runt med allt och alla.

22045944_10155680438316585_4117561619536775985_n(jag och Sally lekte kurragömma ifjol)

Det, är vad man missar idag, och det är synd. Fast jag tror inte ett endaste dugg på att man kan vrida tillbaka klockan till den tiden, den kommer aldrig att komma tillbaka, med tanke på hur saker utvecklas, konstant.

Däremot kanske man kan hejda den lite, som förälder, kompromissa med hur man använder sin tid, lite som när, var och hur.

Fantasin tryter då barnen ska hitta på saker att göra, ja, jag vet, även jag hade ibland svårt att hitta på saker. Då gnällde man över hur tråkigt det var, det finns INGENTING att göra. Och som svar av sina föräldrar fick alltid…jamen det ska inte alltid vara roligt.

Jojo, tack för den, ni! :D Fast jag vill minnas att dom där tråkiga stunderna snabbt försvann och man hade kommit på nåt nytt att göra.

Kan det vara så att barn idag, inte har samma fantasi, som vi hade, back in the days. Och detta för att allt ska gå så fort, och vara enkelt.

Nu tar jag Lego som exempel, även om jag tycker att det är en bra leksak, där fantasin kan få flöda, men visst kommer ni ihåg vilka klossar vi hade på 70 talet. Inte var det många bitar att välja mellan, men jädrar vilka saker man fick ihop.

45524631_10156706824881585_389259405796835328_nSå kom bitarna som gjorde att byggandet blev lättare…och snabbare. Jag menar, 2 bitar för att bygga ihop ett tak, jojo, det där taket hade krävt mer fantasi och tagit betydligt längre tid att få ihop med dom delar vi hade att välja mellan.

Om allt nu ska gå så fort, så tror jag att man tröttnar, varför ska man hålla på, tjopp så var det gjort, fram med nästa grej, och nästa och sen då?

Ta skolan, där alla ska rymmas i en och samma låda, ingen får sticka ut, ingen ska vara bättre än nån annan, och gör man det då ska man tryckas tillbaka i lådan, och där försvinner  barnets glädje över att få lära sig nya saker, dom får ju inte det, dom ska hållas tillbaka så dom är på samma nivå, allihop.

Tar man inte ifrån det barnet sin fantasi och glädje över att lära sig saker, att vara aktiv och att kunna utvecklas. Man behöver väl inte heller höja den barnet till skyarna men dom skulle ändå kunna få läsa vidare på annat utan att för det, visas upp som nåt extra ordinärt.

Jag har fått Sallys önskelista på julklappar och jag vet redan vad hon ska få, det fanns några bra saker där som jag tänker handlar om att umgås, man får engagera sig och vara kreativ :D

45467543_10156706832791585_4893431827185795072_nÄven här tänker jag att idag är det så mycket slit och släng, då man själva var ung fick man ha det man hade, och gick det sönder så fanns det inte mer. End of story! Idag är det bara att köpa nytt.

Vet inte riktigt vart jag ville komma med det här inlägget, kanske att man funderar lte över hur man använder sin tid, och vad vi överför på våra barn. Vem är det som sätter gränser och hur snäv ska man vara i dom valen.

Ha en bra dag, allihop!

Upp och ner, utför och uppåt

Av , , Bli först att kommentera 10

Åkte en hiss och kunde inte annat än småle då jag läste lappen:

Foto2840

Låter som om dom tar för givet att hissen stannar under kontorstid och att alla har en mobil med sig. Ja, det kanske var ett konstigt sätt att börja skriva så där, fortsättningsvis står det hur man gör efter kontorstid, det finns larmknapp i hissen också, och då får man gissa att man kan trycka in den med, om man är utan mobil.

Jag har i dagarna haft tillfälle att åka den roliga hissen på östra station, den som går uppför och utför, som en trappa, och inte uppåt och neråt, som en ”vanlig” hiss. Det jag tänkte var att det kanske skulle sitta uppe en varningsskylt på den, för den åker inte iväg, så där jättemjukt och likadant då den stannar.

Är man inte förberedd så kanske någon stupar, speciellt om det står en person där med en rollator, dessutom, om du åker första gången, uppifrån, och hissen redan är där, så finns det inget som säger att detta är en annorlunda hiss, eller så är det bara jag, som inte kan se någon skillnad, jag blev ju överraskad första gången, men jag har ju ben att stå på, fast frågar ni Nicco så säger hon att enda orsaken till varför jag inte ramlade då, var att det var min lyckodag, som infaller 1 gång på 10 år, typ.

Jag hittade några coola bilder på pinterrest, av riktig gatukonst, det är ju fantastiskt vad vissa kan göra med sina händer och fantasi:

b96bb9f0078c415f99566966d6f4332b 0dcf2a37dceda197211a3873d084b84a edbafa96154b9ac8edc1d74d66d93851

Önskar er alla en fin tisdag!

Vart går gränsen?

Av , , Bli först att kommentera 8

När jag skrev blogginlägget om rånarluvor, så googlade jag på bilder om ämnet och ramlade över Lego gubbar, som var bankrånare…hm, mja, jag vet inte, vart drar man gränserna vid barns lekar? Jättesvårt att veta, jag har ju själv jobbat x antal år på en leksaksgrossist och sedermera leksaksaffär och jag vet ju vad många föräldrar tyckte om pistolerna och gevären som mer och mer liknade äkta vara.

Och andra som tyckte, vad spelar det för roll, får dom inte den här pistolen så tar dom ju en gren och springer runt och skriker pang pang. Men det kanske ändå hade varit bättre… då får dom ju använda sin fantasi och inte få verkligheten serverad som en leksak.

Kolla in denna länk till aftonbladet, och vad som nu finns ute på marknaden: http://www.aftonbladet.se/nojesbladet/article17432674.ab

För mig är detta aningens för mycket, ett knarklabb i Legoliknade material, och vem köper nu detta till sitt barn? Förmodligen, gissningsvis, den yngre familjen som slaviskt har följt serien, Breaking bad, på tv, och som kanske inte tänker sig för.

Jag hade köpt konceptet labb, om de varit ett ”riktigt” laboratorium med provrör och annat, kanske med en professor figur, typ professorn från ”Tillbaka till framtiden”, men där fick det nog räcka, och inget som skulle förknippas med knarktillverkning.

Ja huvva, återigen får man undra vart vi är på väg och varför ingen kan stoppa detta vansinne, seriöst. Man undrar också vart kottarna tog vägen, dom där man satte stickor i, till ben och som kunde få beta runt på gräsmattan. Eller bara barns, vanliga medfödda fantasi, jag lovar, hade dom inga leksaker att hålla på med, så skulle dom hitta på nåt ändå, om man från allra första början introducerade dom till detta… att hitta på saker själv.

Får dom allt serverat, varför ska dom då behöva klura ut själv vad dom ska göra?

Idag är jag ledig, YES, och jag hade igen bättre fantasi än att jag bokat in ett tandläkarbesök på förmiddagen och ett besök hos sjukgymnast på eftermiddagen, jo ni, så kan det gå om man inte tänker efter ordentligt :)

Önskar er alla en fin dag trots att det regnar och är blött, just här, men då är det ju tur att jag har ett paraply som kommer att få följa med på hundpromenaden om en stund.

Hugo von Arkenstainer o Orvar…

Av , , 4 kommentarer 7

 

När storebrorsan gick på bräntis så hade han en klasskompis (Eddie tror jag hans namn var) som skrev och ritade historier om en som hette Hugo och den andre hette Orvar. Jag vet inte om brorsan också hade en hand med där, i skriverierna, men jag vet i alla fall att han hade böckerna hemma från gång till gång. Jag läste dom och skrattade, fascinerades av all fantasi och det var inte bara berättelserna som var fantasifulla utan även teckningarna han gjorde.
 
Nå, igår letade jag fram en gammal pärm som innehöll en del skolarbeten, jag skulle visa Nicco vad jag skrivit om droger eftersom dom nu ska göra det i skolan. Då hittade jag följande lilla historia:
 
 
Där har vi Hugo von Arkenstainer och Orvar von Lurkenheimer (vet inte om det var dom namnen som användes eller om jag hittat på egna efternamn). Jag började läsa för Nicco som bävade inför vad som skulle komma. Det var strid på kniven hela tiden och ett väsande, krypande, skuggor och skrik. I ett stycke sitter Hugo och smuttar på en (S)cherry (jag fattar inte ens att jag visste att det existerade något som hette (S)cherry) och i nästa stycke bestämde sig Hugo för att gå in och ta sig ett glas med snorsyra och koöga. Alltså vi skrattade så det rann tårar, vilken fantasi. Vidare kan man läsa och jag citerar: Hugo sov med uppspärrade ögon som lyste i mörkret. En svart skugga kom sakta krypande över golvet. Slutcitat.
 
Måste ju ha varit en dold talang att kunna sova med uppspärrade ögon och aldrig har man sett en skugga komma krypande :-)  Nicco tyckte att historien saknade väsentliga delar, såsom innehåll, avslut, och framförallt en början. Här hoppade jag direkt in i handlingen och ingen får någonsin veta varför Hugo och Orvar skulle dräpa varandra. Inte heller får vi veta hur det gick då sista kapitlet saknas *snyft* Ja, där ser man, jag tyckte om att skriva, redan på den tiden, gissningsvis är jag 11-12 år, då den skrevs.
 
Apropå spöken, eller konstiga snubbar så fick jag se en igår. Då jag kom ut på jobbet och parkerade bilen såg jag Mats Jonsson stå längre bort med sin slambil, jag gick dit och vi tvärpratade om Fällfors och om vi trodde att det skulle bli av. Han börjar med att fråga om jag jobbar där? Ja säger jag, fast i huset längre upp. Aha, där det står en Ninja på gräsmattan säger han. Jag vänder mig uppåt men ser inte vad han menar. Ja, vi pratar klart och när jag vänder mig om för att gå upp till chefen så ser jag vad han syftat på…det står faktiskt en livs levande Ninja däruppe, svartklädd med huva på skallen och ett långt svärd som han fäktar på med, hm, undrar just vad polisen skulle ha sagt om dom sett den lilla föreställningen? Jaja, det var då inget man räknat med att träffa på, inne på ett bostadsområde i lilla Umeå.
 
Nu ska jag se om Nicco kravlat sig upp och kanske att jag kikar in om det finns något frukost liknande i kylskåpet eller skafferiet. Ni får ha en bra dag…och nej, Fällfors blir inte av, vi blev bara 24 anmälda och det är för lite för att det ska löna sig, tyvärr. Så tävlandet får vänta ett tag till.

Strumpslungad äppelmos

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Ibland har man fantasi så det räcker och blir över. Jag och Chefen gick och skulle träna igår, när vi passerade apoteket så undrade hon om dom hade öppet. Nä, svarade jag, klockan var ju bara halv nio och dom öppnar halv tio. Jaha, sa hon, men då är dom kanske där och gör annat nu då, eftersom det lyste därinne.
 
Ja, förmodligen, sa jag, så har dom kitteln kokandes därinne, med allt möjligt kolijox, som ska blandas ihop, en av dom anställda får sitta och rista in namnen på tabletterna, det är mycket dom ska hinna göra innan öppningsdags. Dessutom, sa jag, så har dom ju förmodligen en stor näsa med en vårta på, också, så det är alltid prio nummer ett, då dom är på plats, att fixa vårtmedel, hur skulle det annars se ut då dom öppnade för dagen. Ja, så där kan vi prata ibland, Chefen och jag…och det är nog inte bara med henne, ibland faller det sig bara så :-) men det kan dra iväg åt vilket håll som helst.
 
Apropå fantasi, så har ju Kerstin och Janne, varit i Thailand och på resan dit, i flygplanet, fick dom sitta bredvid en pratglad kvinna. Nu vet jag inte riktigt vilken ålder det var på henne men hon hade i alla fall berättat om när hon var ung (eller yngre) och skulle göra sin första laddning med äppelmos.
 
Hon hade två kassar fyllda med äpplen som skulle kokas ihop. Någon vana med att läsa kokböcker eller att veta vad orden betydde, hade hon inte utan hon försökte sig på att läsa ut och innan till. Nu råkade det stå att moset skulle passeras, och vet man inte att det finns åtminstone två betydelser av det ordet, så kan ni ju gissa vad hon gjorde…hon ställde moset i rummet och passerade (gick eller sprang) runt kastrullen, hon passerade bokstavligt talat, moset.
 
När hon insåg att inget såg annorlunda ut, så kom hon på den geniala idén att hon skulle försöka sila moset…genom ett par strumpbyxor. Ungefär som Mr Bean då han slungar salladen i hans gamla sockar. Det gick inte som hon hade tänkt sig så hon tog hundbenet och gick över till en granne för att fråga hur hon skulle bära sig åt. Grannen följde med in till henne och hon hade funderat vad stackarn hon gjort i lägenheten, som det såg ut där. Hon fick den hjälp hon behövde och av två fulla kassar med äpplen fick hon två små burkar äppelmos. Resten satt fastklistrat på väggar och tak, efter den lilla slungningen. Så kan det gå om inte haspen är på.
 
Promenad idag, klockan nio, sedan ska jag upp på Mariehem och ta en kaffe hos morsan. Kanske far förbi i huset och påbörjar en eftersökning av vitala pappershandlingar som behövs för bouppteckningen samt leta efter eventuella försäkringar som kan falla ut nu. Förhoppningsvis så har svärfar inte haft så stor spridning på alla papper, utan att dom sitter ganska så samlade i något skåp, det lär väl visa sig. Ni får ha en bra dag!

En julklapp

Av , , Bli först att kommentera 5

Det ena leder till det andra och igår kväll började Åke rota i ett köksskåp i jakten på någonting som han sedemera glömde bort, vad det var för nånting. Nå, han hittade denna lilla klapp som vi fått av Nicco en jul för längesedan:

Den hade vi glömt bort och det var något som låg i den. Jag öppnade med stor nyfikenhet och hittade detta:

En tre meters lång pappersorm som hon suttit och vikt som ett dragspel. Jo, det gäller att ha fantasi!

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , , ,

Cruising i Umeå 2007

Av , , 1 kommentar 2

Cruisingen i Umeå, 2007, det är såklart Theresé som håller i kameran. Tyvärr har dom tagit bort musiken, men har man lite fantasi eller en egen spelare med 60-tals musik så kan man ju spela sin egna version.

1 kommentar
Etiketter: , , ,