Etikett: farbror

Ha inte så bråttom med att växa upp, ni hinner vara vuxna

Av Maria Lundmark Hällsten, 31 juli 2023 kl 11:54, Bli först att kommentera

Har nu åkt på vägarna här runt Malå, lite hit och dit. Och tänker att det på nåt sätt, känns vemodigt. Tror att det har med alla fina minnen man har härifrån. Som barn, då man sprang barfota på grusvägen. Lekte kurragömma, var med kusiner och stugkompisar. Dom gnisslande gungorna som gav ojämn fart om man var två som gungade samtidigt. Bad, lek och skratt!

Man blev äldre, började hänga nere i samhället. Träffade nya trevliga människor. Fika på Dungers, skogsäventyr på vägar man aldrig varit in på.

Storhelga i Norsjö, Arvidsjaur med omnejd, Piteå havsbad, inte att förglömma och faktiskt en utflykt med 2 Malå pojkar, till Pite Dragway.

Även om jag inte kan säga att man har bekymmer idag, så blev min fundering, då jag började tänka på detta. Ifall dom som växer upp idag, får vara lika bekymmerslös? Nånstans tror jag inte det. Det var nog lite lättare att vandra runt i vardagen förr, än var det är idag. Inte så höga krav på en själv. Det var som det var, på nåt sätt.

Jag passar mig dock för att säga att ALLA hade ett lättare liv förut. Så är det givetvis inte. En mycket stor del beror på hur familjesituationen ser ut. Och vilka förutsättningar man får, utifrån det.

Men jag skulle vilja säga att ni som växer upp just nu. Ta tillvara på allt ni kan, sluta önska att ni ska bli vuxna snabbare än ni hinner med. Jag lovar, vuxen blir ni, och med det följer betydligt större ansvar och tiden att få göra lite som man vill, krymper i takt med det. Sen behöver inte det vara dåligt, men allt har sin tid…jag lovar.

Sen tänker man på alla dom som fanns här då. Min farmor, farfar, mormor, morfar, pappa…morbröder, farbröder och moster, ja det är många som inte finns kvar. Här kommer bilder på några av dom.

Farmor och farfar

Mormor Sadura

Morfar Evert i blå luva

Farbror Bosse

Moster Linnea

Morbror Assar

Farbror Osse

Hans fru och min faster Monika

Men minnena av dom, oh ja. Här uppe känns det som om dom är med, även om det inte är i fysisk form.

Vi fortsätter städa upp här och förbereder hemresa så småningom. Inte idag men kanske imorgon eller på onsdag. Vi ser vad vi hinner och vill. Känns ju otroligt skönt att veta att min semester bara är halvvägs gången, än.

Winstone vännen, fick upp ett bus il, på morgonen

Och nu, mina vänner och alla andra. Så är diskvattnet varmt, jag ska diska undan och se om jag får lite sol på kaffekoppen, efter det. Ha en fin måndag, allesammans!

Helt vanlig tia…eller 😁

Av Maria Lundmark Hällsten, 27 januari 2023 kl 07:52, 2 kommentarer

Äntligen kommer Östra Station att få lite mer liv igen. Nybro Konditori kommer att öppna på stationen, under februari.

Fotnot: Jag följer Västerbottens-kuriren på Instagram och det var där jag hittade artikeln. Finns även att läsa på vk.se.

Sen Ullas flyttade ut från den lokalen, har det stått, ekande tomt och övergivet. Jag hyste dock små förhoppningar om att det skulle komma ett gulligt lite Café, till nybyggnationerna runt Östra Station. Fast det ska stå klart nån gång under 2024, så då hade man fått vänta ännu längre.

Hade ju en trevlig lunchdejt på Nybro igår. Med en kvinna i sina bästa år som jag haft ynnesten att jobba med under 8 år. Inte en assistent, utan en av alla kundansvariga vi haft genom mina 12 år.

Gjorde en snabbrunda inne på Expo innan jag åkte hem igen. Hade hunnit fråga ifall Nicco skulle med till Rosendahls efter middagen. Hon tog med Lotta och efter en sväng därinne där jag även fick med Annelies pryl, som hon betalat men av förståeliga skäl, inte hämtat upp.

Såg faktiskt mer än en tavla där, målade av Åkes farbror Jean Ragnar. Men den här stack ut lite från hans mer, sedvanliga motiv. Kul att det var ett sparkande par. Men den fick stå kvar. Vi kan ju inte köpa alla hans tavlor som vi stöter på. Då må vi ju bygga ut först

Jag gjorde 1 inköp, en öppnare, why not. Det är lite med öppnare som andra saker man inte alltid använder. När man ska ha dom, så ligger dom nånstans där dom inte ska vara eller så har man stordukning och en öppnare sa skickas runt på bordet. Nej, då är det bättre att gardera upp lite. 10 kronor kan den absolut vara värd.

Apropå 10 kronor, såg den här fina annonsen som nån lagt ut på Klotterplanket.

Haha, jodå, fast det är förmodligen en av dom där feltryckta tio kronorna som hade huvudet upp och ner, som kan vara värda en slant.

När det moderna tiokronorsmyntet präglades första gången i maj 1991, lossnade en stamp och vred sig vilket resulterade i en serie felpräglade mynt där bak- och framsidan av myntet är vridna jämfört med varandra. Dessa mynt är samlarobjekt som är värda mer än det nominella värdet på den öppna marknaden.

Gissa om man förträngt det där. För gissa hur många gånger jag kollat tio kronorna…jo, senast igår, då jag visste att det låg en inne på kökshyllan.Inga konstigheter med den, eller

Fast dessförinnan, njae, det var nog väldigt längesen jag satt och vred och vände på en tia. Å andra sidan, använder åtminstone inte jag kontanter, om jag kan undvika det. Så oddsen att jag haft en, är väl liten, snudd på, obefintlig.

Min arbetsdag börjar 11 idag, därför hade jag ställt klockan på morgonen. Jag tillhör inte dom som kan kliva upp och bara ge sig iväg. Nä, aldrig, nån typ av startbana vill man väl ha. Kaffe ska hinnas med, morgon promenad, frukost och sånt. Kanske går över på Ullas och köper med en lunchmacka….hm Ingen dum idé…kanske. Apropå morgonpromenad. Det där molnet jag fotade igår, följde med oss på turen. Växte på sig lite, men ändå.

Annan färg på himlen just nu.

Nåväl, jag avslutar med en bild på amaryllisen som står i full blom, för tredje gången. Fantastiskt Men jag vet att det kanske inte är så ovanligt, mer ovanligt att det sker i mitt hem, tänker jag Ha en fin fredag, allihop!

Här snackar vi inte flygande mattor…

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 mars 2019 kl 08:16, Bli först att kommentera

Imorgon, för 3 år sedan var det, skärtorsdag, jojomensan, skrev hon som har en lathund (inte Winstone), i sitt blogarkiv. Och dagen idag, för 3 år sedan, åkte, jag, Sally och Theresé, ut på Avion. Innan jag skjutsade dom till tåget, hem till Järlåsa.

När vi svängde in på deras parkering trodde Sally att dom var hemma. Hon såg ju IKEA skylten, och den hade hon ju aldrig sett här i Umeå, tidigare. Lite som när man ser vattentornet… ”Nu är man hemma!”

Dock hade jag kanske inte haft just vattentornet att relatera till om jag vuxit upp nån annanstans än just på Mariehem, typ 100 meter från tornet 😀

Är det nån annan än jag som kommer ihåg då plåtarna från vattentornet lossnade i ett blåsväder? Ja inte alla plåtar, men några stycken. Jag kommer inte ihåg när detta var, däremot att vi, jag och kompisarna, tog en plåt som låg på backen och kämpade oss upp genom skogen för att sedan åka ner på den.

Så jag gissar att jag kanske var runt 9-10 år, annars hade vi väl aldrig orkat dra upp den där plåten, dom var inte lätt att hantera. Och då borde det varit runt 76-77. I mitt huvud finns en bild av tornet där det saknas plåtar, och man ser bara svarta hål. där dom suttit. Antingen var den bilden i tidningen, eller så var det jag, in the real life, som såg fotade den bilden till min hjärna.

Och apropå blåsväder så verkar det fläkta en del idag. Ibland dånar det runt husknuten som om det kommer en fullastad lastbil. Man ska inte förakta naturens makter.
Jisses! Nu kom jag på en annan sak, men det har jag säkert skrivit om förut, hahaa, men här kommer det igen.

Back in the days, då vi hade våran gamla stuga, som inte var i så fint skick, och inte var den direkt tät i väggarna heller.

Hittade ingen bild framifrån, men ni ser ju skicket på stugan…not so nice!

Så blev vi uppringda en kväll, av min farbror Matts, han och frun var i deras stuga, som idag ägs av min syster Emma. Den ligger på andra sidan vägen, där på Udden. Vi ser inte till varandra, men hade det inte varit ett hus i vägen (storstugan) och om marken hade varit slät, så hade vi kunnat göra det.

Där satt dom en eftermiddag, i stugan, och det blåste rejält. Plötsligt ser Matts något i skyn, som kommer flygandes. Här snackar vi inte om flygande mattor, oh nej, det var våran ytterdörr, hahaa… Jaja, det var ju tur att ingen fick den i skallen.

Ni får ha en bra dag och se er för, så inget oförutsett, kommer flygandes!

Ändrade planer!

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 november 2018 kl 10:03, Bli först att kommentera

Idag är det Emmas (lillasyster) födelsedag så då hurrar vi, HURRA!!!

Och ja, det blir go´ fika där i Hissjö, under dagen 😀

Ett rum ska göras i ordning nere i källaren, ursprungsplanen har dock ändrats lite och det rum som var tilltänkt, har bytts ut till ett annat rum. Anledningen var främst värmen. I detta rum finns 2 element och värme kan ju vara skönt, vintertid, om nu nån kommer och ska sova över.

Det ska tömmas på alla saker, det ska läggas in heltäckningsmatta, väggarna ska målas och garderoberna, mja, på dom ska det hända saker men jag säger inte vad 😀

Förhoppningsvis kommer det att bli hur bra som helst. Niccos bäddsoffa ska ner dit också, spännande, med tanke på hur trappen ser ut och hur snäva svängar det är därnere. Det är inte nån öppen planlösning, om man så säger. Källaren rymmer 5 rum och några små smygar här och där.

I städningen hittas det saker, dom här kom Åke upp med igår:

Det roligaste av allt var då jag vände på en tidning från 1944 och där står:

Kuorbevare, ligger en bit från vår stuga, och jag fick ju en Kuorbevare kvarn efter Åkes moster Vivan. Hon bodde tillfälligt just i den byn, och köpte väl då denna kvarnen.

Eva S. Bergström är förövrigt släkt med mina föräldrar på nåt sätt, eller ja, förmodligen säger Theresé. Vi är ju släkt med han som gjorde kaffekvarnen och Kuorbevare är inte så stort 😀

Han hittade också en tavla, den har han sett förut:

Men aldrig baksidan:

Det är Åkes farbror Helge JeanRagnar Lundmark som ritat denna, 14 år gammal.

Vi var en sväng på Mariehem igår och hälsade på gammelmormor och Bosse, och efter firande av Emma idag åker vi och tänder ljus på gravarna, hade vi tänkt.

Önskar er alla en fin alla helgons dag!

En plump i protokollet!

Av Maria Lundmark Hällsten, 2 augusti 2017 kl 09:11, 6 kommentarer

Nere vid vår lilla gräsbrygga, växer denna blomma:

Min morfar, sa för längesedan, att den var sällsynt, och jag kan väl tro på det, om jag utgår ifrån hur ofta jag sett den. Vi har 5-6 stycken som kommer upp varje sommar, och denna fotade jag nere vid början av Udden, Lainejaur, så där, fanns några stycken också, i övrigt har jag aldrig sett en liknade växt.

Någon här, som vet vad den heter?

Här ser ni Udden, den första blå pricken, längst ner, är början, där jag hittade fler blommor, och den inringade saken, är vår stuga 😀 Den översta blå pricken är bara en plump i protokollet 😀 Bilden kommer från Goole map.

Innan vi åkte hem igår, backade Åke in hos min farbror Matts och min faster Ingmarie. Dom hade besök, min faster Gunvor och min kusin Torgny med frun Marlene. Det var över 19 år sedan, jag såg dom sist..min kusin, alltså. Så det var kul att träffa dom lite tvärt, så där.

Nåt som också varit kul och lite överraskande är väl då man varit borta och kommer hem, till ett hus, där det hänt lite saker…bara så där.

Första svängen var ju sist vi var borta, då hade Theresé städat i besticklådan…rejält, och dessutom köpt fler av samma sorts bestick, som vi hade. Hon tänkte att då kunde man matcha dukningen, nästa gång vi blir fler än 12 stycken runt matbordet 😀

Och sen igår, så väntade nya överraskningar. Nicco hade först städat upp, ute på bron, jo jag vet, vi är ju laglösa ibland. Man släpper saker där det ligger andra saker, men nu ser det nice ut, och det lär ju underhållas.

Inte nog med det, hon hade också tagit itu med vårt återvinningsskåp, som svällde över, hon tog sig ner på botten och började om från början, nu ser det fint och överskådligt ut. Tack å tack! Tror vi planerar in att resa bort om ett tag igen 😀

Önskar er alla en fin onsdag!

In i benmärgen!

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 juni 2017 kl 07:37, Bli först att kommentera

Nicco ville se hur Winstone skulle reagera då en hund satt och ylade. Hon slog igång ljudet på sin mobil och Winstone, kollade runt lite, ut i köket, tassade tillbaka, han tog en stund på sig, sedan stirrade han på mobilen och la huvudet på sned. Men inte just nån annan reaktion.

Han är inte så ljudlig av sig…ja, förutom skällandet, men just det där att ha andra ljud för sig nästan som när vi pratar. Dock är det ett ljud han gör, och det är då han blir uppspelt för att han vet att han ska få följa med ut, eller att åka bil, då säger han Jaaoo, fast med en lätt brytning.

Jag frågade om Nicco någon gång hört en hund yla…på riktigt, men det kunde hon inte komma ihåg. Jag däremot, har varit med om det, en endaste gång, faktiskt, och det var lite weird. Jag skulle ut med Bronco, Åkes karelska björnhund, som han hade hemma hos sina föräldrar, i just detta hus, där vi bor idag.

Nå, jag tog honom med till hundtoan, och ni som inte bor här på Västerslätt, vet kanske inte att det kallas så, den där björkallén som går jäms med Industrivägen, nedåt mot industriområdet. Mitt på hållet, där i grönskan, sätter han sig plötsligt ner, riktar huvudet upp mot skyn och sätter igång att yla.

Jag blev först något förskräckt, vad höll hunden på med??? Sedan lite så där…vad gör jag nu??? Vi står där, helt ensamma, och han fortsätter yla mot himlen en stund innan han ger sig och återgår till sitt normala jag…japp, fråga mig inte vad som föranledde detta läte som isade in i benmärgen, och som förmodligen hade kunnat locka dit vem som helst, om det hade skett ute i en villande skog.

Här är Bronco, förevigad av Åkes farbror, Jean Ragnar:

Och nu, över till nåt helt annat. Såg precis ett klipp på FB, som påminde lite om backhoppning, men detta ser galnare ut, och inte ska man då lida av svindel om man utsätter sig för detta:

Önskar er alla en fin torsdag!

Inventerat och klart

Av Maria Lundmark Hällsten, 2 december 2015 kl 08:24, 2 kommentarer

Mina planer igår, var bland annat att åka ner på stan, men jag skrinlade dom, iddes inte, helt enkelt. Utan jag tog Strömpilen istället, och stan blir en annan dag.

Trött är jag, som tusan, skulle lätt kunna koja halv åtta, men man gör ju inte det. Igår höll jag på slockna i soffan redan kvart över sex, så jag tog och ställde larmet på mobilen, och gick och la mig i sängen. 30 minuters snabbsömn, satt bra. Sen kollade vi faktiskt på julkalendern, har ju sett att paret från Historieätarna skulle vara med där

Och ja, jag tyckte den var rätt kul, ändå. Så den ska jag försöka se mer av.

Sedan hittade vi plötsligt på att vi skulle inventera en skrubb som är i trapphuset, och därinne fanns det en hög med tavlor, målade av Helge Jean Ragnar Lundmark, Åkes farbror. Inventeringen visade på 45 tavlor, inräknat med dom vi redan har på väggen, och här är några stycken:

Dom här två tilltalar mig, jag vet inte vad det är som gör det, men ändå…så dom kommer att komma upp på väggen efter julen är över.

Och det kan till och med vara så att det är just den här katten som finns med på tavlan, till vänster, den har nämligen stått i detta huset, länge, länge:

Jag kan inte vänta till imorgon med omläggningen utan blev tvungen att ringa kirurgen igår och ändra tid till idag, om 2 timmar. Tyvärr sitter hålet precis i vägen, om jag kan uttrycka mig så. Och absolut enda gången det får vara orört, är om jag ligger ner, platt på ryggen, blixtstilla, och hur ofta händer det, på en skala.

Och som jag anade så känns det här mer, än då jag hade väskan, tyvärr. Men jag gillar väl läget, vad annat kan man göra. Jag vet ju, att det ändå kommer att ge sig, med tiden.

Här ska ni få se en överlevare utan dess like:

En stackars november eller julkaktus, jag vet inte, som är så plågad, har säkert haft den i flera flera år, den har stått olyckligt till och är inte mycket att hänga i granen. Missfärgade, lätt mörkröda blad, och inte är den stor heller. Men blomma, vill den ändå göra. Jag ska försöka mig på ett räddningsförsök, då den blommat klart. Byte av jord och kruka, samt stället den stått på, så får vi se om jag gör den en tjänst eller en otjänst 😀

Ha det gott, allihop!

Liv i luckan…

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 november 2015 kl 08:25, Bli först att kommentera

Igår fixade jag en tacogratäng, hämtade mamma så hon också fick testa denna goda maträtt. Dagen till ära, ni vet, söndag, Allt för Sverige på tv, och pannacotta tajm, och då hade Nicco ordnat en sådan, med Daim. Försvinnande god, men tyvärr lite för mäktig, för mig.

När jag skulle skjutsa hem mamma stannade vi på Preem, Jeepen ville ha lite soppa för att inte riskera uttorkning, och mamma passade på att lägga sina räkningar på lådan. Hon rundar hörnet och kommer tillbaka efter uträttat ärende, hoppar in i bilen och väntar på att jag ska bli klar.

Då kommer plötsligt en farbror med en hund efter sig. Har hon postat ett brev, frågar han, njae, svarade jag, inte jag, men min mamma la ett brev på lådan. Ja, det föll ner på marken, sa han. Ojdå, sa jag, men du, då ska jag hälsa henne det…typ.

Han var som tvivlande, och funderade vart mamma var, ja, hon sitter ju i bilen, sa jag. Då ville han prompt prata med henne. Då jag betalat, och hoppade in så frågade mamma om jag hört, om brevet. Jo, fast det var inte bara att brevet hamnat på backen.

Farbrorn berättade för henne att han sett hur brevet föll ner, Han gick fram och plockade upp det, la det på lådan igen, men brevet föll ner på marken en gång till. Då såg han att botten på lådan, inte var stängd. Förmodligen har brevbäraren glömt att låsa igen efter tömning.

Nå, han la hennes brev på lådan intill, men ville väl informera om detta. Mamma satt sedan och retade upp sig på hu slarvig brevbäraren varit. Och visst, alla kan vi göra misstag och fel, men detta hade ju kunnat kosta mamma en slant, om man ska se lite krasst på det hela.

Det var mörkt ute, det regnade, hennes brev kanske ingen hade sett om det inte varit för farbrorn som gick snett bakom henne. Det hade kunnat bli en blöt pappersmassa av alltihop, och hon hade då åkt på förseningsavgifter, på grund av obetalda fakturor.

Jaja, så kan det gå om inte haspen är på. Jag har i alla fall mejlat posten och påtalat att lådan inte är i ordinarie skick, så dom kan ju åka dit och låsa den…kanske.

Idag är det återigen veterinärbesök för Winstone, nu ska det väl äntligen vara över, tänker jag. Ser då bra ut, och han har ätit antibiotika i 6 dagar till, vore väl ändå själva den, om det inte gett med sig.

Hoppas på en bra måndag, för er alla!

Styv kuling

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 april 2015 kl 08:06, Bli först att kommentera

Så var det lite vitt ute, igen, men vadå…se det från den ljusa sidan, nu blev det ju ännu ljusare ute, vad behöver vi sommartid till 😀

Stormade ordenligt då vi lagt oss igår, man väntar nästan att det ska komma något flygande och krossa ett fönster, *pepparpeppar*.

Apropå blåst och flygande saker, våran gamla stuga, uppe i Malå, är inte världens vackraste, vindtätaste hus, kan jag säga. Vi är alla glada att vi numer har en ny stuga, men vi har några år i den gamla. Vi hade väl gjort vinter i stugan, stängt av vatten och huvudström och det var en blåsig höst.

Min farbror och faster var i deras dåvarande stuga som låg på andra sidan Udden, som tvärsöver, inte så långt fågelvägen, men man kan inte se till varandra, det är en liten kulle i mellan och ett hus. Nå, vi blev då uppringda en kväll, och Matts berättade att han sett något konstigt komma flygandes över backen, gissa vad…våran ytterdörr, jodåsåatt!

Han hade jagat ikapp den och den satt på sin plats, nästa sväng vi kom upp. Det var inte enda gången han ringde, då det blåste. Vi hade fått en sån där rolig träfågel (mås) som roterade sina vingar då det blåste. Nicke, svärfar, hade snickrat ihop pjäsen och Åke monterade den på stugknuten.

Och Matts berättade om ett konstigt, dovt swoschande ljud då det blåste, dom hade klurat länge på vad stackaren det kunde vara…lite spöklikt, så där, höst ni vet, mörkt och murrigt ute och detta läte.

Jo, men sen ringde han då och berättade att dom kommit på vad det var, pippin på taket, den vevade sina vingar i 120 och det bar sig faktiskt inte bättre än att vingarna till slut lossnade i stormvindarna 😀

Tilläggas kan också att vår kära pappa, byggde en maskinhall, däruppe, 20 meter från vår stuga. Ett stort schabrak, som rymde 2 mindre båtar, skotrar, ja allt ni kan tänka er…och detta blåste omkull, en höst. Han hade inte hunnit bygga allting klart, inte heller hunnit fylla upp hallen med alla saker, däremot dom två båtarna. Det var Matts, den gången också, som fick leverera dom dåliga nyheterna.

Fast idag står den där, pappan var ju inte den som gav sig utan byggde upp allt igen och har stått där stadigt i x antal år.

Kände att jag måste lägga ut en bild som pappa tagit på hans barnbarn Niklas, (har gjort det förut också) och den passade ju så bra till ämnet, blåst 😀

Önskar er alla en fin tisdag!

Talanger, lite varstans!

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 mars 2015 kl 08:40, 4 kommentarer

Fick ett litet brev igår, från barnbarnet, Sally, som tydligen pysslat och knåpat, har samma talang som mamma, då det gäller pärlplattor.

Kommer ihåg då man själv var liten, inte var det så mycket fri hand, då man skulle göra pärlplattor, utan då hade man färdiga figurer som man fyllde i, och sedan kunde dom hängas upp. Vet inte om jag någon gång fastnade för själva ihop knåpandet, tyckte nog mer om att rita…och berätta historier 😀

En som hade andra talanger, var ju Åkes farbror, Jean Ragnar, han har jag skrivit om förut, och visat bilder på hans tidiga verk, då han ritade figurer på träskivor, sedan sågades dom ut och gjordes till små tavlor, som han bland annat sålde på barnens dag.

Då vi var på hans begravning, så hade dom lagt fram en hel del saker som han gjort och varit med om, där fanns en bricka, och då jag såg den, så kändes den igen och jag sa till Åke att jag trodde att vi skulle ha en sån, någonstans här i huset.

Och jag hade rätt, i ett letande efter något annat så dök den plötsligt upp, längst uppe i ett skåp:

Denna målade han då han var 14 år, vem som gjorde själva brickan, ska jag ha osagt, jag undrar om det inte var min svärfar, som hade ett litet samarbete med sin bror, och gjorde det andra som behövdes för att färdigställa en användbar bricka. Otroligt fin, synd bara att den ser ut att ha genomlevt sju svåra år, den har torkat och bitar har lossnat, men det går kanske att fixa, får fråga min händige karl, Åke, eller så låter man den bara vara. Får hitta en bra plats att ha den på.

Lillsyrran Emma Hällsten, har ju också en skapande ådra, här får ni ett exempel på ett av hennes verk, verkligen snyggt!

Tror att jag ska tvätta bilen idag, det blir ju en bra utevistelse, för både jag och Winstone. Han kan vara med mig och kolla så jag gör ett bra jobb, men först ska vi väl gå ut en sväng, och dessförinnan släppa upp djuren från källaren och mata dom. Hoppas på en bra dag för er alla!

Etikett: farbror

Ha inte så bråttom med att växa upp, ni hinner vara vuxna

Helt vanlig tia…eller 😁

Här snackar vi inte flygande mattor…

Ändrade planer!

En plump i protokollet!

In i benmärgen!

Inventerat och klart

Liv i luckan…

Styv kuling

Talanger, lite varstans!

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten