Vet inte hur vi kom in på ämnet, men i förrgår då vi satt här ute så berättade Åke då han var ung…yngre, så höll dom på gräva nere på slätten och det blev som små sjöar runt omkring, och i en av dom sjöarna så såg det ut som en ö.

Han och en kompis hittade nån lastpall av nåt slag, och skulle försöka ta sig ut till den lilla konstgjorda ön, det funkade för Åke, han gled över men han miste färdmedlet och fastande därute. Han ville ha hjälp av sin polare som visst skulle hjälpa honom, men han behövde först gå hem…om det nu var för att hämta gummistövlar.

Och där stod Åke, och väntade…fortsatte vänta och efter en evighet kom kompisen, i sakta mak, tuggandes på en macka han hade i ena handen och en..tadaaa…kamera, i den andra. Han hade försett sig med färdkost och tänkte nu fota/dokumentera Åke, där han stod.

Men den gubben gick inte, Åke offrade sig innan han hann, och hoppade ner i vattnet och gick över. Vilka kompisar!!!

Och med det skrivet kom jag ihåg varför vi pratade om det, min händelse med grillen, då Nicco tänkte, en nanosekund, att hon skulle fota fadäsen. Jo, det här med att allt ska fotas, det man äter, vad man gör och vad man möter.

Men det är ju ändå rätt kul…med bilder, sen ska man väl låta liv och säkerhet gå före, fast med Åkes händelse så var det inte så mycket fara på taket, utan där blev det bara själva grejen.

På återstörande, ha det gott, allihop!