Etikett: fastna

Hiss eller trappor, vad är säkrast?

Av , , Bli först att kommentera 14

Jag överhörde teven igår, vet inte vilken kanal eller i vilket sammanhang, men. Där sa dom att en kontorsarbetare åker hiss, i snitt 8 gånger per dag. Och risken att fastna i den hissen, ligger på 0.01 procent.

Med andra ord är det inte så riskfyllt att åka hiss.

Jag har fastnat otaliga gånger fast vi provocerade ju fram, att hissarna skulle stanna. Och en av dessa gånger satt vi fast ordentligt.


Detta resulterade i att jag slutade åka hiss. Fick väl nån typ av klaustrofobi. Vad jag tycker är anmärkningsvärt, är att under den tiden jag vägrade åka, så blev jag övertalad av min bästis föräldrar, att åka med i hissen, då dom skulle ner.

Dom övertalade mig, och dessutom lockade dom med att jag skulle få åka med dom på deras utlandsresa. Och där… BAAAM, så slog den där 0,01 procenten in, och hissen fastnade.


Det bästa är att jag egentligen inte, är förvånad. Det där är liksom, vardagsmat. Nä, jag fick inte följa med dom. Och vet ni vad, jag är inte speciellt förvånad över det heller. Med tanke på hur liten den risken skulle vara, så kände dom nog att man kunde spela på det.

Idag vet jag inte om min rädsla för att fastna, försvann, i och med den gången. Jag åker hiss utan att fundera. Och ska jag vara lite krass, efter att ha ramlat på farstubron, så är inte trapporna så mycket säkrare.


Bakade semmelkladdkaka igår, och den avnjöt vi till Allt för Sverige.


Kul att dom var i Umeå, fast jag hade gärna sett mer, just härifrån.

Idag har väl ingen missat att det är Alla hjärtans dag. Så jag önskar er alla en fin sådan ❤️🧡💛

Jag fastnar i både det ena och det andra!

Av , , Bli först att kommentera 15

Såg ett litet klipp på FB, en kille som fastnade i track bite på en dragracingtävling, kollade om den fanns på youtube men jag hittade inte just den, fast en annan. Visar er som kanske inte vet vad jag pratar om. Man använder klister i början av banan för att bilarna ska få bra grepp, och har man otur kan man fastna själv 😀

Under det klippet så såg jag ett, som jag visat förut, men kan inte låta bli att lägga ut den igen…så Maria style, kunde faktiskt ha varit jag. Begriper inte hur han tagit sig dit, fast det gör nog inte han heller 😀

Jag har en tendens att fastna lite överallt. Senast i fredags då jag varit hos mamma, stängde dörren och tog ett halvt steg i trappan då det blev tvärnit, en frans i min väska satt fast i dörren.

Eller ta den gången jag och Nicco var på Mio möbler och det blev trögt att ta sig framåt, jag fick kämpa för varje steg. Stroppen som var på baksidan jackan hade fastnat i nån möbel, eller skylt säger Nicco, nå, det var då en inventarie som förföljde mig.

Annars på Ettan, intet nytt! Var bara ut en sväng igår, med saker till återvinningen och en snabbis in på Ica, som ligger så nära oss, tvättade och kollade in vädret från insidan fönstret.

Träffade brorsdottern Camilla, på affären och jag visste inte vem hon var, först, trodde jag att det var en gammal kollega till mig (kaos i huvudet, som vanligt). Och påmindes om i julas då jag träffade en kille då jag var ute med hunden.

Han hejade och frågade om vi köpt en ny hund, han frågade hur Åke mådde, han pratade om vårt fönsterbyte och hans mamma. Och avslutade med att jag skulle hälsa till Åke.

PROBLEM!

Jag vet nämligen inte vem han var, och jag kan inte heller tala om hur han såg ut. Välkommen till mitt liv! Nåja, det är ju lite spännande hela tiden 😀 Och hey, look at my care face!

2015-11-19 19.21.42Ha en fin söndag, allihop!

Upp och ner, utför och uppåt

Av , , Bli först att kommentera 10

Åkte en hiss och kunde inte annat än småle då jag läste lappen:

Foto2840

Låter som om dom tar för givet att hissen stannar under kontorstid och att alla har en mobil med sig. Ja, det kanske var ett konstigt sätt att börja skriva så där, fortsättningsvis står det hur man gör efter kontorstid, det finns larmknapp i hissen också, och då får man gissa att man kan trycka in den med, om man är utan mobil.

Jag har i dagarna haft tillfälle att åka den roliga hissen på östra station, den som går uppför och utför, som en trappa, och inte uppåt och neråt, som en ”vanlig” hiss. Det jag tänkte var att det kanske skulle sitta uppe en varningsskylt på den, för den åker inte iväg, så där jättemjukt och likadant då den stannar.

Är man inte förberedd så kanske någon stupar, speciellt om det står en person där med en rollator, dessutom, om du åker första gången, uppifrån, och hissen redan är där, så finns det inget som säger att detta är en annorlunda hiss, eller så är det bara jag, som inte kan se någon skillnad, jag blev ju överraskad första gången, men jag har ju ben att stå på, fast frågar ni Nicco så säger hon att enda orsaken till varför jag inte ramlade då, var att det var min lyckodag, som infaller 1 gång på 10 år, typ.

Jag hittade några coola bilder på pinterrest, av riktig gatukonst, det är ju fantastiskt vad vissa kan göra med sina händer och fantasi:

b96bb9f0078c415f99566966d6f4332b 0dcf2a37dceda197211a3873d084b84a edbafa96154b9ac8edc1d74d66d93851

Önskar er alla en fin tisdag!

Kunde ha gått riktigt illa

Av , , 2 kommentarer 11

Nu har det hänt, flertalet gånger, att jag fastnat med stroppen som sitter i jackan, i bilen, i sätet, utvändigt, i kofångare och så vidare. Det verkar inte ha så stor betydelse, heller, vilken jacka jag har, finns det en stropp, så hakar den i någonstans.

Nå, när jag skjutsar Nicco till tåget, och har släppt av henne, så dubbelcheckar jag alltid att hon är någon meter eller två, från bilen, innan jag gasar iväg, och detta kommer sig nog av mina egna erfarenheter att kunna fastna, men också av vad jag fick höra för över 30 år sedan.

Det var ett gäng kompisar från Bräntbergskolan som drog iväg till England, där hade dom haft det jättekul, men det kunde ha gått riktigt illa. En av kvällarna skulle dom ut och hade tagit Taxi, dit dom skulle. Glada och uppspelta, betalar dom för resan och hoppar ur taxin, men en av tjejerna får inte med sig hela jackan innan dörren smälls igen och taxin drar iväg.

Hon springer jämsides, det hon kan, och lyckas rycka loss jackan från dörren, där hade hon väl enorm tur, att den inte satt hårdare än så, Men det blev en skräckupplevelse för henne.

Nu är jag ett steg närmare att hyra ett loppis bås på Mariedal. Jag har skrivit in mina uppgifter och tänkte kika in där idag, och se om jag kan boka upp mig på ett bås, senare i veckan. Dom har ju båskundernas timme, men den är förlagd på kvällen och då jobbar jag. Måndag har dom dock en timme på förmiddagen, så det funkar ju.

Ja, allt går ju så länge dom inte hyr ut måndag till söndag, utan som jag förstått det så tar man en dag som passar. Nu gäller det väl hellre att börja stöka och böka i alla saker man har och prismärka, så det är klart tills man ska dit igen och ställa upp alltihop. Ska bli kul att se om det kommer att bli någon förtjänst.

Önskar er alla en toppen måndag! Bilden till trots 😀 Jag har ju egentligen inget emot måndagar, det blåser ju bara till så är det fredag igen.

M_ndag

Superlim/magnetisk, hm…

Av , , 2 kommentarer 11

 

Ni som hänger med här vet att jag skrev om min nya upptäckt igår, att jag är magnetisk…mm, nu var jag verkligen det igår kväll, fast med lite hjälp av superlim.
Min ring, hade nämligen gått sönder då denna döskalleplatta hade lossnat från själva ringen:
Den har då legat en skål i väntan på att jag skulle hitta lite superlim vilket jag gjorde igår, då jag egentligen letade efter något annat, men det är ju inget ovanligt.
Nicco satt mitt emot mig i köket då jag pysslade på med den här ringen, den sög fast direkt och kändes som om den fastnat ordentligt. Jag sa till Nicco att jag ville testa lite och prov petade på plattan, till sist satte jag ju på mig ringen, och när jag sedan skulle dra av den… ja då satt den fast.
Jag trodde först att det var justeringen på storleken som blivit hopklämd, Nicco säger, jaha, nu har du väl limmat fast den på fingret och åhhh ja, det var precis vad jag gjort. När jag nöp tag om plattan för att dra av mig den så pös överflödigt lim ut i kanterna och ni som har erfarenhet av just superlim vet att den torkar först vid beröring av material, i detta fall min hud.
Jaja, jag rev av mig den i alla fall och den lossnade om än det syns vart den suttit, hm, skulle inte ha brytt mig om att limma fast den på ringen och kunde ju ha limmat fast den direkt på fingret istället 🙂
Nicco surrade nåt om att jag är som Nalle Puh, han hade tydligen gjort nån typ av katapult och råkade skicka iväg sig själv och det, sa hon, är precis vad jag skulle göra om jag hade en katapult, jag med. Nåja, det kanske är så, men då får jag ju vara glad att jag inte är speciellt intresserade av katapulter.
Idag blev det tvärt schemabyte så jag jobbar förmiddag, Jeepen fick vi lämna in på verkstaden igår, då den har nåt missljud från däcken, eller vad det är, kan vara ett kullager som farit, så Åke ska skjutsa ut mig på jobbet. Där jag förövrigt har en inskolning idag, alltid trevligt att få jobba dubbelt. Sen har jag en fikaträff på stan, halvtre, ska bli roligt. Önskar er alla en fin torsdag!

Snubbelrisk

Av , , 6 kommentarer 12

 

Visst är vi människor lite korkade i alla fall… som tycker att människor som snubblar, ramlar, faller, ser roliga ut. Kom att tänka på det igår då dom visar upp den stackars cyklisten som tippar omkull i vattenmassorna, här på VK.
Jag satt inte och skrattade åt det utan tyckte nog mest att det var olyckligt för hon som ramlade. Men jag är inte bättre än någon annan, det vet jag 🙂
Vi sitter ju och skrattar åt allt elände dom visar på roliga klippen, och där finns det många som klantar till sig. Jag tillhör ju själv kategorin klantskallar eller snubbeloffer som fastnar med fötterna lite överallt, nu senast i stolen i konferenslokalen på Haga, där vi hade utvecklingssamtal.
Nu märkte ingen det, förutom Nicco då, som frågade vad jag höll på med. Och förra gången vi hade ett möte på skolan så lyckades jag ju trassla in snöret från jackan i stolsarmen så jag drog med mig den då jag skulle gå därifrån, jaja, det bjuder jag på, jag har vissa skills, som Nicco brukar säga… fast med lite lätt ironisk ton (förstår inte det).
Jag satt en gång nere på biblioteket på stan, där jag blev intervjuad av en tjej från universitet, utanför fönstret blir jag då vittne till flertalet snubblande människor. Det låg nämligen plattor därutanför och en av dom råkade sticka upp en bit, och jag lovar, det var ungefär en person var femte minut som hittade av den där plattan.
Första gången sa man typ, ojdå, och hoppades att människan skulle hålla sig på benen, andra gången likaså men sen var det svårt att hålla sig för skratt, men trodde ju nästan att det var dolda kameran.
Nu ska jag snubbla in i köket och fixa frukost, städa lite i källaren, jag får ju oväntat besök idag, eller nä, nu ljög jag, oväntat var det ju inte, utan rätt så planerat, det kommer en kille från Umeå energi och ska byta någonting till fjärrvärmen.
Sen ska jag hämta mamma, vi har ett ärende till banken och sedan tänkte vi ta en lunchmacka på Nybro, nåt mer lär jag inte hinna med då jag jobbar ikväll, jo förresten, jag ska även fixa middagen innan dess, så jag kanske ska börja med det istället.
Med pappa är läget oförändrat, men hör och häpna hur dom kan göra egentligen. Han ligger alltså med slangar och instrument kopplade till sig, han har fortfarande två brott på ryggraden (rätt så allvarliga sådana), men eftersom han nu kan klara sig utan respirator, så är tanken att han ska in på annan avdelning, och det är ju bra, säger inget om det, men…
Detta blir nog inte förrän på måndag och kommer det ett annat akutfall och det inte finns plats på IVA, så kan dom komma att flytta på honom till Skellefteå eller Lycksele… även om det bara gäller för en dag. Man kan ju smälla av för mindre, vad kostar en sån flytt, hur nyttigt är det att ens förflytta en person med dom skadorna, ja, jag vet inte ens vad jag ska säga.
Jag förstår ju att dom inte gör det om det inte blir nödvändigt och förhoppningsvis måste dom ju också veta vad dom sysslar med däruppe (jag håller verkligen en tumme för det), men jag blev också något förundrad då en läkare från neurologen sa till mamma att pappa inte gjort så stora framsteg på en månad. Jojo, vart han nu fick en månad ifrån för då hade han bara legat där i 16 dagar *suck*.
Nåja, det är som det är och inget vi kan göra åt saken. Nu, mina vänner ska jag sätta fart. Önskar er alla en fin fredag!
Maria Lundmark Hällsten