Etikett: feber

Försvaret tog semester…

Av , , 2 kommentarer 12

Ja hade allt gått som planerat, hade jag precis i denna minut, rullats in på operationen, men, någon ville att det skulle bli en annan dag. Jag skrev till min ”nyboss” igår, och meddelade att jag blir hemma, inget Lycksele, men jag tänker inte jobba heller och smitta ner min chef, utan jag bidar min tid och ser vad det bli av denna förkylning.

”Nybossen” gav mig vitlökstips, var dock aningens tveksam till att använda ren sprit i medicinskt syfte, så jag håller mig från alkoholen då :D Jag sa, och detta tror jag att dom flesta redan vet, då man var ung, och gick i skolan, så inte var du sjuk på skoldagarna, nä, det var loven man sparade sina sjukdomar till.

Nicco är ett jättebra exempel på det, tror inte att Theresé hade så många sjukdagar, men i så fall, var det säkert under loven, det med. Och därför skrev jag till ”nybossen” att jag hade verkligen sett fram emot gårdagen, att ligga där i Lycksele, i väntan, och bläddra i en tidning och inte behöva bry mig ett smack, om någonting överhuvudtaget…och då mina vänner, bestämde sig mitt immunförsvar, att gå på semester, right!

Och av den anledningen tänker jag aldrig mer, ens tänka tanken att lägga ner garden eller tala om för mig själv att jag ska vara ledig på ett eller annat sätt, utan jag kör på och lurar försvaret att jag ständigt ska arbeta, då borde jag ju klara mig, eller hur?

Fast det hade kunnat gå riktigt illa med mig ändå, igår…ska jag göra en lång historia väldigt kort, så fastnade jag med foten i dammsugarröret som ramlat ner mellan soffan och en radiomöbel vi har och där satt den som i ett skruvstäd, så då jag fastnade där var det inget som gav efter och jag stöp, bakom soffan och höll på bryta både lillfingret och armen på skrivaren som står där bakom och lurar. Så där kan det gå, om man ska försöka vara duktig.

Nä, jag ska hålla mig på fötterna, inte göra något i onödan, och jag ska till och med tillåta mig att gå i säng och vila, om jag känner för det. Jag blev så fruktansvärt trött igår, att jag gjorde precis det, och jag slocknade som en klubbad, kände mig lite febrig, och då jag steg upp hade jag hurven, frös lite lätt, så kanske man hade lite feber i kroppen ändå. Jag brukar aldrig kunna gå och lägga mig på dagtid, det tar som stopp, fråga mig inte varför. Jag tror nog att jag har en tanke om att man inte ska sova bort livet…lite knäppt jag vet, men det är jag i ett nötskal.

Önskar er alla en fin måndag…och man kan ju alltid hoppas att vi får se solen, någon gång under eftermiddagen eller kvällen, eftersom den lyser med sin frånvaro, just nu.

10296848_10152546049768132_1642941010501117426_n

 

 

Ingen snäll kille, det där, inte!

Bastun ingår inbringade noll kronor till vår planerade middag, någon gång i vår. 6 trisslotter, noll kronor. Fast jag vet inte om någon blev förvånad, kanske lite, då man inte ens skrapar in 30 spänn.

Jaja, det är ju inte för triss skrapet vi träffas…och nu ska jag gå ut med en hemlighet, det inte så mycket för bastandet heller, ingen bastar numer :D Haha…fast den slås igång och vi njuter av värmen, sedan sitter vi i själva loungen och där dricks det vin, kaffe eller vad man nu kan behaga att medtaga.

Men är det någon som känner för att basta så är det ju bara att göra det.

Det pratades bland annat om Ingmar Stenmarks debut i lets dance (inget vi ser på) och sedan Ferry, som varit med i programmet, Renées brygga. Ferry är förmodligen ett namn som för evigt kommer att sitta fast etsat i mitt huvud, och borde kanske göra det på Theresé också.

Hon fick körtelfeber då hon var 13 år. Hon såg rätt risig ut, uttorkade läppar efter 3 veckors hög feber, liggandes i soffan. Så hon fick en tid på vårdcentralen, där läkaren hette just Ferry, i efternamn.

Då han träffade henne så var hans första ord, nåt i stil med: Men det var det värsta jag sett, hur du ser ut!!! Sedan blev vi uppskickade på infektion, där dom erbjöd henne att läggas in, men hon vägrade, hon skulle ligga hemma i soffan och så fick det bli.

Inte så värst långt efter det, så hade jag på ÖoB, köpt en påse godis, ny smak, björnbär. Theresé åt av dessa godisar och på kvälls kvisten började hon klaga över att det kliade. Jag kollade in ryggen och där var det rött, irriterat och det blev bara värre och värre.

Jag ringde sjukvårdsupplysningen, där dom undrade om det var små röda prickar. Små röda prickar sa jag….det är stora blaffor över hela ryggen upp mot halsen och dom står ju ut en centimeter. Då rådde hon oss att åka upp på akuten.

Läkaren som mötte upp och tog emot oss var…tadaa, Ferry. Och gissa vad han sa till Theresé då hon visade upp sin rygg…det var det fulaste jag sett, hur du ser ut. Hade jag haft kamera så hade jag fotat detta.

Snäll kille, den där Ferry :D   Nå, det var nässelutslag fast i en värre grad än vad som kanske är mer normalt. Vi fick stanna kvar så pass att dom såg att det lade sig, efter viss medicinering. Och sen vet jag aldrig mer att hon fått dessa utslag. Inte heller att hon, mig veterligen, träffat på Ferry igen :D

Jag ska inte träffa någon Ferry idag, däremot en Helena, vi har lite business ihop, förstår ni, som jag inte tänker avslöja här och nu, men kanske sedan. Önskar er alla en fin fredag, och avslutar med ett litet helgtips, kanske :D

10419505_10152846549583077_5314859057928556050_n

 

Det är aldrig bara ett…

Igår hade Nicco tid på hälsocentralen, en del prover som skulle tas:

Foto1390 Foto1391

I väntrummet fick vi sällskap, en kille som sprang där fram och tillbaka, och en cigg i munnen hade han tydligen också (eller så var det Nicco som var framme och redigerade lite):

1394619057641

Sen åkte vi och hämtade mamma och Bosse och åkte på vaniljdrömmen så vi skulle få oss en lunch, men bråttom blev det, läkarbesöket som Nicco hade drog ju ut på tiden och jag var ju näste man/kvinna som skulle dit på min tid, 13.30.

Hann precis lämna av Nicco hemma och åka vidare, tillbaka till ruta ett. Började känna av lite ont i halsen, så det räcker ju aldrig med bara ett. Han konstaterade i alla fall benhinneinflammation i bägge benen, och förmodligen nerver i kläm som gör att jag har ont i fot, vad och baksida lår. Han skrev ut inflammations hämmande och sedan ska jag knapra Alvedon, och vara hemma resten av veckan.

Ja det var ju tur att det bestämdes igår, på kvällssidan började jag känna mig riktigt sjuk, och jag frös som en hund, då vi gick i säng. Trots att jag tagit Alvedon 1000mg vilket ju borde vara febernedsättande också, så vaknade jag flera gånger och det var som en ångbastu under täcket, men att lägga fram en fot eller ben, gick inte, då frös jag istället.

Och feber fick jag…inte konstigt att jag kände mig sjuk då. Har sovit urkasst, och varit vaken under 1½ timmes pass, och bara vridit och vänt, kan ju vara därför jag steg upp med huvudvärk.

Mycket smolk i bägaren nu, så här inför Niccos 16 års dag som infaller på lördag. Nu får vi se om vi kanske måste skjuta fram den eller om jag mot all förmodan, kvicknar till under morgondagen och känner mig pigg och rask.

Eloise har då i alla fall antagit sitt vanliga jag, syns ingenting om vad hon utsattes för på tisdagen:

024

Och Enya intog en konstig vilar ställning på pallen, med bakfoten uppe i fejjan, men det såg ut som om hon trivdes så där:

030

Hoppas på en fin dag för er alla!

Bak – vänt

Av , , 2 kommentarer 5

 

Håller på kännas tjatigt nu, detta om mina vaglar men jag kan inte låta bli. När läkaren sa att han skulle skriva ut denna salva som jag nu använder, som jag haft mot/för vaglar, fast jag denna gång inte hade en vagel utan vecket på hornhinnan, så skrattade jag till och sa med aningens sarkastiskt tonläge, att den där salvan har aldrig hjälpt mig förut, alla…och då menar jag alla gånger, jag haft den så har jag fått en till vagel, i det andra ögat. Han sa ingenting.
Salvan har jag enbart använt i mitt vänstra öga och kan ni nu gissa vad som poppade upp i det högra ögat igår? JAAAA, en vagel, precis vad jag hade önskat mig…eller hur det nu var.
Vi spelade in roliga klipp igår och såg på det efter ett annat program. Där var ett klipp med en tjej i 18 års åldern, som gick runt med en termometer i munnen och när hennes mamma fick syn på den så såg hon att det var hundens termometer som skulle användas analt. Vilken miss…som tur var hade dom tydligen aldrig hunnit använda den så hon överlevde fadäsen.
Och då kom jag givetvis ihåg vad en tjej berättade på en kurs jag gick för 7-8 år sedan. Vi pratade om att vara sjuk och hon sa att det var så typiskt män att bli eller låta så våldsamt sjuka för det minsta lilla. Hennes pappa var tydligen expert på det och ojade sig så fort han åkte på en förkylning.
Nu hade han fått en förkylning och han gick runt och sjåpade sig och gav till slut efter för sin fru, som föreslog att han skulle kolla om han hade feber. Dom hade bara en stjärttermometer och den skulle han då hantera själv, något han aldrig testat förut.
Han gick och lade sig på sängen och sedan fick dom höra hur han stånkade, stönade, ojade sig och ojandet gick över till ett jämmer och gnöl. Till slut var frun tvungen att gå dit, det lät ju som om han höll på dö. Han hade sååå ont så ojojoj, men det fanns en liten förklaring, han hade satt in termometern fel väg…eller kanske man skulle skriva bak – vänt, hahaa…
Och med dom orden önskar jag er nu en fin, feberfri lördag!

Inte bra

Av , , 8 kommentarer 4

Tyckte att jag inte var helt hundra igår, lite små ont i benen och på kvälls sidan blev det kallt som sjutton här hemma. Satte på mig ett till par byxor, en extra tröja och virade in mig i en filt och sa att det är väl märkvärdigt att det ska vara så kallt i lägenheten,

Åke höll inte med om detta utan tyckte att det var ganska varmt. Provade febern och ja, det var det som var problemet.

Jag tror att det var över fyra år sedan jag var hemma och sjuk, annars brukar jag passa på att göra bort sjukdomar när jag är ledig. Har man tur nu så är man då i alla fall frisk och kry till julen. Litegrann som Jennifer, hon har inte många sjukdagar men jädrar då det drar ihop sig till sport/påsklov, då ligger hon.

När vi var på Maxi, i förrgår, så hämtade jag ut fotona som jag lämnat in för framkallning, kort till kort, och höll på tippa omkull då han sa vad det kostade. 25:-/kort x 17 stycken, då hamnade vi på 425:-. Hur kunde jag vara så knäpp att jag inte frågade innan, jag kunde inte i min vildaste fantasi, tro att det skulle vara så dyrt. En femma styck kanske. Ja det var bara att betala och se glad ut, fast jag svor till då han sa priset. Men jag tror att Tex son blir glad över korten som jag har tänkt skicka till honom. Kort på hans pappa i yngre dagar.

Sen får man väl vara glad att man numer har digitalkameran, då kostar det ju ingenting så länge man inte framkallar dom, och vill man göra det så är det betydligt billigare. Tänk förut, då man hade en "vanlig" kamera, när man väl tog fram den och skulle knäppa kort så tog man flera stycken på samma gång, sen lade man bort kameran och plockade fram den efter flera månader och gjorde om samma  sak. Korten blev ofta stela och tillgjorda, man ville inte "offra" kort på någonting som man inte visste hur det skulle bli. Nu kan man ta hur många man vill och sedan sitta och sovra bort sånt som inte blev nånting. Det är väl den största fördelen med digitalkameran.

Nä, nu ska jag ta en ipren, väcka Jennifer och fixa frukost. Ni får ha det bra, själv tar jag det lugnt idag.