Ja, eftersom ni nu kan läsa mitt inlägg så torde det bero på att jag faktiskt kom mig ut från Bauhaus igår, haha. Visst finns det grejer där, och jag kommer säkert att åka tillbaka nån gång. Rusta finns ju i samma hus, dessutom. Tycker dock det är lite konstigt att ingen buss, går dit upp

Umeå som vill gå i bräschen och få bort trafik från vägarna, borde väl tänka till lite. Men om det inte finns bussar tillgängliga så fallerar det. Kommer ingen buss dit, så är inte den delen av Umeå, för alla. Det finns dom som kanske inte kan ta en liten prommis dit upp. Och vill man dessutom handla med sig nåt, så blir det tuffare.

Nåja, det var bara en tanke. Och den tanken kanske inte ens hade poppat upp, eftersom den inte berör mig, så mycket. Jag lallar ju på med min bil. Men jag VET att det vore önskvärt för andra, och jag hade faktiskt med mig en quinna igår, som ville veta hur stackarn man skulle gå för att ta sig dit.

Vi åkte ner på Mio möbler och kollade in lite av deras sortiment. Handlade ingenting, det är väl dumt, med tanke på vad dom brukar locka med så här i början av året. Ni vet dom där, handla för 600 och få 300 i rabatt. Jag antar att det kommer ett sånt erbjudande även i år. Det är bara att vänta och se.

Vi invigde i alla fall deras fik. Jag köpte en god macka.

Det finns även alternativ för vegetarianer och gluten.

Tycker att dom får klart godkänt. Najs att kunna ta en fika efter man travat runt därinne. Kommer osökt ihåg hur det såg ut 1998. Vi hängde där en hel del. Men då var det väl mer ett mathak. Det var ett trevligt par som hade den matserveringen, kvinnans pappa var killen som hade Bigges, en gång i tiden. Bigges, var mitt favvo lunchställe, 1984, då jag jobbade på Butica Sport. Jämmarns vad minnena nu kom över mig.

Visst är det konstigt att bilderna i huvudet, på hur jag jobbar där, går på torget, köper parisare…smaken, allt detta, känns lika färskt som om det var förra veckan. Samtidigt som det känns som om det var i ett annat liv. Kan det bero på hur man sparar minnen, i både smak, och sinnesstämningar.

Då levde man för framtiden, vad som ska komma, förväntningar, vad ska man jobba med, kommer man att skaffa familj osv Idag VET man vart man är och hur man vill ha det. Även om man kan längta till saker så är det väl mer down to earth, typ semester eller roliga kompishäng. Ja jag vet inte, det var bara en fredags tanke.

Och apropå fredag, så får jag önska er alla en trevlig sådan! På återstörande!