Etikett: fisk

Dom hade verkligen gått ut!

Av , , 2 kommentarer 8

 

Vilken varm dag det var igår, synd för alla brännbollsspelare att det inte kunde låta bli att regna litegrann. Jag och morsan satt ute på deras gård och drack kaffe, och man tyckte att det var tur att det då blåste annars hade man väl tuppat av.
 
Hon berättade att hon och pappa planerat att äta inlagd sill, i förrgår, hon hade en burk i kylskåpet som hon tyckte hade stått där, länge och väl, och det hade den, den hade gått ut men hon provade att öppna den i alla fall, och fick då se att den möglat, med andra ord åkte den i soporna.
 
Jaja, då grävde hon fram en ansjovisburk som hon hade liggandes men hör och häpna, även den hade gått ut, redan i november 2011. Nå, hon tänkte att ibland stämmer det ju inte utan mycket klarar sig ändå, när det stått på rätt ställe och varit oöppnat.
 
Du, sa hon, jag öppnade burken och det fanns inte en enda ansjovis i burken??? Inte ens tomatsåsen dom brukar ligga i, det var bara vatten. –Jamen du sa ju att dom hade gått ut, sa jag, moahaha…
 
Nämen det var väl en himla tur då, sa jag, att du inte planerat en vecka i ingemansland, och du hade laddat med 7 burkar ansjovis som du skulle leva på, och väl där, hade du upptäckt att fiskarna var borta, det hade varit tragiskt det 🙂
 
Apropå fiskar så kom en granne förbi, för några dagar sedan, hon jobbar extra på Niccos f.d. förskola. Vi satt härute och surrade på och hon berättade då hennes barn var små och dom hade varit iväg på en fisketur.
 
Pojken stod med kastspöet på en liten platå, och när han fick napp, tvär slet han upp draget med den följden att fisken åkte upp i trädet han hade bakom sig. Han ropade åt mamma, men hon kunde inte hjälpa honom, då ropade han efter pappa men han hörde inget. Nå, mamman gav honom sitt spö istället så han kunde fortsätta fiska tills pappan skulle komma tillbaka.
 
Återigen fick han napp och samma visa, han ryckte i spöet då det nappade och även denna fisk hamnade längst upp i trädet. –PAPPA!!! Ropade han och pappan kom då gåendes. Kan du klättra upp och ta ner fiskarna, undrade sonen. Nä aldrig svarade pappan, inte klättrar jag upp där inte, sedan tog han spöet och slet det han hade, och då gick linan av, samma sak med det andra spöet.
 
Med andra ord satt firrarna kvar, längst upp i trädet… då kom det en båt glidandes med ett par i, gubben ställer sig upp, kisar mot trädet, kliar sig i huvudet och säger: Nåt liknande har jag då aldrig sett! Sprattlande fiskar i ett träd. Ja, ropade dom tillbaka, det är laxforell. Hahaa… vilken syn.
 
Önskar er alla en fin lördag!

Hur långt kan du tänka?

Av , , 4 kommentarer 8

Det var en trevlig lunch igår, på Invito, tyvärr var maten inte lika trevlig… inte något som föll mig i smaken i vart fall. Då allt, förutom tre saker handlade om fisk och fisk är för mig ingen mat, så hade jag tre val, köttfärslimpa, som jag inte var sugen på, spenatsoppa… huvva, eller kikärtsbiffar.

Jag skickade en tanke till Minnalainen blogg.vk.se/Minnalainen och hennes vegetariska blogginlägg och valde det sista alternativet. Nå, nu har jag testat det också och då behöver jag inte göra om det en gång till 🙂
Jag hann också vara in på guldsmedjan där jag lämnade in ett Bismarck armband med 6 berlocker, berlockerna hade lossnat, och låsningen på armbandet uttjänt, så nu ska det lagas. Min pappa gav det till mamma då hon fyllde 18 år, sedan fick jag det av henne då jag fyllde 30. Nu har det legat i presentasken i flera år i väntan på lagningen och nu blev det av.
När jag hämtar det ska jag fråga om dom kan fylla på gravyren som sitter på utsidan av min vigselring, den ser man snart inte längre, men jag kan ana hur den sett ut en gång i tiden. Kanske inte är så konstigt egentligen, om man tittar på datumet inne i ringen, någon gifte sig 24/6-1812, och det är ju snart 200 år sedan. En välanvänd ring, med andra ord.
Vi surrade en stund igår kväll, jag och Nicco, och jag sa någonting om att den personen tänker inte längre än vad näsan räcker. När jag sagt det så poppade det upp en bild i huvudet på en person med mycket lång näsa, och säger man en sån sak, att en människa inte tänker längre än näsan, med andra ord är rätt så osmart, så är det ju en jättebra fördel om man har lång näsa, ett tecken på att man kan tänka, alltså 🙂
Och med dom orden lämnar jag er åt era öden, och önskar er alla en fin fredag, och fredag som för vår del betyder pubafton ikväll med gamla föreningen.

IQ kan räkna upp till hundra

Av , , 2 kommentarer 7

 

Vi gjorde en smörgåstårta på jobbet igår, och den blev lika spektakulär som den förra. Enligt chefen ska det vara minst 13 olika sorters saker ovanpå och inuti en smörgåstårta, så det var gurka, skinka, ost, paprika, sallad osv osv osv.
 
Sen tyckte hon återigen att jag skulle prova en bit, tillsammans med dom, tack tack men nej tack, sa jag, jag äter inte sjösaker, tårtan innehöll nämligen skagenröra, och det smakar enlig mig, fisk, så jag ville inte ha.
 
Något hon givetvis inte kunde begripa. Så jag fick ännu en gång förklara detta med fiskens vara eller inte vara, och lite roligt var det ju att jag skrivit om just detta, i söndagens blogg.
 
Jag tycker också att det är lustigt att så fort man säger att man inte äter fisk, då ska man genast bli bjuden på det, av någon som säger sig kunna göra så god fisk att det inte ens smakar fisk. Nähä, men varför ens idas göra fisk då, om det smakar något annat? Är inte det samma sak som om jag skulle göra en älgstek som smakar fisk, och bjuda på den till någon som hatar älgkött? Mm, skulle just tro det 🙂
 
Det är bara att inse, vi är alla olika och med olika smaker och tycken, både vad det gäller kläder, maträtter, utseenden, heminredning etc. Och som man så brukligt då säger: Det är väl skönt att vi inte är likadana allihop, hur kul hade det varit?
 
Det var bastukväll igår och vi var allihop närvarande. Kerstin pratade om ett mejl som Janne fått och hon skulle be honom skicka det till mig så jag skulle få klura lite. Det var sex stycken grodor, tre bruna och tre gröna, som satt på varsin sten. Det var sju stenar, sedan skulle alla grodor byta sida och fick bara hoppa över en groda i taget. Enligt testen skulle man klara av det på mindre än tre minuter om man hade ett IQ över 50, så jag kan stolt säga att jag fixade det, men för att göra det en gång till och komma ihåg hur jag gjorde först, var inte lika lätt, men det gick till slut.
 
Nu ni, ska jag äta en frukost och sedan bege mig av till mitt arbete. Idag blir det ett besök på biblioteket och sedan ska arbetsterapeuten komma till chefen vid elva, så då är det bäst att vi är hemma igen. Ha en fin tisdag!

Pölsdoft utomhus, inget man dras till

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Vi åt pölsa, potatis och rödbetor till lunch, igår. Det är väl en rätt man antingen gillar (ingen älskar nog den) eller så hatar man den. Åke tyckte att det satt bra och jag höll med men sa också att det är inget man längtar efter, egentligen, det är snarare rödbetorna som är goda. Och då höll han med, skulle man känna doften av pölsa utomhus, så var det inget man drogs till, precis 🙂
 
Niccolina vägrar i sten att ens titta på tallriken då man lagt upp maten på den, så hon slapp den rätten, som vanligt. Men varför skulle man ens tvinga någon att äta en viss sak, man äter ju inte heller själv, saker man inte gillar. Huvudsaken dom har provat på, tycker dom då fortfarande att det smakar illa så vet man ju det.
 
Fisk, är som bekant, något som inte kommer över trösklarna här hemma, möjligtvis i pinnform, men nu duger inte heller det till Nicco. Jag har aldrig någonsin tyckt om fisk, det spelar ingen roll hur den sett ut, på vilket sätt den serverats eller hur den har fångats, det smakar fisk, usch. Och när man var liten och morsan stod och ropade i fönstret att maten var klar, så ropade man tillbaka och frågade –Vad blir det för nåt? –FISK, svarade hon. –Jaha, men jag är inte hungrig! Och så stannade man kvar ute istället.
 
Ibland provade hon med att svara att det skulle man få se när man kom upp, men det lärde man sig rätt så snabbt, att det svaret betydde fisk, och då lät man bli att gå upp. Jag har kunnat sträcka mig till inlagd sill…ibland, och när Lena rört ihop sillgott, till midsommarbordet, då kan man offra sig på en klick, och kaviar, men där är det av absolut, största vikt att det inte finns en endaste liten tendens till fisksmak för i så fall åker den i soporna, jag brukar köra ett säkert kort, och det är kaviar med dillsmak, det smakar mest salt och dill.
 
Igår var vi på el-giganten och kollade på kylskåp, sedan upp på Mediamarkt för att ha något att jämföra med, sist till huset och kollade måtten, och ingenting stämde. Hålet den ska in i, är för litet, i alla fall med dom kylskåp vi kikat på. Vi får kolla vidare, det är ju som synd om man ska måsta ta bort ett skåp till i köket för att det misstämmer på fem centimeter.
 
Vi passade också på att kika lite på platt tv, och där kan vi snacka om djungel. Lcd, HD ready, full HD, usb blablabla. Fick tag i en kille som skulle förklara lite skillnader och började med att säga att det berodde på vad man skulle ha tv:n till. Ja svarade jag, om det bara ska visas Kristina Lugn på tv ( hon var på en av alla kanaler dom hade på) så kan vi nöja oss med en 14” annars kommer vi nog att gå på en 42 tummare. Vi frågade också om man köpte två tv apparater, så borde man väl få en på köpet, men där blev det stopp, däremot sa han att dom aldrig var omöjliga, litegrann kunde nog göras på slutsumman. Fint, då vet vi det.
 
Idag vet jag inte vad vi ska hitta på men det dyker säkert upp något. Ha en fin söndag!

Psykotiska symptom

 

Dom sa på nyheterna för en stund sedan att kvinnor som inte äter fisk, riskerar att få psykotiska symptom, hm…då ligger man risigt till då. Eller så fick man något att skylla på då allt känns att gå åt skogen och man flippar ut, hehehe.
 
Nu är ju Camaron klar för besiktning, men det var väl ingen som trodde att det skulle finnas någon ledig tid för det då, eller hur? Jag loggade in nu på morgonen, 6.45 och voila, det fanns en tid klockan 7. Men den var ju bara att fetglömma, hur skulle jag ha hunnit dit, lite chans, då man inte ens står i startgroparna. Men jag ger inte upp, jag får väl logga in flera gånger under dagen och det första jag gör på morgonen imorgon, är att slå på datorn och kolla tider, innan jag ens druckit kaffet, så det så.
 
Klockan nio har jag, däremot en tid hos tandläkaren, undrar just om det finns någon härute som hat lust att byta sin besiktnings tid mot ett besök hos tandläkaren? Nån, hallå…nähä, kunde just gissa att intresset för det skulle vara ganska så svalt. Jag får nog så lov att gå till tandläkaren, vare sig jag har lust eller inte, dessutom beställde jag tiden själv så då har jag ingen att skylla på heller.
 
Nu är jag i alla fall anmäld och betald, klar för Fällfors till helgen, hade varit kul att få provköra lite före men går det inte så går det inte. Det värsta är väl att då blir det till att försöka få tag i nån lämplig tid i Lycksele, Arvidsjaur eller Norsjö, för annars är vi utan bil däruppe i stugan. Det blir som lite jobbigt att köra bussen varje gång man ska in till Malå för att handla och göra såna saker. Nå, det löser sig säkert, sa han som…gjorde något i slasken.
 
Nu ids jag inte skriva mer, jag ska kolla tider, igen. Kan ju vara någon snäll typ som avbokat sin plats, bara därför att. Ni får ha en bra dag!

Jåååhå

Jååå det var ju som morsdag igår och av Theresé fick jag en ljuslampett med sugproppar med tillhörande doftljus, samt en kryptisk burk med texten airfreshener och med katter på. Hm, skulle man tordas öppna burken? Man vet ju som inte om det skulle lukta fisk eller något annat som katterna skulle gilla.

Nå, jag gluttade på burken och ställde ner den för att kolla om katterna gillade den. Dom var måttligt förtjust i doften som förövrigt luktar ganska gott, ingen fisklukt här inte.
 
Av Nicco fick jag dessa fräna örhängen:
 
Nu har vi både skiftnycklar, skruvar samt hammare.
 
Åke fixade ljuddämparen till Volvon, men hur kan det komma sig, var det fel på den också. Ja, tydligt det, men det var inte så svårt att laga och då var det problemet ur världen. Sedan fortsatte han skruva på Camaron och jag började städa i bussen.
 
Efter lunch och då jag kokat kaffe för att gå ut igen och fortsätta så började det att ösregna, då bestämde vi oss för att ta en paus. Vi tog bilen och körde till Sörfors för att se om dom var klar med laxtrappan så man skulle kunna köra ner där, men det var dom inte, fick bara ett kort taget mellan stängslet.
 
Fortsatte ner till Klabböle energicentrum och tog en sväng ner till bron. Att forsande vatten kan var lika rogivande och fascinerande som en eld, fast det är klart, vattnet i en fors lever om lite mer och det ljudet kanske man ledsnade på efter ett tag.
 
Undrar hur det kan komma sig att vågorna, eller dom vita gässen i en fors, som rinner nedåt, kan kröka sig så det ser ut som dom kommer uppåt, förstår ni vad jag menar? Jag tyckte då det såg knepigt ut.
 
Sedan gjorde vi ett snabbt stopp på Stilservice och beställde sidolamporna som ska sitta på Camaron, tydligen får dom inte vara i rött sken, om dom nu inte har ändrat på den regeln igen, men vi chansar inte utan tar den färg som är tillåten här i Sverige.
 
Ja, söndagen kom och gick utan några problem och idag är det sista dagen den här månaden. Undrar just vart vi ska fira jul i år? Det känns ju nästan som om man skulle börja planera för det nu 🙂
 
Näpp, nu får jag önska er en bra och solig dag!

En humla

Av , , 2 kommentarer 4

Hittade en dikt, skriven av Niccolina för en massa år sedan och kände att jag ville dela med mig av den. Här kommer den, helt oredigerad:

Humlor är sötare en (fel)

Humlor är sötare än FELL

Humlor är sö

Humlor är sötare än en vacker bloma som man ser under ett fluffigt moln som var lika gulligt som en gullig katt i ett köks fönster som tittar ut. Katten tittar så gulligt på mig sen hör jag ett plask nedan för mig det var en stor fisk det var nästan magiskt sen tittade jag mot katten igen katten slickade sig runt munnen katten ver kar också sett den stora fisken katten blev nog hungrig.

När jag läste den för Niccolina så tyckte hon att det var en överambitiös beskrivning av en humla och att meningarna var liiite långa. Men jag tycker den lät bra…för att vara skrivet av en femåring.

Maria Lundmark Hällsten