Vi har en del kajor och skator på gården, förutom alla små fåglar förstås, och nu tillhör jag dom som tycker att det är rätt så ok, varför skulle inte dom få vistas här också. Lite värre är det ju med fiskmåsar och andra skränande fåglar som sätter igång mitt i natten.
Vissa av dom kan bli ganska närgångna när dom vant sig vid att man sitter där och… häckar på altanen (nu fick jag allt till det). Men det är ju det som är roligt, dom litar på en.
När mina svärföräldrar levde så omgavs dom av fåglar av olika slag, en del av dom där småttingarna, väntade tappert på sin mat, men ibland, när dom tyckte att det gick för långsamt, hoppade dom upp på termometern som satt på utsidan av fönstret och pickade på glaset, kikade in och lade huvudet på sned. Dom gav sig inte förrän dom fick maten.
Nu var det inte alltid det serverades vanliga fågelfrön, nejdå, Elsie kunde lika gärna slå igång stekpannan och göra några tunnpannkakor, det gick alltid hem, likaväl som hon stekte leverbiffar till Åkes hund, Bronco. Inte för att dom själva skulle ha utan för att djuren skulle få något gott.
En av kajorna hade råkat ut för något och kunde inte flyga, Pelle fick han heta, och han vistades alltid här ute på gården och blev uppassad. Nicke byggde honom en liten stege, som fick stå lutad mot en av tallarna, så han kunde ta sig upp i trädet, vilket han gjorde. Men en sommar försvann han, spårlöst, och att en katt kommit i hans väg är ju inte helt otroligt, men det kan ju lika gärna ha varit en bil.
Fast man vet ju aldrig, en helg då dom var bortresta fick jag uppdraget att vattna blommorna och kolla till Pelle. När jag var klar med blommorna fick jag se en kille som sprang utanför kyrkan med händerna nere mot backen, som om han höll på fånga något. Jag gick mot vägen och kisade med ögonen, och visst höll han på fånga något… Pelle.
Jag ropade åt honom och frågade vad han höll på med. –Ja, sa han, jag ska fånga den här fågeln, den verkar vara tam. Jag ska ta hem den. Nämen du, sa jag, den där fågeln, han heter Pelle och han bor här, i det här trädet, och sedan visade jag vart han hade sin boplats. Han lät Pelle vara, men han kanske inte var den enda som tyckte att det hade varit roligt med en fågel hemma.
Nu är bussen lastad, inte bara med junioraren, utan med alla kläder och utrustning som behövs, papperen som skulle med, lunchen vi ska ha och andra viktiga saker, ska faktiskt bli lite kul att få göra första bussresan för i år, och vi ska ju inte sova över i den, utan det blir lite som test and tune. Önskar er alla en fin lördag!
Senaste kommentarerna