Etikett: flygande besiktning

Lååång väntetid

 

Jo hej och hå, vet ni vad jag gjorde igår, vavava… jo jag for och ombesiktigade Camaron och jag skrev inget om mina planer för då… hade jag väl inte fått den godkänd den gången heller, men nu så.
Fast det var inte så tvärenkelt som att åka dit och få det gjort och åka hem igen. Nejdå, beräknad väntetid 4 timmar *suck*. Men Maria är ihärdig och tänkte att hon åker icket därifrån, sist stod det väntetid 1 timme och 40 minuter och jag fick komma in efter en kvart så…
Men nu var det sämre, människor kom dit, gick in och kom ut och drog därifrån, vissa högljudda och arga för att dom blivit tillsagda att det finns ingen chans idag, att få komma in. När jag suttit och retat upp mig på att jag fått vänta i två och en halvtimme för att dom ska kolla något som tar fem minuter, så blev det äntligen min tur. Och fem minuter senare var den godkänd.
Egentligen hade jag god lust att slita bort ändmunstyckena som nu satt där, direkt efter att jag fått papperet, och sedan hoppa på dom, slänga mig i bilen och dra därifrån. För så löjligt är det ju, ljudet kan jag ju ändra hur jag vill, när den väl gått igenom.
För att det där ska likna något så skulle en mätare användas VARJE gång, och den skulle det utgås ifrån. Som det är nu så kan jag få godkänt, åka ut från besiktningen, stöta på polisen som gör en flygande besiktning och dom kan i sin tur skicka tillbaka mig och inte godkänna ljudet… och det utifrån deras egen hörsel och inga mätapparater. Löjligt!!!
Lite löjligt är det också att dom har en sms tjänst på besiktningen, om man vill få ett sms när det håller på vara din tur. Jättebra, tänkte jag förra gången och knappade in mitt mobilnummer, hade tänkt åka hem och koka mig nåt kaffe men ändrade mig. Inte fick jag något sms, och som sagt, den gången tog det en kvart.
Gjorde samma sak igår, inte för att jag hade tänkt åka hem utan enbart för att jag kanske skulle somna i väntan på att få komma in… inte fick jag ett sms den här gången heller och inte står det hur lång tid man eventuellt skulle få på sig att ta sig dit om man inte är på plats. Vore ju fint att veta om man har fem minuter på sig eller en kvart. Annars är ju idén inte så tokig, men kan man lita på den?
Jag jobbar förmiddag idag, minsann, och det är enda anledningen till varför jag sitter här just nu. Önskar er alla en fin torsdag!

Snopet, snopet och nervöst

Av , , 2 kommentarer 4

 

Gjorde inte mycket igår, innan jobbet, var upp på kvantum och handlade sedan fixade jag till middagen och bara var.
Chefen och hon som jobbade igår förmiddag, hade tänkt göra sig en utflykt till Övik, dom tog sig till tågstationen och inte en meter till…hissen dit ner, funkade nämligen inte. Vad snopet det blev för dom.
Visst kan man gå runt hela alltet men då ska man ju också ha tid till det. Jag som höll en tumme för att tåget nu verkligen skulle gå, för det var ju det som var grejen, så går tåget men man tar sig inte ner dit…dåligt.
Jag blev då uppringd på jobbet igår eftermiddag, det var jourläkaren på ögonmottagningen. Han undrade om jag kunde komma dit till veckan. Inte så att han kommit på att det var ett fel på ögat utan han ville läsa på om det här med rosacean och hur det kan påverka synen, samt berätta lite om grön starr och dessutom ville han utreda lite om mina vaglar och vad man kan göra med dom.
Där fick jag bli snopen, inget jag hade förväntat mig, men jag tycker ju att det är jättebra, även fast jag redan innan var nöjd med vad jag fått veta. Vilken uppassning och engagemang, tumme upp!
Chefens fördetta berättade igår om en bil dom haft då äldsta sonen var liten, det var en Opel (veteranare) och chefen körde den för allra första gången. Givetvis blir hon stoppad av polisen och där skulle det helt plötsligt utföras en flygande besiktning.
Hon kom sedan hem med två sidor, fullskrivna av fel på bilen. Hennes man tittade på papperet och gick i taket, inget av dom fel, polisen skrivit, stämde med verkligheten, så han tog det och åkte upp till polishuset, där avskrevs sedan alla fel, vet ni vad dom berodde på?
Chefen hade i sin nervositet, gjort allt han bad om, helt fel. Skulle hon slå på blinkersen så slog hon istället på vindrutetorkaren, skulle hon blinka höger tog hon vänster osv, och ju mer fel det blev, desto nervösare blev hon, stackaren. Till och med sonen i baksätet hade blivit nervig och pipit fram ett litet, ynkligt –Mamma! Han kanske trodde att hon skulle åka in i finkan :-)
Nu återstår det bara att önska er alla en fin fredag!