Etikett: föreläsning

Är jag ute och cyklar, eller 🤔🚲

Av , , Bli först att kommentera 11

Plötsligt fick vi lite ljusare utsikt hemifrån köks och teve rumsfönstret.

Det kom nämligen ett litet fordon och parkerade utanför kyrkan igår.

Tjopp tjopp så var den stora björken, putsväck. Förmodligen är den gammal och uttjänt och istället för att den ska blåsa omkull så tar man det säkra, framför det osäkra. Tufft jobb i alla fall. Inte så stora marginaler till trafiken. Men dom är väl proffs, kan jag tänka.

Gårdagen rasade fram, jag hann knappt med själv så var det dags att åka från jobbet och upp på föreläsningen som handlade om medberoende. Intressant, på riktigt. Att vara medberoende behöver inte heller, alltid handla om ett risk eller missbruk av droger. Utan om ett beteende som till slut blir till ett beroende som skapar problem med det liv man lever.

Som medberoende gör man allt för att dölja, eller hjälpa till att släta över för att det är skamligt. Då man istället ska lära sig att sätta gränser, säga nej och bara belöna det som är positivt. Inte beroendet i sig självt.

Man vill gärna vara behjälplig på alla sätt och vis, men man ska också tänka på sig själv. Tror detta är lite typiskt för oss som har uppdrag som involverar andra människor. Till exempel  som personlig assistent, God man, förvaltare, stödfamilj, kontakt eller stödperson. Man vill så gärna hjälpa till, lite överallt, men med stor risk att man glömmer bort sig själv. Då man gör det har man blivit medberoende.

Det är jätte viktigt också, med såna uppdrag och jobb, att skilja på personlig och privat. Svår balansgång. Och det är säkerligen tufft att backa, då man är van att göra på ett visst sätt. Man kan även få en typ av kontrollbehov (lite typiskt arbetsledare, kan jag tänka mig 🙃). Där kan det också vara svårt att skilja på vad som är yrkesroll, medberoende och vart du själv hamnar. Att curla kan väl vara ett medberoende, det med?

Man hjälper en annan person att vara beroende av andra människor för att klara sin egen vardag. Har jag rätt eller är jag ute och cyklar?

Nu mina vänner ska jag ta ett samtal med någon som ligger på lasarettet. Har även ett samtal, arbetsrelaterat efter lunch. Samtal av annat slag, ute på Nybro med Ina, mellan lunch och middag. Och efter middag, tadaa…bokklubbs träff, minsann.

Ha en fin dag, och kom ihåg långkallingarna, ni som inte har så mycket på bejna! Åke var fettglad att han kom ihåg att sätta på sig ett par innan han gick med Winstone.

Kunskap kan berika, men gäller det ALLA kunskaper…😶😄

Av , , 2 kommentarer 9

Bokklubb skrev jag igår. Sen tänkte jag att mitt intresse av böcker avspeglas lite i mitt lånekort

För gammalt för att dom ens ska kunna se att jag haft ett, haha. Nåja, det kan man alltid ordna ett nytt av. Nu var det inte så mycket för att låna böcker, jag har redan det jag behöver. Men vill man göra andra saker på biblioteket, så kan det behövas ett kort.

Det är ju ändå smidigt att det finns ljudböcker. Även om jag kan köpa att det är en helt annan sak att sitta och bläddra i böckerna själv. Det kräver lite mer. Tid, koncentration och lugnet. Så det kan hända att det är det mest ultimata. Och något vi inte bara ska stryka ett streck över. På något sätt är det som om vi strävar efter att förenkla allt vi gör, men det finns ingen tanke på vad vi förlorar.

Gissa vad som föranledde den tanken…något jag upptäckte precis i detta nu 😯

Jag kan alltså prata vad jag vill ha skrivit i ett Word dokument. Oh my… fast nej. Eller mja, kul att veta att det finns. Men jag tänker inte börja med det. Risken är som då man började skriva på datorn, att man tappar det gamla, vanliga, hederliga, att skriva för hand. Idag får man nästan skrivkramp efter 3 meningar.

Det tarvar nog lite övning också. Var ju ändå tvungen att testa att diktera. Tog ett litet stycke från gårdagens inlägg. Detta:

 

Och så här skrev den

 

Man måste tydligen säga punkt där man vill ha punkt. Kolon funkade inte. Och tyvärr Winstone, du får heta Vinsten istället.

Blev inbjuden av Umeå Kommun till en Temakväll om medberoende. Har man uppdrag som Stödfamlj, kontaktperson, ledsagare, förvaltare och god man, får man ibland sådana inbjudningar. Är man nu liks i lära tagen, och vill utöka sina kunskaper, är det väl bara att ta chansen då man får den. Även om man kanske inte möter medberoende i sitt yrke eller i andra uppdrag, så tänker jag att sånt här, är precis som med sjukdomar eller diagnoser.

Dom kan gå hand i hand, eller man kan ha en ”släng” av något. Beroende är en sak, att vara den som står bredvid en som är beroende, är en annan. Ska bli intressant, i alla fall och jag vidgar mina vyer lite mer. 

Finns ju allt möjligt man kan lära sig mer om. Kurser eller föreläsningar man kan hoppa på. Ibland räcker det kanske med att få tips på, hur man kan hantera vissa saker. Alla sätt är ju bra, eller… 😁

Kunde inte låta bli att svänga ner till Curiosum igår kväll efter mitt jobb pass. Hade noterat tidigare, att dom gjort det mer färgglatt. Skulle jag dedikerat bilden till någon, så blev det till Annelie. Hon som älskar alla färger och även haft sitt hår i regnbågens alla nyanser.

Idag är det lunchdejt med blogg Helena. Det var längesen vi fick till en träff. Jag har ju bara sett henne på bussen, några gånger, haha. Inte i bussen då, ni som vet, utan utanpå. Ha en fin torsdag, allihop. Jag är ledig och det känns som om jag behöver det, precis idag.

Visst backar man väl upp varandra

Av , , 2 kommentarer 17

Apropå den här spunge Bob glassen, jag la ut, som förmodligen var en besvikelse för den som fick den…


Så har Sally käkat en likadan, den såg dock bättre ut.


Och det blir 6 år sedan, i augusti. Här var dom i Ohio och New York state. Dagen efter, åkte dom vidare till Niagarafallen innan avfärd österut, mot Boston.

Uppdatering på en annan Bob, han fortsätter chilla mellan varven. Här var det föreläsning för Theresé, och vilostund för nån annan.


Mamma ringde innan jag åkte på jobbet igår. Hon hade en tid hos tandläkaren, så hon och Bosse åkte ner på stan. Dom parkerade på Parketten, och på väg ner, i trappen, så slocknar plötsligt ljuset. Mamma har grön starr på ena ögat och grå, på det andra, så hon ser inte så bra, och tar ett snedsteg, och faller utför stentrappen.

Det hade ju kunnat gå, betydligt värre, men det blev en ambulansfärd upp på NUS. Då jag pratade med henne på kvällen, så berättade hon om alla hjälpsamma människor som stannade och hjälpte till eller bara frågade om dom kunde vara behjälpliga.

Jag frågade om hon ville att jag skulle lägga ut detta på Umeå Tipsgrupp, för att tacka, och det ville hon. Här är det inlägget.


Och ja, en av dom som var där, som höll hennes hand och justerade med väskor, läste inlägget. Hon skrev följande: Så skönt att höra att allt gick så bra för din mamma, hon skrämde oss ordentligt. Hälsa henne ett stort krya på sig från hon som lade väskor under huvud och knän och höll handen tills ambulansen kom.

Där ser man hur stor genomslagskraft ett inlägg kan ha. I detta ögonblick är det över 1400 som reagerat, en del skriver att det är roligt att höra att folk ändå hjälper till. Och detta om att man bryr sig.

Vi pratade om det, igår på dagen, jag och mamma. Jag sa att P4 i Västerbotten, pratade för några dagar sedan om nån tjej som blivit bestulen på ett batteri till hennes el cykel. Även fast det stod människor i närheten, så var det ingen som hjälpte till.

Där blev det också kommentarer, och nån skrev att man inte törs lägga sig i, man vet ju inte om man har en galning framför sig. Medan jag kommenterade, och vidhåller, att allt beror givetvis på situationen. Men jag tycker det är skamligt, om man är flera stycken på plats. Då tänker jag väl ändå att man backar upp varandra.

Nu tror jag inte att mamma såg så galen ut, eller på annat sätt, betedde sig hotfullt. Men vem vet, vi tänker alla så olika,och tyvärr finns även dom som inte känner empati eller ens har lust att vara den som hjälper till. Här hade hon i alla fall tur, och även Bosse, kan jag tänka. För detta var nog chockartad för dom bägge två.

Vem hade liksom räknat med nåt sånt här, på en vanlig tur till tandläkaren.

Nå, jag väljer i alla fall att tro att dom flesta ändå hjälper till där det behövs. Jag vägrar gå omkring och tro att alla är egoister. Ibland kanske man till och med göra bort sig lite, som jag gjorde, en solig dag i mars.

Vi var ute på lunchprommis, jag och Winstone, och plötsligt ser jag en kille i 18-20 års ålder, som stannar framför oss, han har ett konstigt sätt att röra sig, han böjer sig fram och sedan uppåt igen. Han sliter fram en flaska och häller vatten medan han kippar efter andan. Och han missar munnen och fortsätter…

Jag hade inte helt koll på vad som hände där. Min hjärna registrerade lite olika saker, men så tänker jag, jag måste fråga, om det är nåt han behöver hjälp med. Tänk om han har ett anfall av nåt slag och behöver medicin. Men nej, han tackade för frågan, han hade nog ett träningspass och hade tagit i lite mer och var alldeles slut på.


Det jag inte fick ihop var väl att han stod mitt på cykelbanan, och att han inte fick vatten i munnen, samtidigt som han inte fick åt sig andan. Haha…jaja, jag frågade i alla fall. Hade ju inte kunnat leva med mig själv om jag sedan hade sett en ambulans komma dit eller läst om det i tidningen.

På lunchprommisen igår, flög det över 3 plan, amerikanska sådana, läste jag igår kväll.


Men jag såg nog bara röken av dom, egentligen 😁

Ha en underbar onsdag, allihop. Ni behöver inte ens gissa vart jag kommer att placera mig, innan jobbpasset, idag.

Glömsk eller förvirrad?

Av , , Bli först att kommentera 12

Det sista jag gjorde igår kväll innan sängdags, var att försöka kika ut genom det blöta köksfönstret och sen sa jag till Åke att nu blir det roligt om det fryser på, då blir det ett is fönster. Och gissa vad som hände… Det frös på!

26230698_10155967678581585_1216535931737981365_n 26733461_10155967678246585_2648795746770615756_nJag ska ha ett liknande kort på vårt sovrumsfönster, taget nån gång 87-88, då vi bodde på mariehem, jag hade aldrig sett något sånt tidigare och var lite fascinerad av att nåt sånt kunde ske.

Känns inte speciellt lockande att gå ut med hunden heller, men, han har fortfarande inte blivit en innehund, så det är bara att larva iväg och se glad ut. Tur att han är nöjd med det mesta, så någon lååång promenad blir det nog inte.

Och nu sitter jag med facit i hand, det blev en kort promenad men det tjänade sitt syfte. Och jag kan tala om att våra bilar inte var besparade från all is, det gick inte ens att skrapa bort. Jag startade upp Niccos bil för att den skulle få värme på rutan, och efter promenaden kunde jag ta bort islagret. Nä usch, visst kan man vara lätt avis på en viss Tina som idag sitter i Torrevieja och mår gott.

Igår kväll var jag på en föreläsning om stress och hur den kan påverka människor, samt hur man kan se vart det barkar. Ett exempel var glömska, hahaa…ja, jag kan inte låta bli att skratta, jag med mitt minne, måste ha legat risigt till i flera år.

Hon tog som exempel att man kanske glömde bort att hämta sitt barn på förskolan. Jo, det känner Nicco igen, jag som glömde bort att hon åkte hem med mig från Wheels, för några år sedan, och sedan, blir lätt påhoppad för att hon inte kommer hem någon gång…ojoj 😀

Fast det kanske inte räknas som glömska utan som total förvirring!

Apropå Nicco, så lyckades hon återigen att skapa ett litet kaos i köket igår, då hon tippar ut en öppnad matgrädde….KAOS!!!

Kan man annat än skratta och sedan fundera på hur ett litet, rackarns paket, kan skapa så många ringar på vattnet. Grädde på golv, stolar, bord, i frysen, i kylskåpet…och på förövaren 😀

26231107_10155966943106585_4529739216735380779_n26239648_10155966942821585_8174499206648191600_n26733772_10155966942241585_3293727710578887621_nÖnskar er alla en fin tisdag!

Vi gillar rörelser!

Har ni sett den där nya, inne prylen, Fidget spinner:

Skärmklipp 2017-06-05 09.09.11Ja ny och ny, vad vet jag, själv såg jag dom för någon/några månader sedan, och första tanken var, vad har man en sån till???

Men sen har jag funderat lite på det där, att man ska hålla på att fippla med saker, som stimulans. Den där går säkert att jämföra med jojon, vad gjorde den för nytta, bland skolbarnen på 80 talet? Ja, nog vet jag att det är en gammal pryl som användes som vapen, men inte i modern tid.

Yo-yoBilden hittade jag på wikipedia

Jag undrar mer på vad det är med rörelse, som är så viktigt för oss? Rulla tummarna, knäcka/knaka med fingrarna, sitta och gunga på stolen, leka med mynt som man rullar över fingrarna, stressbollar som man ska knåda, sitter man på föredrag och hittar en lös tråd, så nog tusan ska man sitta och leka med den också, alltid ska det vara nåt.

Så, varför inte en fidget spinner! Jag skulle förmodligen fastna för dom om jag hade en. Men å andra sidan, man blir ju en jäkel på att vara fingerfärdig, och det kan väl aldrig vara en nackdel 😀

Så var det ett program på tv igår, som bara stod på, och vi halvsåg på det. Handlade om bråkiga ungdomar, och just då var det en kille med autism, som syntes i rutan. Vi började diskutera den diagnosen, och Nicco googlade, lite spännande blev det, det här är saxat från wikipedia: ”För att diagnosticeras med autism måste man uppvisa begränsningar och upprepningar i beteenden, intressen eller aktiviteter. De kan ägna sig åt aktiviteter på ett repetitivt och enformigt sätt som till exempel att rada upp saker efter varandra eller snurra på saker, om och om igen.” Slutsaxat

Och då undrar ju jag…naturligtvis, hur dom kommit fram till det. Jag skulle vilja säga att flertalet av människor, gillar just det där med att snurra på saker eller få dom i rörelse. Fast skillnaden kan ju vara att en med autistiska drag, håller på längre, och det blir en invand grej. Det beror givetvis också, på vilken grad av autism, man har.
Nåja, nog om det, jag tyckte bara att det var lite intressant, och man kan få klura på vad nästa ”innepryl” kan bli. Men att försöka hitta användningsområden till såna där saker, kan bli svårt 😀

Önskar er alla en trevlig måndag!

Hantera en kris!

Av , , Bli först att kommentera 15

Jag hamnade på en liten föreläsning igår, på Ersboda Folkets Hus, och det handlade om krishantering, och huruvida vi vet, att kommunerna, bestämt att vi ska kunna klara oss själva, utan vatten, el och värme i 3 dygn, eller 72 timmar.

Visste ni det? Och framförallt, är ni förberedda på det om det händer?

Vatten kan man ju lätt förvara i dunkar, men hur länge? Ja enligt föreläsare kan man göra det i flera år, men det var ändå inget han rekommenderade. Jag tänker att har man gått hela vägen in, med detta och är förberedd, så har man även ett litet spritkök och då kan man väl koka vattnet om det stått en längre tid, och därmed borde det bli fritt från eventuella bakterier.

Eller så gör man som en smart kvinna sa, köp hem vatten på flaska, dom är ju redan plomberade och torde hålla sig fräscha en längre tid. Mat ska man ha ett lager av, konserver, torrfoder, varför inte choklad och kanske en bit torkat kött…och nötter, fast då får man ha lite kolla på datum, men man kan ju också ha lite rotation på varorna, man tar därifrån och fyller på, så hålls lagret någorlunda uppdaterat.

Sen tänkte jag att vi har ju ett reservhem, på hjul,om det skulle ske en sån kris under sommarmånaderna…bussen, med gasolkök och gasolkylskåp, fast det var värre med gasolvärmaren, den havererade ju ifjol, i minus fem grader så vi har ju testat att sova i kyla, fy tusan, jag känner än idag hur stelfrusen man var efter en natt i den temperaturen, men vi överlevde 😀 Kanske läge att fixa den också, värme kan vara bra att ha ibland.

Citat från blogginlägget ifjol

Men sa jag med lugn och trygg stämma till Nicco, det är ju varmt i bussen, vi har ju gasolvärmaren, så det är iiiinga problem.

Lampan lyste, vi hörde ljudet från värmaren, men elementen förblev kalla…iskalla, fy fasen, kan jag säga. Det var -5 grader under natten, vi låg med kläderna på, under täckena, och inne i bussen, hade vi en temp på 3.4 grader.

Det gick bra, så länge man låg still, men jädrar då man vände på sig och kinden hamnade på en ouppvärmd del av kudden….hurven!!!

2016-09-17-08.01.25Föreläsaren visade också på citat från oss i befolkningen, som fick frågan om dom skulle klara av om det blev strömlöst. Ja, svarade en kvinna, jag är inte så beroende av ström, jag bor och arbetar mitt i stan….Japp, undrar just vad hon tänkte? Nån annan sa att mat, det var väl inga problem, han bodde ju granne med Ica (typ som vi :D) fast han tänkte nog inte på att alla affärer, slår förmodligen igen, för dom är ju absolut beroende av ström för att kunna ta betalt. En annan fråga, dock inte så relevant i just det ämnet var: Känner du av prishöjningen på bensin? Nää, svarade killen, jag tankar ju bara för en hundring åt gången. Jojo!!!

logo72h-trans

Klicka på bilden så hittar ni mer information!

Eftersom det är 1:a april idag så tänker jag inte tro ett skvatt på vad någon säger, bara så ni vet. Ha en trevlig lördag, allihop!
IMG_3307 IMG_3330

#jagärhär

Av , , Bli först att kommentera 19

Jag råkade tvärse nåt på tv, tror det var i go´kväll, för några kvällar sedan, som väckte min nyfikenhet Det handlade om näthat, och alla kommentarer som brukar rasa in, där det som oftast, mest bara är pajkasting, sällan någon som kommer med vettiga uttalanden.

Och här blir det lite intressant, tycker jag. Jag gick nämligen någon liten kurs för x antal år sedan. Och då var det snack om mobbing i skolan och på arbetsplatser. Det hölls ett föredrag och mannen eller om det var kvinnan som föreläste, sa att man egentligen är delaktig i mobbing, så länge man ine gör något för att avbryta det som pågår.

Att avbryta, kan vara ganska lätt, och som ett exempel var att du sitter i en gemensam matsal, och det snackas skit om en specifik, person. Många sitter tyst och det kan räknas som medhåll, även fast man kanske inte alls, tycker det där, som sägs. Då kan man avbryta eller inflika, nåt i stil med: Ja, fast hon/han är då himla snäll med barnen! Eller han/hon är väldigt hjälpsam, då man ber om det.

Säger man nåt snällt, så kan elden svalna. Man tappar det där som driver en att fortsätta snacka skit. Och det är precis vad nu det här handlar om. Och nu citerar jag från sydsvenskan.se

”Med 30 000 medlemmar vill Facebookgruppen #jagärhär göra nätet till en vänligare plats. Vår generation kommer att få sona inte enbart de onda människornas hatiska ord och handlingar, utan också de godas upprörande tystnad, skrev Martin Luther King i sitt berömda brev från häktet i Birmingham 1963.

Det skulle kunna vara utgångspunkten för Facebookgruppen och hashtaggen #jagärhär, som grundades i våras av journalisten Mina Dennert och som på sista tiden vuxit snabbt.

Tanken med gruppen att samla människor som vill motverka hatiska och kränkande kommentarer på nätet. Om medlemmar upptäcker kommentarsfält som börjat spåra ur, kan skribenter styras dit för att debattera och ge en motvikt till hets och främlingsfientlighet.

Inläggen avslutas med etiketten #jagärhär som ett sätt att markera närvaro och deltagande.

Den första aktionen av fullständigt sansade inlägg riktades mot de kommentarer som utlöstes av en Åhlénsreklam med ett barn (med något brunare skinn) i Lucialinné.
Manifestationen slutade med att de rasistiska kommentarerna dränktes i runt 20 000 likes och uppmuntrande inlägg. – Nästan alla säger samma sak, hur de har längtat efter något sådant här. Många har känt oro och rädsla för att uttala sig på nätet. Man har kanske försökt men blivit tystad. Nu är vi många, säger Mina Dennert.” Slutcitat

Jag gick med i gruppen igår och kan uppdatera med att vi nu är 66 622 medlemmar, så en ökning med 33 000 medlemmar på lite drygt 3 månader…wow! 😀 Och ja, jag har gillat och jag har kommenterat. Grejen är också att vi inte ska säga emot, eller skapa krig, utan enbart, skriva snälla saker…det är ju lätt 😀 Och jag måste ju bara avsluta med det här citatet/bilden som jag haft ute förut, men det passar ju som hand i handske, och så önskar jag er alla en trevlig söndag!

2016-02-25-11.55.34

Maria Lundmark Hällsten