Etikett: första

Man kan fastna i lite vad som helst..

Av , , 2 kommentarer 10

Theresé kom ihåg Lucky Luke tröjans vara eller inte vara och kommenterade inlägget på FB:

” Ni hade sett tröjan på stan, men inte köpt den för att Lucky Luke hade cigg i munnen och tyckte inte att de var PK… men nån dag senare ändrade nån sig när de gick förbi igen, och då hade han helt plötsligt ingen cigg i munnen utan ett grässtrå..! Så då inhandlandes den. Sally hade den ofta. Den kanske ligger här nånstans…” slutcitat

Då var mitt minne ändå där i periferin. När jag läste grässtrå så kom jag ihåg att dom faktiskt bytt ut ciggen. Men att vår första tanke var att vi inte kunde köpa den med en cigg i munnen. Men ett grässtrå funkade fint

Ja, och då det handlar om riktigt små barn, så kanske man hittar andra saker dom kan skylta med. Det är ju knappast så att man drar med sig en 6 åring till Puben heller…eller? Ja den här lill tjejen fick då inte lov men hon gjorde verkligen allt, för att få till, åtminstone en pubafton, haha

Ny ljudbok är påbörjad och jag absolut ogillar hur den läses upp, så den här kan bli tuff. Jätte mjäkig röst, det händer inget, inga skiftningar, jag fattar inte ens om det handlar om samma person eller om det är flera. Känner att jag måste läsa vad den ska handla om, innan jag fortsätter.

Och nu, efter en snabb googling fattar jag mer. Haha..

Boken Stacken

Skriven av Annika Norlin och uppläst av Ingrid Elam handlar om följande:

”De är sju som har valt att leva utanför samhället, långt in i ödemarken, bortom skola, vård och omsorg. De har kommit från alternativrörelser och anstalter, institutioner och sångkörer, och alla är de på sitt vis kantstötta. De är olika men passar ihop, delar på sysslorna, och så lever de som myror i en stack.

Och där är hon som iakttar dem på håll. Hon som ensam har dragit till skogs med tält och spritkök, utbränd efter många stressiga år som ständig vikarie.” slutcitat

Efter 1 timme och 21 minuter, borde man ju ändå ha glidit in i berättelsen tänker jag. Fast hos mig har den hittills inte, fastnat nånstans. Lite som för den här killen 😄

Men jag ger inte upp. Kusin Anna hade kämpat sig igenom den förra boken även fast hon inte gillade den på så många ställen. Hon ville förstå och det vill jag med. Nu är jag åtminstone mer införstådd i handlingen. Kan tänka mig att man kanske tar till sig mer om man läser böcker istället. Där krävs i alla fall lite mer delaktighet, kan jag tro. Fast att läsa boken är inte ett option för mig, inte idag.

Avrundar dagens inlägg med 2 minnesbilder om hur det såg ut för 3 år sedan, denna dag, apropå att fastna. Nicco skulle iväg till jobbet och vi väntade en leverans av kylskåp dit upp. Många bilar hade svårt att ta sig fram. Hoppas ni alla får en fin, ”städa undan julen dag” tjolahopp och här var det redan gjort.

Vad gjorde dom på balkongen?

Av , , 2 kommentarer 13

Jag köpte lite tavelramar då jag var på Ikea i förrgår, och det passade ju alldeles utmärkt, för igår damp det ner ett skolkort på Sally 😀

IMG_2774Och en julhälsning!

IMG_2776Vi pratade djur på jobbet härom kvällen, och jag berättade om Niccos första katt…som Åke, tyckte skulle heta Kisen. Vi funderade inte så mycket mer på det, namnet alltså, och Nicco opponerade sig inte heller.

På den tiden gick hon på förskola, och dagen efter, då jag skulle hämta hem henne så stod jag och pratade med ”fröken” Tomas. Han sa att han fått veta att Nicco fått en katt, och då hon skulle berätta namnet  på katten så hade hon böjt ner huvudet, sparkat lite lätt i gruset och sagt, nåt i stil med: Pfhh, ja, det är så löjligt namn…han heter Fisen!

Hahaa…ja, uttalet mellan Fisen och Kisen är rätt så hårfin, hon hade uppfattat fel namn. Kanske hon ville vara snäll, och inte berätta för oss, vad hon ansåg om det namnet 😀

Vi bodde på Mariehem, från mitten av åttiotalet fram till 93, i en lägenhet på tredje våningen. På den tiden hade vi väl inte så mycket vett (fattar inte att jag erkänner det), och tyckte det var kul med alla småfåglar, som vi matade på balkongen.

Dom blev ju snabbt van, vid oss, och Theresé, som bara var några år, tyckte också att det var kul med dom små pippisarna. Hon kunde gå ut och trycka in ett helt kex i näbben på nån stackare som nästan höll på trilla av räcket…helt obrydd om hennes framfart.

vaaFHV0mNElwFeDhKU4HDDADjUuFzuglHÄR hittade jag den bilden 😀

En morgon stod hon i fönstret och tittade ut, sen sa hon: Titta dom pippar på balkongen! Nu lät ju det där helt galet, men i ett barns öron, och hur dom sätter ihop ett plus ett, så det är klart, att pippin pippar, varför säger man annars pippifåglar 😀 Fast hon tänkte nog på ljudet dom kan åstadkomma, vad vi andra tänker på, har mer med vår fantasi att göra, har jag rätt, eller har jag rätt? 😀

Hoppas på en fin torsdag, för er alla!

Den vill man inte göra, ouppvärmd

Av , , Bli först att kommentera 15

Vad tråkigt att det var tvunget att börja regna igår. Jag höll på dratta på ändan tio gånger under en 200 meters promenad från huset till garaget, då jag skulle åka hem, igår kväll, efter jobbarpasset. Det var dock inte lika halkigt här, på slätten, men det var igår, det. Idag ser det lika slirigt ut, här.


Som barn var det annorlunda, då spelade vädret, nästan aldrig någon roll. Första snön, eller snö och snö, det räckte med den första rimfrosten och man var redan ivrig på att få ta fram pulkan.

Var det sommar och det satte igång att regna, ja, ner och bada, fanns inget bättre, smatter på skallen, vattnet kändes varmare, och ingen på stranden, som man upplevde var i vägen, det var ingen som ville vara där, just i regnet 😀

Halkigt ute, då tävlades det i vem som kunde ta sig längst, utan att röra fötterna eller trilla omkull. Ingenting, var ett hinder!

Nu retar man sig på att man inte kan gå, i normal takt. Det tar längre tid att ta sig fram, och det finns en potentiell risk att man blir blöt på knäna, om man har oturen att få glid under skorna, broddarna till trots. Inte nog med det, vi har ju även den där ofrivilliga spagaten, den vill man inte vara med om, ouppvärmd 😀

Nåja, vädret är lika ombytligt som färgerna i socklådan. Och när jag nu skrev sockar/strumpor, så gled tanken över till tvätt, eftersom det är i maskinerna som dom flesta sockor försvinner…spårlöst.

Jag tvättade igår, och allt jag hade i maskinen, och nu menar jag verkligen ALLT, åkte in i ett påslakan, så det blev tufft att få ut det ur maskinen. Det var ju som en stor, tung tygsäck. Alltså hur är det möjligt? Att hitta en eller annan socka, eller andra små tygsaker i ett påslakan, är ju inge ovanligt, men hur alla handdukar, lakan och örngott, kunde hamna däri, det kommer jag att grunna över.


Vi avrundade gårdagskvällen med veckofinal i Farmen, kaffe och en underbart god, semmelkladdkaka, här får ni receptet på den:


8 bitar
Ingredienser
150 g smör
100 g mandelmassa
2 tsk kardemummakärnor (jag tog en dryg tesked mald kardemumma)
2 1/2 dl strösocker
3 st ägg
2 1/2 dl vetemjöl
2 tsk vaniljsocker
1 krm salt
Topping
75 g mandelflagor
2 dl vispgrädde
Florsocker (jag skipade florsockret)
Smör till formen

Gör så här

Sätt ugnen på 175 grader.
Smält smöret. Riv mandelmassan. Mortla kardemummakärnorna.
Rör samman alla ingredienser till kakan i en bunke.
Spänn fast ett bakplåtspapper i botten av en springform, ca 20 cm i diameter. Smöra insidan av kanterna.
Häll smeten i formen och grädda sedan i mitten av ugnen ca 20-25 min.
Låt kakan svalna.
Rosta mandelflagorna i en stekpanna. Häll av på en tallrik och låt svalna.
Vispa grädden lätt.
Bred ut grädden över den avsvalnade kakan. Strö över mandelflagorna och pudra över lite florsocker. Klart att servera!
2016-02-07 20.31.44Ha en fin måndag, ni alla hårt arbetande människor, och ni andra med, inklusive jag 😀

Maria Lundmark Hällsten