Etikett: foten

Vad var det för äckligt 🤢🥶

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 juni 2022 kl 10:29, Bli först att kommentera

Sitter i teverummet och skriver gårdagens inlägg…igår då, förstås. Plötsligt känner jag något på foten, och jag hinner se nåt svart i synfältet. Efter att ha touchat min fot, landar ”the thing”, på mattan, med ett dovt ljud.

Lustigt att jag tänker dovt ljud, men hjärnan säger nog att detta är en större skalbagge, fast dom är ju inte våldsamt stor ändå, men kan låta.

Jag försöker se vad det kan vara och noterar nåt svart som ligger där i en liten hög. Vad i hela… sätter dit fingret och det känns kletigt. Usch… vilken skalbagge känns så där? Är det nåt som nån kletat fast under bordsskivan, en snus, vad är det för äckligt

Fastnar på fingret och jag fattar, på en nanosekund, vart det kommer ifrån. Hahaa… gummiplupparna som sitter under datorn, ser ut att ogilla värmen. Så en av dom släppte greppet och föll ner.

Apropå skalisar, läs baggar, så fanns det några såna i stugan. Blårockar var det flera av då vi satt där ute på torsdagskvällen. Pappa kallade dom för blårockar så jag visste inget annat namn men då jag googlar, så kan det vara en skinkbagge.

Dom gillar färskt virke, så förmodligen kom dom från brorsan brädhög, 50 meter bort, där dom håller på med altanbygge.

På midsommarafton hade vi besök av timmerkusen med sina mäktiga spröt. Den landade på vårt bord. Och är väl också något som gillar virke.

Har kontaktat vårdcentralen. Även om mina revbenshistorier är självupplevda, och jag har dom ganska färskt i minnet, så kanske jag inte ska köra egen diagnos. Så nu ska jag få komma dit om 3 timmar. Tänk om… tänk om man inte var som ett hommel, heeela tiden.

Marie Tillman, har svar på ALLT

Den här önskelistan fick jag från Sally, inför hennes 10 årsdag.

Böcker och en radiostyrd bil , vet jag att hon fick av oss, men renen Njae, den är fortfarande svår att få till.

Nu vet jag ju en av sakerna hon kommer att få imorgon, av hennes föräldrar. Kunde hålla mig till det temat, men…hm. Nåja, jag tänkte att jag har lite tid på mig. Dom kommer upp till vår kusinträff i juli, så det får bli presentutdelning då, istället för ett paket på posten.

Ha en underbar dag…kanske i skuggan… eller njuuut bara, av dom kommande 24 timmarna, hehee…

Jag utlyste katastrofläge!

Av Maria Lundmark Hällsten, 22 november 2016 kl 08:40, 2 kommentarer

Jag fick in golvmattan i matrummet, igår…4 meter lång och lite bångstyrig, så där. Så hittade jag plötsligt på att jag skulle försöka få ner den i källaren (ja fråga mig inte vad jag tänkte, att den typ, skulle vara lite medgörlig och böjbar, kanske). Det blev snabbt katastrofläge!

Jag stod och försökte hålla upp mattan som hamnat på symaskinen i källartrappan och som nu, hotade att falla över första steget, jag hade som lyckats putta iväg maskinen med mattan så den stod där och vägde över. Jag fick loss två fingrar och kunde busvissla på Nicco, som lyckligtvis var hemma.

Ja, sen fotade hon lite…och ni ser ju, vad jag inte såg…typ, för då hade jag aldrig testat 😀

Till middagen igår skulle jag undervisa Åke i, hur man får ner bea såsen längst ner till pipen, så den är lätt att få ut…

Och det skulle jag alltså inte ha gjort. Jag vet att jag har rätt…man får ner all sås på det här sättet, men…man bör dubbelchecka att locket sitter ordentligt fast, det gjorde det inte den här gången. Lyckades till och med få sås på både fot och byxa…

Det var min dag, igår, så kan det vara ibland, varför ska man ens tro, att nåt blir som man tänkt, nä, lite utmaningar ska man ha, det blir lite roligare på det viset 😀

Winstone såg inte ut att gilla promenaden igår, eller vad tror ni?

Nicco fotade och jag distraherade, så han skulle se in i mobilen/kameran

Läste en annons på FB, som vk.se lagt ut, att man har kunnat bli hackad på nätet och där finns en länk där man kan gå in, och skriva sin mejladress, och sedan få svar om just din, har blivit hackad och från vilka sidor. Här är den länken

Jag gjorde det, och min mejl var hackad, fast inte nu längre, jag bytte lösenord.

Då vet ni det också. Ha en fin tisdag, alla mina vänner!

Vi firade igår!

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 mars 2015 kl 10:05, Bli först att kommentera

Vi slog på stort och firade dammsugarens dag igår:

Winstone såg onekligen frestad ut:

Men sånt där får han inte, däremot fick han en bit hundlördasgodis, och det var han glad över.

Och om en vecka är det dags för Niccolina att fylla år, ojoj, så då blir det förmodligen tårta. Skulle vilja hitta på nåt nytt, att ha inuti, hm…ja vi får se vad det blir för innehåll 😀

Niccos favorit som liten var just dammsugare, ingen annan i hennes omgivning, när vi pratar om barn, gillade just det. Och då hon fyllde 4 eller om det var 5 år, och skulle bjuda på fika uppe på förskolan, ville hon att vi skulle ta dit dammsugare.

Njae, sa jag, det är nog ingen annan som vill ha det, så då får det nog bli chokladbollar istället, eller glass. Jag kommer inte ihåg idag, vad det blev, men inte punschrullar i alla fall 😀

Hon lyckades också bryta ett litet ben i foten vilket slutade med en operation och gips i 6 veckor. Då hon kom från uppvaket och dom checkade läget, så berättade sköterskan att dom brukar fråga barnen vad dom är sugna på, och har dom något önskemål, är det ett tecken på att dom mår helt ok.

Hon frågade Nicco, vad hon var sugen på…och fick till svar…tadaa…dammsugare!!! Då skrattade sköterskan och sa att hon jobbat många år där, men aldrig hade någon önskat sig dammsugare.

Och givetvis, det ena ger det andra, så det var inte bara dammsugare till kvälls fikat utan jag drog även runt på våran lilla drake, igår. Stor städardag, med andra ord, det brukar ju behövas ibland. Synd bara att finishen försvinner snabbt och återgår till det vardagliga, sand i hallen och lite djurpäls, från både katter och hund, det är som oundvikligt 😀

Hoppas på en fin söndag, för er alla, känns i alla fall uppiggande att solen skiner, får nästan lust att sätta sig ute på altanen, mot väggen.

Det gick bra…

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 mars 2014 kl 08:28, Bli först att kommentera

Gick bra hos veterinären igår, men det tog absolut hela dagen och kvällen för Eloise att repa sig. Syns väl att åldern tar ut sin rätt, och att sövas för att få en tand utdragen är nog ingen hit, men det går ju inte att göra på annat sätt.

Nu såg det då bara bra ut i hennes mun och vi håller en tumme för att ingen mer tand ska behövas dras ut. Lustigt ändå, att hur dåliga ett djur än må vara så har dom självbevarelsedrift… det är nummer ett, äta, nummer två, inte ligga still och ta det lugnt utan vara i rörelse.

Jag tror jag har berättat tidigare om när Eloise skulle in för någon operation, tror att det var första svängen med tänderna. Vi hade införskaffat den stora kattburen så hon skulle ligga skönt och få vara ifred, efteråt.

Jag bar ner henne i källaren och öppnade upp luckan och lämnade henne där. Nästa sväng jag kommer ner, så ligger Eloise utanför buren och Enya har äntrat den och ligger därinne och fräser och spottar… det är systrar det!

Jag gjorde samma sak igår, bar ner henne och öppnade luckan och jag hann inte vända mig om så var hon ute. Och Enya smet ner i källaren så jag fick stänga in dom båda där, enbart för att inte Winstone skulle springa och jaga stackaren. Sen när jag släppte upp dom så var Eloise bakom mina hälar hela tiden och jag får ju vara rädd att jag ska kliva på henne, spelade ingen roll vart jag än bar och la ner henne så hon skulle ha det skönt, hon hoppade ner och följde efter.

Buren, som Åke förresten hittade igen, han hade städat över den, därnere i källaren, så det var ingen ”lånare” som tagit den, inte heller några andar som svävat iväg med den 🙂

Jag svängde förbi hos Tina Florin igår, efter lämningen av katt, hon gav mig massage på ben och fot, men det var inte utan att det glänste tårar i ögonvrån, det gjorde så f—benat ont, jag ska i alla fall till läkaren idag, så får vi se vad han säger.

Hoppas ni får en bra onsdag!

Inte sååå impad

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 juni 2013 kl 06:06, 6 kommentarer

God morgon! Härligt att vakna den här tiden och solen skiner, det hjälper som till att få en lite piggare. Gårdagens hällregn var ju visserligen rätt så mysigt då jag råkade husera i bussen just då och det finns ju inget mysigare än smatter mot ett plåttak… fast smatter var väl lite i underkant, det dånade ju 🙂

Det känns betydligt bättre i foten även om det fortfarande känns av, jag fattar inte vad det där var för nåt, fixade ju inte ens att kliva på en mattkant. Men nu hoppas jag i alla fall att jag ska slippa det där onda ett tag åtminstone. Känns även bra att bara ha 5 timmars arbetsdag idag… kan det ha med åldern att göra, hm…?

Jag städade bussen igår, och fyllde på i skafferierna, med torrvaror, kaffe, flingor, hård bröd och sånt där som är gott att finna. Nu är det bara bäddningen av sängarna kvar och givetvis att bära ut kläder och sånt, men det blir först på torsdag, alternativt midsommarsdags morgon.

Han som köpte DKW:n, kom och hämtade den igår, så nu är den ett minne blott:

Grymt snygg är den ju, men med tanke på hur lite den blir använd, och ett nytt tak på huset kanske inte vore så dumt, så gjorde Åke nog rätt, som sålde den.

Katterna låg så fint ihop på soffan igår, men innan jag fått tag i kameran, hade dom släppt taget dom hade om varandra, men gulliga var dom ju ändå… åtminstone från början:

Sen kom Winstone:

Då blev det oroligt i gruppen och Eloise försvann:

Enya ser ju inte alltför impad ut, inte Winstone heller:

Ha en fin söndag, allihop!

Ok, jag bjuder på det :)

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 december 2012 kl 07:40, Bli först att kommentera

Vet inte om jag törs berätta det här men… ok, jag bjuder på det. Efter en hektisk förmiddag på stan, igår, med diverse inköp, både inför nyår, där jag och Åke fick årets sista uppgift… att stå för fördrinken, och sedan en tur upp på Kvantum och handlade så folket här i huset kan föda sig nu under helgen, då jag jobbar.

Och avslutade med att skotta gården, puh, så kröp jag in i ett par mysbrallor, som jag inte haft på ett bra tag. Såna där man knyter längst ner vid fötterna, och som har lite fladder över sig.

Så skuttade jag runt i dom resten av kvällen, hade lite ärenden upp till Nicco, när jag servade henne med Ipren, saft, glass, och ja, sånt där man ger till en sjukling. Jag tyckte nog allt att det var nåt som inte stämde… runt ena benet, men jag skänkte inte det en tanke, förrän jag satt däruppe i hennes bäddsoffa och pratade med henne.

Det kliade på benet och jag satte ner handen och känner helt plötsligt en klump i benet, jamen, say what, vad är detta??? Jo, mina vänner, det kan jag tala om vad det var för något… Åkes kalsonger, hahaa… ja, inte dom han använde sig av för tillfället, utan där har dom förmodligen (jag kan nog lugnt påstå det eftersom jag INTE brukar låna hans kalsonger) hamnat där då jag tvättat kläder, och sedan har dom blivit kvar därnere i benet.

Ja, vilken tur, sa jag till Nicco, att jag inte brukar använda dom här brallorna utomhus, tänk er tanken att man varit inne på en affär och helt plötsligt kryper det ut ett par kallingar på golvet… en syn för gudarna.

Eftersom jag nu jobbar i helgen så ska jag försöka fixa fram några glas till dessa fördrinkar vi ska göra, så det kan mycket väl bli ett litet besök på Expo idag, sen ska jag skjutsa mamma på Ålidhems hälsocentral, hon lyckades ju bränna ovansidan på foten, då hon gjorde en maträtt i lergrytan och när hon skulle ta ut den ur ugnen så hällde hon innehållet över foten. Så det har varit en del omläggningar, men än så länge ser det bra ut, då blåsan håller sig hel.

Jag ska även ringa på begravningsbyrån och dubbelchecka en beställning jag gjort, det är nämligen så att en av Åkes mostrar har dött, och det är begravning nästa fredag. Återigen blev vi varse om att ingen lever för evigt och inget ska man heller ta för givet.

Och med dom orden önskar jag er alla en fin fredag!

Akuten by day and night

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 juli 2010 kl 07:32, 2 kommentarer

Gårdagen började bra, satt ute och blev bjuden på förmiddagskaffe av Jan och Ingegerd, och med vi menar jag både Sören, och Gunbritt (rätta mig om jag tar fel på hennes namn), och jag, hunden Fanny var också med som fotvärmare. Vi väntade på Åke som jag hade tänkt skulle ge en liten guidad tur i bussen, men av någon outgrundlig anledning så hade han slocknat på soffan. Kan det måhända vara lördagens efterdyningar som gjorde sig påminda?

Nå, jag fick visa upp bussen istället, så många kvadratmetrar är det ju inte. Sedan blev det lunch dags och jag gick in och fick väcka både Nicco och Åke. Nicco som dessutom skulle följa med några kompisar till Nydala, så för henne blev det bara att studsa upp ur sängen, ta ett äpple på vägen dit och en bulle med saft som fika nedstoppad i väskan.

Sedan gick Åke ut till Camaron, själv satt jag mig med Britt och Eleonor ute på en annan del av gården. Ha, man kanske skulle göra en liten dokussåpa med det namnet, istället för i en annan del av Köping, menar jag. Nå, Britt gick upp och kokade kaffe så både jag och Åke fick oss en kopp. Inte så tokigt folk som bor här, må jag säga 🙂

Sen ringde min mobil, det var Nicco, som sa att hon gjort illa sig i foten, jag begrep ingenting, sen fick jag tala med hennes kompis Alicia, som först hade tänkt lägga på luren för att Nicco inte kunde prata, men stopp och belägg sa jag, vart är ni och vad händer? Dom säger att Nicco kanske ska på akuten, jag vet inte, hon har kanske brutit nån tå…fortsatte hon, ok jag kommer, sa jag och skyndade mig upp för att hämta väskan, sedan hämta Åke som gått tillbaka till garaget, jag ville att han skulle skjutsa upp oss på akuten, jag vet att man får stå där i två timmar, men jag har aldrig någonsin varit på akuten och det har gått fortare än så.

Vi kom dit strax före 16, och var hemma 22.42, och fick äntligen äta middag. Vilken jädrans dag det hade varit. Överfullt i väntrummet, in till läkare, vidare upp till röntgen:

Ner till läkaren igen som sa att hon brutit ett ben i foten, vidare väntan i väntrummet, sedan ortopedläkare, och sist gips skena:

Dom ska ha en liten genomgång av hennes skada idag, på ortopedtekninska, så får vi höra om det blir gips, eller möjligtvis sula och bandage, samt givetvis kryckor. Usch, jag som skrev igår att folk skulle passa sig för oss, för vi hade säkert dålig karma, hm…men det borde ju inte gälla egna familjemedlemmar, eller hur, nån j-kla måtta får det väl vara.

Jaja, vi fick oss i alla fall en hel del skratt på akuten också, tro det eller ej. Till slut, då vi var som mest trött och hungrig, så kanske skratten var mer desperata, vi höll på få skrattanfall som man inte skulle fått hejd på om vi inte slutade titta på varandra.

Jag lyckades hitta en maskin där man fick köpa godis (godis när man håller på svälta ihjäl, är inte kul, varför kan dom inte sälja mackor istället, jag bara undrar), nå, maskinen pratade när man dragit sitt kort och jag blev så rädd att jag höll på tappa börsen, ja prata, jag tyckte att den skrek.

Sen, när vi skulle ut i väntrummet igen, efter läkarbesöket, så skulle man trycka på nyckelknappen för att låsa upp dörren och sedan dörröppnaren, tror ni jag hade koll på åt vilket håll dörren öppnades…nä, och där satt hela väntrummet vänt mot oss, och Nicco var den som satt närmast dörren i sin rullstol, men hejdlöst, jag tror alla fick sig ett gott skratt då rullstolen dessutom fastnade i dörren. Jag tordes inte ens titta på nån därute för då hade jag aldrig slutat garva.

När vi sen fått foten gipsad och jag ökade stegen på väg mot dörren så kom killen som lagt gipsskenan, nä, vänta två sekunder sa han, ni ska få skriva under ett papper, ok, vi gjorde det och tog ny sats mot utgången, nä stopp, vänta två sekunder till, sen kom ortopeden, tittade på gipsskenan och sa, näpp, det där godkänner jag inte, det får göras om igen. *STOR SUCK* det var bara att dra tillbaka henne till gipsrummet igen. Ny skena och sedan order om att vänta i en halvtimme innan vi skulle få åka hem.

När vi sedan kom ut i korridoren så föreslog Nicco att vi skulle ducka, sedan springa till dörren utan att dom skulle märka att vi var på väg ut, men det behövdes inte, ingen såg oss 🙂

Ja, vilken dag, den vill vi helst inte göra om:

Ha det gott!

Ett dyngpaket

Av Maria Lundmark Hällsten, 21 april 2010 kl 16:48, 2 kommentarer

Nu har jag lov att ta bort detta paket, imorgon ska sjukgymnasten sätta dit en ny tejp och idag skulle jag få tvätta upp foten….ska bli så skönt.

Inte nog med att det ser ut som ett dyngpaket, det kliar under tejpen så ibland tror man att man ska bli tokig. Jag kan ju tänka mig hur det är för alla stackare som får gå och ha gips på sig, huvva.

Do you speak english?

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 april 2010 kl 07:05, 2 kommentarer

Vem hade kunnat veta vilket jobb detta skulle bli, att flytta om lite i Niccos rum och sortera bort saker? Det värsta är att det inte är ett enmansjobb eller att det bara tar en dag att göra. Jag började kladda med färgen på hennes skrivbord igår, och det är ju inte bara en skiva och fyra ben, sen ska man vänta innan man kan ta nästa vinkel eller vrå:

Om man tittar in i hennes rum nu så inte kan man tro att detta ska börja likna något vettigt:

Vi höll på i några timmar igår kväll och när jag satt mig ner i fåtöljen för att ta en välförtjänt kopp kaffe och jag tittade ut över vårat tv rum, så inte kändes det som om vi har mindre saker än Nicco, i sitt rum.

Det ser ju ut som värsta loppisen här hemma. Får se hur mycket ordning jag hinner få till idag. Tyvärr straffar sig allt stående på foten också, och inte har jag sovit oavbrutet hela natten, det värker och gör ont, men imorgon ska jag ju få linda foten och det ska bli roligt att se om man känner sig bättre så.

Jag kom att tänka på fasadflaggor då jag gick igår morse. Vi hade alltid förut, nä nu ljuger jag, det har vi fortfarande, USA och rebell flaggor som vi brukar sätta på busstaket då vi firar midsommar etc. bara för att vara annorlunda. Men detta var för en herrans massa år sedan och då var det nog inte ens lika lätt att få tag i en Amerika flagga. Vi hade hittat en nere på High Chaparral och tyckte den såg cool ut så vi skulle ta den till stugan och sätta upp på gaveln.

Det gjorde vi den sommaren och sedan då hösten kom så överlät vi flaggan till min farbror och hans fru, som också har en stuga på samma Udde fast på andra sidan. Dom tyckte den var snygg och att den passade bra på deras gavel.

Nästa gång vi kom upp fick vi höra att det inte hade varit så kul med flaggan trots allt. Dom kan nämligen ingen engelska, någon av dom, och en sen höstkväll hade det knackat på dörren. Det var en ung kille som var överlycklig över att ha fått syn på flaggan för då visste han att han skulle kunna få hjälp av någon som kunde språket. Han tog ju för givet att dom var från staterna, då dom stoltserade med flaggan.

Dom fick en massa sjå med att försöka förklara att dom inte fattade vad han sa eller att dom inte kunde hjälpa honom. Jag kommer inte ihåg men jag tror att flaggan plockades ner, ett tag efter besöket.

Ha en underbar dag!

Spik i foten,,,handen

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 april 2010 kl 11:31, Bli först att kommentera

Kolla vad Nicco hittade i sitt rum vid utstädningen igår:

Jag blev ju nästan sugen på att ta med den till läkaren som jag ska till på onsdag, fast då sätter jag den på min onda fot och haltar in och säger att jag har så fördömt ont i foten och jag vet inte vad jag har gjort. När jag sagt det igår, till Nicco och Åke, så sa jag sedan, om då läkaren säger att det där kan vara vad som helst, jag sjukskriver dig en vecka och om du fortfarande har problem så får du höra av dig…DÅ, byter jag läkare.

Etikett: foten

Vad var det för äckligt 🤢🥶

Jag utlyste katastrofläge!

Vi firade igår!

Det gick bra…

Inte sååå impad

Ok, jag bjuder på det :)

Akuten by day and night

Ett dyngpaket

Do you speak english?

Spik i foten,,,handen

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten