Etikett: fötter

Vill inte alla som tävlar, vinna 🤔😶😜

Av , , 4 kommentarer 12

Nicco undrade om vi skulle ta en promenad igår, så vi gick en runda. Fotade djuret innan jag gick, och då jag kom tillbaka var det borta. Rådjuret tillbringade en del timmar på gården, inte speciellt brydd över att jag stod där och fotade

Fjuppe ringde till Åke på kvällen och undrade om vi hade tagit hand om djuret…ja tagit hand om, som i att mata, inte något annat Det enda jag provade var att klyfta upp ett äpple, men det låg orört i dag. Renfoder hade varit det ultimata, enligt Fjuppe. Samtidigt som det är nalta knas, att mata ett rådjur inne i stan.

Åke fick också höra att rådjuret hade huserat på Vallmovägen i förrgår. Vet att Hafdis och Mats Boström, matade rådjuren ifjol, men dom bor ju, snudd på, ute på landet. Så jag kanske skulle ringt och sagt att dom kommer och hämtar den här stackaren *nickar* leende, men vet innerst inne att det inte riktigt kommer att funka.

Då jag gick till Nicco noterade jag konstiga spår i snön. Runda stora saker, längst parkeringen där hon bor. Jag visade Nicco och vi stod och klurade på vart dom kom ifrån. Gick runt Hedlunda dungen, ”BAAAM”, spåren fanns även där

Är det nån som vet vad som satt spåren där? Dom är ju runda. Jag tänkte av nån outgrundlig anledning på rullrån. Men det kommer förmodligen från mönstret samt att Annelie bakade såna då jag pratade med henne för några dagar sedan. Om, men bara OM, det skulle komma från ett par skor, så måste människan ha storlek 53½ så jag betvivlar det. Fast…det finns ju människor med stora fötter och skor…

Andra som sätter spår i tillvaron, är amerikanarna som varit här i sommar, för att delta i ”Allt för Sverige”. Såg slutet av måndagens avsnitt i morse, till frukosten. Där fick dom åka både rullskidor och amerikanare, då dom hamnade på cruisíng i Falun. Jag gillar verkligen det där programmet.

Vad som däremot slog mig, är att i princip ALLA, som deltar i tävlingar där ett moment är att någon åker ut, som i till exempel Farmen, Robinson och Allt för Sverige. Så när det är dags för utslagning så säger alla, ”jag vill ju vinna så jag kommer inte att åka ut”.

Och jag sitter här och undrar ifall alla som nu säger det, tänker att dom är ensam om att vilja stanna? Sen funderade jag själv på hur jag skulle sagt om jag varit med. Hm… jag gissar att jag faktiskt skulle ha sagt, att det är tråkigt oavsett vem som åker ut, för alla vill väl vinna. Men hey, vem vet, jag kanske inte hade varit diplomatiskt överhuvudtaget utan hade gärna lagt benkrok på mina motståndare…  Ärligt? Nej, det hade jag inte gjort, kanske bara i mitt huvud i så fall

Köpte en lergryta på loppis då jag inte hittade igen den som jag vet, har funnits i huset. Och igår testade jag att baka ett bröd i den

Så enkelt och gott. Nästa gång ska jag se om jag hittar nån limpa man kan baka på samma sätt.

Och bara tack vare brödbaket och kylan vi har idag, så planeras köttsoppa till middag. Blir att gå över till vår Ica Nära och införskaffa högrev och lite kålrot då. Önskar er alla en trevlig söndag!

Drömmar slår in men inte utan hårt arbete

Av , , 2 kommentarer 14

När Nicco var här, för nån vecka sedan, gick vi runt och kollade på blommor och annat, så stannade vi till, vid en blomma jag hjälpt lite på vägen, för att den skulle ha nåt att klättra på. Nicco undrade om det var jag som satt fast den där eller om den sökt sig dit, själv.


Vi bråkade lite med den och upptäckte att den satt fast i väggen, all by it self 😱 Euwww, den har ju fötter, sa Nicco. Hahaa.. ser ju onekligen ut som det.


Den har borrat fast sig i tapeten, ojoj, det visste jag faktiskt inte att dom kunde. Men nu vet jag det. Helt bortkastat att hjälpa den, den klarar sig minsann ändå. Jobbigt bara, då man ska plantera om den.

Våra planer för dagen var att käka middag uppe på Gammlia, där dom ska ha stillastående bilträff. Fast som det ser ut just nu, blir det inget sånt. Regn och åska, men enligt väderleken på teve, kan det vara övergående. Nå, vi får se.

Tur att vi tog ner partytältet igår, medan det var torrt. När vi satt därute igår kväll sa jag att det var baske mig det bästa köpet i år. Inte gratis, kostade i runda slängar, 4000 kronor, men väl värda slantar. Tror att priserna varierar beroende på vilken kvalité man väljer på tyget. Taket är som galon belagt på insidan, tjockt och stadigt. Trevligt att kunna sitta där även om det skvättar i regn. Eller bara för skuggan vid heta dagar.

Mindre tur är att jag har en inbokad tid för ett hundbad om 1 timme. Winstone ska få liten genomgång av pälsen igen. Men, å andra sidan, han kommer ju att bli så fin, oavsett, och regn en sommardag är inte regn som i snö, slask och lera, en tidig vårdag eller sen höst.

Idag fyller min svägerska Svetlana år. Så ett grattis härifrån till dig. Hon skickade en bild på henne och min lillebror Lars igår, inte för att jag skulle lägga ut den men… hoppla, här kommer den. Jättefin bild, tycker jag.


Och i dagens VK, både den i papper och på nätet, finns min förebild och gammboss, Annika Collén med sin sambo Håkan. Ett stort reportage om hennes fantastiska bageri i Vojmån. Här får ni se och läsa, om kvinnan som har en vilja av stål, och ett bevis på att drömmar kan slå in.

 

Ha en fin dag allihop!

En biverkning, INGEN räknat med 🥶

Av , , Bli först att kommentera 15

Pratade med mamma för några dagar sedan. Vi kom in på ämnet handling, hur många som är ute och handlar, när, och hur affärerna vet, när det passerat 354 stycken…ish, genom ingången.

När det är ett litet ställe med max 5-7 i butiken, är det oftast lätt, man ser ju hur många som är där. Men med över 20 och uppåt, blir det tufft.
Jag sa att dom kanske har nån typ av räknare och den borde då, rimligtvis vara ihopkopplad med en räknare som tar bort dom som passerar utgången.

Vi blir lasrade i benvecket varje gång vi går in och ut på en affär, sa jag. Och tänk, 10 år från nu är det katastrof. Då har vissa nämligen börjat tappa lemmar i nedre regionen, för det blev en biverkning ingen räknat med 😨

Joho, nu spårade jag, fast med en bakomliggande underton av ironi. Har ni inte förundrats över alla nya uppmaningar vi får, titt som tätt 🧐

Du har tvättat och bytt sängkläder en gång i månaden sedan urminnes tider och nu får du veta att det är livsfarligt Det ska bytas en gång i veckan och sängkläderna ska helst tvättas i klorin för att ta död på ALLT, förutom dom som ska ligga i dom.

Du får veta att man ABSOLUT INTE, ska fila sina fötter fram och tillbaka utan bara åt ett håll. Gör du som du gjort i 40 år, så kommer huden att bli så tjock, så antagligen, om detta nu skulle stämma, så får man så feta fötter att du måste köpa flera storlekar större på skorna.

Det är dödsfarligt att spola på toaletten med uppfällt lock. Man dör om man äter ris som inte är sköljt i vatten fast de står inget om det på rispaketet, inte på det vi har i alla fall. Man ska inte heller använda sig av varmvattnet i kranen för att påskynda uppvärmning av till exempel kaffekokning eller annat man ska inmundiga. För det innehåller en massa järnskrot så med mina 54 år, bär jag säkert runt på 10 extra kilon, helt i onödan 🤪

Ojoj, det finns hur mycket som helst vi ska undvika och göra annorlunda. Jag får nog lov att justera dom år jag tänkte att jag skulle uppnå. 120 ska jag bli, har jag sagt, men om detta eskalerar, med allt vi inte ska göra får jag dra ner åldern till 115 då, men det duger gott, tänker jag.

Nä, man får ta saker med en nypa salt, eller kanske ta åt sig av det som känns rätt, just för dig. V är ju inte heller, stöpta i samma form. Så vi har alla olika förutsättningar.

Alla har till exempel INTE, älgkött i frysen. Men det hade vi så jag fixade till 2 olika älgskavs varianter igår. En sedvanlig med bacon, lök och grädde.


Och en med mer chipotle, chilisås, vitlök, och andra lite starkare kryddor. Den sparas till senare tillfälle och ska ätas med pitabröd, tänkte jag.


Supergott blev det, på riktigt.


Jag fick ihop drygt 10 000 steg igår, var ute två svängar. Riktigt bra underlag att gå i. Vilket betyder att det inte kändes halkigt.

Idag ska jag bara ladda inför ny vecka och se fram emot kvällens avsnitt av Allt för Sverige. Ha en fin söndag, allihop!

Ingen liten röd tråd, utan en fet, röd neonslang!

Av , , Bli först att kommentera 18

Efter att ha skrivit inlägget igår, om vad som hade kunnat bli, ett riktigt missöde med att fastna i tvättmaskinen. Så började jag fundera på om det faktiskt inte lyser en röd tråd, över mina förehavanden då det gäller hushållsnära prylar.


Att bränna sig på plattor och i ugnen, det vet jag att jag inte är ensam om, så därför har jag inte ägnat så många tankar på det. Men dammsugaren har jag haft närkontakt med förut. Jo, jag snubblade ju på sladden till den, och föll framstupa och tog i med händerna. Jag klarade mig dock med lite ömmande handled.

Frysdisken på Willys, inte att förglömma. Då revbenen fick sig en knäck, jo, jag fick väl visserligen skylla mig själv, men ändå. Jag undrar om jag egentligen skulle begära nåt intyg, från nån instans där det ska stå, svart på vitt, att jag inte ska hantera dom där hushållsgrejerna man har, utan det måste nog läggas över på min man.  *nickar* instämmande över mina slutsatser.

Liten lärdom på detta, till er som känner igen er…🤔 Stoppa inte in armar och händer där det inte inbjuder till större utrymme.

Om du snubblar, släpp det du har i händerna, försök inte rädda upp dråpliga situationer genom att veva runt sakerna innan du drämmer dom i backen.

(läs fötterna)

Och, om du inte når det där som ligger längst ner i kyldisken på Willys, be hjälp, försök inte hoppa och sträcka på dig, i tron om att du blir längre 🤣

Sen läste jag igår kväll om en FB vän som fått tid för att ta bort en visdomstand. Tandläkaren hade sagt att det är många som får besvär av visdomständerna, då dom kikar fram, i 20 årsåldern, men han ville påstå att i just det där fallet, var hon nog närmare 30 års åldern.

Mm, och det har vi väl hört förut, visdomständerna, med dom så kommer visdomen. Eller hm, ja kanske, haha…jag saknar fortfarande 3 stycken så jag undrar vad det betyder, då vi snackar visdom. Och jag är ändå 54 år nu. Fast ska jag vara ärlig, har dom inte kommit nu, så behöver dom fasen inte komma sedan heller.

Jag får väl fortsätta snubbla på dammsugarsladdar, bränna mig på heta ugnar och fastna i saker. Huvudsaken är väl att man kan skratta åt det.

Däremot tror jag inte längre på en liten röd tråd, utan mer på en fet, röd neonslang.


Gammlia 2.1 är inställt ikväll. Regnet är den stora boven, och nej, det är väl inte ultimat att sitta och köra i regn och rusk, man vill väl se omgivningarna man färdas genom. Och för vår del, hade det inte spelat nån roll. Jag jobbar ju, ändå.

Däremot har jag pusslat lite i schemat för nästa onsdag, då det är säsongsavslutning för Gammlia. Det meningen att den skulle hållas som gammalt, uppe på Gammlia området, men som nu dom flesta vet, så tyvärr, härjar ju pandemin återigen, och därför blir det en cruising istället.

Önskar er alla en bra dag!

Så många frågor❓ Så lite svar…🤔

Av , , Bli först att kommentera 15

Kommer ni ihåg skon jag skrev om, mina skor som jag nu saknar 1 av. Jag har fortfarande inte fått veta vem jag bytt med. Ingen av mina kollegor i alla fall. Eller min brukare, h*n har bägge sina skor, intakta, hemma hos sig. Jag var ju så tvärsäker att det var där, jag gjort ett byte.

Och det gör fallet, mer svårlöst. Jag vet nämligen inte vart jag har varit annars, där jag tagit av mig mina skor🤔

Vi har heller inte haft besök och jag kan tyvärr inte, säga när, det faktiska bytet, skedde. Det är ju nämligen 2 likadana modeller.

Vad som skiljer sig åt, är att min sko, har mera foder, samt 1 dragkedja på sidan, och ett litet annorlunda mönster under sulan. Medan den felande skon, har 2 dragkedjor.
Detta är väldigt mystiskt…har jag gått i sömn Har vi haft en intruder här, som ville ha en sko Jag blir galen…jag vill ha tillbaka MIN sko, ju 🥴

När jag pratade med mamma igår så kom vi i alla fall fram till att det är tur att det är min storlek, alltså samma på bägge två. Själv hade hon varit på nån typ av gymnastik för 2-3 år sedan och då hon skulle hem blev hon förvånad över att skorna var så stor.

Hon gick där och funderade på hur hennes fötter hade kunnat krympa under den lilla stunden. Men väcks ur hennes tankar då en kvinna ropar och frågar om det är nån som möjligtvis fått med sig hennes skor. Jodå, skillnaden där var att hon inte fick på sig sina, och det är ju snäppet värre.

Nåja, där skiljde det nog inte mer än en storlek. Värre var det med historien jag fick höra igår, av en annan släkting. Hon har precis som jag, 38 i storlek, men hon fick med sig ett par 42:or, haha, Hon undrade om detta nu kan vara ett släktdrag.


Nåt som verkar vara genomgående för oss i vår familj, är att det ständigt och jämt ska hända saker. Bara för att det kan.

I måndags var det Nicco som blev offer för en händelse. Hon och Georgo skulle iväg och handla, så hon startar upp sin bil, medan hon gå runt och skrapar rutor och sopar bilen.
Georgo kommer ut och ska hoppa in då han plötsligt säger att det luktar brand och det ryker från hennes säte. Det är sätesvärmare som börjat brinna. Och detta slutar med att dom skär upp ryggstödet för att vara säkra på att det slutat brinna.

Då hon ringer mig för att berätta om händelsen, så börjar jag skratta, och det är ju förmodligen för att det är så dråpligt. Men sen säger jag att det var ju en jäkla tur att det hände där det hände.

Obra att ligga i 110 efter E4an, med enkelfil och mitträcke, och sätet tar eld. Det går fort att det börjar brinna, dessutom kanske det hade tagit nån minut innan man fattat att det faktiskt brinner 🔥

Nej, nu ska hon plocka bort bägge värmarna. Det satt en felaktig säkring där, så det är förmodligen den, som är boven i dramat.

Tog en bild igår, borta vid Tvärån, förstås. Och vill nu visa vad man kan få till om man redigerar. Den första har jag bara poppat lite, för att få fram mera konturer, en skarpare bild. Fin tycker jag, jag gillar det skarpa 🧡

 


Och den här, hoppla, nu fick man färg och en annan typ av bild, lite mer magisk.


Detta är ju verkligen på gott eller ont. Det är ju jättekul om man får till en superbra bild. Men lite tråkigt om man faktiskt kan redigera bilderna till max. Originalet försvinner ju på ett sätt. Och dom där gamla fotograferna som tagit fenomenala bilder på djur och natur, ter sig inte längre som proffs, fast dom ju är det…på riktigt.

Vart jag vill komma är väl att allt INTE är vad det ser ut som. Vissa saker är mindre dramatiska än det verkar. Fast…inte om man snackar om min försvunna sko, hahaa…

Här kommer nu det bittra slutet för fultomtarna, vem hade kunnat ana, att det skulle sluta på detta sätt? Varför fattade dom inte vad som skulle hända? Är dom borta för alltid eller kommer dom att återuppstå, nästa jul? Så många frågor, och så lite svar.


Hoppas på en fin trettondag, för er alla. Själv ska jag iväg och göra rätt för mig, på jobbet.

Galet!!!

Av , , 2 kommentarer 16

Varning för bild som kan väcka illamående, men…

54390140_23843235973230745_6848854699601297408_n.pngOch under den bilden som finns på FB står följande text: ”JUST NU: Inlägg för högklackade skor som gör dina kvällar SMÄRT FRIA! ???????? ”Dessa inlägg är fantastiska!!… Jag satte i dem i mina klackskor inför mitt bröllop och jag kunde ha på mig dem hela kvällen utan att få ont!”  Se varför 100.000+ kvinnor ÄLSKAR dessa smärt eliminerande inlägg nedan…”

Alltså, vad är det för fel på folk, som utsätter sig för denna smärta, och detta för att gå i skor som inte ens är gjorda att ha på fötterna?

Och sen sitta och tycka att det är fruktansvärt då folk i Kina fotstympades, där fötter lindades in för att dom inte skulle bli större, är inte det lite samma sak? Jag läste om den nu, äldsta levande kvinna som har sina fötter lindade, hon sa att hon själv ville ha det så. Det var grejen, på den tiden, men har lidit ont i hela sitt liv. Vill inte ens lägga ut en bild på deras fötter men ni kan googla, lotus fötter.

Jag undrar bara varför??? Det var ju en sak om det gynnade nåt gott ändamål, att nån fick sitt liv tillbaka och du fick nya fötter efter det…fast nej, det gör ju inte det och det får du inte.

Screenshot 2019-03-10 10.39.42Har dock läst att en liten klack på skorna är bra för då får du bättre hållning då du går och där gynnas ryggen, men nu snackar vi inte om 12 centimeters klackar eller nåt sånt där hysteriskt.

Nog om detta, vi gör förhoppningsvis våra egna val,även om många av dom verkar helt galet!

Galet goda blev mina anzac biscuits som jag bakade igår:

53311852_10156980118456585_4515192693290172416_nHär får ni receptet om ni blev sugen.

Receptet har jag tagit från ett program på teven för säkert 30 år sedan. Kakan skulle tydligen vara från Australien och programmet var inte svenskt, så måttet dom gav var 1 cup. 1 amerikansk cup är 2,4 dl och en engelsk cup är 2,8 dl, samt den svenska koppen är 1,5 dl. Jag har alltså tagit det amerikanska måttet och tänker att det stämmer bäst. Kakan blir jättegod men hård och knaprig…som tusan. Lycka till!
Blanda ihop
2,4 dl havregryn
2,4 dl mjöl
2,4 dl brun farin
1,25 dl kokos
½ tsk bikarbonat
Lägg ner i kastrull och rör hela tiden på svag värme:
125 gram smör
2 msk ljus sirap
1 msk vatten
Låt svalna lite och rör sedan ihop allting. Forma bollar, notera att degen är aningens torr så man kan inte rulla bollar men nypa ihop en boll. Lägg på lämpligt avstånd då dom flyter ut. Ugn 175 grader cirka 20 minuter.

Önskar er alla en trevlig söndag, och ta nåt gott till kaffet och fira V8:ans dag idag! 😀
53809434_10156979899376585_2851333576979382272_n

Jag kanske bara bidar min tid…

Av , , Bli först att kommentera 14

Såg det här klippet igår och kan ju inte annat än skratta och tänka att det där, var lite jag, som barn. Tjurig och vägrar i sten att erkänna att det blev lite fel 😀



Jag och storebror delade rum, som barn,  och i början hade vi en våningssäng. Givetvis var jag ordinerad sängen underst, fråga mig inte varför, men det kan ha att göra med att jag sällan, låg absolut still och jag kan tänka mig att jag skulle ha kunnat falla ner, när som…om jag haft den övre slafen.

Kommer ihåg en specifik dag, med den sängen, då jag av någon anledning fick ett utbrott. Kan ha med tjurighet att göra, nån som talade om att jag inte fick göra som jag ville, det ska jag ha osagt. Nå, i alla fall så kastade jag mig ner i sängen satte upp mina fötter under den övre sängen och sedan tog jag i det jag hade….benpress…ish.

Och tjopp så hade jag fått loss sängbenen från förankringen och kastade sängen åt sidan med ett brak. Men sen lugnade jag nog ner mig…tror jag, vet att sängbenet gick av, Oops!!! Här kan jag nu också sätta en slant på att jag knappast erkände att det var mitt fel, förmodligen var det ju den personen som retat upp mig in the first place, som var den skyldige, eller hur?

Nåja, tur att man kan ändra sig, och idag är jag inte lika envis, som på den tiden. Jodå, lite sitter det väl i, men jag vet också hur man kan backa eller hålla tyst, för att inte skapa mer konflikter än nödvändigt. Eller så är det ett smart drag från min sida, där jag egentligen bara bidar min tid, och sedan…*pang*. Got you!!! 😀

28377918_10211765727322043_762485565342640472_nJa jag vet, det är bara bildligt talat, jag har ju ingen big bock, men en bullrig bil 😀

Nu är kaffet kokat och jag ska se på gårdagens Robinson medan jag intar frukosten. Sen får dagen rulla på i vanlig ordning. Jobb i eftermiddag men lite att göra, innan dess. Önskar er alla en fin onsdag!

Snubbelrisk

Av , , 6 kommentarer 12

 

Visst är vi människor lite korkade i alla fall… som tycker att människor som snubblar, ramlar, faller, ser roliga ut. Kom att tänka på det igår då dom visar upp den stackars cyklisten som tippar omkull i vattenmassorna, här på VK.
Jag satt inte och skrattade åt det utan tyckte nog mest att det var olyckligt för hon som ramlade. Men jag är inte bättre än någon annan, det vet jag 🙂
Vi sitter ju och skrattar åt allt elände dom visar på roliga klippen, och där finns det många som klantar till sig. Jag tillhör ju själv kategorin klantskallar eller snubbeloffer som fastnar med fötterna lite överallt, nu senast i stolen i konferenslokalen på Haga, där vi hade utvecklingssamtal.
Nu märkte ingen det, förutom Nicco då, som frågade vad jag höll på med. Och förra gången vi hade ett möte på skolan så lyckades jag ju trassla in snöret från jackan i stolsarmen så jag drog med mig den då jag skulle gå därifrån, jaja, det bjuder jag på, jag har vissa skills, som Nicco brukar säga… fast med lite lätt ironisk ton (förstår inte det).
Jag satt en gång nere på biblioteket på stan, där jag blev intervjuad av en tjej från universitet, utanför fönstret blir jag då vittne till flertalet snubblande människor. Det låg nämligen plattor därutanför och en av dom råkade sticka upp en bit, och jag lovar, det var ungefär en person var femte minut som hittade av den där plattan.
Första gången sa man typ, ojdå, och hoppades att människan skulle hålla sig på benen, andra gången likaså men sen var det svårt att hålla sig för skratt, men trodde ju nästan att det var dolda kameran.
Nu ska jag snubbla in i köket och fixa frukost, städa lite i källaren, jag får ju oväntat besök idag, eller nä, nu ljög jag, oväntat var det ju inte, utan rätt så planerat, det kommer en kille från Umeå energi och ska byta någonting till fjärrvärmen.
Sen ska jag hämta mamma, vi har ett ärende till banken och sedan tänkte vi ta en lunchmacka på Nybro, nåt mer lär jag inte hinna med då jag jobbar ikväll, jo förresten, jag ska även fixa middagen innan dess, så jag kanske ska börja med det istället.
Med pappa är läget oförändrat, men hör och häpna hur dom kan göra egentligen. Han ligger alltså med slangar och instrument kopplade till sig, han har fortfarande två brott på ryggraden (rätt så allvarliga sådana), men eftersom han nu kan klara sig utan respirator, så är tanken att han ska in på annan avdelning, och det är ju bra, säger inget om det, men…
Detta blir nog inte förrän på måndag och kommer det ett annat akutfall och det inte finns plats på IVA, så kan dom komma att flytta på honom till Skellefteå eller Lycksele… även om det bara gäller för en dag. Man kan ju smälla av för mindre, vad kostar en sån flytt, hur nyttigt är det att ens förflytta en person med dom skadorna, ja, jag vet inte ens vad jag ska säga.
Jag förstår ju att dom inte gör det om det inte blir nödvändigt och förhoppningsvis måste dom ju också veta vad dom sysslar med däruppe (jag håller verkligen en tumme för det), men jag blev också något förundrad då en läkare från neurologen sa till mamma att pappa inte gjort så stora framsteg på en månad. Jojo, vart han nu fick en månad ifrån för då hade han bara legat där i 16 dagar *suck*.
Nåja, det är som det är och inget vi kan göra åt saken. Nu, mina vänner ska jag sätta fart. Önskar er alla en fin fredag!

Alpens Lady

Av , , 2 kommentarer 7

 

Jag gjorde som många i dom yngre tonåren gör, då jag var just i dom yngre tonåren… tjatade på mina föräldrar om att jag ville ha en hund. Efter några års tjatande så fick jag då äntligen min vilja igenom. Kanske inte så genomtänkt av mina föräldrar, men vem kunde väl veta det.
Alpens Lady, hette hon, en chow-chow, med sin karaktäristiskt blåa tunga, lejonmanen runt nacken och knorren på svansen.
Inte en hund man valt om man hade vetat något om rasen. Detta är egentligen en ensamhund, som lyssnar på en person och inte flera. Vilket vi blev varse. Hon var svår dresserad och ville, precis som katterna, göra saker på hennes sätt och ingen annans.
Hon var duktig på att smita och hon var absolut inte det lättaste att locka tillbaka. En av gångerna som hon lade benen på ryggen, eller hon hade åtminstone tänkt det, så var min pappa snabbare än henne. Det var nämligen han som var ute med henne den gången och hon hann inte många meter innan han kastat sig över henne och knölat ihop henne… sen smet hon aldrig mer från honom, hon följde varje steg han tog och han blev den givna ledaren, inte jag… som hade fått henne.
När vi åkte upp till Malå fick hon dela fotutrymmet där fram, med min mamma. Lady låg på golvet, vid hennes fötter, och jädrar vilken nytta vi fick av henne då vi insåg att hon var världens bästa renvarnare. Hon kände lukten av renar på någon kilometers avstånd och satt sig genast upp då lukten av dom svepte in i bilen via friskluftsintaget, då visste vi att det fanns renar på vägen, en bit framöver och pappa saktade ner farten och vi började spana.
Hon var av någon anledning skotträdd, och pappas planer på att försöka få med henne på älgjakten, var bara att glömma, men så hände det sig, en gång för drygt 30 år sedan, att mina föräldrar samt Lady, åkte upp till Malå, på senhösten och nere sjön, uppe i en björk, hittade min pappa en katt, som inte var mer än skinn och ben. En så kallad sommarkatt som någon lämnat efter sig och som fastnat däruppe, och nu var så utmärglad att min pappa tyckte det var mest humanast att skjuta den.
Ja, och nu vet jag ju att det finns många som inte håller med om detta, men det är svårt att få det ogjort, och vem vet vad som egentligen var det bästa? Nå…
Lady hade ju också fått syn på katten och var lätt uppjagad över fyndet. Pappa hämtade geväret. Lady satt kvar, han laddade siktade och sköt, Lady hade allt sin koncentration på katten som föll ner i sjön då den träffades, hunden hoppade (frivilligt, hör och häpna, hon som hatade vatten) ner i sjön och hämtade upp det som nu hade blivit ett byte.
Med katten i munnen struttade hon upp till stugan, lade ner katten på gräsmattan och började gräva en grop, där hon hade tänkt lägga ner katten… förmodligen för förvaring om det någon gång i framtiden skulle bli kris på mat. Efter den händelsen var hon först att gå igång och ville följa med, så fort pappa plockade fram bössan. Förmodligen i tron om att dom skulle jaga katt men hey, en älg var ju inte heller helt fel, svårare att gräva ner bara 🙂
Önskar er alla en underbar söndag!

Läkarintyg

Av , , 2 kommentarer 3

Här kommer lite mer utdrag från läkarintyg:

*Hon beskriver huvudvärken som spännande.

*Patienten röker en cigarett i veckan. Uppmanar honom att dra in på rökningen.

*Patienten fick rådet att gå och hänga sig.

*Kan ej få ned hakan mot huvudet.

*Patienten är betydligt piggare sedan hon kom härifrån.

*Kräkningarna försvann på eftermiddagen, likaså maken.

*Urin odlad på distriktläkaren visar växt av coli.

*Patienten har återigen fått ont i värken.

*Vänster knä svullnade upp och sökte distriktläkare.

*En hel del bekymmer med sina fötter, kan inte sjunga för halsen.

Om vissa sjukintyg ser ut på detta viset så borde slutkontentan av detta, vara som alla säger, man ska vara frisk för att vara sjuk!

 

 

Maria Lundmark Hällsten