Etikett: fötterna

Dom kan, dom…

Så blev det mobiliserings dags, igen. Mot katterna! Vad dom kan gå på, man fattar det inte. Jag brukar släppa upp dom från källaren, vid 9-9-30 tiden, och detta för att det ska passa med mat tider. Tar jag upp dom tidigare, och inte ger dom mat, med en gång, så får man snubbla runt på dom tills maten är serverad…


Och vice versa, ger jag dom mat för att slippa snubblerierna så kommer dom att sätta igång, 1-2 timmar tidigare på kvällen, med att springa framför fötterna, för då vill dom ha maten den stunden tidigare.

Nå, så jag kommer hem vid 8.40 igår, efter träningen. Och ut från vårt sovrum, kommer Eloise…jag fattar ingenting. Hinner tänka tanken att hon varit där hela natten, men det stämmer inte alls. Jag brukar minsann räknar ner katterna på kvällen, så bägge två, är därnere.

Hon smyger, precis som om hon vet, nummer ett, sovrummet är en förbjuden zon, och nummer två, om hon kunde prata, hur skulle hon då förklara att hon är uppe från källaren utan att jag har öppnat dörren och flyttat symaskinen, som väger flera kilo, jag lovar.

Jag öppnar då dörren och där sitter divan Enya, och väntar lydigt på att få komma upp, symaskinen är flyttad, 15 centimeter från kattluckan, så nu vet jag hur Eloise tagit sig ut. Hon har krafsat och bänt, skruvat sig, och bökat, sedan använt sin egen kroppsvikt för att förflytta maskinen såpass, att hon kunde klämma upp luckan. Vilken mastermind, hon är!

Vem…jag!

2016-03-02 22.47.03Och Enya ville uppenbarligen inte haka på, för jag kan tänka mig att det inte var utan en hel del kämpande och arbetande. Jag har ju trott att det skulle räcka med symaskinen för luckan, och därför har jag slutat spärra igen den, tills igår då, nu är luckan också låst, så nu får dom hitta på ett nytt sätt…igen. Men vänta bara, den dagen kommer då dom lyckas med det också, jag vet det bara.

2016-03-02 22.47.41 (2)Jag och Nicco invigde IKEA igår, det blev lite plastpåsar, några doftljus och två tygblommor, som jag har i matrummet. Dom är som tacksamma, och brukar klara torka, rätt så bra 😀

2016-03-03 06.54.17I övrigt var jag absolut inte, impad av hur man tar sig in dit, inga tydliga skyltar, väldigt förvirrande små cirkulationsplatser, ett tag trodde jag att vi var på väg ut på E4:an. Och själva konceptet IKEA, nja, jag klarar mig utan, men det kommer säkert att bli roligare då dom andra butikerna kommer dit.

Kvällen avslutades med ”hemmahosgänget” hos Marianne, den här gången. Vi skrapade fram 150:-, så, ja, det kanske blir mer än ett korvbröd i slutändan.

2016-03-01 10.19.51Ha en bra dag, alla mina vänner!

Nära döden upplevelse, eller?

Av , , Bli först att kommentera 13

Ny plan…jag trodde att väskan skulle åka igår, men dom ändrade sig på kirurgen, den åker nästa vecka istället. Det är även dumt at ta den på fredag och inte ha någon som kan kolla hur det ser ut under helgen. Ja, vi får fortsätta se vad som händer, hålet är i alla fall mindre, så pumpen funkar som den ska.

Kirurgen sa att det hade varit önskvärt, om dom kunde använda vacc packen mer, än vad den faktiskt gör. Men det är förstås en kostnadsfråga. För man kan ju undra hur lång tid detta hade tagit, om jag inte fått väskan…månader, förmodligen, och dagliga omläggningar på det, fy tusan.

Han sa också, förra gången jag var där, att läkare, rent generellt, inte har så stora erfarenheter av såromläggningar. Detta är ju för att dom ser det i ett första skede, och sedan tar sköterskor/distriktsköterska över omläggningarna, så han tyckte att detta ändå varit lärorikt för honom, att få följa. Bra att man var till någon nytta då 😀

Det var ”hemma hos” Kerstin igår kväll. Vi lyckades skrapa fram 120:-, wohoo…eller ja, så begeistrad blev jag ju inte, men det var i alla fall en vinst. Och här hemma, apropå Kerstin, så blommar kaktusen jag fick av henne för rätt så länge sedan:

20151125_081412

Och även kaktusen jag fick ta över från Birgitta:

20151125_081533

Dom borde alltså trivas här, eller så var det där om att blommor blommar, då dom har en nära döden upplevelse, ja jag vet inte 😀

Fick ett mejl igår, ett erbjudande:

20151125_080753 20151125_080806 20151125_080830

Men jag förstår det inte, seriöst. Om man tar detta erbjudande så är man alltså en notorisk fortkörare som redan från början, anser att dom har råd med böterna, eller så skiter dom i att faktiskt betala dom, så varför skulle dom i så fall betala försäkringen??? Och har man inte roligare saker för sig än att betala försäkringar för såna här saker eller fortkörningar för den delen…just saying! Och hey, om man redan betalar 10 000:-/år i böter, och höll sig från dessa olagligheter i 2 år, så har man ju plötsligt , råd att köpa den där fotpallen jag skrev om igår 😀

Och sist men inte minst, lite bilder på Nicco och Enya som poserar…men Enya såg inte så villig ut:

12235063_10153734588691585_7268578075156098496_n 12274723_10153734589851585_4966013394081666393_nOch här Eloise, inte hon heller, så där överdrivet förtjust:

20151123_194454 20151123_194508 20151123_194515 20151123_194521

Hoppas på en bra dag för er alla och håll er på fötterna, det är garanterat halkigt ute!

 

 

Utan armar

Av , , 3 kommentarer 3

 

Visst är ni många som såg på, Här är ditt liv, i helgen som var? Om inte så missade ni en otrolig människa. Lena Maria Klingvall, heter hon och hon föddes utan armar och ett ben som bara var hälften så långt som det andra.
 
Det finns många som föds med handikapp men kanske inte alla har en sån livsglädje och go, som hon har. Hon sa något som kommer att sitta kvar i mitt huvud och det var så klockrent. Ingvar Oldsberg frågade nämligen henne om det fanns något hon inte klarade av. Hennes svar var –Visst finns de det, men alla människor är handikappade, för det finns ingen, som kan göra allt. Och det är så sant som det är sagt. Hon kan inte stå på sina händer då hon inte har några, jag har händer men jag törs inte lova att jag fixar att stå på dom.
 
Hon satt och stickade en tröja och använde sina fötter till detta, hon sa då att hade hon haft två armar så kunde hon ha stickat dubbelt så mycket, alltså en tröja med fötterna och en tröja med händerna. Kanske hon hade fixat det med, med tanke på hennes sätt att vara.
 
Men sen har jag funderat lite på detta, vi skulle ju faktiskt kunna lära oss att till exempel sticka med fötterna, men vi gör det inte, för vi ids inte. Vi skulle också kunna prova att sätta upp fötterna på ratten precis som hon gör då hon kör bil, men varför skulle vi prova på, det är ju bara jobbigt.
 
Men det förstås, hon föddes så och har inte haft så många andra alternativ, det är nog mycket värre att förlora sina armar i vuxen ålder. Som en vän till henne hade gjort. Hans största ängslan var då hans mamma dog, och han visste inte vem som nu skulle mata honom, hjälpa honom på toaletten och andra saker. Han hade förmodligen aldrig provat på att klara sig själv utan bara försökt finna sig i sitt öde. Nu hade han ett eget liv och en familj så för hans del gick det bra i alla fall. Han jobbar nu som mun målare.
 
Det väckte också en tanke hos mig, visst skulle vi också kunna lära oss att måla med munnen eller med fötterna, för all del, men vem skulle köpa en sån tavla? Förmodligen blev den svårsåld, men jag undrar bara varför? Gjorde vi inte samma arbete, eller är en tavla som är målad av en utan armar, mera levande och seriös, än en som skulle ha målats på samma sätt men med en som hade armar? Ja, det får väl vara som det är, jag tror ingen är avundsjuk på vare sig henne eller andra som föds med avsaknad av lemmar. Men bara för att dom saknar just en lem eller två, innebär inte att dom har ett sämre liv än någon annan, men säkerligen lite jobbigare och krångligare.
 
Önskar er alla en fin dag!

Hm…grundbulten, eller?

Av , , 2 kommentarer 3

Drog ut kontorsstolen från datorn i fredags, *klang*, lät det och på golvet låg en skruv med en medföljande bricka. Ehhh…ok, kunde det vara grundbulten från stolen som åkte? Ja jag tittade i alla fall inte efter utan satt mig ner med stor försiktighet, det funkade.

Hemkommen igår så satt jag och besvarade en del kommentarer jag fått och *floing* lät det under stolen och dör låg mer delar från kontorsstolen:

Tror ni jag sitter på den nu? Jo, jag törs inte vända på den heller för att kolla vart grejerna kommer ifrån, och än så länge känns den stabil.

Luta dig då inte bakåt sa Åke då jag visade honom grejerna. Nä, jag brukar inte luta mig bakåt, däremot sitter han värre till, min käre make, eftersom han brukar slänga upp fötterna brevid datorn och luta sig bakåt då han lägger inte bara ett parti uan flertalet partier med patienser, så där på kvällssidan då han ledsnat på allt annat. Vi får se hur det går, fortsättning följer säkert.

En timme fel

Blev uppringd av vårdcentralen igår angående min tid som jag ville boka. Snopet att dom ringde samma dag då det står på nätet att det man skickar in ska behandlas inom tre dagar. Då tror man ju att det tar upp till två-tre dar innan dom gör något.

Nåväl, han frågade hur länge jag hade haft ont i fötterna och då jag svarade att det var hur länge som helst så fick jag en tid om en månad. Typiskt, jag sa det till Åke, bara för att man nu säger att det är något man har haft länge så verkar dom tycka att då kan man minsann stå ut lite längre också. Man skulle nog ha grinat då man svarade i telefonen och verkligen gjort till sig. Jaja, jag får väl se om jag uthärdar en månad till, det är ju inget som blivit bättre precis.
 
Jag mailade, by the way och helt apropå det här med hallonen, till Ica och fick ett ganska snabbt svar från dom. Jag ska maila in siffror som står på påsen och lite andra uppgifter, så tydligen är det som Hej skrev, det enklaste sättet bli av med sina hallon, kontakta Ica antingen på telefon eller via mail, men släng inte påsen innan du gjort det.
 
Niccolina var bjuden på ett disco igår, uppe på västangårdsskolan. Jag skjutsade upp henne dit och sedan skulle hon ta bussen hem, för allra första gången. Vi bestämde en tid då hon skulle åka och jag skulle då gå upp och möta henne vid hållplasten. Fick ett sms från henne då hon ville veta då hon skulle gå ut till bussen osv.
 
Jag och Åke satt och såg på tv då jag fick ett nytt sms, på den andra mobilen, det hade jag inte hört först då den inte låg i samma rum där vi satt. Det var från Niccolina. Jag sitter på bussen nu. NU??? En timme innan hon skulle hem och eftersom jag dessutom inte hört med en gång då jag fick meddelandet så var ju bussen redan framme på hållplatsen. Hon fick gå hem själv, det var ju ingen match men hon blev som förvånad då vi undrade varför hon kom hem en timme tidigare. Hon hade tänkt lite fel, men å andra sidan så sa hon att det inte var så där våldsamt kul så det spelade ju ingen roll. Då passade vi på att se på dvd filmen vi hyrde förra helgen, bedtime stories, den hade sina lustigheter, men nog har vi sett roligare filmer.
 
Önskar er en bra dag!

Läkarintyg nummer 3

* Patienten har protes upp och ner

* Använder käpp och håller sig på vägarna
 
* Blöder ibland från vänster näsa
 
* När hon känner sig trött kan ansiktet vridas åt höger och där stå och smårycka en stund
 
* Patienten är gravid i 19:e månaden
 
* Femårig flicka med öroninflammation två gånger årligen sedan urminnes tider
 
* Liten knöl på höger sida av vänster skalle
 
* Avföringen har samma färg som dörrarna på avdelning 19
 
* 1974 fick patienten en grävskopa över sig. Sedan dess ringningar i öronen
 
Huvva, och jag som ska boka in en tid hos min läkare för mina problem med fötterna, samt benen och ena ögat. Kanske skulle be att få läsa journalen efter det. Eller…då kanske man blir ordentligt sjuk, lika bra att vara totalt ovetandes.
 
 
 
Maria Lundmark Hällsten