Etikett: Fredrika

Och vad heter du?

Av , , Bli först att kommentera 14

Har hela mitt liv trott att min mormor, Sadura, med hennes ovanliga namn, var en av dom få i vår släkt som stack ut lite med namnet. Ja, och hennes bror förstås, Karner och kanske deras mamma, min gammelmomor, som hette Teolinda. Men nopp, så var det inte.

Theresé har i sitt släktforskande ramlat över detta, och här är min farfars farfars bror, Fredrik och hans fru, Anna Fredrika, med deras barn, Kolla in namnen :D

49077065_2238386646487354_5550973023642714112_nAlltså jag älskar ju nästan Filipfina, Friggo och Ferner…Wow! :)

Apropå namn, så kom det en fråga på FB igår, om vad man kallades som barn, och av någon outgrundlig anledning kallades jag för Tjorven. Så jag skrev det, och nu blev det en diskussion med Marky från Fillipinerna, om hur man uttalar detta, hm, huvudbry :D Jag går bet på den!

Här några bilder på jag, och året lär ju vara 1973 och jag är 6½ år gammal…eller ung! Mja, vi kanske hade några likheter, jag vet inte.

48997374_10156823262616585_2192941461601779712_o 49092697_10156823261736585_8654740176708304896_n 49666932_10156823255731585_2290250306539225088_nOch nu är det bara 3 dagar kvar på detta år, så det är bara nu, dessa sista dagar, jag kan säga att det var 45 år sedan, på tisdag är det 46, jojo!

Hoppas på en bra dag för er alla, och ett litet tips så här på lördagsmorgonen:
krocken25april 014

Jag visste det, visste ni?

Av , , 3 kommentarer 3

Har ni någon gång tänkt på att man ibland…inte alla gånger men, ibland, vet, att det du är på väg att göra inte kommer att funka men lik förbenat så gör du det ändå?

Det händer mig någon gång så där med jämna mellanrum. Man ska till exempel bära tre tallrikar och tre glas fram till ett bord, dom tre tallrikarna känns lite obekvämt men bara för att slippa gå en extra gång så tar man dom i alla fall och man kan nästan se framför sig hur det kommer att sluta, en av tallrikarna kommer att glida iväg, men tjurig som man är så testar man och *tjopp*, så låg tallriken på golvet och man tänker…ibland säger man nog det högt också, det var precis det jag visste.
 
Nå, men när man nu säger att det var det man visste, varför gör man det då?
 
Sen kan det, otroligt nog, gå vägen också. Man klarar av dessa tre tallrikar och då känner man hur duktig man var och att man nog kan fixa fyra tallrikar nästa gång….hahahaha, jo tjena.
 
Vet hur det var då jag för första gången skulle prova att flippa en tunnpannkaka i stekpannan. Ni vet, sådär som dom gör på teven, för att det ska se proffsigt ut. Jag var så sugen på att testa och när man då stod där med stekpannan i högsta hugg så visste man ju inte riktigt hur man skulle knycka till med handleden för att få till själva flippen eller hur mycket man skulle ta i för att den skulle rotera i luften. Men det var faktiskt lättare än man hade trott. Ett hett tips dock, använd teflonpanna om någon nu ska testa, plättarna har annars en tendens att kunna fastna lite i botten på en vanlig stekpanna och då kan man fort räkna ut vad som kommer att hända…eller så tänker man, precis som jag skrev i början, det var ju precis det här jag visste.
 
Kort vecka i veckan och även nästa vecka blir bara en fyradagars, härligt. Inte för att vi ska göra något speciellt, kanske åka upp till Fredrika och kolla in isskulpturerna, men det är inget som vi bestämt. Jag gissar att Åke kanske ska börja skruva lite i Camaron också. Tänk, bara två månader kvar innan första tävlingen i Fällfors och innan dess bör både Camaro och buss vara redo för ny säsong. Det drar ihop sig!!! Hoppas på en bra dag för er alla, och att ni kommit ihåg att ända tiden.