Fruktsoppa kommer för mig, alltid att påminna om en tant/dam, i den övre åldern. Jag var i tonåren och gissar att hon kanske var runt 75-80 år, och hon bodde på granngården, uppe på Mariehem.

En sån där, lite annorlunda människa, som man då, inte riktigt förstod sig på. Lillebror, Lars, han var ju inte så gammal, och berättade om denna tant, som alltid bjöd honom på fruktsoppa. Mycket märkligt! Men det var inte bara det, om soppan, utan han berättade också, att hon hade 7 lås, på insidan av dörren, och alla skulle låsas.

Det där lät ju helt galet, och lite mån om lillebror var man ju allt, så jag ville kolla om detta kunde stämma, och huruvida, hon kanske var skvatt galen och bjöd på förgiftad fruktsoppa. Ja ni vet, barn och ungdomar kan ibland ha vilda fantasier 😀

Jag följde med honom dit, och mycket riktigt, efter en påringning på dörren, så hördes skrammel av alla lås, som skulle öppnas. In fick vi komma och rassel rassel rassel, så var dörren säkrad igen. Det var nog lite nervöst ändå.

Och jo, hon frågade om det kunde passa med lite fruktsoppa. Lars tog tacksamt lite grann, men jag hoppade den, har nog aldrig varit så förtjust i just fruktsoppa. Eller så var det den omtalade självbevarelsedriften, som hejdade mig, om den nu var förgiftad, så skulle åtminstone jag, kunna bjuda på en fight.

Och nu något ännu mer märkligare, hon hade inte en endaste pryl, i köket, och dörren in till stor rummet var…tadaaa, låst. Nå, hon låste upp den dörren, hämtade vad hon nu behövde och sedan gick hon till kylskåpet och kunde servera fruktsoppan, till lillebror.

Så här idag, med lite erfarenheter om hur världen kan se ut, så förstår jag ju att hon hade fobier, och dom handlade förmodligen om säkerhet, ingen skulle komma dit och stjäla något av henne. Tog man sig in genom den första dörren så återstod ännu fler dörrar att fixa, innan man kom sig in till skattkammaren.

Synd var det ju alla gånger, om henne, för hur det än är, så måste det vara jobbigt att ha såna fobier. Att hon sedan släppte in Lars till sig, det är ju en gåta, och en ännu större sådan, att jag fick följa med. Men hon kanske inte såg just barn, som någon större fara.

Jag knäppte några juliga bilder igår, i solskenet, ser ni Winstone, här längst ner på bilden, snygg maskering 😀

Önskar er alla en fin tisdag!