Lev varje dag som om den vore den sista, gör alla dagar så bra du kan, ta aldrig ut något i förskott och lev i nuet, inte i det som varit och inte i vad som kan komma. Hur många gånger har man inte hört detta, och så många gånger vi diskuterat, vridit och vänt på olika frågeställningar. Man får aldrig veta varför, och man ska vara glad, att man inte vet något om morgondagen.
Samtidigt som man ska vara glad att morgondagen alltid är en ny dag, med nya förhoppningar, och den kan alltid bli bättre än gårdagen, det vet man inte.
Det var bastukväll igår, och jag frågade genast då jag klev in, vart en ur vårat gäng var…men har du inte hört…vet du inte…sa dom och såg väldigt nedstämda ut, man blir alldeles kall och hinner tänka så mycket.
Jag tänker inte skriva om vad som hänt eller vem det gäller, utan det var bara därifrån, mina första ord kom ifrån, en olycka som alltid händer så lätt, och som man inte kan undvika, det bara sker, ingen kan leva och bara trippa runt på tå, och tro att man ska klara sig oskadd. Det kan hända vem som helst, vart som helst och då man minst anar det. Vi tänkte i alla fall på dig…igår, det var ett tomrum på bänken, som vi snart hoppas att du fyller ut igen.
I övrigt var det som vanligt, därnere, och 30 kronor var det enda som trissen bidrog med, ingen förändring där heller, med andra ord.
Jag och Tina åkte ut på invigningen av ÖoB:s nyöppnande, vi var inte dom enda, och då vi skulle ut så var den kön, betydligt längre än vad den var då jag var in i deras gamla lokal, vid utförsäljningen. Borta vid entrén, då vi skulle ut, så stoppades nu inkommande, och kön ringlade sig ut på parkeringen….ULLARED släng er i väggen!!! Hahaa…jaja, fast bara nästan.
Önskar er alla en fin fredag!
Senaste kommentarerna