Etikett: gått bort

Kunde ha fått oss en till hund…

Av , , Bli först att kommentera 12

Den här helgen har gått fortare än dom vanliga…speedade helgerna, förstår inte det, så gammal är jag inte…än :D

Vi åkte ut till I20 skogen igår där Winstone fick träffa en jappe kompis, PomPom, det gick bra, får man väl säga med tanke på hur lite hundar Winstone träffar. Han är ju lite moppsig av sig.

IMG_2289 IMG_2291 IMG_2293 IMG_2297 IMG_2304 IMG_2307 IMG_2314 IMG_2316 IMG_2324Sen kom det en Golden valp med en fostermamma, även det en Golden, förstås, och det gillades väl inte så där jätte mycket, av Mr W. Det roligaste var då vi skulle åka och vi öppnade bakluckan så Winstone hoppade in, och då tänkte valpen haka på :D Vi kunde ha fått oss en till hund, med andra ord.

Idag är det 4 år sedan pappa somnade in, tänk vad längesedan, egentligen, och ändå så skulle jag kunna tänka tanken att han skulle kunna komma gåendes över gården, med sitt leende på läpparna, och det känns som en vecka sedan.

Konstigt är det också då dom som gått bort, inte åldras längre, men även om jag i ålder, växer om dom, så kommer dom alltid att vara äldre än jag…skumt. Min morbror är en av dom. Han dog 27 år gammal, men i mitt huvud är han fortfarande 10 år äldre än jag, fast jag har vuxit om honom med råge.

Kan ha att göra med att man själv stannar i en viss ålder, och därför säger man att ålder bara är en siffra, och det måste man ju hålla med om, att det stämmer. Medan såna som blir bitter och grympy, förmodligen är i ”rätt” fas med sin ålder, lite tråkigt, och ännu tråkigare för dom som blir så. Som fastnar i det negativa och retar sig på precis allt. Men men…

Avslutar med att önska er alla en trevlig söndag och denna bild tillägnar jag min pappa!

IMG_20160803_232211_187

Livet är inte för evigt hållbart, det är skört!

Av , , 4 kommentarer 11

 

Vi blev ännu en gång påminda om hur skört livet egentligen är, då en av våra grannar kom förbi igår, och ville tala om att hans fru, gått bort, väldigt hastigt och oväntat. Hon var inte gammal, och två yngre barn har dom .
Man har sån lust att svära, då man får veta sånt här, barnen hade sagt att dom tyckte det var så orättvist, och det är ju precis det, livet är. Man förstår inte, men jag vet ju, idag vis av erfarenhet, att det heller inte hjälper att tänka om… eller ångra osagda saker, eller önska, för ingen kan ändra på det som har hänt.
Och vissa saker går vi igenom livet med, helt i blindo, vi vet aldrig vad som lurar bakom nästa krön, och det får vi vara glada över. Rent logiskt vill man ju att den som levt längst, ska gå först, men hur ofta händer det, egentligen?
Man får sig en ordentlig tankeställare, och man börjar grunna över sitt eget liv, och vad man gör med det. Vi kan inte göra saker åt det förflutna, men till viss del påverka vår framtid. Våra tankar är med grannens familj, och vi hoppas att dom kan gå vidare, så småningom.
Själv är jag nu uppe i denna tidiga morgontimme, för jag har ett uppdrag, ska nämligen skjutsa Nicco på flyget, och det är inte det jobbigaste, kan jag säga, utan det är att få upp henne ur sängen. Kan det vara ärftligt, månntro? Vet att jag själv var svårväckt då jag var ung, men det här är snudd på galet.
Gårdagen tillbringade vi utomhus, i sol och blåst, mera krattning, och vårstädning. Planering av hämtande av Buicken och vilken bil vi ska ställa av… och vart. Huvva vilka i-lands problem man har. Näpp, nu ska jag göra mig klar, vi måste åka om en halvtimme. Önskar er alla en fin måndag!