Etikett: gips

Tiden står, går eller rusar ⌚️⏳⏱

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 april 2022 kl 09:51, 4 kommentarer

Det händer inte så mycket här på dagarna. Av den anledningen så får jag ju skrivartorka.

Jodå, Åke fick i alla fall bort gipset igår och allt ser bara bra ut. Så för hans del händer det saker.

Själv är det jobbarvecka för mig och den brukar innebära, väldigt lite socialt liv på hemmaplan. Man vill bränna energin på jobbet och det funkar ju bra med luftigt schema. Men den här veckan är inte luftig.

Skulle vilja göra saker men tiden räcker inte till allt. Nu vet jag att om Tina läser detta så är hon inte av samma uppfattning. Hon skulle nog säga att tid, det har man, det handlar om att prioritera.

Jag skulle kontra med, att om jag nu vill göra 10 saker, och alla saker betyder lika mycket och är lika roliga, så kommer jag inte att få göra allt det jag ville. Då finns inte den tiden, och att prioritera blir ett måste. Och summan blir ju att tiden inte räckte till.

Nå, det är lika för alla, det vet vi ju. Dygnet har inte mer än 24 timmar. Jag kan också tänka mig att vi känner olika inför det man pysslar med om dagarna. Själv är jag den där personen som är aningens disträ, och sätter igång 10 projekt, vilket gör att allt blir väldigt splittrat. Kan ju vara en anledning till varför, jag inte tycker att tiden räcker till.

Kollade in arkivet från 2011. Och under tiden från 2011, fram till 2021, hände det saker i Järlåsa. Här en bild på Theresé och Anders hus, som dom tog sig an att bygga om.

Och så här såg det ut ifjol. Känns knappt igen va.

Tro det eller ej, men dom jämnade inte det gamla huset med marken. Sen vet jag att det finns mera planer, fast när dom blir av, är nog inte fastställt…än.

Härligt väder igår, jag hann tillbringa nån timme ute på bron. Och när jag nu skriver bron, så skrattar jag då jag kom ihåg vad Annelie sa, om just bron. Som kan tolkas på olika sätt. Nä, jag satt inte ute på nån bro över nåt vatten eller nån väg.

Utan på farstubron, förstås

Hoppas på en fin dag, för er alla!

Utstuderat, planerat eller bara plain stupidity

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 april 2022 kl 09:31, Bli först att kommentera

Idag åker Åkes gips, och förhoppningsvis ska det bara återstå träning och bygga på lite muskler och stabilitet. Han kommer ju att vara fortsatt sjukskriven till 8 maj, och sen får vi se, vad som kommer att sägas.

Kolla här vad jag ramlade över för annons. Lät såpass trevligt att jag hade tänkt söka fast…nää, jag har ju redan världens bästa jobb, och faktiskt, tro det eller ej, bästa arbetsgivaren, så här långt. Men nån av alla er läsare kanske känner sig hugade att söka… do it!! Klicka på bilden för att komma till annonsen.

Har inte så mycket att skriva om idag. Jobbar på med att försöka hinna ikapp Robinson och Gränslandet. Stör mig sjukt mycket på många av resonemangen som förs. Till exempel, man ska välja Laget före Jaget, fast att säga det till en som redan är näst på tur att åka ut, och alla vet det… då kör man nog sitt egna race, oavsett vad Laget tycker.

Äsch, jag vet, detta är väl en av anledningarna till varför många, inte, ser på såna här såpor. Varför utsätta sig för hjärnsläpp som man ändå inte kan göra något åt. Haha, fast jag tycker fortfarande att det kan vara intressant att studera hur folk kan bete sig, och hur dom undviker att se sina egna fel och brister. Antingen utstuderat och planerat eller så är dom bara plain stupid.

Fotnot.

What does plain stupid mean?

used for emphasizing that something is very stupid/lucky etc. It was plain stupidity to think they could get away with a crime like that.

Det kan jag också vara, ibland. Finns nog ingen som är absolut felfri. Men om man är jätte osäker kanske man bara ska knipa ihop och fundera en stund om det är värt att öppna käften, eller om man bara ska tiga still, och se vart allt landar.

Typ, kanske nåt åt detta hållet…eller

Hahaa… ha en fin tisdag, allihop!

Det blir ingen sån för mig… nopp

Av Maria Lundmark Hällsten, 1 mars 2022 kl 07:26, 2 kommentarer

Blir ingen semla för mig. Jag var tvärt sugen men så påminde Åke mig igår, om att jag faktiskt egentligen, varken tål den söta mandelmassan för då åker väl mitt blodsocker ner på noll. Och inte heller grädden, som gör mig illamående.

Därför tänkte jag idag, att jag inte ens är sugen längre, så de så. Men en kanelbulle, hade ju suttit fint. Dom sitter ALLTID fint. Problemet är att jag inte har någon

Jag skrev ju om sparkcykel igår och gissa vilken tur det var. Fick ett meddelande på messenger. Jan A hade en på lager, att låna ut, och vi fick den dessutom, hemlevererad. Kunde ju inte bli bättre.

Tanken är väl att Åke kan använda den då han går med Winstone. Han får väl prova nån sväng till helgen, bara för att se om det funkar. Han kan ju dessutom ta det lite lugnt, dom första dagarna, tänker jag.

Nå, när jag kom hem från jobbet, och in i teverummet så säger Åke… ser du int… Johodu, jag såg gipset, direkt. Vilken färg, wow.

Jo, berättade Åke- När sköterskan eller vem det nu var, frågade om han ville ha gipset i orange, sa han först NEEJ, men så ändrade han sig. Jomen min fru är ju såld på orange, vi tar det. Hahaa…

Det roliga kommer nu. Det var inte gipset han undrade om jag såg, utan det som stod på golvet. En tadaa… ROOOLATOOOR. Lyssna här bara.

Men bra, säger jag, och betydligt mer stabilt än några kryckor. Nu kan det väl bara bli bättre, tänker jag.

Ha en fin tisdag, och ät en semla, eller ännu bättre, ta en bulle vetja.

Riddare i kaneldräkt

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 november 2020 kl 09:37, Bli först att kommentera

Har en FB vän som bor i Duluth, over there. Ja, till och med 2 vänner på FB, Mr Jerry och hans fru, Mary. Och igår la Mary ut en bild på hennes nybakta, kardemummabröd. Jag vet inte om det är mer som en vetelängd eller matbröd. Såg ut som en flätad franska. Här lånar jag hennes bild på bakverket, fotograf Mary Hage Hallsten 📸

Som jag förstod det så är det nåt hon brukar baka till jul, och nu hade deras barnbarn, efterfrågat brödet. Jag skrev om våra fattiga riddare och hintade om att man kanske skulle kunna göra så, med det där brödet. Och jag fick till svar att det lät perfekt. Brödet var nåt som hennes finska mor, brukade baka.

Jag var lite osäker på om jag skulle våga köra en google translate på fattiga riddare, men vad göra… poor knights, kanske inte låter värre än då vi säger fattiga riddare. Undrar vart riddare i detta sammanhang, kommer ifrån 🤔

Känns om ett litet hopp mellan riddare i rustning till riddare som man äter 😄

Åkes mamma, Elsie, brukade ibland baka släta bullar, eller längder, utan nåt på eller i. Dom var jättegoda. Och nån gång ibland, kunde jag göra en riddare av en skiva. Det är ju gott så det förslår.

Apropå google translate… Hafdis, min vän, som härstammar från Island. Hon la ut en bild på ett av hennes stora paltkok. Och några av hennes kommentarer skrev hon på isländska. Jag översatte några ord, och var tvungen att kommentera. Det blev ju för tokigt.

Hon beskrev hur man gjorde smeten och katt tabletter, är tydligen en av ingredienserna. En släkting skrev nåt annat och det blev till en fråga, kan utläsas som, va är min systerdotter tillagad. Men jag fattar ju att det ska stå vad är det min systerdotter, tillagar. Man ska inte alltid lita på google translate. Men det är ändå kul, ibland 😂

Det här är ju också kul…eller kanske over the edge, haha…

Kom ju att tänka på då jag hade gipskena och inte fick tävla, under tiden. Nicco skulle köra upp för junior dragster och jag stod och pratade med Bure Jonas. Han berättade följande.

En kille som tävlar i dragbike, bröt handleden och såg sina träningsdagar fara åt pipsvängen, så innan han åkte upp på lasarettet för gipsning så fixade han fram styret till motorcykeln och tog med sig det. Så lade han fram ett önskemål om att få gipsas fast till styret så han skulle kunna fortsätta träna och tävla. Om han fick som han ville, förtäljer inte historien och jag betvivlar att han fick sin vilja igenom, men man kan ju alltid prova 🙂

Har förövrigt en bild tagen i Åheden, där Jan B hade stugan, Och vi har ju många roliga minnen därifrån. Här med min arm, i gips, och med på bild är Ingegerd och Jan A, Augusti 2011.

Jan B, har ju berättat om sitt gipspaket han hade haft någon gång i början på 70-talet. och nu ska alla som har ett sådant, inte, jag upprepar, inte, göra som han gjorde. Han hade brutit båtbenet, efter ett fall ut genom en lastbilshytt (det där känner vi ju igen Åke, men du föll ut därbak istället).

I alla fall, med detta handledsbrott så skulle hela armen gipsas, upp över armbågen, eftersom dom räknat ut att en vridning av armen inte skulle vara bra för läkningen. Nu bad Jan om att få armen gipsad med handflatan uppåt, för att han i sitt jobb, skulle kunna hålla i ett verktyg som dom använde sig av. Han fick sin vilja igenom.

Och det gick ju bra, sa han, tills det var sängdags och han skulle ligga och stirra in i handen och ont gjorde det också. Nå, det rådde han bot på, och spände fast armen i skruvstädet och sågade sedan av gipsen, strax nedanför armbågen, problemet löst.

Det slutade inte med det där, utan han fipplade på och borrade upp andningshål för handen. När det sedan var dags för ett återbesök återstod endast en bit av gipset, ungefär så det täckte handen och en liten bit uppåt.

Läkaren tittade på armen, stirrade ner i journalen och kunde inte få det att gå ihop, är det inte ett båtben, sa han och såg uppenbarligen förvånad ut. Janne berättade sin historia och läkaren gjorde väl inga stora glädjeskutt och sa att dom nu skulle lägga om gipset, men det vägrade Janne, då tar jag bort det igen, så det är ingen idé, och han slapp hela proceduren.

Det kan ju vara bäst att fundera ordentligt på, om man verkligen vill ha gipset på ett speciellt sätt, eller om man bara ska låta det få vara en vanlig arm, haha…

Ha en fin tisdag, allihop!

Vi firade igår!

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 mars 2015 kl 10:05, Bli först att kommentera

Vi slog på stort och firade dammsugarens dag igår:

Winstone såg onekligen frestad ut:

Men sånt där får han inte, däremot fick han en bit hundlördasgodis, och det var han glad över.

Och om en vecka är det dags för Niccolina att fylla år, ojoj, så då blir det förmodligen tårta. Skulle vilja hitta på nåt nytt, att ha inuti, hm…ja vi får se vad det blir för innehåll 😀

Niccos favorit som liten var just dammsugare, ingen annan i hennes omgivning, när vi pratar om barn, gillade just det. Och då hon fyllde 4 eller om det var 5 år, och skulle bjuda på fika uppe på förskolan, ville hon att vi skulle ta dit dammsugare.

Njae, sa jag, det är nog ingen annan som vill ha det, så då får det nog bli chokladbollar istället, eller glass. Jag kommer inte ihåg idag, vad det blev, men inte punschrullar i alla fall 😀

Hon lyckades också bryta ett litet ben i foten vilket slutade med en operation och gips i 6 veckor. Då hon kom från uppvaket och dom checkade läget, så berättade sköterskan att dom brukar fråga barnen vad dom är sugna på, och har dom något önskemål, är det ett tecken på att dom mår helt ok.

Hon frågade Nicco, vad hon var sugen på…och fick till svar…tadaa…dammsugare!!! Då skrattade sköterskan och sa att hon jobbat många år där, men aldrig hade någon önskat sig dammsugare.

Och givetvis, det ena ger det andra, så det var inte bara dammsugare till kvälls fikat utan jag drog även runt på våran lilla drake, igår. Stor städardag, med andra ord, det brukar ju behövas ibland. Synd bara att finishen försvinner snabbt och återgår till det vardagliga, sand i hallen och lite djurpäls, från både katter och hund, det är som oundvikligt 😀

Hoppas på en fin söndag, för er alla, känns i alla fall uppiggande att solen skiner, får nästan lust att sätta sig ute på altanen, mot väggen.

Gamla tiders signalsystem

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 januari 2013 kl 08:53, 8 kommentarer

Läste precis Marjas blogg, http://blogg.vk.se/marja/ där hon skrev om att kunna busvissla. Jag kan det, men inte utan hjälp av pek och långfingret. Min mamma kan, utan hjälp och detta med busvisslandet är man uppväxt med. Det var nämligen vårat signalsystem då vi var i stugan, och före mobilens tid. Det var ett evigt visslande över nejderna för att meddela sig.

Det kunde betyda att kaffet var klart, däruppe vid eldstaden, det kunde var att lunchen var serverad eller att någon hade telefon. Ibland visslades det i led, en vidarebefordrade till nästa som skickade vidare till tredje person. Lite lustigt faktiskt 🙂 Men det funkade, och det var ju huvudsaken.

Satt härute på altanen, förra sensommaren då det passerade två mammor med barnvagn. Dom gick över vägen och en av dom hade sin kofta slängd över handtaget och märkte inte att den föll ner på vägen. Jag provade mig på ett hojtande men det hördes inte så jag busvisslade, och då blev det en reaktion.

Jag pekade på vägen och hon såg att koftan låg där, hon tackade och ropade att hon blivit förvånad över busvisslingen, hahaa… det lät som om hon inte förväntat sig att jag skulle fixa det, dessutom ska tilläggas att jag hade vänsterarmen i gips, men det gick i alla fall 🙂

Nu över till en annan totalt ointressant grej, men ett mysterium för mig. Vi har i vår hall, två lysknappar, en går till brolampan och den andra till hallen:

Vi har bott här i 1 år och 10 månader och jag kan fortfarande, efter all den tid, aldrig, och då menar jag verkligen aldrig, trycka på rätt knapp. Det blir alltid den jag inte tänkt mig och jag begriper inte det inte, hur svårt på en skala kan det vara att få in höger går till den och vänster till den.

Och varenda gång jag ska knäppa av en lampa så står jag verkligen där och funderar, sen tänker jag, jaja, den där är det ju, det känner jag, men pytt heller, det är fel och det blir ständigt fel. Jag får det inte till annat än att den som satt lysknapparna där, inte monterade dom på ett logiskt sätt. Eller kan det vara jag som är ologisk på nåt sätt… man kan ju börja fundera.

Nu ska jag i alla fall testa att tänka höger till den och vänster till den så ska vi se hur lång tid det tar innan det fastnat, kanske 2 år till men skam den som ger sig.

Läkaren jag var till igår skickar en remiss till hud, han tyckte dom skulle titta på fläcken jag fått och det är ju detsamma, bättre att undanröja tvivel än att gå runt och grubbla, fast egentligen har jag inte gjort det, grubblat så mycket, bara då jag känt den.

Sedan fick jag gå och lämna en hög med prover igen och jag blir så glad att det händer saker, inte det vanliga ”det kan vara vad som helst”, utan här kollas det upp och dessutom ser han varje prov som en grund, om det sedan blir förändring. Kunde inte fått en bättre läkare, känns det som.

Idag står det träning på schemat, ska bli skönt att komma igång med det igen. Önskar er alla en fin tisdag!

Om ni vill vara lite eljest

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 januari 2012 kl 07:32, 4 kommentarer

Niccos kille, Rickard, åt middag med oss igår och vi började prata om gipsade ben och armar (fråga mig inte hur vi kom in på det). Och givtevis kom vi ju ihåg då Nicco brutit benet i foten, för andra gången, men inte samma fot. Nu vet jag att jag skrivit om detta förut, men det kanske inte alla har läst eller kommer ihåg.

Nå, vi var i alla fall uppe på akuten, Nicco hade blivit placerad i rullstol med hennes mamma Maria, som 1:e rullstolsförare. Jag kommer inte ihåg om hon då fått en gipsskena på benet, eller så var det innan dess.

Vi skulle i alla fall ut från en korridor där en massa läkare sitter, och in i väntrummet igen, och där mina vänner, satt minst tjugo pers, alla med sina anleten riktade mot dörren där vi skulle ut.

Maria (dvs jag) tryckte på dörröppnaren, och försök nu själva hålla i en kexchoklad och burk med läsk samtidigt som du ska manövrera rullstolen och dörr eländet åker in åt andra hållet, med andra ord helt oväntat, och givetvis smäller dörren upp på rullstolen där det stackars offret satt för jag hann inte få bort hela henne dessutom kläms rullstolen fast mellan dörren och väggen. Hahaha… detta tillhörde en av dom gångerna jag skrattade så tårarna rann och inte kunde jag sedan se vart vi gick. Jag undrar vad folket där i väntrummet tänkte… kanske, vilken tur att den där människan inte har detta som yrke 🙂

Men då visste dom inte, precis som jag inte heller visste då, att det är precis vad jag gör idag. Styr runt på en rullstol. Men nu har jag ju lärt mig att ALLTID kolla åt vilket håll dörrar öppnas, innan jag trycker på någon knapp.

Men min chef har inte varit besparad mina missatag heller, hon har ju ibland en elrullstol och det är stort otympligt åbäke. När vi assistenter kör den så fungerar den som en självgående gräsklippare, ungefär. Man håller ner ett handtag och den åker framåt, och drar upp handtaget för att backa.

Nu vet ni ju alla hur det ser ut inne på en vanlig matvarubutik, inte har du världens största utrymme mellan hyllorna, och att sno den där stolen gör man inte på en femöring. Jag fick fast handtaget i dipmix stället och där spann vi sedan loss på golvet innan vi var fria igen, ja ni, det är inte lätt alla gånger. Men för all del, ni skulle få prova på själv detta med att styra runt en rullstol… det kan ni göra om ni vill vara lite eljest. Se Theresé, där fick jag med ordet eljest 🙂 Moahaha…

Vi berättade dessa episoder för Rickard igår och det gav exakt samma effekt som då det hände, jag skrattade så jag började grina, även Nicco hade svårt att hålla igen.

Nä, nu ska jag ha frukost, ska vara på ett möte halvnio och det börjar ju på dra ihop sig. Ha en fin dag, allihop!

Du är nu varnad, Öhman!

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 augusti 2011 kl 08:31, Bli först att kommentera

Jag gick till ”gammgården” igår, och där kom sedan hela gänget ut. Marianne bjöd på kaffe och det satt ju inte helt fel. Det var riktigt varmt därute.

Jan B, berättade om sitt gipspaket han hade haft någon gång i början på 70-talet. och nu ska alla som har ett sådant, inte, jag upprepar, inte, göra som han gjorde. Han hade brutit båtbenet, efter ett fall ut genom en lastbilshytt (det där känner vi ju igen Åke, men du föll ut därbak istället).

När han hade haft gipset ett tag så upplevde han att det luktade surt om handen och plötsligt blev han rädd att hela rasket höll på ruttna upp, då tog han borrmaskinen och skulle göra ett hål vid handleden, det lyckades han med men det var bara ogjort att han inte skulle ha fått stopp på maskinen och borrat sig rätt genom handen. Han tog då en finare, mindre borr och perforerade gipset så det blev luftigt och fint.

När det sedan var dags för ett återbesök återstod endast en bit av gipset, ungefär så det täckte handen och en liten bit uppåt. Läkaren tittade på armen, stirrade ner i journalen och kunde inte få det att gå ihop, är det inte ett båtben, sa han och såg uppenbarligen förvånad ut. Janne berättade sin historia och läkaren gjorde väl inga stora glädjeskutt och sa att dom nu skulle lägga om gipset, men det vägrade Janne, då tar jag bort det igen, så det är ingen idé, och han slapp hela proceduren.

Läktiden blev aningens längre men det tyckte han inte gjorde något. Han arbetade ju ändå. Jag vet att när Åke bröt båtbenet, så gipsades inte armen på det sättet, så dom kanske gjorde sig en lärdom av Janne, att man inte behövde slösa sådär med gipset, det skulle läka ändå, eller så beror det på något annat, vem vet?

Igår kväll, med det vädret vi hade, så var Gammlia ett ställe vi besökte. Och nu Öhman, måste vi höja ett varningens finger, inte var det väl så klokt att parkera just där: