Etikett: glasögon

Ambidexter eller tredimensionell

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 januari 2021 kl 12:06, 2 kommentarer

Är med i nåt som heter Norstatpanel, dom skickar ut små undersökningar, några gånger i månaden. Oftast frågor som ska besvaras via nätet. Kan ta allt från 3 minuter upp till 25 minuter att besvara. Sen får man poäng som man kan handla för.

Dom finns även på Insta, där hade den här snabbfrågan dykt upp. Och innan ni läser, gissa hur många som fått fågelskit på sig, från ovan?

Hahaa…hela 61 procent, jösses, men då hör jag till dom 39 procenten, som aldrig fått det…peppar peppar 🌶🌶

En annan snabbfråga var denna:

Och jag är osäker på vad jag är, inte så viktigt att veta, kanske, förutom att det borde nog finnas fler alternativ än vänster 👈, höger 👉 och två hänt👐.

Jag skriver med vänster, och gör andra hokus pokus saker med den handen, men jag skär med höger, klipper med höger och sånt där, hm… men jag tror, att om man är renodlat två hänt så kan man göra allt med bägge händerna. Men jag kan ju ha fel.

Fast stämmer min teori så är jag ju då, inget av dom 3 alternativen. Jag är… tredimensionell 🖖, haha…

Nicco städade ur skåp däruppe, nytt kylskåp ska ju in, och det resulterade i lite städ härnere. Gårdagens fråga fick bli:

Mjaha, det står ju att det är en partyduk så…lets go for it!

Nu har jag ju en trådlös högtalare to go with it. Jag är sjukt nöjd över den, inte bra ljud utan ser bra ut, också!

Jo var var ju ner på stan igår och munskyddet satt på. Fy faan, jag får ju nästan panik.

Och ni som har glasögon vet ju att det är mer än bara andningen som känns annorlunda, synen försvinner ju också, om än, tillfälligt.

Jag fick slita av mig munskyddet, på väg tillbaka till bilen, då jag hamnat på ett trångt ställe där bilar kom i bägge riktningar men inte rymdes riktigt. Jag var ju tvungen att sätta på glasögonen för att se vart jag satte fötterna. Jösses 👀

Nåja, mission completed för denna gång. Så även, detta inlägg. Önskar er alla en fin lördag!

Tjurskallar finns, lite här och där :)

Av Maria Lundmark Hällsten, 25 april 2020 kl 08:55, Bli först att kommentera

Fixade gårdagens ärenden med bravur, jag kan dock inte skriva tjopp tjopp så var det gjort, allt tar tid, spelar ingen roll. Man ska från A till B till C och så vidare.

Tror jag var en av tre stycken kunder inne på Akademibokhandeln, rätt fin affär, finns mer än bara böcker, men jag strosade inte runt utan uträttade mitt ärende och åkte hem. Däremot vet jag nu vart jag ska gå, nästa gång jag är ute efter nån liten present 🙂

Satt och tittade lite småfilmer på FB och den här tjejen, hon kan nog gå långt, ni vet, den berömda tjurskallen:

Det är nästan, men bara nästan, jag skulle kunna gissa att jag var lite så där, som barn, jag med, hahaa… tjurig alltså, och kanske kanske, lite så, idag med, jag vet. Jag gillar att trycka på att jag har rätt, men jag vet också att jag kan ha fel…(skit också) men det behöver vi inte gå in på, här.

Men det klingar fortfarande i öronen, sen barnsben. Ja dom där Hällstenarna…eller Ja dom där Lundströmmarna, tjurig as hell, och där har man ju att släkta på både Hällsten och Lundström, en bra kombo 😀

Har fått veta att dom kottiga träden, tillhör Al släktet. Ulla gissade på klibbal eller gråal, och Rickard kommenterade att det var en al, i vilket fall, och kanske mer troligt med gråal.

Han själv, brukar koka lite av kottarna och lägga i akvariet, som prydnad. Men där skulle man vara noga att inte stoppa ner för mycket, då brukar vattnet mörkna.

Pratade med Nicco igår kväll och hon hade fått höra om vart det smutsiga stället på kroppen är, och nu skulle jag gissa. Men nej, det visste jag inte. Mjo, vissa delar av den glasögonbeklädda befolkningen, stoppar in skalmen i munnen medan dom funderar eller gör annat, sedan sätter dom på sig brillorna igen och vart hamnar då saliven…mm, bakom örat.

Så tafsa inte nån bakom örat, men framförallt, betänk att du nu är så duktig på att tvätta och sprita dina händer men vad hjälper det om du envisas med att stoppa saker i munnen som du inte sväljer ner. Ok, risken för att du skulle smitta den vägen, är kanske minimal, men den finns.

Nicco tyckte detta var extremt äckligt, men då kom jag ihåg skoltiden, hur många satt inte och gnagde på blyertspennorna. Som Nicco sa, den som hade kortaste pennan och mest tuggade, var coolast, hehe, eller kanske inte exakt så, men man kunde då ha trott det.

Hon sa att det mest typiska var att man glömt pennan, frågade fröken om man kunde få låna en och javisst, det gick bra, och pennan man fick, var så kort att man knappt kunde hålla i den, den var svårt sargad av tandbett och givetvis, ovässad. Det var tider, det 😀

Hoppas på lite värme i solen idag, så man kan vara ute ett tag. Ha det gott, allihop!

Jag visste det bara, rätt av, klockrent…

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 april 2020 kl 10:49, Bli först att kommentera

Apropå gårdagens inlägg, om hur man minns saker, så skickade Nicco detta urklipp:

Intressant, på min ära, och visst är vi alla olika och tänker och minns på olika sätt. Vi kompenserar säkert våra brister, om vi har några, på vårt egna sätt.

Precis som ögonen kan ställa om sig om man får sämre syn, så det kan dröja ett tag innan man faktiskt måste göra nåt åt det. Här en bra grej om man ser dåligt ibland och inte har så bra minne 😀

Vaknade i morse och låg och kände hur dagsläget var. Mm, kändes bra och jag tyckte att det här verkade lovande, inga ömmande ställen, så ställde jag mig upp och lika snabbt som överljudsplanen kör, så blev jag påmind om hur det känns då kotorna blir komprimerade och klämmer ihop nerverna…ish…ischias, kan vara en bidragande del också. Det drar lätt under låren då jag sitter, ända ner till utsida knä.

Var ute med Winstone, men kan inte gå i samma takt som jag brukar göra, varje steg känns ordentligt i höfterna och runt om. Nä, det här var inte roligt. Har en pillerburk med tabletter som är muskelavslappnande och dom hjälper, en timme, sen är det tillbaka igen. Det är nog bara att ge allting lite tid, det ger med sig, till slut.

Satt ute en stund igår och jag blev abrupt påmind om att det är den årstiden nu. Då man ska passa sig jävligt noga för dom där fladdrande vampyrtandade mördar flärparna. Höll på sätta handen på en av dom. Är glad att jag lever…än :O

Och här snackar jag naturligtvis om fjärilar!!! Nej, det hjälper inte att nån säger att dom är så fina, hundar är också jättefina, eller hur, och ändå finns det dom som är rädd för dom. JAJAJA, jag vet, fjärilar kan knappast bita av ett finger, men jädrar om dom hugger åt halsen, då vet man inte vart man hamnar…

Klicka på monsterbilden så kan ni läsa lite fakta som ni kanske inte visste men som jag visste utan att ha läst det :O Och notera vad som står vid 9 Nämligen det här. 09) Vid flera tillfällen har fjärilar setts dricka blod ur öppna sår från andra djur. Varför vet ingen.

Nu blev jag också påmind om den stackars lilla nässelfjärilen som tinade fram en vårdag, tyvärr inne på mitt jobb, som då var på en leksaksgrossist, och jag höll på plocka upp leksaker från några säckar vi hade varit och hämtat i en lada i Brännland.

Den fjärilen gick en tidig död tillmötes, jag är ledsen, men jag fick panik, och slängde ner säcken på den och sprang ut. Jisses… Nej jag jag är ingen dräpare egentligen, utan det enda jag önskar är att dom ska hålla sig på behörigt avstånd och då snackar vi minst 10 meter.

Nä, lite mer kaffe på det här och nu ska ni få mitt sista citat från Bra dag boken, det var sista sidan som fylldes i igår kväll. Och med den önskar jag er alla en fin dag!

Kråkfoten är färdig att användas!

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 april 2020 kl 09:51, 2 kommentarer

Vi käkade årets första lunch utomhus igår:

Vilket väder vi hade, riktigt varmt i hörnet, jag hade tänkt ge upp strax innan 11, för jag frös om händerna, men så kom värmen och vi satt ute till efter 14. Jan A och Ingegerd kikade förbi, och ja, vi satt på behörigt avstånd, ute, så det var lugnt 😀

Åke pysslade på i garaget och han fixade även till, kofoten, tog bort rost, slipade och klarlackade:

Kofot heter ju crowbar, på engelska och crow är kråka, hm, lite kul ändå 😀 Varför säger inte vi kråkfot istället eller dom, over there. Cowfoot, hahaa…

Theresé skickade en bild på Sally, i förrgår, hon tyckte att det plötsligt blev väldigt tyst i huset. Och hon blev strax varse, om varför, kolla bara:

Hon kan konsten att chilla, hon 😀

Jag höll på med lite av varje på eftermiddagen och upptäckte att livet är bra fantastiskt, eller kanske jag 😀

Hade inte saknat mina glasögon under dagen, fast då jag av en händelse kastade ett getöga mot hallfönstret så upptäcker jag mina brillor där :O

Varför hänger människan (jag) dom på ett sånt ställe, helt obegripligt. Men jag blev glad att jag ”hittade” dom osaknade glasögonen 😀

Visst är jag roligt…ibland, eller, snacka om att jag kan ställa till det, och mycket av det, gör jag då jag pratar i telefon. För jag sitter inte still på samma fläck.
Nejdå, jag går runt, surrar, vattnar blommor, går ner i källaren och startar en tvättmaskin letar påskpynt, och uppenbarligen tar av mig glasögonen, och hittar ett fantastiskt bra, glasögonställ…not!

Nåja, det är väl tur att jag vet att jag är så där, lite synd dock, då jag ofta får skulden för allt som försvinner, men jag vet att det finns fler med samma problematik, som jag, hahaa.

Fast där multiskillas det inte med att vandra runt med nån mobil i örat, nej, för det mesta säger denna någon. Du, jag lägger den här där och sen förväntar sig denne person, som jag inte nämner vid namn men vars namn börjar på Å och slutar på E, att jag ska komma ihåg det, jojo!

Nu hoppas jag på en fin måndag för er allihop, själv är det 3 dagars arbetsvecka, känns underbart, och det är bara att köra igång. Ha det gott!

Hjärtan, blommor och rosetter…not for me!

Av Maria Lundmark Hällsten, 20 februari 2020 kl 08:26, 2 kommentarer

Jag fick mina efterlängtade Lovikavantar igår:

Det är samma tjej som gjorde vantarna jag beställde till Nicco, dom rosa, som gjorde dom här. Jag skrev till henne och frågade om man fick önska på färger, jag ville nämligen ha svarta med orange och grått mönster, inga hjärtan….och det fick jag 😀

Apropå hjärtan, så kan jag för er som inte redan vet, tala om att hjärtan, rosetter och blommor, går fetbort, för min del. Nu säger jag inte, att det inte funkar på andra, men…

Jag tror att jag har en tröja med blomspets på armen, jag gillar tröjan, men är lite avogt inställd till mönstret, måste kolla nu hur den ser ut:

Nämeh, jag klarade mig men det var tusan så nära att det skulle ha varit nåt blomlikt 😀

Nå, så hade jag beställt en snygg tröja som jag fick hem, jag gillar ju svarta saker med nån detalj på. Här var det en vit rand runt en båtringad hals, men så var det då rosetter på armen.

Trodde i min enfald att man kunde dra ut rosetten, men det gick fasen inte. Och jag är nu inte den som ger mig i första taget. Jag gillar ju fortfarande tröjan, så då sprättade jag bort ärmen och sydde dit ett par andra, utan rosett, haha…men med andra detaljer såson nitar och snören. Skam den som ger sig!

Kvällspasset i P4, hade glasögon som ämne/snackis igår, jag lämnade inte in nån historia, även om jag sitter på några, som handlar om glasögon. Jag skickade däremot in en bild på dessa 2 par, från Åkes farfar Ragnar, som drev kaffevaruhuset i början på 1900 talet.

Solbrillor visste jag inte ens att det fanns på den tiden, och med dom på sig så blir alla lik, Ozzy Osbourne, av nån outgrundlig anledning (gammal bild) 😀

Ser ut att bli en solig dag, idag med, i alla fall än så länge, så passa på att njuta av ljuset och ha en underbar torsdag, allihop!

Zzzz…

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 oktober 2019 kl 11:37, Bli först att kommentera

Åkes dator uppdaterar sig själv med jämn mellanrum, alltför jämna, mellanrum, om ni frågar honom. Och som vanligt står det, datorn uppdateras stäng inte av…blablabla. Och sen ger han upp.

Och här är det mer regel än undantag, att nästa gång han slår igång den så är det nåt som inte är som de ska.

Min dator, är en typiskt Maria dator, eller vad tror ni. Jag har lyckats undvika uppdateringar jättelänge, men så plötsligt, för några dagar sedan satte den igång. Slå inte av datorn uppdatering pågår.

Och det tog tid , kan jag säga. Först dundrar den på 30, 40, 75% och sen stopp. Den höll väl på nån timme, och när den ser ut att vara på sista procenten innan den skulle vara klar så talar den om för mig att uppdateringen inte kunde genomföras och nu skulle den avinstallera allt den tuggat i sig.

Vilket då innebar att det tog lika lång tid åt andra hållet *SUCK* . Teknikens under, och över alla under!

Speedade ner på stan igår innan lunch och fixade ut mina glasögon och var in till Bo-Lage. Där halkade årets glögg ner i korgen och här får den nu stå till sig, tills det är dags att testa den:

Det är både kaffe, kokos och passionsfrukt i den och lite annat gott och blandat 🙂

Kan säga, utan att överdriva, att idag är jag inte alls så sugen på den, överhuvudtaget. Jag känner mig trött, hm…undrar om det kan bero på att jag vinkade bye bye till Jitte och Ina i morse, tog en bild på köksklockan och hoppade i säng:

Inte nog med att gammfolket är uppe sent, läs tidigt, så sov jag 3 timmar och sen klev jag upp. Så nu funderar jag skarpt på att gå i säng, en stund till så kanske man blir som männisch igen.

Vi tömde faktiskt flaskor från barhyllan, dom var dock inte full innan så det var inte så farligt som det låter. Fick en ny flaska av Mats P Karlsson, en hederlig Baileys som passar fint både till kaffe och i kaffedrinkar, tack tack!

Jitte och Ina kom med en kartong öl i olika format, tyckte att ni då jag ”lärt” mig att dricka denna ädla dryck, så kunde jag få testa några fler av deras favoriter 😀

Och av Nicco och Georgo, coola blommor:

Med dom önskar jag er en fin söndag och drar mig så sakteliga till sovrummet…Zzzz!!!

Se upp med ditt beteende och din attityd!

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 oktober 2019 kl 09:35, Bli först att kommentera

Hade en tid hos optikern igår och ja, jag hittade dit utan glasögon, fast jag hade dom i väskan, just in case 😀

Dom gjorde hela alltet, kollade tryck och eventuellt andra spektakel man kan ha i ögonen, men det enda dom kom fram till var en begynnande gråstarr, men så lite så det bara fanns en antydan till det, med andra ord, många år kvar innan det kanske måste åtgärdas.

Nu var det till och med så roligt att min syn inte alls hade blivit sämre heller, inte med glasögon i alla fall. Hm, sa jag, som inte ens såg bokstäverna på den lilla skärmen, då han tog bort glasen, jag ser ju jättedåligt utan glasen.

Men det förklarades som ett ålderstecken, huga, man håller på bli gammal, med andra ord 😀 Nå, jag kände mig då nöjd och lite glad, att det då inte hittades nåt annat, som kunde ha varit allvarligare.

Min mamma har ju gråstarr på ett öga och grönstarr på det andra, så det ligger lite i släkten, Min farfar hade också grönstarr. Det är ju betydligt sämre, än den gråa biten, som man kan operera.

Så googlade jag lite på om det finns nåt som kan fördröja utvecklingen av gråstarr, och jag må säga att jag tror att det är som dom flesta läkare och mer seriösa sidorna påstår, det finns inget du kan göra för att fördröja vad som komma skall. Eventuellt kanske, att c vitamin, är bra, som apelsiner till exempel, och spenat, var också bra för ögonen.

Men det här, som jag printade, måste jag faktiskt, nästan skratta åt:

Ja, din attityd mot livet…jojo! Och att sova i totalt mörker, mjae, I tro int´ på henna, men det är absolut frivilligt att tro vad man vill. Som när jag fortsätta att läsa på den där sidan, så här stod det:

Och jag läste i min hjärna; Chips och olja är bra, och mycket ska man dricka också, hahaa…(ja jag vet Annika, det står vatten, om man fortsätter läsa :D). Till och med min mobil verkar förknippa mitt namn med alkohol, kolla bara vad den ger för option att skriva in efter Maria, antingen Hällsten, eller och, eller och alkohol, jisses:

Jag beställde ett par nya glasögon ändå, mina är lite repiga och priset med synundersökningen landade på 1000:-, så det var nästan som fått 😀

Avslutar med 2 bilder, tagna inifrån runda Konsum, som fanns mitt emot vårt hus, juni 1958:

Och en annan bild från utsidan:

Nu undrar jag om det finns nån, som vet vad det är för hus, som skymtar i ena hörnet, ser ut som en enplansvilla, och den borde då ha legat nånstans bakom, där nu klocktornet står. Åke visste inte att det stått ett hus där, och har aldrig hört nån prata om det heller. Däremot fanns det en liten kiosk på samma ställe, men det är inte det där bygget.

Bilderna las ut på FB igår och dom kan man se och läsa om om ni klickar på den här länken:
https://evk.vk.se/41/Totalt-Umea/246673/2019-09-26/r/18/
Önskar er alla en fin torsdag!

HA…HA…HA!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 27 september 2019 kl 07:44, Bli först att kommentera

Jag upprepar väl det jag skrev på fejjan igår, att min dator tyckte att den skulle vistas på Systembolagets sida och där halkade mitt finger till och tjopp så var det lagt in, inte bara en beställnig på denna flaska:

Utan även en beställning på dom här, luringarna…ja, det blev 6 stycken av den sorten 😀

Ska testas nån gång. Det var några som kommenterade Pistonehead och sa att den är jättebra. Och givet, så kunde jag inte hålla mig, utan öppnade korken bara för att lukta, och japp, jag gillar lukten, återstår att smaka. Kanske får bli ikväll, eller imorgon…eller då jag kommer ihåg att jag har den i hyllan.

Kokade några ägg, från samma kartong, dom kokades samtidigt, i samma vatten, lika länge och sedan spolades allihop under kallt vatten och sedan fick dom stå en stund:

Och här spricker i alla fall, mångas teorier om att ägget fastnar i skalet för att man inte spolat dom tillräckligt länge, HA, säger jag, det tror jag inte alls på.

Nä, det har diskuterats förut och nu kan jag inte svära på att den teorin jag fått, stämmer heller, men den kom i alla fall från min farfar, som hade hönseri, och från början var det frigående höns:

Det är förövrigt jag på bilden tillsammans med några av farfars hönor!

Som sedan, tyvärr, blev till burhöns innan han avvecklade alltihop. Han sa att det berodde på vilket foder man gav hönsen. Och jag kan tänka mig att det stämde säkert med hans hönor, då detta kommer från en man som käkade ägg, säkert varje dag.

Och här, en sak som jag vetat HELA tiden, HA …på den här med 😀

Det beställdes glasögon igår, jag ska på undersökning till veckan. Sen gick vi ett långt varv runt stan i jakten på ett bra matställe. Det var mycket folk överallt, menyn var inte bra, det var stängt, slutligen kom vi på Harrys och där fanns det plats.

Jag påminde Nicco om att hon var skyldig mig en slant, så sa hon efter en stund, jamen ja just det, det är ju ändå jag som bjuder på maten. Lät konstigt va, hon bjöd på maten, fast med mina pengar, hahaa..

Och här ser ni nu, hon som bjöd, vad hon fick i glaset och vad jag fick:

Jag hade nog bara tur som fick nåt på tallriken:

Nä, skämt å sidor, det smakade bra, det här var halloumiburgare med portabello svamp. Nicco gillade inte pommesen, men ja tyckte den var bra, har väl smakat bättre men…

Hoppas på en fin fredag, för er alla!

Skräp, minnen och fynd!

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 november 2018 kl 08:45, 2 kommentarer

Nere i guldgruvan…vår källare, där kan man både hitta skräp, skrot och fina saker. Vad sägs om detta lilla konstverk:

Ära vare Gud i höjden, denna gjorde lilla Maria på träslöjden! Jojo, skelettintresset började i tidig ålder 😀

Niccos solbrillor som hon hade sin första sommar, 1998, fanns kvar i en låda.

Ni skulle bara veta hur många glasögon som finns i detta hus, ujuj, trodde vi hade en låda häruppe och det var det, men nej, det fanns fler därnere. Såna där med, no control på bågarna. what so ever!

Funderar på att ta på mig ett par såna då det är dags för mig att uppdatera synen, så säger jag bara att jag tycker att det kanske är läge att byta nu. Kanske jag får en jättefin rabatt, för att dom tycker synd om mig.

Sen öppnade jag en väska och jag förflyttades bakåt i tiden. Året var 2011, och månaden var april. Jag hade tagit på mig att diska upp varenda glas och porslinsgrej som fanns att uppbringa i detta hus, och det kan jag säga, var inte bara en sak. Vi har glas, tallrikar och serviser i hundratal, kanske tusen.

Så hade jag kommit till den dagen då jag äntligen var klar…vilket arbete! Går in i klädkammaren uppe hos Nicco och hittar denna väska, öppnar upp den och ger ifrån mig världens största suck. Porslinet tycktes aldrig ta slut. Så förmodligen stängde jag locket, gick ner med väskan och sen har den legat där, orörd.

Igår tog jag i alla fall upp 4 koppar av Gefles Blå vinranka, 6 fat, hittade jag uppe hos Nicco:

Det kanske man kan kalla ett litet fynd. Såg att dom begär 2000:- för 4 koppar med fat samt 4 assietter. Jojo, assietter har vi nog inte, men jag vet, att vi har mer av den där serien, fast med större koppar, men dom får ligga till sig lite mer…däruppe. Ni hör ju, lite koll har jag ändå på vart vissa saker går att hitta 😀

Ikväll är vi bortbjudna på födelsedags middag, jo man tackar, kolla bara inbjudningsmenyn jag fick:

Meny: Panerad kyckling filé, Grillade grönsaks spett, Röding med smör och citronsås på tunnbröd, kex, Rostbiff av älgkött och gräddsås på mandelpotatis, Mini Pizza slices med mozzarella, basilika och tomatsås. För att toppa pizzan finns portabello svamp, Italiensk korv, salami, kebab feferoni eller skinka Ost & marmelad, Dippsåser, Chips. Ta med egen ädel dryck till maten. Hälsningar kökschefen!

Vem tackar nej till det 😀

Hoppas på en fin lördag för er alla!

Inget åtal kunde väckas!

Av Maria Lundmark Hällsten, 27 oktober 2018 kl 11:25, Bli först att kommentera

Apropå gårdagens inlägg om Åkes försvunna glas till glasögonen och som plötsligt dök upp igen, x antal år senare, så undrade Nicco varför jag inte berättade om den försvunna grodan istället.

Jo minsann! Vi hade ju faktiskt ett akvarium på den tiden vi bodde på Mariehem. Och i akvariet inhystes en massa små firrar och 2 grodor.

Klicka på bilden så kommer ni till sidan där jag hittade grodan!

Nu råkade jag få beskåda ett fruktansvärt övergrepp på den mindre av grodorna. Den större höll på käka upp den stackaren. Jag räddade den genom att ta den lilla håven och få ”the big one” att släppa taget om benet på ”the little one”, som den fått in i munnen.

Men så plötsligt en dag var den lilla borta, fanns ingenstans, och naturligtvis föll misstankarna på den större grodan. Den åtalades dock aldrig, fanns ju inga bevis någonstans, inte ens ett skelett.

Klicka på bilden

Här hade historien kunnat vara slut, men det föll sig inte bättre än att den stora grodan, även den, försvann spårlöst. Vi letade, flyttade runt på saker men nej, ingen groda och det fick förbli ett litet mysterium.

Och det var det, till den där dagen det var dags att flytta, ni vet, när glaset till glasögonen återfanns. Bokhyllan skulle ju med till den nya lägenheten och där, mina vänner, bakom bokhyllan låg en mumifierad groda, något stel och torkad, och vi fick svaret på vart den tagit vägen.

Den hade väl fått lust att se vad världen utanför akvariet hade att erbjuda, men tyvärr, utan vatten klarade den sig nog inte så länge utan den gick torkdöden till mötes. Sorgligt men sant!

Och här hittade jag en bild med den aktuella glasögonslukar soffan samt groddödarakvariet. Theresé poserar!

Sorgligt var det också att stiga upp och se att det kommit snö..jag menar… varför då, så onödigt. Nåväl, vi visste väl att den dagen skulle komma, förr eller senare, men senare hade varit att föredra. Typ 2 dagar innan julafton och borta 2 dagar efter nyårsafton, det hade varit nåt, det.

Hoppas på en bra dag för er alla!

Etikett: glasögon

Ambidexter eller tredimensionell

Tjurskallar finns, lite här och där :)

Jag visste det bara, rätt av, klockrent…

Kråkfoten är färdig att användas!

Hjärtan, blommor och rosetter…not for me!

Zzzz…

Se upp med ditt beteende och din attityd!

HA…HA…HA!!!

Skräp, minnen och fynd!

Inget åtal kunde väckas!

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten