Etikett: glasyr

Ren reaktion, eller?

Av , , 6 kommentarer 9

 

Min långa lillfingernagel höll på få ett snabbt slut igår, då jag öppnade ett köksskåp och ut hoppade stavmixern och slog mig rätt över lillfingret. 1cm kortare blev den, men inget mer, puh, vet hur otäckt det känns då den går av längst ner, då känns det verkligen konstigt.
Sen kan man också fundera över varför man alltid sätter upp händerna för att försöka fånga saker som dimper ner, det är ju inte så att man hinner tänka, aha, här kommer stavmixern, den måste jag ta innan den landar på diskbänken. Ok om man sätter upp händerna för att skydda sig själv, kanske är det man gör, fast man inte tänker på det.
Kom att tänka på min farmor, dom som hade ett litet hönseri däruppe i Malå, och sålde äggen till mataffärerna inne i Malå. Hon hade varit ut i ladugården och hämtat en stor korg med ägg, gick över gårdsplanen och halkar på en isfläck, men istället för att släppa korgen hon bär på, så höjer hon den över huvudet för att rädda äggen, samtidigt som hon offrar ena armen för att ta emot sig, och givetvis så bryter hon den armen.
Vet att hon sa sedan att det var sååå onödigt, och hon kunde för sitt liv inte fatta varför hon inte släppte korgen, vad var äggens värde, jämfört med armen?
Men såna där händelser går nog på ren reaktion, man tänker inte, man handlar, och sen får man se vad det var man fick för det.
Jag gjorde ju en morotskaka igår och den blev ju bara för bra, här ska ni få receptet som jag modulerade om lite:
3 rivna morötter
0.75 dl hackad sötmandel
2 ägg
1dl Stevia strö
1dl råsocker
1dl mandelmjöl
½dl kokosmjöl
½dl vetemjöl
1dl rapsolja
1tsk kanel
½ tsk mald ingefära
1 tsk vaniljsocker
½ tsk bikarbonat
1 tsk bakpulver
Riv morötterna på rivjärn och hacka mandeln. Tillsätt ägg och socker. Kör ca 30 sek med matberedaren eller använd elvisp eller vanlig visp. Häll ner oljan i smeten. Tillsätt övriga ingredienser och blanda ihop.
Ugn: 175 grader ca 45 minuter, låt kakan svalna innan man breder på glasyren.
100-200 gram naturell Philadelphia ost (jag valde light), ½-1 dl flosocker, 1msk citronsaft och lite rivet skal.
Jag skar ut en bit av kakan till mig och skippade florsockret i glasyren, utan tog en aningens stevia istället, samt citronsaften och det rivna skalet, kunde lätt ha gjort så på hela kakan, det var jättegott.
Önskar er alla en fin fredag!

Småbarns fasoner

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Satt på jobbet igår och vi kom väl in lite på det här med småbarns fasoner. Då kom jag ju att tänka på en händelse, som visserligen inte utspelades mellan två barn, utan två äldre kvinnor i 65-70 årsåldern. Nämligen Åkes mamma och hennes storasyster.
 
Nu vet jag inte om jag har skrivit detta förut, men i så fall kommer en repris här.
 
Vi skulle fira en julafton ihop med Åkes föräldrar, mina föräldrar och Åkes moster. Vi var hemma hos mina föräldrar och dagen till ära så hade jag bakat en chokladkaka med glasyr på. En riktigt fin julkaka, med andra ord :-)
 
Och som ni vet, med allt man stoppar i sig en julafton, så är man ganska så nöjd då kaffet brukar serveras. Vivan, mostern ifråga, skar sig en bit och Elsie frågade henne om dom skulle dela på kakan. Hon tycktes redan ha ätit sig mätt på allt det andra goda. Javisst, svarade Vivan, det kunde dom göra, så tar hon kniven och delar kakan…inte så som en ”vanlig” människa skulle ha gjort, alltså delat den i två likadan bitar, nejdå, hon skar kakan på mitten, men längst efter, och gav Elsie underdelen, och själv tog hon den övre biten med all glasyr på.
 
Hahaa… ni skulle ha hört Elsies kommentarer till detta, hon tyckte inte att hennes syster var riktigt slug, men å andra sidan, det kanske var precis vad hon var. Hon fick ju det godaste.
 
Man kommer också ihåg hur det nu var då man var liten, det var så viktigt att allt skulle vara exakt lika mycket, om man nu fick något. Dricka till exempel, det skulle mätas och jämföras till sista droppen, så ingen skulle få lite mer än dom andra. Men det kanske berodde på att då, fick man inte det man pekade på, att få läsk, hörde till festligheter, och var det lördags godis, så var det. Man fick inte det vilken dag i veckan som helst.
 
Till jul och på sommaren, vet jag att mina föräldrar kunde köpa en back med dricka, men inte var det mycket av den varan annars inte. Och när jag skriver det så kom jag att tänka på stackars Emil…i Lönneberga. Som köpte och drack sockerdricka så det stod härliga till, och när hans käre far, Anton, såg detta så lyfte han upp honom i öronen, skakade honom fram och tillbaka och undrade hur fasen han kunde vara så dum att han slösade bort sina pengar på sockerdricka.
 
Det var enda gången jag sett Emil. Mopsa sig tillbaka till sin pappa och sa: När jag inte har pengar kan jag inte dricka sockerdricka och när jag har pengar får jag inte dricka sockerdricka, när i hundan ska jag då få dricka sockerdricka??? Då släppte Anton (Allan Edwall), Emil, och försökt släta till tröjan, men han var fortfarande upprörd men förstod nog att han gått ett steg för långt :-)
 
Så var det med dagens skriverier, det ena ger det andra och man skulle kunna fortsätta skriva i evigheter. Det tänker jag inte göra utan nu ska jag äta frukost. Ha en fin dag!