Etikett: Gösta

Jag frågar men får inget svar…

Av , , 6 kommentarer 15

Ja, här kommer svaret från Ume.net:

Skärmklipp 2016-11-16 08.53.26 - CopyOch det blev givetvis ett vändande mejl tillbaka, där jag ställer en till fråga:

Skärmklipp 2016-11-16 08.53.26Men inget svar på den…hm! Och såna här gånger, tänker jag, att folk inte svarar, för att dom vet att dom hade fel. Inget som man betalar en krona för, kan räknas som gratis.

Så nu funderar jag om jag ska skriva ut hans svar…invänta boxen och fakturan på engångs avgiften, sedan skicka tillbaka fakturan med hans svar, till Ume.net, gratis är ju gratis, eller hur?

Och som jag skrev, jag kan köpa att dom gjort fel från början, och glömt bort att vi egentligen skulle ha haft betalat, så dom där 159:-/månad, fortsättningsvis, ja, det säger jag inget om. Men en gratis box…för 395:-, det opponerar jag mig emot :D Måste komma ihåg detta, kan bli en bra låt, inte Kentas ”utan att fråga”, utan här blir det: jag frågar men får aldrig något svar…ty.

Nåväl, vi fick i alla fall igång teven igår och vi kunde se Allt för Sverige på svtplay. Nu fick vi höra om våra rasistiska olater, från förr, jag kan inte skryta över att det känns bättre idag. Jo, man mäter väl inte huvudet på folk, men man kanske skulle mäta vad som finns inuti, vissa skallar.

Jag kan förstå och håller även med om att man ska värna om våra invånare, fattiga, hemlösa, pensionärer, sjukvård etc. Men grejen är ju den att VI, i Sverige, vet ingenting om hur det skulle vara att vakna upp imorgon och det finns absolut inget kvar, inga hus, inga gator, ingenstans dit du kan vända dig.

Att man vänder på saken, och säger: Men tänk på våra hemlösa! Ja tänk, jag tror att väldigt många av dom kan få hjälp, men det innebär motprestationer, dom kanske måste bli nykter, skrivas in på nåt projekt och nej, det vill dom inte, och då sitter man där man sitter.

Jag känner många pensionärer, som inte alls har det dåligt ställt, ingen av dom, äter grön falukorv med utrört, blaskigt potatismos, men för den skull, säger jag inte att dom inte finns. Men kan inte alla ni då, som skriver att man ger inte tiggarna pengar, nä fy fan, tänk på våra istället, jamen gör det då, och plinga på hos tant Hulda, farbror Gösta eller Agda och ge dom en slant, vad hindrar er? Bara undrar…

Jaja, nu ska jag inte hetsa upp mig över detta, jag accepterar att vissa aldrig kommer att ändra sig, att andra inte kan svara på enkla frågor, att jag ibland, bara har rätt :D och att vi alla kan tänka och handla olika, så är det bara. Ha en fin dag, allihop!
IMG_2450 IMG_2459

Vem vet vart och hur och när?

Av , , 2 kommentarer 11

 

Jo, dom ringde upp från kirurgen igår, nu var det en annan som satt i receptionen eller vad det nu kan heta.  Jag förklarade återigen och för fjärde gången, vad jag var ute efter, och hon kollade vad som skrivits upp, och hon sa… typ, följande:
Aha, här står det att Malin, kontaktat Frans, men det var inte bra, för Frans är i Afghanistan, så Sören tar över och skickar vidare till Gösta, Gösta undrar vad det är för intyg, ett med ett datum eller ett sjukintyg, Fredrik säger att dom ska kolla om dottern… Gösta skriver att det ska kollas så det inte blir dubbelt till dottern…och sen har det inte hänt nåt mer.
Nu säger hon i receptionen att hon ska kontakta Malin, som hon vet, har haft hand om pappa, vi ligger på, säger hon, och jag kan ju inte annat än hoppas på det då. Men tillåter mig själv att tvivla på att detta var sista gången jag behövde ringa upp kirurgen.
Alltså hur ska någon kunna veta vad den andra gör, om dom bara skickar vidare och inte fullföljer vad som påbörjats? Kanske detta är en av anledningarna till varför, patienter försvinner mellan stolarna, dom slussas också vidare från ena stället till nästa, och ingen vet till slut, vart dom ligger… knappt dom själva.
Jag steg upp i morse och noterade ett fint ljus ute på vägen, ner mot bron:
Det var alltså en långtradare med släp. Och nu vet dom flesta som känner till detta område att ingen lastbil ryms under bron, och det kanske chauffören noterat, för den stod still. Vad jag inte begriper är hur den ens kommit på tanken att köra dit ner, i den trånga rondellen och hur han sedan trodde att han skulle kunna backa tillbaka.
Men… han backade inte, och han körde inte heller framåt, nejdå, han svängde upp på gärsmattan/lervällingen/asfalten, mellan kyrkan och vägen, och står just nu med nosen mot vårt hus. Så kan man också göra.
Önskar er alla en fin onsdag, själv ska jag ringa till sjukgymnasten… har så förbenat ont i ryggen så efter uppmaning från sköterskan på vårdcentralen, som jag ringde igår, så kontaktar jag dom idag och ser vad dom har för utlåtande om mig… om det finns hopp… eller om det bara  är amputation som gäller. Seee Yaaa!!!

Surprise…or not

Av , , 2 kommentarer 3

Detta var vad Theresé kom hem till oss med igår.

En hel och fin turbin
Tre stoppade korvar med 12 glas i
Och så här såg dom ut när dom packades upp
Sex glas av tolv var hela, resten var glaskross.
 
Jag skulle aldrig ha sagt något om att hon skulle krossa dom innan hon packade ner dom. Jaja, sex glas är ju bättre än inga :-)
 
Låg och tänkte på en Gösta imorse. Ni vet, spindeln. Jag hade som sagt var spindelfobi för flera år sedan, en panisk skräck för dessa kräk med åtta låååånga ben. I stugan fanns eller finns det fortfarande en sagolik flora av spindel arter så jag tyckte att det var en riktigt plåga att komma dit tidigare. Man hukade då man klev in genom dörren i tron att det skulle hoppa ner något stort och läskigt i skallen.
 
En sommar så passade Åke på att ta en liten tupplur i soffan, själv pysslade jag väl på med något, gick runt och kikade ut genom fönstren. Kom till ett av alla fönster med sjöutsikt och stod och gluttade då mina ögon fastnade på den absolut största spindel jag någonsin sett. En stor, kraftig, slemmig sak med en svart kropp och bruna slemmiga ben. Jag höll på dö.
 
ÅKE, ropade jag högt och backade bakåt in i rummet. Han satt sig upp i soffan och undrade vad all uppståndelse kom ifrån. Kolla in spindeln i fönstret sa jag. Han klev upp, gick fram dit, kliade sig i skallen och sa: Ha, den där, det är ju en leksaks spindel.
 
Han trodde att jag lagt dit en låtsas sak för att skrämma honom, då fattar ni storleken av det djuret. Plötsligt rörde den på sig och då backade även Åke. Han tog en biljardkö som låg närmast till hands och skulle trycka fast den i fönsterposten, spindeln hoppar ner på golvet, gör ett racervarv på parketten, flyger upp på väggen på väg upp mot fönstret igen och tyvärr…för den spindeln slutade livet just där och då. Jag är ledsen men på den tiden fixade jag inte att ens att bära ut en spindel, bara vetskapen om att den skulle kunna komma in igen gjorde mig kallsvettig.
 
Jag ringde sedan till min allvetande farmor som slog i hennes faktaböcker och hittade där en spindel som stämde in på beskrivningen, vad den nu heter kommer jag inte ihåg men det var Sveriges största spindel art och det var väl så j-ka typiskt att den skulle dyka upp just hemma hos oss. Jag har aldrig mer sett en likadan sådan spindel och lika glad för det är jag men gladast är nog spindeln.
 
Ha en bra lördag!
 
 

Gösta, den inneboende spindeln

Av , , 2 kommentarer 5

Tror att det var tre eller fyra år sedan och vi hade våran ”gamla” buss, Beverly Hills, som vi var ute och kajkade runt i. Det var innan jag tagit licensen för dragracing fast vi åkte ju till en del tävlingar i alla fall.

Den här gången skulle vi till Fällfors och Theresé följde med oss dit. När vi skulle lämna Umeå så upptäcker vi ett gigantiskt spindelnät i framrutan, man riktigt hurvades av storleken och tanken på hur stor den inneboende skulle vara. Det hade precis fastnat en fluga i nätet som förtvivlat försökte komma sig därifrån men den lyckades inte. Vi lät i alla fall nätet sitta kvar, spindlar ska ju hålla bort andra inkräktare och sen trodde vi väl att den skulle blåsa bort på vägen.
 
Det gjorde det inte, det satt kvar hela sommaren och spindeln döptes till Gösta. Vi såg honom vid något tillfälle, och den var stor men harmlös för oss. På bussarna finns det ju oftast en sån där skylt längst fram, längst upp, och vi trodde nog att den kröp upp dit bakom och hade sitt tillhåll där. Nätet var ju bara ett fångstverktyg.
 
På sensommaren åkte vi upp till Lycksele där vi stod ute på gatan och pratade med en kille som vi känner från midsommarfiranden i Maltträsk, han brukar fira midsommar hos en granne till Brälla.
 
Nåväl, vi stod och pratade om ditt och datt och kom osökt in på Gösta. Till saken hör att det var två killar som cyklade fram och tillbaka på vägen och passerade oss flera gånger. En av dom gångerna var då Åke pekade upp mot skylten och sa, ja han bor däruppe, Gösta. Killarna vände sig om och blickade upp mot busstaket och det såg en kort stund ut, som om dom skulle tippa av cyklarna. Dom kanske trodde att vi stoppat in en liten gubbe där som fick leva sitt liv bakom skylten.
 
Vi sålde ju så småningom bussen för inköp av den ”nya”, och Niccolina har inte riktigt än, förlåtit oss för att Gösta fick ingå i priset och skulle han eller en kvarleva av honom finnas i livet så bor den förmodligen i Lövånger, numer.
 
Ett tillägg: Gösta kan ju vara en Hilda det vet vi faktiskt inte men so what.
 
Önskar er en fin torsdag och imorgon har det äntligen utlovats lite värme så det ser jag fram emot, plus att Theresé kommer hem och vet ni vad? Jag har beställt tolv nya glas från Ikea, ska bli roligt att se hur länge dessa ska hålla.