Etikett: granen

Traditioner ändras och nya tar vid

Av , , 2 kommentarer 8

Ja vad annat kan man tänka på än gamla julaftnar man firat genom alla åren, en dag som denna. Då man var liten var man uppe i Malå hos farmor och farfar, där fick vi barn, inget traditionellt julbord, det var det ingen av oss som ville ha, utan farmor fixade renskav och pommes frites eller så fick vi köttbullar. Vilken lyx!

Jullovsmorgnarna med te och nygräddat tunnbröd ihoprullade med enbart smör, och en knastrande eld bakom ryggen, det var tider det.
Men med tiden så ändras ju traditionerna, vilket man aldrig trodde då man var liten, vissa generationer finns inte mer och vi växer upp och bildar nya. Idag är jag så glad att vi bor där vi bor, jag vill inte fira julen någon annanstans än här hemma, det är så mysigt.
Men vi har ingen renskav och pommes på julbordet, utan här blir det skinkan, kalvsyltan, prinskorven, rödbetssalladen och säkert ett kokt ägg eller två. Och julmust i glasen och tunnbröd till alltihop.
Anders sa till Theresé, innan dom åkte upp hit att nu hade vi allihop ansvaret att få Sally att tro på tomten… och det ska hon göra ända fram till hon blir 15 år, jojo, det kan bli tufft. I år, kan vi ju kanske lyckas med det, problemet är att bi inte har någon tomtemask, vi letade i alla vinklar och vrår igår, men förgäves.
Inte ens ÖoB kunde erbjuda något i den vägen. Jag letade i källaren och hittade allt annat än det jag var på jakt efter, bland annat en oöppnad Läkerolask kan ni tänka er, hur kan jag ha lyckats gömma undan och glömma bort den :)
Jaja, vi tror nu att vi ska kunna få ihop nåt som hon kanske blir bortkollrad av. Vi får se. När min pappa och hans syskon var små, och klättrade efter väggen, tog min farmor, resolut tomtemasken, satte den på sopkvasten och ställde upp den där ute i mörkret, och visade den för dom uppspelta barnen som då genast varvade ner… åtminstone någon minut eller två.
Nicco tror ju icket på tomten, möjligtvis skumtomtar då, så vi har inte haft någon tomte på några år, men nu så skulle vi ju haft en på lager.
Avslutar denna lilla blogg med att önska er alla en riktigt God Jul och hoppas ni alla får åtminstone en klapp och god mat att njuta av.

Hemlig mötesplats… i skjulet!

Av , , 2 kommentarer 9

 

Så hade man packat undan julen… Granen fick jag ta ner i källaren i tre delar annars hade jag aldrig orkat den, och som ni säkert känner igen så snålar man, eller som Åke sa, man är lat, och kan inte gå med en hand tom, utan man plockar med sig det man kan för att slippa gå en extra gång och då kan det helt plötsligt bli besvärligt.
Och som om det inte räckte att nedersta granbiten är bred som sjutton, tung som attan och otymplig nanting, så ska katterna stå framför fötterna av ren nyfikenhet, dom vill kolla in vad man håller på med, då man kommer stapplande nerför källartrappen.
Åke träffade på en gammal bekant när han var ute på jakt efter en bildel till Mazdan. Dom hade stått och surrat om vilka dom kände gemensamt och vad dom hade sysslat med, ”back in the days”.
När han berättade om mötet igår kväll så sa han att dom då säkert hade suttit i skjulet tillsammans. Skjulet var ett förråd med tre väggar och ett snedtak, som stod nere på lekparken här på Västerslätt. Och i det skjulet hade lektanterna alla leksakerna som barnen använde sig av på dagtid.
I skjulet tjuvröktes det… garanterat, och säkert planerades vissa illdåd :) Det var i alla fall en av alla mötesplatser för dåtidens ”fjortisar”.
Lektanterna var en historia för sig. Tänk er att Umeå kommun, hade utplacerat lektanter på lekplatserna, där dom höll ett öga på alla barn som vistades där. Alltså inte ett dagis utan för hela allmänheten. Så skulle det ju få vara idag med, åtminstone vid dom större lekplatserna, för nog kan det gå rätt så vilt till där, ibland.
Inte så att föräldrar ska strunta i att följa med, det är ju en åldersfråga, men en som har uppsikt utöver alla andra, vore inte dumt. Precis som det borde finnas ”extra personer” på alla skolor, som bara är där för att se och höra. Det vore nåt det.
Önskar er alla en fin söndag!

Gväv en gvop i gväset

Av , , Bli först att kommentera 2

 

Jag läste i en veckotidning, för flera år sedan, egna historier som man fick skicka in och det var en som skrev att hon hört följande samtal, utspelas på ett dagis. Om det nu var fröken som höll upp en bild på en räv och frågade en flicka vad det var för djur och hon svarade: En jäv.
 
En av pojkarna började skratta, en jäv sa han, det heter väl inte jäv, det heter läv. Så kan det låta om man har problem med uttalet. Jag vet också av en som Theresé berätta om och som inte heller kunde uttala bokstaven R, utan hon sa V istället. Säg gräv en grop i gräset och byt ut r:et till v så får ni höra hur det låter. Förvirrande!
 
Men många barn har ju problem med just r och det växer bort eller man lär sig efter ett tag.
 
Själv hade jag väldiga problem med att få bokstäverna vända åt rätt håll, då jag skrev, det blev spegelvända saker istället. Det berodde givetvis på att jag är vänsterhänt och kan idag skriva lika fort och lika bra spegelvänt som åt det vanliga hållet. Fördelen med det spegelvända är att man inte drar ut blyertsen eller bläcket över papperet, utan då får man handen ur vägen. Nackdelen blir givetvis att man bör ha en spegel till hands annars kan det ta ett tag innan man begriper vad som står där.
 
Igår var Jennifer och åkte skridskor, sedan provade hon skorna till snowboarden, var överlycklig över att dom tagit fram granen som ska ställas upp vid kullen på gården och njöt av att det faktiskt var snö ute, jojo, titta ut nu hur mycket av det som finns kvar och imorgon är nog asfalten framme igen, jädrans sk-tväder. Och ut och gå ska vi också, jättekul i regn, om det nu är det eller om det är takdroppet som låter. Nåja, vi får göra det bästa av den här söndagen ändå. Ha det gott!