Etikett: granen

Nu är det bara…(bara och bara)!

Av , , Bli först att kommentera 14

Granen står så grön och fin på gården, granen står så grön och …

78402934_10157635090956585_7555413576123416576_oJojo, Åke fixade belysningen igår, det blev ”vanlig” slinga, en sån där med få lyskällor men dom lyser av sig mer, än slingorna.

Och mys Bengt, hittade igen tomteluvan, bra, då slipper han stå där och se frusen ut, han som ger så mager om bejna, tillika om armar och hals!

78575020_10157633961456585_4110993887999295488_o 79003223_10157635121466585_9065438259655475200_oNu är det bara (bara och bara), julgranen som ska upp och köksfönstret som ska få dit adventsstaken. Vet inte hur pass jag ska göra nåt på övervåningen.

Planerna är att Theresé, Anders och Sally, kommer hit till Nyår, och dom har då med sig Evert, the cat, och Evert gillar gardiner och sånt där.

Jag sa till Theresé att det är väl bara vi plockar ner dom, inte så mycket jobb med det, och hyllan i köket, kan vi rensa så han inte puttar ner allt fin glas och porslin. Så var vi nöjda med hur lätt vi hade löst det lilla problemet, tills jag kom på en sak, en liiiten detalj.

Nicco har klätt väggen bakom sängen däruppe, med tyg :O Jaja, vi får se, ibland brukar saker lösa sig vartefter man stöter på patrull, Evert kanske inte noterar tyget på väggen…eller så gör han det och det blir fransar av alltihop.

Sista arbetsdagen på 6 dagars veckan, och den här gången blåste dagarna förbi, tjopp tjopp. Och nästa gång den här helgen inträffar är nästa år, wow, jag har nämligen tagit ledigt helgen däremellan, för det är då Theresé och dom kommer.

Nä, nu ska jag käka frukost, leta upp köksgardinerna, plocka fram lussebullar till kvällsfikat och checka av lite andra grejer innan det är dags att bege sig. Så jag önskar er alla en mycket trevlig, första advent!

72716774_10157635120506585_5374117772315852800_o

Traditioner ändras och nya tar vid

Av , , 2 kommentarer 8

Ja vad annat kan man tänka på än gamla julaftnar man firat genom alla åren, en dag som denna. Då man var liten var man uppe i Malå hos farmor och farfar, där fick vi barn, inget traditionellt julbord, det var det ingen av oss som ville ha, utan farmor fixade renskav och pommes frites eller så fick vi köttbullar. Vilken lyx!

Jullovsmorgnarna med te och nygräddat tunnbröd ihoprullade med enbart smör, och en knastrande eld bakom ryggen, det var tider det.
Men med tiden så ändras ju traditionerna, vilket man aldrig trodde då man var liten, vissa generationer finns inte mer och vi växer upp och bildar nya. Idag är jag så glad att vi bor där vi bor, jag vill inte fira julen någon annanstans än här hemma, det är så mysigt.
Men vi har ingen renskav och pommes på julbordet, utan här blir det skinkan, kalvsyltan, prinskorven, rödbetssalladen och säkert ett kokt ägg eller två. Och julmust i glasen och tunnbröd till alltihop.
Anders sa till Theresé, innan dom åkte upp hit att nu hade vi allihop ansvaret att få Sally att tro på tomten… och det ska hon göra ända fram till hon blir 15 år, jojo, det kan bli tufft. I år, kan vi ju kanske lyckas med det, problemet är att bi inte har någon tomtemask, vi letade i alla vinklar och vrår igår, men förgäves.
Inte ens ÖoB kunde erbjuda något i den vägen. Jag letade i källaren och hittade allt annat än det jag var på jakt efter, bland annat en oöppnad Läkerolask kan ni tänka er, hur kan jag ha lyckats gömma undan och glömma bort den 🙂
Jaja, vi tror nu att vi ska kunna få ihop nåt som hon kanske blir bortkollrad av. Vi får se. När min pappa och hans syskon var små, och klättrade efter väggen, tog min farmor, resolut tomtemasken, satte den på sopkvasten och ställde upp den där ute i mörkret, och visade den för dom uppspelta barnen som då genast varvade ner… åtminstone någon minut eller två.
Nicco tror ju icket på tomten, möjligtvis skumtomtar då, så vi har inte haft någon tomte på några år, men nu så skulle vi ju haft en på lager.
Avslutar denna lilla blogg med att önska er alla en riktigt God Jul och hoppas ni alla får åtminstone en klapp och god mat att njuta av.

Hemlig mötesplats… i skjulet!

Av , , 2 kommentarer 9

 

Så hade man packat undan julen… Granen fick jag ta ner i källaren i tre delar annars hade jag aldrig orkat den, och som ni säkert känner igen så snålar man, eller som Åke sa, man är lat, och kan inte gå med en hand tom, utan man plockar med sig det man kan för att slippa gå en extra gång och då kan det helt plötsligt bli besvärligt.
Och som om det inte räckte att nedersta granbiten är bred som sjutton, tung som attan och otymplig nanting, så ska katterna stå framför fötterna av ren nyfikenhet, dom vill kolla in vad man håller på med, då man kommer stapplande nerför källartrappen.
Åke träffade på en gammal bekant när han var ute på jakt efter en bildel till Mazdan. Dom hade stått och surrat om vilka dom kände gemensamt och vad dom hade sysslat med, ”back in the days”.
När han berättade om mötet igår kväll så sa han att dom då säkert hade suttit i skjulet tillsammans. Skjulet var ett förråd med tre väggar och ett snedtak, som stod nere på lekparken här på Västerslätt. Och i det skjulet hade lektanterna alla leksakerna som barnen använde sig av på dagtid.
I skjulet tjuvröktes det… garanterat, och säkert planerades vissa illdåd 🙂 Det var i alla fall en av alla mötesplatser för dåtidens ”fjortisar”.
Lektanterna var en historia för sig. Tänk er att Umeå kommun, hade utplacerat lektanter på lekplatserna, där dom höll ett öga på alla barn som vistades där. Alltså inte ett dagis utan för hela allmänheten. Så skulle det ju få vara idag med, åtminstone vid dom större lekplatserna, för nog kan det gå rätt så vilt till där, ibland.
Inte så att föräldrar ska strunta i att följa med, det är ju en åldersfråga, men en som har uppsikt utöver alla andra, vore inte dumt. Precis som det borde finnas ”extra personer” på alla skolor, som bara är där för att se och höra. Det vore nåt det.
Önskar er alla en fin söndag!

Gväv en gvop i gväset

Av , , Bli först att kommentera 2

 

Jag läste i en veckotidning, för flera år sedan, egna historier som man fick skicka in och det var en som skrev att hon hört följande samtal, utspelas på ett dagis. Om det nu var fröken som höll upp en bild på en räv och frågade en flicka vad det var för djur och hon svarade: En jäv.
 
En av pojkarna började skratta, en jäv sa han, det heter väl inte jäv, det heter läv. Så kan det låta om man har problem med uttalet. Jag vet också av en som Theresé berätta om och som inte heller kunde uttala bokstaven R, utan hon sa V istället. Säg gräv en grop i gräset och byt ut r:et till v så får ni höra hur det låter. Förvirrande!
 
Men många barn har ju problem med just r och det växer bort eller man lär sig efter ett tag.
 
Själv hade jag väldiga problem med att få bokstäverna vända åt rätt håll, då jag skrev, det blev spegelvända saker istället. Det berodde givetvis på att jag är vänsterhänt och kan idag skriva lika fort och lika bra spegelvänt som åt det vanliga hållet. Fördelen med det spegelvända är att man inte drar ut blyertsen eller bläcket över papperet, utan då får man handen ur vägen. Nackdelen blir givetvis att man bör ha en spegel till hands annars kan det ta ett tag innan man begriper vad som står där.
 
Igår var Jennifer och åkte skridskor, sedan provade hon skorna till snowboarden, var överlycklig över att dom tagit fram granen som ska ställas upp vid kullen på gården och njöt av att det faktiskt var snö ute, jojo, titta ut nu hur mycket av det som finns kvar och imorgon är nog asfalten framme igen, jädrans sk-tväder. Och ut och gå ska vi också, jättekul i regn, om det nu är det eller om det är takdroppet som låter. Nåja, vi får göra det bästa av den här söndagen ändå. Ha det gott!
Presentation
  Sysselsättning: Jobbar som personlig assistent...YESS!!!. Bloggar om: livet, funderingar och tankar. Ålder: 56 Bor: Umeå Familj: min man Åke, döttrarna Theresé och Niccolina. Utbildning: grundskola Dröm: rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse. Bästa egenskapen: empatisk och ärlig Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig. Husdjur: 1 japansk spets som heter Winstone Bil: kör en Audi quattro som bruksbil, men har även en camaro årsmodell 70, som är gatregad men som jag även kör dragracing med. Sen har vi i familjen även en Dodge Van, Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan behövas 😀 Intressen: dragracing, att skriva, innovationer, människor i ren allmänhet. Vi bär alla på olika historier. Senast lästa bok: Mormor hälsar och säger förlåt Senast sedda film: på bio så var det Masjävlar vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 5 gånger under sista 24 åren. Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka. Förebild: min chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv. Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen. Fem bästa sakerna med Umeå: Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.
Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Mina länkar
Arkiv
RSS Nytt från vk.se
Presentation

Sysselsättning:Personlig assistent och arbetsledare
Bloggar om:livet, funderingar och tankar.
Ålder: 52
Bor: Umeå
Familj: min man Åke, utflugen dotter som heter Therese och bor i Järlåsa samt yngsta dottern Niccolina. Är även, stolt mormor till Sally Maria Johanna, som föddes 29/6-2010.
Utbildning: grundskola
Dröm:rättvisa åt alla, förmodligen en riktig dröm som aldrig kommer att gå i uppfyllelse.
Bästa egenskapen:empatisk och ärlig
Sämsta egenskapen: vill gärna ha rätt och har lite svårt att ge med mig.
Husdjur:Winstone som är en japansk spets.
Bil: Kör under sommaren en Camaro årsmodell 70, (om vädret tillåter) den är gatregad men jag kör även dragracing med den. Sen har vi i familjen även en Audi Quttro, en Camaro -75 (projekt), Volvo S70 samt en Volvo buss med garage utrymme längst bak, kan ju behövas 😀
Intressen: dragracing, att skriva, innovationer och att vara delaktig i min familjs intressen, som bl a involverar bilar, och nu även Niccos dragracing karriär.
Senast lästa bok:  Silvervägen
Senast sedda film: på bio så var det Cornelis vi såg sist. Har varit på bio totalt ca 6 gånger under sista 26 åren.
Bästa maträtten: finns många att välja på, men en favorit är älgskavsgryta med pressad potatis och vinbärs gelé, tillbehör: en god sallad med italiensk dressing, mini rågrut och bords dricka.
Förebild: min före detta chef, Annika, en riktig överlevare som jag skulle vilja ha lite av hennes energi av och säljförmåga. Annars finns det nog en hel del att välja på, om man kunde ta lite av andras goda egenskaper och sätta dom på en själv.
Bästa minne: finns så otroligt många minnen, egentligen alla stunder då vi varit tillsammans och fått skratta och må bra. Många såna stunder har vi haft genom åren då vi firat midsommar uppe i Maltträsk med ett gäng goda vänner. Därifrån har vi riktigt fina och roliga minnen.

Fem bästa sakerna med Umeå:
Med Västerslätt som utgångspunkt så har vi nära till allt, goda grannar, fina utflyktsmål som t ex hamptjärnsstugan, fina stormarknader och otroligt gott vatten i våra kranar.

Maria Lundmark Hällsten