Etikett: grannar

Dåligt i huvve på mer än ett sätt 😯🤣

Av , , Bli först att kommentera 21

Väldigt trevlig fikadejt på Ullas igår. Skulle lätt kunna kalla den för en riktig blinddate, bokstavligt talat, haha. Vi har setts på fejjan, även i riktiga livet, men aldrig pratat med varandra. Men så skrev jag i ”min” grupp, Cruisingtjejer i Norr, att skulle man möta mig nån gång fick dom gärna komma fram och heja. Risken är ju överhängande att jag inte skulle veta vilka dom var. Ja ni som vet, vet ju att jag har nån grad av ansiktsblindhet.

Det har nu även hon, och frågade om vi skulle ta en fika eller nåt annat ihop. Dels för att prata lite om detta men även för att det faktiskt kan vara kul att knyta nya kontakter och se vart det leder.

Det finns inte jättemycket om ansiktsblindhet, men här är lite kort fakta.

 

Skrattar lätt om det där med lokalsinne, och svårigheter att skilja på höger och vänster. Ja, jag säger ju det. Ska jag nånstans tittar jag gärna på en karta, räknar typ, första höger…tredje vänster och andra höger igen. Fast, sen, på plats, så kan min hjärna säga, nähädu, det där tror jag inte alls på, det måste vara åt andra hållet, och tjopp så var man körd, och vilse.

Det finns ingen större forskning kring detta, men huvud trauma kan vara utlösande. Jag har haft 2 större hjärnskakningar, den sista då jag var 16 år. Bägge tillfällena tarvade inläggning på lasarettet. Men sen undrar jag också att tvåhänthet kan spela in 🤔 Just därför det kan vara svårt med höger och vänster.

Det mest typiska, då man berättar detta för någon är att dom svarar tillbaka att dom har samma problem. Fast jag tror att det i största fall, mest handlar om att man har svårt att hålla reda på alla man känner och möter. Ni vet, ytliga bekanta som man vet, att man brukar träffa på…promenadstråket. Men så plötsligt träffas man på Ica och då stämmer ingenting.

För mig kan det handla om 10 minuter senare och jag vet inte om det är samma människa. Här får man hoppas att dom har samma kläder på sig efter dom där 10 minuterna och dom får gärna vara i skrikiga färger, och personen ska ha säregna drag, då kanske jag kan ha koll.

Svårt att förklara hur det är man INTE ser ett ansikte. Jag skulle vilja beskriva känslan som när man ibland kan se en prick som fladdrar runt i ögat och man försöker fästa blicken på den, fast det går inte. Jag kan se detaljer i ett ansikte och vara rätt bra på att komma ihåg dom. Men sen att pussla ihop dom till en bild i huvudet, näpp, det går inte.

Nåväl, jag är ju van nu och det är inte så att jag inte känner igen en massa av våra vänner i alla fall. Fast det handlar om sättet dom rör sig på, längd och annat, men det spelar ju ingen roll, HUR jag ser dom, eller hur 😁

Katarina, som hon heter, skickade dessa bilder igår kväll och skrev att hennes man sagt nåt i stil med: Ja . kolla, det är ju han… ”Ja, tänkte Katarina den där svenska, Kjell Berg.

” -Mel Gibson”, säger hennes man. Jag skrattade igenkännande, och skrev att det dessutom kunde ha varit någon släkting till Beppe Wolgers, for all i know.

Apropå höger och vänster, så dök våran ny insatta balkongdörr upp som 5 års minne. Den där som dom satt på fel sida. Vi skulle ha en vänsterhängd men fick en höger. Jo, man tar höger eller vänster sett från utsidan, och ja, vi hade beställt rätt men dom tog fel.

Vilken miss 🤯 Nu kan man ju skratta åt hur dom ens tänkte då dom satte dit den. Hur skulle vi ens ta oss ut på balkongen, där kan vi snacka om dåligt i huvvet på mer än ett sätt.

Efter fikat tog vi en walkabout i omgivningarna med deras urgulliga hund Thompson, som är en Staffordshire bullterrier. Winstone med sitt gamla sura, vaktiga beteende är  raka motsatsen till Thompa. Han är översocial och väldigt på medan Mr W saknar dom där sociala skillsen som man hade önskat att han haft. Jaja, med oss är han det men inte med så många fler.

Apropå hundar så dök även detta upp som minne. Haha, skrattar lika gott åt klippet idag, som jag gjorde då.

Det blev kvällsträning med Nicco.

Vilken luft det var ute. Vi kom hem runt 21 och då var det +17 grader. Helt underbart och hade det varit mitten av augusti, så hade vi stannat kvar ute.

Ser ut att bli lovande väder över Genesön idag så vi ska göra oss i ordning för en liten roadtrip söderut. Fint med miljöombyte, bara så där.

Ha en fin lördag, allihop!

Före…och efter…och sen blickar vi framåt

Av , , 2 kommentarer 9

Hemma igen efter en intensiv helg i, ”Hans” drabbade, Lainejaur med omnejd.

Inga bilder eller filmer i världen, kan visa hur det verkligen ser ut. Man måste vara där för att förstå. Och med det skrivet, kan man bredda vyerna och ta in, att allt elände man ser på tv och andra medier, inte heller är hela, sanningen. Bränder, naturkatastrofer, ja allt sånt, är sannolikt, minst ett snäpp eller hundra snäpp, värre på plats.

Vi drabbas gemensamt, men vissa drabbas betydligt mer än andra. Nu pratar jag mer om den ekonomiska biten samt jobbet som blir, efteråt. Såg intervjuer på nyheterna igår kväll då vi kommit hem. En av dom som fick frågor är Mikael Forsgren. Han bor 2 hus nedanför vår stuga. Precis i kurvan, där man kan börja se lon, som är mammas sommarhus. Om man kommer från andra hållet.


Brorsan la ut en länk till en drönarfilm, från bland annat vårt Lainejaur och början från Uddvägen där vi varit. Från luften förstår man mer, omfattningen, på detta lilla område, och då förstår man hur det måste se ut, hela vägen där stormen drog fram. Det är ett STORT område som är härjat.

Tog ut 2 dagars semester till, så jag är ledig idag och imorgon. Enbart i förebyggande syfte. Tänkte att kroppen skulle ta en del stryk av allt arbete. Visst, mitt knä och höft har gjort att jag inte fått mer än 4-5 timmars orolig sömn. Det värker och krampar, MEN…

Här känner jag definitivt en skillnad på vad som varit och hur det faktiskt känns idag. Vad träning kan göra för nytta. Jag trodde att jag skulle ha fruktansvärt ont i rygg och armar. Då man använder hela kroppen där man drar stora tunga grenar, kastar saker upp på brännhögen, står på huvudet och guu´vet alla konstiga ställningar man haft. Fast det känner jag inte av, överhuvudtaget. Vilken vinst man gett sig själv!


Ber om ursäkt för att dom senaste inläggen, enbart handlat om detta. Men det är svårt att släppa. Allt vi pratat om däruppe. Hur vi upptäcker att det vi önskat att förändra i en framtid, där har ”Hans” gått fram. Jag ville åtgärda altanen, tack ”Hans”, det blir en ny sådan.


Vi skulle göra något åt dungen. Vi hade fantasier om en uteplats därinne, men man måste röja först. Tack Hans, du gick rätt igenom dungen!

Träden vi skulle fälla, redan i somras, men annat kom i vägen. Tack Hans, du gav oss en spark i baken. Dom lutar rejält!


Vi lägger ditt badkar härunder kanoten, sa jag till Nicco då vi skulle städa undan efter semestern. Sedan klämde vi fast hängmatteställningen ovanpå. Jag klappade på ställningen, ruckade lite på den och sa: -Den här far ingenstans! Och tänk, precis där över for Hans, men kanoten och det därunder, låg kvar.

Vi hade brädor kvar från vårt staketbygge här hemma. Dom tog vi med upp. Dagen vi skulle åka hem sa jag till Åke att dom där lägger vi in i dit förråd. Han ville inte det, först, han tyckte dom låg bra där. Nä, sa jag, det är väl bättre att dom får ligga under tak. Så vi lastade in dom och ja…hade vi inte gjort det, hade dom legat härunder.

Det blir så många TÄNK och så många OM, att man inte kan greppa det. Men jag ska också tillägga, att vi människor är alla olika. Jag säger absolut inte, att ”Hans” var uträknande och besparade vissa från värre saker medan andra fick ta dom större smällarna, för att nån däruppe har bestämt det. Nej, det är väl mera att livet är så här! Ibland har man tur, och andra gånger en väldans otur. Tror inte heller att talesättet ”att man fått sin beskärda del”, innebär att i slutändan, går allt på ett ut. Nej, att livet är orättvist, det vet vi med alla säkerhet. 

Vy, juli – 23

Vy, augusti -23

Vy från ett av våra fönster, juli -23

Samma vy, en månad senare

Sen VET jag också att nån var väldigt snäll mot oss. Först fick vi hjälp av min storebror och hans familj, samt Nicco förstås, att få dasset på rätt köl.

Jag tväröppnade bara dörren och kikade in, men stängde igen. Det höll på bli mörkt och klockan var mycket. Såg inte fram emot städning av dass, men det finns knappast nån som gillar att städa och röja efter kaos, så… Steg upp dagen efter, kokade varmvatten för att diska men säger..nej, jag tar vattnet till dasset. Det ser ut som om det är regn på väg. Jag vill hinna göra klart därute. Öppnar dörren igen, och det enda, mina vänner, som jag behöver göra är att dra tunnan på plats, hänga upp spegeln på väggen och lägga tillbaka hyllan.

Sopa av den vägg som legat mot backen, då den hade lite gräs på sig. Och sedan torkade jag bara bort lite damm från bänk och hylla. Sopade golvet och sen var jag klar. Inte ens den fina metall lådan jag fick av Theresé, för att ha torv till dasstunnan i, hade tippat omkull, den stod så prydlig och stängd, inne i hörnet där den brukar stå. Vilket Hallelujah moment!

Nu mina vänner har jag beklagat mig klart och tackat ”Hans”, färdigt. Tog en sista bild då vi gled ut från Lainejaur området, och den kan uppfattas som lätt ironisk eller som en sarkastisk hälsning från ”Hans” eller moder jord. Överst på skylten står det: Välkommen till…


Ha en fin måndag, allihop! ps. Här nedanför lägger jag in bilderna jag la ut igår och förrgår, samt youtube snuttarna. För att få det samlat och dokumenterat, i ett och samma inlägg. Bilderna kanske inte säger er någonting, då man inte vet, vad det är man ser, förutom träd, förstås. ds

 

Äldre blir vi allihop! Klokare, mja, kanske…

Trevligt att träffa grannarna från vår gamla gata i schtaan, igår. Vi kan gemensamt konstatera, att ingen av oss, och ingen av er heller, blir yngre. Men, förhoppningsvis blir dom flesta, aningens klokare varje dag, eller åtminstone varannan vecka…eller, kanske inte alls.

Därifrån åkte jag och Sally upp till mamma/gammelmormor. Emma var också där, så vi satt ute och fikade på gården. Vilken värme, jisses!!
Inte blev det mindre varmt att komma hem och slå igång plattan i köket. Sallys utlovade plättmiddag, stod på agendan.

Man gör verkligen inte så mycket då det är sånt här väder. Fast det är väl tur då, att man inte heller är tvingad till det. Jag tänkte på dom där stackars byggarbetarna som jobbar borta vi Östra Station. När jag körde förbi där i onsdags och solen gassade för fullt så såg det inte speciellt lockande ut, att gå runt i arbetskläder och hjälm på skallen.

Vi tog en kvälls promenad, Sally och jag, och gick upp till Hedlunda dungen. Nopp, jag åkte inte rutschkana, hon förbjöd mig att klättra högre upp än 1 meter, haha. Men hon kunde inte låta bli att testa lite klättring.


Vattenfontänen är kvar däruppe


Det luktade dock illa. Då vi gick tillbaka så tog vi vägen vid Tvärån, och det är därifrån, lukten kommer. Kan väl kanske bero på att det är lågt vatten och jag kan då gissa att leran som kommer fram, är den som luktar.

Men det var en fin solnedgång i alla fall


I detta nu är Åke och besiktar bussen, håll en tumme att den går igenom U.A, det är tillräckligt dyrt med en första besiktning

 

Apropå buss och att lära sig saker, så här såg det ut för x antal år sedan uppe i vår stuga

 

Efter den fast körningen ställde vi oss inte där nåt mer (lärdom). Men nog har vi haft vår beskärda del av fast körningar efteråt, i alla fall (man lär sig nya saker, hela tiden).


Winstone ska ut, sen får dagen rulla på som den kommer, tänker jag. Ha en fin fredag, allesamman!

Äppelcidervinäger på pommes 🤔 Näääej 🙃

Av , , 1 kommentar 12

Theresé och Sally är på plats. Dom kom lämpligt till eftermiddagskaffet igår. Jag hade hunnit vara upp på Kvantum Kronoparken på morgonen, och införskaffat, förhoppningsvis, det sista inför kvällens lilla tillställning. Ni vet, det där med partytältet.

Kvar på Ica, glömdes en ny mascara jag köpte. Då jag kollade kvittot för att se om jag betalat för den, så noterade jag att jag fått betala för mycket för mina 12 lime, jag införskaffat. Nå, jag ringde dit för att se om någon vänlig själ, hade lämnat in mascaran, och oh ja, det hade någon gjort. Det tackar jag för 🙏

Nämnde även lime priset och det var bara att komma upp så skulle det justeras. Jag ville köpa nån duk till uteborden så vi åkte iväg för att göra det och avslutade rundan med Kvantum. Och tänk vilken service, jag älskar ju den butiken. Jag fick frågan om jag ville ha 25 kronor för besväret, och ja tack, det ville jag gärna. Det kompenserar ändå resan, tänker jag. Givetvis fick jag slanten för lime felet, inte att jag glömt en vara, hahaa…

Var nalta spridd i mina tankar igår. Kanske jag är alltjämt, men själv upplevde jag det som i överkant. Skulle rippla lite olja över pommes som vi skulle ha till middag igår. Jag tyckte oljan var otroligt vattnig. Så kollar jag flarran och jag har precis hällt äppelcidervinäger över alltihop 😬

Snabbvisit på gården av Brälla, som skulle heja på Theresé och säkerställa info om klockslaget ikväll.


Här hände sedan något på kvällskvisten.


Den sista biten, då det skulle upp på benen, så kom våra grannar på en annan gata i schtaan, och hjälpte oss med det. Och nu står det plötsligt ett stort tält på kortsidan huset.


Jag och Sally for iväg på en cruisingrunda.


Körde förbi Bangården och jodå, några Epa traktorer var ändå där. Bra, tycker jag och hoppas den träffen utökas, vartefter.

Nere på stan var det folk…Poliser…bilar och Nicco, brorsdotter Camilla och syrran Emma. Nicco skrek då vi passerade dom så jag trodde att det var en Polissiren. Sally trodde det var ett barn jag kört över, hahaa… Men så ringde Nicco till Saly och sa att vi precis passerat dom. Så vi svängde tillbaka. Nicco filmade…


Även Emma, same car, slighty different angle..

Theresé gav oss födelsedagspresenter, vid hemkomsten. Åkes trasiga Lee jeans, dom där hippa sakerna med hål på knäet, ersattes av ett par nya, hela, med tillhörande T-Shirt. Där är det en tolkningsfråga om vad man INTE kan krossa, men… hehe..


Jag skulle få gå på Carlings och shoppa loss ett par alldeles egna, utvalda jeans, perfecto!!

Avslutade kvällen med enbart Winstone som sällskap. Klockan 1 i natt, stod jag, under översyn av vovven, och skar samt stekte pepparbiffs skav, som ska vara en del av middagen ikväll…puh!!


Sist i säng, och först uppe. Winstone hängde med ut på morgon promenad, så den är avklarad. Nu ska frukosten intas och sedan får jag se i vilken ordning jag ska göra mina saker. Ha en fin lördag, allihop!

Högljudda grannar på Västerslätt

Av , , Bli först att kommentera 12

Släckte lampan 01.10, och steg upp 05.20. Fullkomligt apless, på att försöka hitta en skön ställning att sova på. Armeländet är ju i vägen, hela tiden. Jag provade inte ens att försöka hitta nån form av viloläge i soffan heller, utan jag kokade kaffe. Har nu hunnit med 3 koppar medan jag suttit här och ugglat.


Jobbade ett halvt pass igår, och det gick väl an. Fast… det kan ju hända att det är därför jag sitter här nu. Man smärtstillar, och då det är gjort, så överarbetar man och får det surt tillbaka.

Provade att göra pepparkakskulor igår. Så enkla och faktiskt, goda. Mycket pepparkakssmak på dom. Jag använde mörk choklad, men man kan säkert, med fördel, använda antingen ljus eller vit, om man föredrar det.


Vi har roliga och ibland högljudda grannar här på Västerslätt. 22.30 var det nån som tyckte det var dags att provringa i kyrkklockan. Visst är människan ändå knepig. Hur ofta hör inte vi klockan, och inte ens tänker på den. Men då det plötsligt är på en udda tid, så reagerar man.

Precis som på den tiden Åke hade på polisradion, för jämnan. Jag hatade ljudet ifrån den, och slutade lyssna på den. Varje gång Åke frågade mig vad dom sagt, så hade jag faktiskt ingen aning. Men jädrar om dom nån gång sa namnet på vår gata, då spetsades öronen.

Eller om du är i ett folkvimmel, där det surras och låter. Man lyssnar inte alls, men så säger någon ditt namn, och då reagerar man. Som när Helena Springare gick bakom mig på Avion, förra lördagen och sa mitt namn. Hon fick nog säga det 2 gånger innan jag hajade, men det var bara för att jag trodde att det var nån annan som hette Maria, som det var menat till.

Så var det dags att tända första ljuset idag. Fast jag iddes inte göra i ordning nån adventsstake förutom dom vi har i fönstret så…

Här är min egna variant då, som får illustrera 1:a advent på Ettan.

Angående det som händer i vår källare, fultomtarna ni vet. Så väljer jag att hålla mig därifrån, åtminstone idag. Jag hörde en dörr som smällde igen, därnere, men jag orkar inte med deras påhitt. Inte just nu…


Önskar er alla en fin 1:a advent! Själv konstaterar jag att denna vecka slutar så här.

Det är på såna ställen det kan hända

Av , , Bli först att kommentera 12

Så var bussen, både inofficiellt och officiellt undanställd för vintern.


Det gick ett par på gång och cykelbanan då Åke passerade dom. Jag noterade hur dom vänder sig om för att kika på bussen, kvinnan, börjar prata med mannen. Och även om jag satt i min bil, kunde jag se på kroppsspråket vad hon sa 😄

Den där bussen brukar ju stå därborta, så höjde hon armen och pekade åt vårt hem håll, och tittade på mannen för att se om han förstod vilken buss det var, haha…

Det gick fort att lämna den igår. Utan presenningar var det inte så mycket mer att göra än att parkera den på anvisad plats, prata med kompisarna som lånat ut en bit av deras place för bussen, och sedan åka hem igen.

Åt lunch och sedan hamnade vi i soffan. Så dök det upp en avisering på fejjan, från Rödå Antik Rödåsel. Frågade Åke om vi skulle åka dit och det gjorde vi. Tjopp tjopp!!

Där finns det saker, som vanligt.


Jag tycker väl att det är lika roligt att bara gå och kika. Som att hitta det där som man inte visste att man behövde, eller det där glaset som man har hemma som gick sönder. Minnen från förr, jaaa, dom där kopparna hade ju farmor, eller den där stolen känner jag igen. Det är precis på såna här ställen, det kan hända.

Det här var väl lustiga stolar.

Det lustigaste var faktiskt materialet. Jag blev överraskad då jag kände på dom. Jag ville veta om det var plast eller trä, men jag trodde fel. Det var ett gummiliknade material.

Vi tog oss en fika där, jo det brukar finnas kaffe och nån typ av fikabröd, om man blir tvärt, kaffesugen. Och jag hittade en liten rund bricka i trä, som jag behövde till mitt projekt.

Eftersom jag inte kunde öppna filmsnutten på Sambo, så printade Nicco bilder från hennes film, så ni får se buskatten…jisses 😹


Idag är vi bortbjudna på fika hos några grannar vi hade på Näckrosvägen. Ja dom bor ju kvar där och vi bor här. Inte långväga ifrån, utan snudd på, granngårds avstånd.

Hoppas på en bra söndag för er alla, regn och ruskväder till trots ☔️

Ska vi applådera 👏 åt (el)ändet eller…

Av , , Bli först att kommentera 12

Det finns en massa gamla fotografier i detta hus. En del finare än andra. Dessa är tagna 1950 och mina svärföräldrar är på Norgeresa med ett par goda vänner.


Dom översta bilderna på Åkes mamma, Elsie och sedan det på Elsie och Nicke, är ju jättefina. Lite synd på skärpan, dock.

Och Elsie och geten 😍 Hade varit roligt att veta vad dom samtalade om och hur Elsie hamnade just där, framför nosen…

Apropå djur, så verkar det som om en av våra familjemedlemmar ska skaffa ett djur, i dagarna. Av nån anledning, dyker det nu upp en massa kattrelaterade bilder på mitt FB flöde Man kan inte annat än skratta, vart får folk allt ifrån. Fotnot, jag har retuscherat bilderna och tagit bort dom riktiga namnen.


Läste nåt annat underfundigt också, med tanke på allt prat om elpriserna och att allt verkar spåra åt fel håll. Där uppmanades alla att INTE betala el fakturorna, men att gå ut och applådera elbolagen. Precis som under pandemin, då vi uppmanades att gå ut och applådera alla som jobbade inom vården, men utan att få betalt för det. Som sagt, ibland får dom till det.

Jag vill dock understryka att jag INTE uppmanar er till att strunta i att betala era räkningar, men det kan vara något att begrunda. Man kan undra varför samma slutknorr, inte fungerar, på andra liknande saker eller händelser. Precis som det jag skrev om stöld, igår.

Nåt vi får strunta i, idag, är det dåliga vädret. Det gick inte att övertala Winstone om det där att vara innehund. Sen får vi fortsätta hoppas på att det vänder, förstås, inom rimlig tid. Janne Andersson var förbi igår och finjusterade Camaron igen, så tacksamt att ha såna snälla grannar som hjälper till att få sakerna i ordning.


Nu mina vänner ska jag kolla dagens meny s jag vet vad jag ska köpa hem från vårt Ica Nära. Även det är tacksamt, att få ha mataffären tvärs över vägen. Ha en fin dag, allihop!

Svea Hund på Göta Lejon och…

Av , , Bli först att kommentera 12

Trevlig fikadejt med grannarna ute på Nybro igår. Och Nybro levererade som vanligt. Gick sedan runt hörnet och tog en egen bild på syrrans tavlor som står inne på Frisörkollektivet.


Ner på Busstation och hämtade ut det orangea partytältet, så vi laddar för sommar och pa… sammankomster.


Preem hade också paket att hämta ut. Tavelramarna jag beställt och nu är Nickes plansch inramad och upphängd.


Noterade att den var tryckt 1982, så jag tänkte att då var den inte så gammal, fast…allt är relativt. 40 år har den hängt med och får fortsätta göra så. Vet inte om man säger plansch heller, den är i hårdare papper än sånt där av glansigare typ.

Nånting som är aningens äldre, hittade jag också ihop rullad uppe i köksskåpet. Den fick också en ram. Vet inte om det här är ett program, eller nåt som hängt nånstans inne på Göta Lejon. Det är i alla fall en teater föreställning som var 1976, och Åke, Nicke och Elsie var på plats.
Och det var Svea hund på Göta Lejon med en diger lista av aktörer. Här är framsidan.


Baksidan informerar om innehållet.


Åke tycks minnas att dom åkte ner till Stockholm för att gå på en veteranmarknad under dagen och sedan roa sig med detta på kvällen. Fråga inte mig eller Åke, om vem som fick med sig denna hem, eller varför. Men nu får även den, finnas kvar, bara för att…

När jag nu ändå är inne på Åke och släkta, så skickade Theresé den här bilden på hans farmor Tyra, som bodde häruppe i vår tvåa. Och på den tiden, var detta huset utrustat med gul, träfasad, minsann. Är glad att den idag är i tegel och relativt underhållsfri.


Mindre glad över dagens väder. Ska ni ut och speciellt i motvind, var förberedd..

Nä, jag hade inga slalomglasögon på mig då vi gick ut, men det hade fasen varit skönt. Jag såg inte vart jag gick. Winstone var inte heller sugen på långpromenad.

Man ser ju knappt bilen som stod parkerad på gång och cykelbanan.

Tur att vi tog oss hem. Winstone fick visa väg.


Ha en fin fredag, allihop!

Han höll sig utanför tunnan i alla fall 😁

Av , , Bli först att kommentera 17

Nu har våra gröna bananer, legat i 19 dagar, och idag, kan man nog äta dom utan att bryta av en tand.


Tänkte igår, då vi återigen, fick uppmaningen att faktiskt ha ett litet krispaket undanstoppat, med vatten och ätbara saker. Att såna där bananer som halkat undan i mognadsprocessen, dom skulle ju vara suveränt bra att ha på lager. Dom håller ju lätt i 3 veckor. Här vet jag inte om man ska tolka mig som ironisk eller uppfinningsrik  🤔🤭

Pratade med Tina i förrgår och där gled vi faktiskt in på ämnet om vad man kan använda. Hon frågade mig om jag visste varför man ska ha ett lager av plastpåsar hemma. Och jodå, jag visste det, otroligt nog. Men det är säkert inte alla, som vet.

Vad gör ni om strömmen ryker och vattnet i kranarna, inte kommer längre, och ni behöver gå och göra era behov. Hur ska ni då kunna spola? Här använder man då påsen på toalettstolen och fångar upp det som inte rinner.

Med tanke på dagens priser på plastpåsar, om man nu vill köra med säkra hållbara kort, så blir det kostsamma toabesök. Tur att vi har ett gammalt lager av plastpåsar då 🥳

Nu beror det på när detta skulle inträffa, vilken årstid vi är inne i. Jag berättade att jag kommer ihåg då jag ar barn och vi var uppe i Malå på vintern. Det blev nåt fel på systemet, om det var toaletten som havererade eller vattenpumpen, kanske. Det gjorde ju att vi varken hade vatten eller kunde spola på toa.

Men, min pappa hade lösningar på det mesta. Detta var väl ett problem som inte kunde fixas under dagen, så vi fick hiva in snö i hinkar, genom toalettfönstret och ner i badkaret. Där smälte det så fint och vi fick bära vattnet därifrån till toan. Jojomensan!

Den här bilden hittade jag på fejjan, haha…


Har man minnen till allt, eller har man. Kom osökt att tänka på augusti 2011, och vi var i Åheden med våra gamla grannar från Näckrosvägen. Jan B, hade en motor han skulle lägga ut på annons, men skulle då testa att den funkade först. Han gjorde nog rätt i alla fall, och höll sig utanför tunnan.


Jag har en ledig dag idag, så underbart, och det lutar åt en lunchdejt med Ina 🤩 Ha en fin torsdag, allihop!

Visst var det ifjol, eller 🧐

Av , , Bli först att kommentera 12

Vi är ju väldigt många, som blickar tillbaka, och inser att ett år, försvann. Året då Corona gjorde sitt intåg i världen. Ja, att det försvann innebär inte att vi inte levde och blev ett år äldre. Men då man sitter och pratar om något man gjort, så börjar man ofta med att säga…jomen det var väl ifjol..

Fast kollar man upp det, så kan det till och med, vara 2 år sedan. Tidsuppfattningen fick sig en ordentlig törn. Kan det bero på allt man hade velat göra, även om det bara innebar en mindre resa, kanske en sammankomst eller nåt annat smått.

Man kanske kom så långt som vi gjorde, Nicco och jag, att vi skulle flyga ner och överraska Theresé, sova på hotell och göra Stockholm. Men allt vi tänkte, minskade, Stockholm, blev till något norr om Uppsala för att sedan minskas ner till Järlåsa och slutligen…nopp, vi ställer in.

Men man kan också se det från andra synvinklar. Man valde bort saker, fast vi fick en jädrans massa tid till eftertanke. Det där som alltid drabbar andra, kom väldigt nära inpå. Många gjorde omvärderingar på vad som verkligen är viktigt. Så ska man vara krass, så kanske man kan få något positivt ur detta elände som varit och som fortfarande pågår, om än i mindre skala.

Nu kanske nån undrar varför jag kom in på nåt sånt här, hm.. Jag tror att det kom sig av mitt digra bloggarkiv. För även om 1 år försvann, så finns det faktiskt noteringar om att vi gjort saker varje dag, ändå. Och vilken tur att jag har det på print.

I slutet av maj 2020, hade vi en coronasäkrad sammankomst med våra gamla grannar.


När jag tänker på det idag, så känns det som om det var 3 år sedan. Jag och Nicco fixade det lilla utrymmet under källartrappen, och det känns också som om det var jättelängesen.


Vi fixade och donade, hade små träffar både ute och inne. Välplanerade dock, inte som förut, spontant, tjopp tjopp. Nä, det är som det är, och inget vi kan göra något åt. Men ett är då säkert, vi har inte förlorat tiden eller ett år, även om det är känslan man får. Schlös int bort tin på å grämes över sakren, söm du hörre söm hällst int kön änner på.

Jag satt och surfade på fejjan igår och BAAM, så var där plötsligt en till salu annons på en skalle. Jag är körd, det vet vi ju redan, så klart som korvspad, att jag köpte den. Och plötsligt hade jag 2 av samma sort, hahaa…


Lite roligt, att han som la ut skallen, hade skrivit att hans tonåringar vuxit ifrån den, eller om det var formulerat som att den kanske skulle kunna passa in hos nån annan tonåring. Bra, då behöver jag ju inte känna mig så gammal då.

Försökte fota månen igår, ja, den syns ju i alla fall. Fast jag glömde bort att man kan göra en annan inställning för att få till det bättre. Ska försöka komma ihåg det till nästa gång.


Önskar er alla en fin onsdag!

Maria Lundmark Hällsten