Etikett: groda

Inget åtal kunde väckas!

Av , , Bli först att kommentera 9

Apropå gårdagens inlägg om Åkes försvunna glas till glasögonen och som plötsligt dök upp igen, x antal år senare, så undrade Nicco varför jag inte berättade om den försvunna grodan istället.

Jo minsann! Vi hade ju faktiskt ett akvarium på den tiden vi bodde på Mariehem. Och i akvariet inhystes en massa små firrar och 2 grodor.

groda986x370Klicka på bilden så kommer ni till sidan där jag hittade grodan!

Nu råkade jag få beskåda ett fruktansvärt övergrepp på den mindre av grodorna. Den större höll på käka upp den stackaren. Jag räddade den genom att ta den lilla håven och få ”the big one” att släppa taget om benet på ”the little one”, som den fått in i munnen.

Men så plötsligt en dag var den lilla borta, fanns ingenstans, och naturligtvis föll misstankarna på den större grodan. Den åtalades dock aldrig, fanns ju inga bevis någonstans, inte ens ett skelett.

256Klicka på bilden

Här hade historien kunnat vara slut, men det föll sig inte bättre än att den stora grodan, även den, försvann spårlöst. Vi letade, flyttade runt på saker men nej, ingen groda och det fick förbli ett litet mysterium.

Och det var det, till den där dagen det var dags att flytta, ni vet, när glaset till glasögonen återfanns. Bokhyllan skulle ju med till den nya lägenheten och där, mina vänner, bakom bokhyllan låg en mumifierad groda, något stel och torkad, och vi fick svaret på vart den tagit vägen.

Den hade väl fått lust att se vad världen utanför akvariet hade att erbjuda, men tyvärr, utan vatten klarade den sig nog inte så länge utan den gick torkdöden till mötes. Sorgligt men sant!

43727746_10156684465781585_8984143767216848896_nOch här hittade jag en bild med den aktuella glasögonslukar soffan samt groddödarakvariet. Theresé poserar!

Sorgligt var det också att stiga upp och se att det kommit snö..jag menar… varför då, så onödigt. Nåväl, vi visste väl att den dagen skulle komma, förr eller senare, men senare hade varit att föredra. Typ 2 dagar innan julafton och borta 2 dagar efter nyårsafton, det hade varit nåt, det.

44845553_10156684467316585_8181525301419835392_nHoppas på en bra dag för er alla!

Vi bryr oss…skönt att veta

Jag upphörs aldrig att förvånas över hur lååång Buicken är, man kan ju tro att den rullat fram en bit, men inte…jag står ända mot kanten :)

Foto1684

Jag åkte upp på Coop efter jobbet igår, och sedan kom jag hem till en nykokt termos med kaffe, Nicco hade fixat det, så vi satt ute en stund, hon har noterat en kaja som hon sett på vår gård flera gånger, och den verkar skadad, så hon tänkte se om den kom igen så skulle han få lite käk, men den kom inte fram.

Vi kom osökt in på ämnet fåglar och vi har skräckblandade minnen av den där intorkade saken jag hittade ifjol, plockade upp den och slängde iväg den med ett skrik, det såg ut som en groda. Nicco kom sedan ner och vi lade upp ”saken” med hjälp av en pinne, för att se vad det var…då såg vi…att det var eller varit, en fågel, och vi säger samtidigt, awww, nääää, och det lät som om vi just sett världens gulligaste dunboll, så var inte fallet, kan jag avslöja, det såg ut som ett urtidsmonster, men det var en pippi.

Sen kikade jag runt lite på nätet igår kväll och såg en massa bilder på människor som räddat olika djur i nödsituationer, och jag undrar lite över varför man är så där…man skjuter fåglar, älgar och annat vilt, men om man hittar ett skadat djur, vill man rädda den för allt i världen, vad är det som är inbyggt i en, som gör att man gör så? Empati, ja alla gånger, man vill inte att någon ska lida, och det är ändå skönt att veta att vi ändå bryr oss, här får ni lite bilder:

a7 a8 a9 a13 a16 a25 a26

Och för all del, länken om ni vill se alla gripande bilder: http://www.gurragillar.se/manniskor-visar-djuren-karlek/

Idag blir det att städa lite i Buicken, och tvätta utsidan, Åke ska putsa fälgarna har han sagt, det blir en färd med Tina, Christian och deras 2 bröllopsvittnen i eftermiddag, och till kvällen skjutsar jag ner dom på stan, där dom bokat bord för middag och annat, och hädanefter blir det då att kalla Tina för fru Tina, vad annars :)

Önskar er alla en fin dag i solen!

 

 

En gåva!!!

Av , , 6 kommentarer 7

Kommer ni ihåg mina smått elaka ord om Klingel, postorderföretaget, som jag tyckte inte ville lyssna på mina synpunkter jag hade, angående en blus jag beställt? Nå, när jag nu kom hem från Spanien så låg ett brev och väntade på mig, från just Klingel:

130129

Hm, inte nog med en ursäkt utan en gåva som plåster på såren, Nicco undrade vad det var för nåt, provade först som kjol, 3 gånger så stor som henne och utan uppehållande resår, så det funkade dåligt, men som burka passade den bra :)

Foto1669 Foto1670

 Ja vi vet… det var en sjal, och jag är inte sämre än att jag kan tacka för deras respons på mitt blogginlägg och en ursäkt av dom, tack!

Men om jag tackar för dom 2 kataloger jag fått av dom, under dessa 8 dagar, vet jag inte, jag har som jag skrivit, meddelat att jag inte ville ha någon katalog av dom, överhuvudtaget, men det läser dom tydligen inte?

Apropå läsa, och förstå, undrar om ni kan förtälja vad denna grod-staty vill förmedla?

Foto1657

Tina lade märke till den inne på en typ, turistaffär, där du köper souvenirer, från Torrevieja, en vild gissning är ju att dom missat att det ska vara ett M i ordet home, och inte N, eller hur :D

Hone på engelska är finslipa, sååå…

Idag är det dags att återgå till jobbet, fast jag fick uträtta en del saker, redan igår och ska även göra det nu på morgonen…kanske kan vara läge att löneförhandla :) Det tokiga med att ingen av oss i arbetsgruppen, har en heltid, är att det lätt blir att vissa saker glöms bort, fel person informeras, en annan startar upp en sak och hinner inte med att slutföra, det är som upplagt för extra arbete, såna gånger, tyvärr.

Men det mesta går som tur var att lösa. Detta gäller nog alla arbetsplatser, mer eller mindre. Önskar er alla en fin fredag!

 

 

 

Hon blev alldeles knottrig!

Av , , 10 kommentarer 14

 

Jag kan inte annat än tycka att det är lite skönt att temperaturen sjunkit, nu kan man ju andas igen och kanske få något gjort. Det enda jag saknade igår var blixtarna och dundret, det vill sig inte riktigt.
Jag och Tina åkte i alla fall ut till Smultronstället i Holmsjö: http://smultronstaellet.se/ och där finns som vanligt mycket att se på, trevlig miljö att vistas i och gott fika. Fort och lätt kan man göra av med några timmar, bara så där.
Knott fanns det dock och Tina myntade åtminstone för mig, ett nytt uttryck: -Jag blir alldeles knottrig! Hahaa… ja, varför inte, det är ju knott, och finns det många av dom så kan man lätt bli knottrig. Visste ni förresten att knott och brems, inte bits inomhus, rätt så skön vetskap.
Jag köpte en häng ampel med blandad kompott, och den ska inte hänga på bron, det har jag provat förut och där torkar dom ut så fort, men här, under tallen, hade jag ifjol en blomma som klarade sig jättelänge, och det tror jag är för att där får den skugga, och den håller sig fuktig mycket längre därunder:
På ÖoB hittade jag en groda som fått pryda fågelbadet:
Här brukar det faktiskt bada både stora och små fåglar, Winstone kan sitta i lugn och ro och titta på dom, men jäklar då dom flaxar iväg, då försöker han sig på en spurt men lyckas ju aldrig.
Han är förövrigt rätt så stollig. Då man är ute och går med honom, och möter cyklister, så bryr han sig inte…det kommer en andra cyklist, han tittar inte ens, så kommer en tredje och han rusar mot och börjar hoppa på bakbenen som om han säger, typ: -JAAA ta mig med härifrån, snälla!!!
Tur att man nu vet om det och jag håller mig alltid beredd på en hoppande hund och håller honom väldigt kort, sedan är det nog läge att lära honom att man INTE gör så, oavsett vem eller vad man nu möter.
Till hans stora glädje (inte vår) så har dom nu klippt gräset och i spåren efter gräsklipparen ligger nu stora högar med gräs, och att ha Winstone ute i närheten av sånt är som att släppa ut kossorna på grönbete, han blir alldeles euforisk och försöker stoppa in allt han ser i munnen, ja, det går ju jättebra… eller inte. HUR, får man honom att sluta med detta?
Jag håller honom kort, även där, och säger NEJ, varje gång han böjer huvudet för att plocka upp gräset, han gör det ändå och då stoppar jag honom och tar ut gräset ur munnen, men det hjälper föga, han är på igen, efter någon sekund. Jaja, det kanske är något som han kommer att sluta med, bara så där, jag hoppas då på det i alla fall.
GRÄS ÄR GOTT!!!
Önskar er alla en fin tisdag!

T-Rex style

 

Vilken cirkus det blev igår kväll då jag tog ut Winstone en sista sväng. Kommer in här på gården, han springer bort till fågelbadet, ta något från gräsmattan och vill först inte komma då jag ropar, men till slut så.
Han springer upp på trappan och tuggar frenetiskt på något. Ähhh säger Åke, det är en pinne. Jag plockar ut ”pinnen” ur munnen, tittar på den, men tycker nog det är en konstig pinne. Helt plötsligt ser jag att det är ben på den, är det en groda frågar Åke samtidigt som jag hurvas och slänger iväg, det ihop-torkade djuret.
Går upp och pratar med Nicco, om dagen, hon har varit på valpkurs med voven och på studiebesök borta på Liljaskolan. Lackeringen tyckte hon lät intressant, så vi får väl se vart det barkar. Jag berättar om fyndet därnere och hon vill se vad det är för nåt.
Vi går ner, jag tar två pinnar och lyfter upp ”grodan”, vi står och skärskådar den och plötsligt får vi se vad det är för något… en liten fågelunge, åhhhh säger vi i munnen på varandra, det är en liten fågel.
Jamen hallå, snacka om att man kan ändra sig. Först håller man på kräkas över att man tar på, vad man tror är en torkad groda och sedan låter man som värsta babysnackaren då man ser att det är en död fågel, ojoj, vart är världen på väg. Fågel var förövrigt inte ett dugg gullig, den ser ut som en forntida fossil, eller dinosaurieunge, typ T-Rex:
Jag fick en morsdagspresent av Theresé igår, ett jättefint kuddfodral, sydd av hennes gamla skjorta och med en brodering som heter duga:
Den tackar vi för och den får pryda vår soffa härhemma… kanske den får komma med i bussen också, men bara kanske, vill ju inte förstöra den på något vis :)
Nähäpp, nu har jag inte tid längre, jag har morgonpasset på jobbet, och ska iväg om en stund, det blev tvärt ändring i schemat. Ha en fin fredag!

Ojojoj…

Av , , 4 kommentarer 6

 

Det är riktigt illa när Maria måste sitta i skuggan…och vilken tur att vi hade ett set med extra trädgårdsmöbler, så dom fick komma fram igår och ställas i skuggan under en av våra tallar, härligt.
 
Tord, en av våra grannar, två hus längre ner efter Timotejvägen, kom förbi och undrade om han skulle kunna få låna släpen, och det gick ju bra. Själv tog vi Jeepen och åkte iväg till Blå Eld för att ännu en gång få kolla in draken, som jag tyckte är så häftig, men som Åke brukar säga och som han sa om Robertsfors resan då vi köpte Buicken, inte åker man så långt och kommer hem tomhänt, det gjorde vi inte igår heller…kom hem tomhänt alltså.
 
Kolla vad som nu flyttat in i vår trädgård:
En liten järngroda som håller koll på fågelbadet, och:
Den coola draken/sjöodjuret…förstås :-)
 
Här ska ni få länken till hemsidan som Blå Eld har: www.blaeldgarden.se/
ni kan även hitta den på min länklista, här till höger. Absolut värt ett besök, och faktiskt, så står det till och med på en av deras lappar att man gärna få ta med sig sin fika korg och sitta längst ute på deras brygga och njuta av vattenglittret och solen, om man har tur och det är fint väder alltså.
 
Vi påtade på lite här, jag skurade farstutrappen, vattnade blommorna osv., vi tog en sväng med Buicken och sedan placerade vi oss i trädgården. Fru Öhman kom förbi och tvärpratade, hon berättade att hon stått och målat nere i deras källare, hon hade öppen garagedörren och hade målat golvet, hon får plötsligt telefon och blir distraherad av samtalet så hon hör inte ett par smygande steg utan hon blir istället vittne till när deras katt kommer ner i källaren, sladdar runt i målarfärgen och speedar givetvis upp farten då de blir rädd, gör en tjurrusning uppför trappen och Marita hinner be till någon däruppe att dörren, upp till huset ska vara stängd, och det är den. Så kat(t)astrofen och kaoset håller sig i dom undre regionerna. Och ännu mer tur har hon att färgen är vattenbaserad så hon kan tvätta bort det. Vilket miss- öde :-)
 
Sen, kommer Tord gående och säger att det ska bjudas på jordgubbar och glass, så vi dressar om och knallar dit, där blir vi sedan kvar till säkert halvtolv, ett par andra grannar kikar också förbi så det blir mycket prat och skratt. Lite whiskey, cider och annat gott, kommer också fram på bordet, detta var nu för lånet av släpen sååå…Tord och Camilla, kom gärna förbi och låna den igen…feel free :-)
 
Nu till dagen, kan det vara min dag idag? Kolla vad min käre make Åke köpt till mig:
 
Och jag som trodde att draken i trädgården var min present, jag råkar ju nämligen bli ett år äldre (klokare) idag. I år igen, och jag som trodde att man skulle få fortsätta vara 43 i några år till, vad man kan misstaga sig. Nå, vad gör väl det om hundra år? Min snälla chef har också ordnat en present till mig:
 
Även det ett jättefint halsband, så nu får jag väl byta och ha olika halsband på mig vare dag, jag fick också en blomma som nu har intagit sin plats i en av tallarna, där passar den bra. Tack så mycket för det!
 
Nu önskar jag er alla en fin dag, jag hoppas att regnet håller sig undan så man kan sitta ute om det skulle råka komma förbi någon på kaffe, eller nåt sånt.