Etikett: gubbe

Cirkus utanför vårt fönster!

Av , , Bli först att kommentera 14

Återigen tas det upp, nu på morgon nyheterna, att det är böter att köra med igensnöade regplåtar på bilen, eller om dom är så nedsmutsade att man inte ser siffror och bokstäver. Ja, jag vet då i alla fall det och håller undan, jag har bättre saker att lägga pengarna på, än böter.

Det tråkiga, tycker jag, är att det är aldrig kan vara tvärtom. Tänk om man någon gång blev stoppad av polisen som bara ville berömma en för att man har en ren och fin plåt…eller att dom bara ville tala om att dom tycker man kör föredömligt (jaja, kanske inte jag då, alla gånger, men…).

Kommer ihåg då Theresé var liten och lurig, hon hade givetvis en bilbarnstol, men i den stod hon oftare upp i, än satt fast i sittande ställning. Värsta Houdinistyle! Eller så var stolen inte så anpassad då, som dom är idag. Det var många gånger vi fick stanna bilen gå ut och sätta henne tillrätta, där stod hon i stolen, och hoppade och hade jätteroligt.

En gång blev vi stoppade, bara en sån där rutinkontroll, och vilken tur, hon hade somnat, och satt därför som hon skulle. Hon fick diplom för det…ja, då vart det ju en liten belöning, men det var ju inte så att dom stoppade oss enkom för det :D

Apropå bilar… numer har vi en liten cirkus utanför vårt fönster. Den nya parkeringen utanför Ica Nära (HP:s). Mitt på den parkeringen, löper en upphöjning och det är ett typ av gång/cykelstråk, där parkerar bilarna. Även fast det dessutom är skyltat med pilar. Här har Nicco fotat där en bil står mitt på den upphöjningen:

16788082_1302191179869734_1735023431_nDetta händer inte bara en och två gånger per dag, nejnej, det är flera gånger. Vid ett tillfälle höll det på att urarta då gubben i bilen gick och vevade på med armarna och skulle förklara för en annan gubbe att han stod som en kråka, vi trodde dom skulle börja fightas. Så åker den bilen iväg men döm om vår förvåning då gubben med dom vevande armarna sedan kör och ställer sig likadant, fast tio meter längre ner…alltså *suck*

Så här kan det se ut, notera pilarna som betyder att man INTE, ska ställa sig där, mitt emellan dom, och detta fotade jag igår, första bilen:

16826206_10155000872656585_3942475160047783030_oMedan jag fotar, kommer nästa bil, och han ställer sig bakom, den första, felparkerade bilen, mellan pilarna:

16864299_10155000872346585_1278076783134586234_nOch detta kan då få till följd att hela raddan blir full, ingen kommer in, parkeringen är full, i alla fall från första raden, och bilarna som ställt sig innanför detta, måste vänta på en lucka för att komma ut. Fotade det här då jag kom tillbaka. Smart, JÄTTESMART!!!

16991659_10155000872071585_4381010206860736561_oJaja, vi har då nåt att kolla på då vi äter frukost, lunch och middag :D

Önskar er alla en trevlig lördag!
16835848_10154992943496585_4548644407180855534_o

Vi valde rätt!

Av , , Bli först att kommentera 11

Här var det ju riktigt skitväder igår morse…men på vägen mot Björna sprack molnen upp och där var det hur bra som helst.

2016-06-25 18.15.51 2016-06-25 18.15.54 2016-06-25 18.25.26Och sedan förväntade man sig ett stort mörker, då vi närmade oss Umeå, men nä, lika vackert här, så vi satt oss ute på gräset en stund. Vi valde rätt väderstreck, med andra ord :D

2016-06-25 20.24.43 2016-06-25 21.06.36Jag blev påmind om en händelse, då Jan B och Kerstin var här. Vi pratade nåt om bilar och missöden. Picture this! 25 år sedan, jag, Åke och Theresé, sitter i en av våra gammbilar, på väg upp till Malå, och vi hamnar bakom en bil med släp.

Det börjar lukta bränt, nå se hemskt, och vi lokaliserade lukten till framförvarande bil…måste vara bromsen som ligger på, räknade vi ut. Åke blinkade med lysena för att få gubben att fatta att han skulle stanna, men nä, vi kämpar på och tar oss förbi paret, jo, det är en gubbe och gumma i bilen. Viftar frenetiskt med armarna, men dom ser inte ut att fatta.

Åke svänger så in på en p plats, längre fram, vi hoppar ur och vinkar in bilen, gubben fattar äntligen, att det är något vi vill framföra.

Åke förklarar att det måste vara nåt fel på släpen nån broms som ligger i, för det luktar för j-vligt, gubben tackar, och vi drar iväg, ser att paret står vid släpen och funderar, då vi försvinner efter vägen…men gissa vad…det fortsätter att lukta bränt, det var inget fel på släpen, det var vår bil, som stank. Hahaa…humor på hög nivå, och jag vet att jag undrade då, och jag undrar fortfarande, vad stackarn paret tänkte :D

Ser ut att bli ett bra kottår i år…vad det nu kan tänkas betyda?

2016-06-25 12.49.27 2016-06-25 12.49.32Ha en fin söndag, allihop!

Han sökte sällskap…

Av , , Bli först att kommentera 14

Hade 3 tider att passa igår, började på lab där jag stötte på en äldre herre, som uppenbarligen sökte sällskap. Det var jag, han och en till kvinna i väntrummet, och en massa tomma stolar, men han ville klämma ner sig mellan oss. Sa något om kylan…var tyst någon minut, nämnde att han frös om händerna då han skrapade rutan…satt tyst.

Sen började han fråga om jag hade bil, om jag bodde i närheten…ja, sa jag, vi har hus mitt emot kyrkan på Västerslätt. Ahh, sa han, då kan jag ju komma och hälsa på…fast din gubbe är väl säkert hemma? Ehh, ja…jag kunde inte annat än skratta.

Hade blivit bjuden på lunch hos mamma, men var tvungen att återvända till vårdcentralen, då det plötsligt började ramla ut kompressorer då jag gick, huvva…vilken upplevelse, och jag ville inte heller sätta upp handen då jag inte visste hur mycket som var framme. Det var en tejp som inte överlappat ordentligt, och det var ju snabbt fixat.

Läkarbesök efter lunch, fick lite starkare tabletter att ta vid absoluta måsten, vet inte om dom var så effektiva som jag hoppats på, men upplevde i alla fall ingen brand i benet i natt, utan nu var det mest som små möss, som klöste på insidan och ville ut…men jag ser ändå ljust på framtiden, läkaren sa att det fanns goda förhoppningar om att detta kommer att gå över så fort jag blir mer rörlig. Sjukgymnasten ringde också, men just idag är det inte aktuellt med övningar, måste läka ihop först.

Efter middagen for jag, Nicco och Gustav med Camaron, en sista sväng till Biltema träffen, några bilar var det där, fast kallt, så vi gick in och köpte oss en kaffe, sen gjorde vi en runda i butiken innan en raggarsväng och sedan hem till värmen.

20151007_180851 20151007_180958

Hoppas på en bra dag, för er alla!

Gubb…mannen hoppade in

Av , , Bli först att kommentera 9

Jag och Tina började borta på Strömpilen, Tina trodde att det inte hade så stor betydelse, vilken mat jag skulle bjuda på så hon försökte med hennes matpåsar, men se, den gubben gick inte :D

Så vi landade på Shanghai och intog en lunchbuffé, dom har bra mat där, mycket folk, men det var ju lunchtid, så det var inte så konstigt, dom droppade av efter ett tag.

Jag satt vid fönstret med näsan pekandes upp mot NUS, och jag kom ihåg 1977, gissningsvis i maj, och jag stod utanför panncentralen uppe på Mariehem och spelade tennis med mig själv, mot väggen. Pappa hade parkerat Mercan efter vägen upp mot huset, och själv var han bara upp och skulle göra nåt innan jag och han skulle åka upp på lasarettet och hälsa på mamma, som låg inne efter bilolyckan dom varit med om.

Då dyker det upp en gubbe (sa jag till Tina att det var) men han var nog det i mina ögon, jag var inte så gammal, idag skulle jag nog gissa på en man i 40 års åldern. Han öppnade förardörren på Mercan, kikade in, sedan gick han runt och hoppade in på passagerarsätet.

Jag sprang hem och sa till pappa att det sitter en gubbe i våran bil, pappa trodde inte på mig först men så följde han med ut och såg att det var sant. Han frågade…mannen, vad han ville, jo han ville ha skjuts, men han sa inte vart. Ja det går bra, sa pappa som var klar och vi skulle ju åka iväg.

Han körde fram till entrén på NUS och sa till mannen att nu var vi framme, mannen knorrade men hoppade ut och på vägen så slet han med sig papperen som pappa hade i facken på dörren, bland annat ägarbeviset på bilen. Pappa var snabb som räven och for runt och tog tag i mannen och sa att papperen ville han ha tillbaka, och det fick han, och sedan åkte vi vidare, ner till blomaffären som låg därnere, i ett grönt hus, tycks jag minnas, men jag är inte hundra.

Vi pratade sedan om denna händelse, flera år senare, och pappa trodde att mannen var drogpåverkad, han uppförde sig väl så, jag som barn, hade nog ingen aning om hur en drogpåverakad person, betedde sig. Men därför ville han nog inte skicka ut mannen från början, han ville hålla mannen på bra humör. Och vid lasarettet fanns det många människor runt omkring, om det hade utbrutit något tumult.

Han valde dessutom att släppa av mannen däruppe ville inte ta med honom ner på blomaffären och riskera att inte få ut honom från bilen. Nå, det gick ju bra, och man har nog svårt att veta själv, hur man skulle ha gjort i en liknande situation.

Foto1609

Jag passar på här, att önska er alla en trevlig alla hjärtans dag!

GW:s teori

Av , , 4 kommentarer 8

Jag pysslade på här hemma igår, gjorde en drive uppe hos Nicco också, lite halloween pimp, hon gillar ju skallar, dock inte av fästing typ:

002 003 004 006

009 010

Och nere hos oss, blev det också lite inför idag/ikväll, killen ska få följa med ut i bilen, hahaa…alltid kan han ju få någon att fundera om dom såg rätt:

014 015 016 017 018

I övrigt så firar vi inte denna dag, det har vi nog aldrig gjort, heller. Jag jobbar ikväll och Åke ska fara och hämta älgkött, äntligen kött i frysen, det är något man saknat.

Nicco såg en halloween typ ute igår kväll, hon gick ut med Winstone på den sista pinke promenaden, vid 22.30 tiden. Det gick en liten stund så fick jag ett sms: Det är en gubbe som är ute och går med sin skottkärra… och 2 minuter senare: Nu har han parkerat den!!!

Det dröjde inte länge så var hon hemma igen, hon berättade att han uppenbarligen inte känt sig bekväm, då han såg Nicco, han låtsades knyta skorna, sedan, efter han parkerat skottkärran, klämde han upp sig mot kyrkväggen och trodde att han gjort sig osynlig, men Nicco såg varje steg han tog, han försökte glida längst efter väggen men det misslyckades han med, mot en gul vägg, lyser man av, även om det är mörkt.

Vi släckte lamporna, försökte dämpa Winstone som blev alldeles uppjagad och såg ut som han ville ut på mördarturné, sen gick vi och ställde oss på bron, och fick se honom komma tillbaka, nu med en betydligt tyngre skottkärra, han försvann in på villaområdet.

Nå, då kan man säkert dra en GW Persson teori, det byggs ju här runt knutarna och gubben var och fixade sig lite byggnadsmaterial, OM…Om man nu inte får läsa i tidningen om en saknad person, som försvunnit här på slätten, igår kväll, inga spår, förutom efter en skottkärra…Dododo doooo (Beethovens femte symfoni).

Ring polisen, tyckte Nicco, visst, om det då hade varit gjort från ruta ett, men vid det här laget hade han säkert hunnit parkera skottkärran hemma, och gått in i huset. Han skulle ha blivit tagen på bar gärning, tror jag om han skulle ha åkt dit. Sen är det där…när man inte vet. Men här var det uppenbarligen lite ljusskygga affärer som uträttades. Kanske han fick med sig några plattor eller annat löst byggmaterial, Nicco tyckte då att han var både skum och läskig, man ska nog inte göra för mycket väsen av sig, en sån gång.

Önskar er alla en trevlig halloween, alternativ fredag!

20121101-214159Bild hittad på google: Halloween katt

Usch vilken bilförare…jag är :)

Av , , Bli först att kommentera 9

 

Jag läste att dom har på förslag att man skulle få betala en högre försäkringspremie på bilen om man var en hetsig chaufför, hm…undrar om jag skulle åka dit på det då? Jag kan ju lätt reta mig på vissa saker, som till exempel i förrgår.
Jag kommer upp på Mariehem där mina föräldrar bor, min pappa har två p-platser, en under tak och den andra stolpen är ute bland dom andra platserna på den större parkeringen. Där brukar vi nu ställa oss om inte han har någon bil där.
Min plan var då att göra just det, men se, då jag kom dit hade någon annan…okänd typ, tagit platsen. Nu hade jag, om det inte varit så olyckligt att det finns en p-ruta bakom den platsen, ställt mig precis bakom bilen, i ren trots, alltså parkerat in den där. Detta är nämligen inte första gången det händer att någon ”knycker” hans plats, som han ju betalar för.
Men jag besinnade mig och tog istället och fotade regnumret med min mobil och tänkte att jag kunde ju ta reda på vems bilen är. Kommer upp till mamma och hoppsan, där sitter ju typen som stulit platsen, min lillasyster, hahaa…hon hade lånat sin sambos bil och inte kommer jag ju ihåg regnumret på den.
Nu till nästa händelse som inträffade igår. Jag kommer och kör Vännäsvägen från lasarettshållet, ligger i höger körfält och retar mig lätt på alla som viker ut i vänstra…enbart för att klämma sig in, längre fram, som vanligt.
En bil snett framför mig slår plötsligt på blinkersen för att komma in framför mig, jag saktar in…ännu mer, och ännu mer och sticker ut hela armen genom rutan och vinkar allt jag har att den ska svänga in, vilket den gör i snigelfart, så när vi är framme vid trafikljuset vid Ö.K,  ska den svänga in där, och bromsar helt *SUCK*.
Och då börjar lyset slå om till rött och Marias tålamod är slut, så hon trycker ner gasen och passerar skuffen med några cm, uppenbart irriterad, men njuter i stillhet av vrålet som Buicken ju kan ge ifrån sig och hoppas i sitt stilla sinne att gubben i bilen studsade till på sätet, och slog huvudet i taket…typ.
Sedan kom Niccos kille Rickard, hit igår kväll och berättade att han hade tutat på mig, utanför KFUM, men att jag förmodligen inte sett eller hört honom. Hahaa…njae, sa jag, jag var nog lite uppretad just då. Ja sa han, jag satt i en lastbil med min lärare (han går alltså på lilja) och när du kom så tutade jag och sa att det där är min flickväns mamma, men läraren hörde bara flickvän så han hade snopet sagt: Va…i raggarbilen, hur gammal är din flickvän då? Moahaha…nä, svarade Rickard, flickvännens mamma, och då fattade han, men historien förtäljer inte vad han tyckte om min körning :)
Önskar er alla en fin torsdag!
 

Man förstår nog, språket till trots

 

Igår gjorde vi en påskutflykt, jag och chefen. Vi åkte till Mariedal där jag bjöd henne på en fika på café Victoria, sen gick vi in på buketten, fortsatte upp på Mio, och avslutade på Kupan. Det var trevligt och dagen gick rätt så fort.
När Nicco kom hem stod hon och pratade om skolan och samtalet gled över till språk, både spanska och engelska. Och vi var överens om att om man bara vågar prata så är det knappast ett problem, det kan ju komma en utlänning och snacka knagglig svenska så tycker man ändå dom är duktiga som kan göra sig förstådda.
Kommer osökt att tänka på en snubbe som kom in på Värsåsvillan då jag jobbade där. Han ville veta lite saker om husen som vi sålde och givetvis snackade han bara engelska, hm…
Hur skulle jag enklast förklara ordet nyckelfärdig, har sagt detta till andra som genast svarat: Keyready! Ja, direktöversatt ja, men han begrep väl inte vad det i sin tur betydde. Fågelband ingick, mjo ni, a birdband is free, eller? Nå, det gick bra men ett ord, kan ta tio ord att förklara.
Jag och en killkompis (nu får ni säkert läsa nåt jag redan skrivit tidigare, men so what), liftade ju ner till Tyskland, en gång för längesedan. Jag med min skoltyska som jag läst i två futtiga år, var vi inte mycket hjälpt av, vad skulle dom begripa med dom enkla fraserna om vad man hette och vart man bodde.
I alla fall var vi på väg mot ett ställe som hette Brunnsbuttel, en bil stannar och Urban öppnar dörren och ska säga namnet på staden vi ska till, men säger fel: Bratwurst?
Gubben i bilen tittar frågande på Urban som nu upprepar ordet: Bratwurst? Jag bröt ihop totalt och börjar gapskratta samtidigt som jag ska förklara för Urban att han står och säger korv till gubben, han tror väl att du håller på svälta ihjäl, säger jag mellan skrattattackerna. Allting ordnade sig i varje fall, vi fick lift och till och med erbjudande om mat och husrum hos frun och honom, om vi inte skulle få någon mer lift den dagen, det var ju vänligt men vi tog oss till målet, språkförbistringarna till trots :)
Nu ska jag göra lite smygreklam om klubben Nailheads, som har sitt årliga swapmeet idag, klockan 9 öppnar dom portarna och dom håller till i klubblokalen på Spårvägen 6:
Önskar er alla en fin lördag!

Jag, en skådelspelare

Av , , 4 kommentarer 4

Jag tog paus någon gång då och då, igår, från allt möblerande och målande. Satt ute med några grannar en stund och njöt av värmen från solen, visst, det blåste småspik men under balkongen var det lä.

Britt hade till och med satt ut penséer på det lilla bordet så det var verkligen vårkänslor. Och återigen, hade det nu våran dator varit givmild så hade bluetoothen gått igång, men den har tydligen semester, annars hade ni fått se en bild på vad som väcker vårkänslorna.
 
Det blev prat om jeans och hur lätt dom egentligen går sönder. Idag kan man nöta hål på ett par inom en månads tid men förut, då man var runt 11-12 år och ville vara lika inne som alla andra som hade fransar längst ner på byxbenen, då fick man minsann sitta med en nål och sprätta upp, tråd för tråd för att det skulle se nött ut.
 
Kan svagheten idag bero på att dom flesta jeans är stretchjeans, själva gummitrådarna i tyget gör att det blir svagare? Det är i alla fall min teori. Jag har bara genom att sätta mig på klumpen där man sätter fast bilbältet, gjort hål i tre par på exakt samma ställe, dom tål inte något.
 
Kom ihåg när jag fått ett par jeans av mamma, dom var ju inte direkt billiga på den tiden heller, och vi hade varit ett gäng uppe i skogen bland flyttstenarna som ligger vid vattentornet. Det var ett av alla tillhåll vi hade och just där var vi ofta och hoppade runt på dom stora stenarna. Den dagen hade jag mina nya jeans…det var dumt. Jag föll på knä och såklart, det tålde dom inte riktigt utan det blev ett litet hål där, vet att jag gruvade för att gå hem och visa upp dom så jag gjorde allt, precis ALLT, för att börja grina. Jag kastade mig i nyponbuskarna, sprang och snavade på gräsmattan osv. för att få klämma fram en tår så mamma skulle tycka synd om mig. Jo, man kanske skulle kanske ha satsat på en karriär som skådespelare :-)
 
Och apropå skådespeleri, vet inte om jag skrivit det tidigare men då kan ni strunta i att läsa det. Vi brukade snurra runt på våra cyklar och då vi hade lite att göra så utförde vi små stunttricks. Man tog fart och cyklade rätt in i trottoarkanten så det blev tvärnit, sen gällde det att flyga och landa på ett så fränt sätt som möjligt. Jag lyckades med det precis som det kom en ”gubbe” (gubbe i mina ögon då) och halvsprang och frågade förskräckt hur det hade gått. Ha, vi bara leker svarade jag och då blev han sur, en j-kla lek tyckte han och knyckte på axlarna och gick vidare.
 
Ha en fin dag!
 
 

Skräcken i lägenheten

Vi såg på roliga klipp i samband med morgon kaffet, alldeles nyss. Där visades ett klipp med en som lyfter locket på en kastrull och där har dom givetvis lagt ner någonting skrämmande, en mask, föreställande en gammal gubbe.

Då kom jag osökt att tänka på en gång för längesedan, jag gissar att jag var i 11 årsåldern. Vi var hemma hos min bästa kompis, på den tiden, och hennes pappa hade köpt en sån här mask som föreställde en vithårig gubbe med markanta rynkor och stor näsa, samt buskiga ögonbryn.
 
Hennes mamma skulle komma hem från jobbet och vi riggade för en liten skrämselpropaganda. Hon hade ingen nyckel till ytterdörren så vi började med att låsa den, sedan fick jag sätta på mig masken och en långkappa, vi gjorde i ordning skivspelaren, laddad med Beethovens femte symfoni och sen var det bara att vänta på det helt ovetandes offret.
 
Vi skymtade henne då hon kom från busshållsplatsen, väntade till hon kom in i trapphuset, då satte vi på musiken, på ganska hög volym sedan ställde jag mig bakom dörren och inväntade ringsignalen. Hon kom fram till dörren och ryckte först i den i tron att den skulle var öppen, sen ringde hon på.
 
Om jag nu kunde visa er hur hon såg ut då jag öppnade dörren så skulle jag göra det, men ni kan ju föreställa er skräcken som lyste i hennes ögon, hon satte handen på bröstet, backade ett steg samtidigt som hon gaspade efter luft…sen började jag garva, och då var det roliga över.
 
Hon sa sedan att hon blev så himla rädd och fattade ju inte först varför han var där, sedan hann hon tänka att hon ringt på fel dörr men hur knepig han än såg ut så tycktes hon kunna se en liten snällhet hos honom, trots allt, och det var väl det hon skulle ha spelat på om inte jag avslöjat alltihop.
 
Ja så kan det gå…när haspen är på och man ingen nyckel har :-)
 
Önskar er en bra dag och håller en tumme för att vi slipper mer snö, nu räcker det, SERIÖST!