Etikett: gulliga

Hemskt uttalande…

Av , , 4 kommentarer 1

 

Javisst är katter gulliga…till utseendet men inte alltid i alla saker dom gör.
 
När våra katter var mindre så höll dom på driva mig till vansinne. Varje dag var det nya saker, var det inte blomjord runt golvet så var det söndertuggad post, öppnade skåpdörrar, en dag kom jag hem och redan i hallen möttes jag av glödlampor, följde lamporna in i köket och där var dörren öppen till soporna, och naturligtvis hade jag en burk där, med förbrukade glödlampor, som nu var tom.
 
Ja att jag nu skriver att dom var värre då dom var yngre, är en lätt överdrift, men nu har man väl lärt sig att inte jaga upp sig över dom rivna tapeterna, dom söndertuggade reklambladen eller dom nerknuffade sakerna. Dom är idag 4½ år men jag talar om för dom, några gånger i veckan, att dom faktiskt är kastrerade men dom lyssnar inte på det örat.
 
En av dom allra värsta dagarna så sa jag något som låter väldigt hemskt, men jag menade ju inte att det var något jag skulle kunna tänka mig att göra men det kändes bättre då jag sagt det. Jag sa: Om ni gör en sak till så kommer jag att dra av er skinnet och hänga upp er i svansen!
 
Nu råkade ju Jennifer vara hemma och som ni vet så har barn väldigt stora öron. Hon sa ju genast att jag inte skulle få göra det och jag sa precis som det var, att jag bara var less på dom men jag skulle väl aldrig kröka ett pälsstrå hos dom.
 
Det går några veckor och sedan börjar Jennifer på juniorerna, en typ av lekgrupp som håller till i kyrkan. Där får dom frågan om dom har några husdjur, och Jennifer talar då om att hon har 2 katter men att mamma ska dra av dom skinnet och hänga upp dom i svansen…*suck*
 
Det var Jennifer själv som talade om detta då hon kom hem, jamen sa jag, det sa du väl inte…i kyrkan och alltihop? Det begriper du väl att inte kommer jag väl att göra det där heller? Nä, svarade hon, hur skulle jag kunna veta att du inte skulle göra det, du sa ju så. Åhhhh. Vad säger man? Jag fick då upprättelse då jag talade om detta för ledarna i kyrkan, och jag hoppas ju verkligen att dom vet att barn ibland kan få till det ordentligt.
 
Vi hade ju en katt innan dessa två, som Åke döpte till Kisen. När Jennifer så kom till dagiset dagen efter vi fått hem honom och fröknarna där undrade vad katten hette så höll hon ner huvudet och sparkade i gruset och såg ut att skämmas lite, mja, sa hon, det är så löjligt namn. Nämen vaddå, sa Tomas, vad heter katten. Ja viskade hon lite försynt, han heter fisen. Hahaha, där ser man vad lite språk och hörsel problem kan ställa till med.
 
Nä numer försöker jag hålla tand för tunga men det är svårt ibland, man kan inte alltid hålla sina tankar för sig själv, fast jag skulle ha gjort det angående katterna. Ha en bra dag!
Maria Lundmark Hällsten