Etikett: Gun-Britt

Laddar upp!

Av , , 2 kommentarer 15

Nu förbereder vi oss (innebär en massa kaffedrickande) för Wheels. Vi har ju förmånen att bo, 3 stenkast från Noliafältet, så för vår del innebär det att köra Camaron, en liten liten bit, ställa ut bilen, och sedan kan vi knata hem och käka frukost.

Vi lär ju ta med kaffe och sitta på fältet ett tag, kolla bilar, titta på folk, njuta i solen och kanske slänga några ord med Nicco, som redan är där, på plats.

Jag och Åke tog en sväng igår…för att testa den rutt, dom tycker man ska köra. Jaja, det går ju fint då man bara är 100 bilar, men jag gissar att det inte kommer att vara nån skilland mot tidigare år, ikväll, med kanske 1000 bilar på vägen. Mats Alfredsson stod och fotade och se…vi fastnade på bild :D

19477540_10211666879366541_8750403714285914794_o 19477597_10211666881766601_5092205506295074773_oHem och placerade oss utomhus ett tag, det passerade en hel del fina bilar här utanför (som vanligt), fångade 2 på bild, sedan iddes jag inte mer :D

19553852_10155408957891585_4053285686422363008_n 19620266_10155409107481585_2729177376710792000_oDen övre tillhör Jan Andersson, boende här på slätten, och den undre, om jag inte är helt ute och cyklar, är nog Kalles bil, han bor 2½ stenkast härifrån.

Vi hade inte köpt någon trisslott igår, men fick ändå, oväntat besök. Det stod en Eksjöbo på trappen och Winstone höll på få fnatt, innan dom klivit in genom dörren. Jan A och Ingegerd har Eksjö besök, Gun-Britt och Sören. Och nu hade Janne och Sören lämnat fruarna hemmavid och tagit sig en kvällspromenad.

Nu får ni ha en fin dag, kanske vi ses på fältet, eller så hörs och störs vi imorgon, kan jag tänka!

Vem var dummast?

Av , , 2 kommentarer 10

Trevlig kväll igår…känns lite idag, fast jag fick en riktig sovmorgon för ovanlighetens skull :D

Lena bjöd på god mat, som vanligt, med både förrätt och efterrätt. Ricky var också dit bjuden och det var mycket snack om gamla kompisar dom haft och vad som hänt med än den ena och än den andre. Rena rävgiftet bjöds det också på, eller hur ska man tolka den här flaskan:

Foto1525

Sen blev det lite bildvisning och poppande på jukeboxen, som tycks ha eget liv, rätt var det är så vrids ljudet upp och överröstar allt prat. Spooky!!!

Jag och Åke pratade lite om hur vissa människor kan vara så totalt borttappade, eller rättare sagt, att dom lever i sån förnekelse, att utomstående inte kan begripa hur dom kan ”tro” att det verkligen är som dom säger att det är, fast allt som visas utåt, kan inte misstolkas för andra människor.

Total förnekelse om man inte ifrågasätter varför ens pappa inte finns med på bröllopskortet, han är bortklippt, man får som 70 åring veta att man är adopterad, men man har inte ifrågasatt vad man sett eller hört tidigare.

Då vill man inte vara till besvär, eller ställa till med någon scen, man bara låter saker vara och hoppas kanske på att aldrig få veta eller att andra vet, fast dom gör det. Ja, detta var ju ett exempel, men bara själva grejen.

Man vet…men man vill inte veta. Man ser, men man väljer att blunda, tyvärr försvinner inte problemet för det, utan man kanske innerst inne önskar att det vore som för barnen, som håller för ögonen och tror att dom inte syns. Nåja, vad kan man göra åt det, ingenting, allt är upp till var och en att bestämma, hur man vill leva sitt liv.

Avslutar med en liten historia, nyss berättad av Eksjöbon, Sören, som är här i Umeå med sin fru Gun-Britt, och dom bor hos Ingegerd och ”Kul-Janne” och stannade av härutanför och pratade en stund.

Det var mannen som berättade för en annan man, om sin korkade fru, som köpt en mikrovågsugn till stugan, fattar du vad dum hon är, vi har ju ingen ström i stugan. Hahaa… ja svarade den andra mannen, men då ska du veta min fru, hon ska utom lands och har köpt med sig ett paket kondomer, men du…hon har ju ingen snopp!

Ja, vem var nu dummast, hm… :)

Önskar er alla en fin 1:a maj!

 

 

Fullspäckad dag…igår

Av , , 2 kommentarer 6

 

Ja jösses vilken dag det var igår. Vi hade några ärenden och jag ville göra bort dom så fort som möjligt med tanke på den värme som var. Så vi pep iväg strax efter tio, började på Laitis som inte hade öppet, tog sedan husvagnsfirman, även dom hade oöppet, Autoparts, där Åke köpte en 24V laddare, och sedan in till Bo Lage, ni vet, han som bor bredvid Coop Forum. Vi träffade på Kerstin och Janne där utanför så vi surrade en stund. Medan Åke, sedan fixade betalningen så gick jag in och handlade lite tilltugg till kvällen.
Efter det gjorde vi ett stopp hos ”gammbossen” där vi hämtade mitt dataskrivbord som stått där i några år och sedan åkte vi hem. Vid lunchtid frågade jag Åke om vi skulle ringa till Janne B och fråga om dom hade nå kaffe därnere i Åheden, att bjuda på. Gjorde så och givetvis hade dom det. Vevade ner rutorna på Buicken och drog iväg.
Där sken solen om än värre, än här hemma och det spelade egentligen ingen roll att det blåste lite…vi pratade bort en stund och sedan ville jag hem och duscha och ställa iordning lite. Vi väntade nämligen lite bekantingar till kvällen.
Jag ställde ihop borden härute, lade ut dynor, ställde ut glas, en granne som gick förbi hejade och nickade mot borden och sa att det där såg trevligt ut, ja sa jag, det ska bli trevligt här :-) Sedan dök Ricky upp i sin Cadillac, det var evigheter sedan vi sett honom. Han hade haft fullt upp med jobb och dylikt men var nu hemma ett tag. Han fick sig en kopp kaffe och redan där, tycktes jag höra att det mullrade någonstans, men ingen annan hörde nåt.
Sen kom Jan A (som förövrigt fyllde jämt i förrgår, jämt fast siffrorna var så ojämna dom kan bli förutom nollan), Inge-Gerd, Gun-Britt, Sören och en kompis till dom, Anders, gående med paraplyer i händerna. Det var bekantingarna som vi bjudit hit. Jag frågade än en gång om ingen hörde mullrandet men icket, jag började på tro att det måste vara en hel karavan av Åsele släpar ute på vägarna då, men jag tvivlade lite.
Vi hann sätta oss ner, spilla upp i glasen och då…kom regnet. Det var bara att greppa sakerna och gå in. Men vad gjorde väl det, med så trevligt sällskap så sprang tiden iväg, vi fick höra den ena historien efter den andra och ni kommer säkert att få ta del av någon sedan, jag måste bara få sortera lite först :-)
Det var gårdagen det, fullspäckad, varm, blöt, blixtrande och högljudd, men trevlig. Ni får ha en bra dag, allihop, hos oss kommer den nog att gå lite långsammare framåt, tror jag.
 
 

1:a parkett och 2:ndra

Av , , 2 kommentarer 8

 

Åke hade grävt fram Niccos träskor, som hon högst motvilligt, hade på sig en…eller två gånger, för två år sedan, då hon brutit det där lilla benet i foten, och kirurgen tyckte att det skulle kunna läkas med en träsko. Det läkte tydligen ändå, men hon har ändå problem med vissa saker hon gör. Nå, träskorna kom då fram till ytan då han städade lite i ”gammbussen”, och jag kom ihåg att Birgitta tyckt att träskorna var så fina, så jag tänkte att då kunde hon få sig ett par, så jag åkte till ” gammgården”, igår och passade på att ge dom till henne.
Där satt dom, som på två parketter, första parkett, bestående av Gun-Britt, Inge-Gerd, Jan A, Sören och en som jag inte vet vem det är, på andra parkett, med lite skugga från björkarna, satt Birgitta, Fred, Laila och sedan tillkom Marianne och hennes son Lars. Så jag varvade mellan parketterna och blev kvar där någon timme.
Sören tyckte jag var en fegis som inte berättat hans lilla historia men jag sa att det är väl slutklämmen som är rolig, jag kan ju inte bara skriva om en massa skrynkliga människor, och aldrig komma till det som ska vara roligt. Han satt och pillrade på gps:en som han har i mobilen, dom skulle leta sig till Täfteå dansloge, hade dom tänkt. Han började fråga mig om resväg men där opponerade sig Inge-Gerd, med en gång, hon har nog fått höra om mitt lokalsinne :-) Ja, till Täfteå hittar jag, men inte till någon dansloge.
Sören knappade på och sa, aha Volvo…10 minuter, om man klickar på den knappen så får man veta hur lång tid det tar för den bilen att köra, jo, fortsätt drömma, men å andra sidan, det skulle ju kunna vara så, med tanke på hur många bilar som är utrustade med diverse pillersaker, som till exempel, bränsleförbrukning vid en viss hastighet, lufttryck i däcken etc. Jojo, det vore något det, men då måste man ju också ta chauffören i beräkning, och om han/hon håller sig till hastigheterna som är gällande.
Jag berättade också om Theresé och Anders, tiltade gps som talat om att dom är i Söderköping, eller vart det nu var, oavsett om dom kört i Uppsala eller här i Umeå. Nu säger den dessutom att dom är i Norge och kör omkring, inget att lita på, med andra ord.
Näpp, nu ska jag sätta fart, frukost står på listan, och sen ska jag nog trava över på Hp:s och handla lite, göra middagen färdig och sen får vi se. Ha en bra dag!
                                                                

 

 

Syrebrist på kontoret

 

Vi satt och tog morgonkoppen härute och fick helt plötsligt se något vi inte sett på över ett år, Sören och Gun-Britt kom gåendes med Jan A och Inge-Gerd. Det var lite över ett år sedan sist. Dom hade kört upp från Eksjö under natten och hade nästan precis kommit hit.
Sören tyckte att det ar längesedan jag skrev något roligt så han berättade en rolig historia så jag skulle ha nåt att lägga ut, men jag är inte så bra på roliga historier, dom blir oftast mycket roligare då någon annan berättar dom, så Sören…jag lämnar den dithän, men man vet aldrig, rätt var det är så poppar den upp, men i liten ändrad tappning :-)
Åke städade ur ”gammbussen” igår, gräset klipptes, vi handlade mat för att fylla ut tom hålen i kylskåpet, blommor vattnades och vi satte upp vindskydden på buss altanen, jag rensade runt fågelbadet, det rengjordes och en liten check av kommande smultron klämde jag också in, och ja, dom finns där, samt sist men inte minst, en rockad gjordes av bussar och bilar.
Nicco har förbjudit mig att peta på jordgubbsplantan som hängt med oss på semestern, hon tror av någon outgrundlig att jag ska peta lös alla jordgubbar om jag kommer i närheten, det har jag inte gjort och vi har till och med fått smaka på varsin gubbe, god och söt, men tyvärr…en gubbe förolyckades vid hemfärden då plantan stod på bussgolvet och jag skulle kliva upp från stolen så hamnade givetvis den under skon…= platt gubbe.
Kalle, en husägare en bit härifrån, boendes närmare Lundalogén, stannade utanför staketet igår och pratade en stund. Han stod, precis som vi gjort många gånger och begrundade bygget härutanför. Funderade och kollade, gick en bit och kom tillbaka, sedan undrade även han, om dom lider av syrebrist på kontoret där vägplaneringen summeras ihop och bestäms. Han tog orden ur våra munnar.
Ta bara ett av alla misstag, hur kan man, och detta har jag skrivit om för längesedan, lägga övergångsställen i direkt anknytning till rondellerna, och i just denna rondell, utanför oss, har man dessutom lagt till en busshållplats, en på ena sidan, någon meter från övergångsstället som ligger någon meter från rondellen, och den andra en liten bit längre ner, detta borde ju varenda levande människa begripa, kommer att orsaka stopp i rondellen med jämna mellanrum.
Våran infart har dom flyttat så den ligger en meter snett utanför själva grindstolparna, så dom hade nog vajs på mätinstrumenten då kantstenarna lades, och sedan har vi ju detta med övergångsstället som tydligen ska in på våran in och utfart. *Suck*
Åke berättade ju förut att för längesedan var det ett övergångsställe härutanför, då hade Åkes föräldrar en dubbelt så bred infart, precis som vi nu ska fixa, men dom hade dessutom en stolpe, exakt mitt i infarten, den stolpen blev knockad inte bara en gång. När folk som varit här och hälsat på, skulle backa ut så missade dom att det stod en stolpe där. Elsie, svärmora, vinkade förtvivlat till besökarna för att göra dom uppmärksammade på det kommande stoppet, och dom som åkte härifrån trodde att hon vinkade ett glatt farväl, och vinkade tillbaka…*Pang* så hade dom stolpen i arslet på bilen.
Jaja, det får bli som det blir, och än är det ju inte färdigt. Åke är på jobbet, semestern är slut, själv börjar jag jobba först på onsdag, eftersom jag jobbade helgen innan min semester. Får se vad man hittar på idag, om ens någonting, kan ju vara skönt att ha en oskriven dag. Önskar er alla en fin dag!

Tillfälligt hjärnsläpp

 

Dagen på Nolia måste ha gjort sitt för min del. Nicco åkte hem med mig i Camaron, jag gick och handlade lite till middagen (Nailheads bjöd på middag men vi kändes oss slut i skallen så därför skippade vi den) och när jag sedan höll på att laga till den så sms:ade jag till Nicco.
Middag om femton minuter, du får kyckling och potatisklyftor. Hon svarar: Yeaay
Melissa frågar om Nicco är hemma, nono, säger jag, she could be in the city or wherever. Sedan frågar Åke vart hon är och jag säger samma sak, men nu på svenska  :-)
När sedan middagen står på bordet kommer Theresé, även hon undrar över Nicco, då har dessutom den där kvarten blivit tjugofem minuter, så jag känner mig lite lite smått irriterad över att hon inte pallrat sig hem…än. Ja säger jag, och gestikulerar med armen,  hon är väl på stan eller med någon kompis, hon skulle ha varit hemma för tio minuter sedan, i alla fall.
Sedan, från ingenstans, så dyker hon upp, sätter sig vid bordet och börjar äta. Jag hade tänkt fråga vart hon smugit sig in för vi såg henne inte i fönstret, men frågar istället vart hon har varit. Hon sneglar under lugg på mig och säger: Hemma?!!!
Vadå hemma säger jag, har du varit hemma hela tiden? Ja, vart annars, hur skulle jag ha hunnit fara någonstans? Och då kommer jag plötsligt ihåg att hon åkte med mig hem…snacka om att känna sig lite skum i huvudet.
Hon hade tyckt att jag var knäppt som sms:ade, dessutom femton minuter innan maten, då jag annars, då hon är hemma, bara ropar i trappen, men vad visste jag…ingenting :-)
Jag och Åke körde varsitt varv på stan, vid sjutiden. Sedan åkte vi hem och njöt av att bara få sitta och vara. Gick en sväng på klubben och köpte en öl, och under den lilla tiden vi var borta, hade vi tydligen haft celebert besök, en jan A, men han missade oss med några minuter.
När vi kom tillbaka så for Theresé och Anders med Brälla, Lena och Hanno, vi tog över barnpassningen då Melissa gick i säng. Det var Wheels helgen det, lugnt och fridfullt. Ifjol bjöd vi Jan A, Inge-Gerd, Sören och Gun-Britt på en irish coffée ute på vår ”gamla” gård, innan Ricky kom och hämtade oss för en crusing sväng. Och nu är det ett år kvar innan nästa gång. Ni får ha en fin söndag, allihop!

En kamp på liv och död

Av , , 1 kommentar 3

 

Göta kanal fyller 200 år, vilket jag blev varse första gången då vi var på väg till Eksjö, från High Chaparral:
 
Vi hade, av någon helt, outgrundlig anledning, tagit fel väg, fråga mig inte hur, men vi åkte efter E4:an, trodde vi. Åke sa vid något tillfälle att det var väldigt lite trafik efter E4:an, och inte bara det, vägen såg onormalt smal ut. Tills vi passerade en liten by som faktiskt fanns med på våran oslöga karta, då insåg jag att vi åkte en parallell väg till E4:an, och vi var på väg åt rätt håll men med detta vägval så blev allting en smärre omväg.
 
Vi kom ju fram till slut, och Eksjö ska ju vara en jättefin stad men vi hann inte uppleva så mycket av den då klockan var mycket och laddningen på bussen inte fungerade, så, vi får se, det kan komma fler gånger.
 
Gun-Britt, vars syster som heter Ingegerd och som bor här på våran gård, är gift med Sören, och det är dom som bor i Eksjö. När vi var där och hälsade på dom för några veckor sedan så berättade han om en liten fisketur, som han och en kompis gjorde för x antal år sedan. Nu får du rätta mig om jag har fel, Sören, men jag tycks komma ihåg att dom var i fjälltrakterna för att hjälpa till att bygga en stuga, en av kvällarna skulle det fiskas och dom åkte ut på ett ställe, vid en älv där det tydligen redan fanns en hel hög med ambitiösa fiskare.
 
Dom var utrustade upp till midjan, med ni vet såna där stövlar som älvsfiskarna använder för att slippa blöta ner sig. Ja, inte Sören, utan dom andra fiskarna. Sören hade vanliga stövlar som knappt nådde upp över vaden.
 
Han gjorde några kast och fick helt plötsligt napp…det var inte en liten firre heller, som bara var att hala in, nä nu började en kamp på liv och död. Fisken ville inte ge sig och inte Sören heller som nu stod ute i älven med vatten långt upp över stövelskaften, ja till och med upp över midjan. Han såg i ögonvrån hur dom andra fiskegubbarna stirrade på honom och säkerligen undrade dom vad han hade för monster på kroken.
 
Efter en segdragen kamp så vann Sören, han halade in den minsta fisken som skådats på åratal, tydligen hade den fastnat bakom ett stenskravel i älven, därav den svettiga kampen, och vad nu dom andra fiskarna tänkte, förtäljer inte historien, men rolig var den.
 
Nu ska jag göra mig klar för morgonpromenaden, det får bli Umestan idag också. Ha en fin dag, allihop!