Etikett: Gunbritt

Den låg där och skrek…

Av , , Bli först att kommentera 12

Tänk att det kan vara ett heltidsjobb att lokalisera ett ljud. Jag hörde ett digitalt sådant, för 2 dagar sedan. Jag visste att det inte var någon av våra mobilers sms signal. Jag lyssnade vid fönstret, gick in i köket, och med jämna mellanrum, på ca 10-15 minuter, så kunde jag höra det där ljudet.

Vi åt middag, så hörde jag det igen, och tänkte att det då, förmodligen var Niccos mobil, det lät nämligen rätt så nära. Men efter någon timme så hör jag återigen ljudet och jag ger mig den på att någon slängt in en mobil på våran gård, Niccos mobil är det ju onekligen inte, för hur tusan skulle jag kunna höra den, ända uppifrån henne och ner hit.

Men så föll slanten ner… jag gav ju Åke en ny mobil., då han fyllde år, en likadan som jag har, för att den jag köpte åt honom förut var ju totalt värdelös, seriöst alltså. Och det följde då med ett sånt där 45 kronors kort som man skulle få ringa för, och då Theresé var här så gick hennes mobil sönder, så jag stoppade in det kortet i ”gammobilen” så hon skulle kunna använda den om det knep.

Tyvärr så funkade det inte, eftersom man först var tvungen att ladda den med hundra kronor och det kommer den aldrig att göras, men jag glömde ta ut kortet och jag stängde aldrig av mobilen. Nu låg den ju där, i kökslådan och skrek efter ström… förstås. Det tog sin lilla tid innan jag kom på det, men till slut så.

Jag fick kaffebesök igår, celebert sådant, ”Kul-Janne, Ingegerd, grundaren av Eksjöregeln, Sören och hans fru Gunbritt. Det var trevligt synd bara att Åke inte hade semester också så hade vi kunnat strunta i kaffet och tagit nåt starkare :)

Sen blev jag upplockad av Tina, och vi åkte till Bo-Lage, gjorde en sväng på Stadium, Rusta, Jysk och Victoria. Inte en dålig sväng, minsann. Jag hittade lite smågrejs till bussen som till exempel en förvaringslåda och en duschmatta.

Grejerna till dragstern kom igår också så nu är det bara själva dragstern som saknas, den ska han hämta ikväll så får vi se vad han kan hinna montera, annars går det att göra sånt i depån, då vi kommer fram till Fällfors.

Idag ska jag träffa Anna, en sista sväng innan semestern börjar på allvar, och jag måste nog göra mig en inköpslista… det gäller ju att man är planerar maten för några dagar, helst plingmat (mikrovärmd) eftersom man inte har alla resurser i bussen. Och inte nog med middagar, man ska ha frukost och lunch också, och inte är kylskåpet i samma storlek som här hemma. Frys har vi då i alla fall och det är mycket värt.

 Önskar er alla en fin onsdag!

 

 

Lärorik dag

Av , , 1 kommentar 3

 

Gjorde lite småfix igår på förmiddagen, jag fick lunch främmande, min kusin André från Malå kom hit, han ska eventuellt jobba i Umeå under fem veckor. Han frågade om jag hört talas om förödelsen uppe i stugan, bastuflotten har nämligen sjunkit, med hus och allt på, ja förutom bryggan som låg bakom bastuflotten. Det lät ju nästan som om det hade kunnat vara min och Åkes flotte, då hade vi förstått varför den gått under :-)
 
Klockan ett så åkte jag, Britt, Margareta och Eleonor ut till Kerstin och Janne i Åheden och drack kaffe. Det var lika fint där som tidigare:
 
Här ska ni också få en liten titt på insidan av stugan:
 
Den här flaskan tyckte alla såg rolig ut:
 
Texten som står på flaskan lyder: Högvatten, Medel lågt, Lågvatten, och slutligen Torrlagt
 
På uthuset har Janne en termometer från kafferosteriet Guldblomman, som låg nere vid älvskanten här i Umeå, någon gång under 50 talet, har ni hört talas om det? Inte jag i alla fall, det enda jag hittat på nätet om Guldblomman var följande text: Denne Jacobsson som var mera känd som
Gam-Jacke var en handelsman i från Umeå, antagligen en grossiströrelse. Han
ägde dessutom ett kafferosteri där Guldblomman tillverkades.
 
Jojo, där ser man, det är som jag säger, man lär sig något nytt varje dag.
 
Nu är Ingegerds syster Gunbritt och hennes man Sören på väg hem till Eksjö, vi önskar dom en trevlig resa hem och hoppas att deras 33 graders värme består, Sören som nu mådde lite dåligt över att ha missat det då dom var här. Fast själv tycker jag bara att värmen är ok, så länge man inte behöver röra på sig så mycket. Ps. kom ihåg, om du får sladd, frikoppla och styr i vägens riktining ds.
 
Och med dom orden så önskar jag er alla en trevlig dag, varmt eller ej!

En vandrande…någonting, som heter Maria

Jag fick ett kort mailat till mig från Jan A, föreställande vår lilla kaffe/likör bjudning från i lördags, och han hade döpt kortet till kafferep. Jag tittade på bilden och såg först inget kaffe, bara andra glas, men om man tittar lite nogare så ser man minsann några kaffekoppar och det är ju faktiskt en termos jag håller i handen. På kortet syns då jag, Åke, Gunbritt, Ingegerd och slutligen Sören. Jan A själv, finns av naturliga skäl, bakom kameran:

Med facit i hand så hade vi säkert haft det ännu trevligare om vi stannat kvar hemma på gården istället för att försöka komma oss ut på stan, men men, det går säkert fler tåg.
 
Nicco litar inte riktigt på sin mamma, hon försöker gärna hålla sig på en armlängds avstånd ifrån mig i tron om att jag ska trampa henne på tårna eller något liknande. Igår då jag skulle klippa gipsskenan så drog hon efter andan vid några tillfällen, men det gick bra. Sen åkte vi på Maxi för att kolla in träskor, och till vår lycka så upptäckte vi att det fanns lånerullstolar där, perfekt. Det är jobbigt att hoppa runt på ett ben under en längre stund då man inte är van.
 
Men nu var hon ju orolig över min körning och trodde väl att jag skulle krascha in i alla hyllor och i folk som passerade, men det gick fint det med, lite koll har jag :-)
 
Dessvärre så skulle jag sedan justera hennes krycka då vi hade suttit ute på gården och vips, så försvann knappen man ska trycka in och det blev lite ojämn gång för henne:
 
Jädrans tur att Åke kom hem och fixade problemet. Annars hade det blivit lite jobbigt.
 
Så kom då äntligen Theresé, Anders och Pyret, resan hade gått bra och jag tror jag törs säga att jag aldrig hört eller sett en sån snäll och tystlåten baby, hon hördes ju inte av. Liten som en myra även fast hon är så mycket större än vad Nicco var. Men å andra sidan, det är inte ofta man får se en baby som bara är några dagar gammal, och gör man det så är det i en barnvagn med bara ansiktet framme. En vecka blir hon idag, vi får fira det på något sätt :-)
 
Jag och Åke fick födelsedags presenter, Åke en t-shirt med en rolig text på, den kan han ha på sig och när någon tråkar honom är det bara att han pekar på tröjan. Jag törs inte skriva vad det stod, men det är en bild på en flat line _____________och nåt om att han är uttråkad. Själv fick jag detta fina familjeträd med bilder på oss alla, till och med katterna fick en plats:
 
Jag och Åke camperade i bussen inatt så fick Theresé, Andes och Pyret inta vårat sovrum, det är nog lite lättsammare att få bo häruppe med vatten i kranarna och det och sånt. Den största fördelen med att sova i bussen är att det är mycket kyligare därnere då man går i säng, inte närmare 30 grader som det säkert var häruppe i lägenheten. Nu önskar jag er alla en mycket fin dag!
 

Akuten by day and night

Av , , 2 kommentarer 4

Gårdagen började bra, satt ute och blev bjuden på förmiddagskaffe av Jan och Ingegerd, och med vi menar jag både Sören, och Gunbritt (rätta mig om jag tar fel på hennes namn), och jag, hunden Fanny var också med som fotvärmare. Vi väntade på Åke som jag hade tänkt skulle ge en liten guidad tur i bussen, men av någon outgrundlig anledning så hade han slocknat på soffan. Kan det måhända vara lördagens efterdyningar som gjorde sig påminda?

Nå, jag fick visa upp bussen istället, så många kvadratmetrar är det ju inte. Sedan blev det lunch dags och jag gick in och fick väcka både Nicco och Åke. Nicco som dessutom skulle följa med några kompisar till Nydala, så för henne blev det bara att studsa upp ur sängen, ta ett äpple på vägen dit och en bulle med saft som fika nedstoppad i väskan.
 
Sedan gick Åke ut till Camaron, själv satt jag mig med Britt och Eleonor ute på en annan del av gården. Ha, man kanske skulle göra en liten dokussåpa med det namnet, istället för i en annan del av Köping, menar jag. Nå, Britt gick upp och kokade kaffe så både jag och Åke fick oss en kopp. Inte så tokigt folk som bor här, må jag säga :-)
 
Sen ringde min mobil, det var Nicco, som sa att hon gjort illa sig i foten, jag begrep ingenting, sen fick jag tala med hennes kompis Alicia, som först hade tänkt lägga på luren för att Nicco inte kunde prata, men stopp och belägg sa jag, vart är ni och vad händer? Dom säger att Nicco kanske ska på akuten, jag vet inte, hon har kanske brutit nån tå…fortsatte hon, ok jag kommer, sa jag och skyndade mig upp för att hämta väskan, sedan hämta Åke som gått tillbaka till garaget, jag ville att han skulle skjutsa upp oss på akuten, jag vet att man får stå där i två timmar, men jag har aldrig någonsin varit på akuten och det har gått fortare än så.
 
Vi kom dit strax före 16, och var hemma 22.42, och fick äntligen äta middag. Vilken jädrans dag det hade varit. Överfullt i väntrummet, in till läkare, vidare upp till röntgen:
 
Ner till läkaren igen som sa att hon brutit ett ben i foten, vidare väntan i väntrummet, sedan ortopedläkare, och sist gips skena:
 
Dom ska ha en liten genomgång av hennes skada idag, på ortopedtekninska, så får vi höra om det blir gips, eller möjligtvis sula och bandage, samt givetvis kryckor. Usch, jag som skrev igår att folk skulle passa sig för oss, för vi hade säkert dålig karma, hm…men det borde ju inte gälla egna familjemedlemmar, eller hur, nån j-kla måtta får det väl vara.
 
Jaja, vi fick oss i alla fall en hel del skratt på akuten också, tro det eller ej. Till slut, då vi var som mest trött och hungrig, så kanske skratten var mer desperata, vi höll på få skrattanfall som man inte skulle fått hejd på om vi inte slutade titta på varandra.
 
Jag lyckades hitta en maskin där man fick köpa godis (godis när man håller på svälta ihjäl, är inte kul, varför kan dom inte sälja mackor istället, jag bara undrar), nå, maskinen pratade när man dragit sitt kort och jag blev så rädd att jag höll på tappa börsen, ja prata, jag tyckte att den skrek.
 
Sen, när vi skulle ut i väntrummet igen, efter läkarbesöket, så skulle man trycka på nyckelknappen för att låsa upp dörren och sedan dörröppnaren, tror ni jag hade koll på åt vilket håll dörren öppnades…nä, och där satt hela väntrummet vänt mot oss, och Nicco var den som satt närmast dörren i sin rullstol, men hejdlöst, jag tror alla fick sig ett gott skratt då rullstolen dessutom fastnade i dörren. Jag tordes inte ens titta på nån därute för då hade jag aldrig slutat garva.
 
När vi sen fått foten gipsad och jag ökade stegen på väg mot dörren så kom killen som lagt gipsskenan, nä, vänta två sekunder sa han, ni ska få skriva under ett papper, ok, vi gjorde det och tog ny sats mot utgången, nä stopp, vänta två sekunder till, sen kom ortopeden, tittade på gipsskenan och sa, näpp, det där godkänner jag inte, det får göras om igen. *STOR SUCK* det var bara att dra tillbaka henne till gipsrummet igen. Ny skena och sedan order om att vänta i en halvtimme innan vi skulle få åka hem.
 
När vi sedan kom ut i korridoren så föreslog Nicco att vi skulle ducka, sedan springa till dörren utan att dom skulle märka att vi var på väg ut, men det behövdes inte, ingen såg oss :-)
 
Ja, vilken dag, den vill vi helst inte göra om:
 
Ha det gott!