Etikett: Gunilla

Snösläde kontra rollator, vad är bäst 🤔😶

Känns som om jag ofta tar upp drömmar…mina drömmar, under natten, alltså. Mest för att jag kan förundras över hur tankar och drömmar går medan man sover. Och hur mycket knas det kan bli.

Platser i mina drömmar kommer ofta tillbaka och har gjort så under hela mitt liv. Lite som en serie av noveller där handlingen förändras men inte platserna eller folket. Har 2 fasta platser och det är stugan i Malå, samt Mariehem.

I natt befann jag mig på Mariehem, utanför Svampens Livs. Det var vinter och rätt så mycket snö. Jag hade uppenbarligen problem med mina ben och jag skulle få ett hjälpmedel, en rollator, ELLER, tadaa…en snösläde!!


Blev sjukt besviken då leveransen av hjälpmedlet kom, och det var en snösläde. Jag stod där och höll i den och dumförklarade först mig själv, att jag ens godkänt detta som ett option om rollatorn inte fanns inne. Sedan sjukvården, som bestämt att detta skulle kunna fungera som hjälpmedel till att gå. Jag förstod inte riktigt på vilket sätt, snösläden skulle kunna vara behjälplig.


Nej, vem förstår sig ens på drömmar? Drömtydarna gör ju det men vem vet om dom alltid har rätt. Mina drömmar är inte ens lönt att försöka tyda i alla fall. Det kan resultera i brain meltdown. Fast innerst inne tycker jag ändå att dom är lite roliga…haha, kan ni inte se bilden framför er, där folk med gipsade ben försöker ta sig fram med hjälp av en snöskyffel. Jösses!

Nu sitter alla delar till vårt staket på plats. Ska dock måla lite fler balkskor, fast nu gör jag det på plats. Samt se om det behöver förbättrings måla några stolpar.


Nicke hade gjort dessa träkulor, long time ago.

Jag kommer ihåg då han stolt, visade upp dom och berättade att dom skulle sitta på stolparna på broräcket. Hade förträngt att dom ens funnits, då vi packade bort dom efter att ha gjort om vårt räcke. Tyckte det var synd att dom bara skulle ligga så nu sitter dom på vår grindstolar. Men…dom ska inte vara vita, haha. Ska klura lite på hur jag vill att dom ska se ut. Har bilder i mitt huvud, kan ni tänka er.


Åkes moster Gunilla, kom förbi igår då vi satt här ute och kaffe pausade. Hon, liksom min mamma, tyckte att vi har ett rikt fågelliv ute i syrenbusekn. Det kvittrar och låter hela tiden. Gråsparv, dom herrar, grönsiska och hackspett. Och igår en ny besökare, inte så vanlig häruppe i Västerbotten. Steglitsen!! Love it!


Sally undrade vad vi skulle hitta på idag. Jag tänker att vi kanske tar en sväng till Umeå Energi centrum i Klabböle. Vi kan ju, om inte annat, ta oss en glass där och kolla in omgivningen. Måste kanske kolla vilken väg man tar dit. Undrar om det är vägarbeten kors och tvärs?

Hunden är utfodrad och rastad. Ingen större värme, än så länge, men det är rätt skönt, det med. Lagom brukar ju vara det bästa även om det där lagom, är väldigt individuellt.

Ha det gott, allihop!

Jag var obrydd, även då…

Av , , Bli först att kommentera 13

Åke gillar popcorn, ja, det är vi många som gör, men han kanske diggar dom lite mer än den större delen av populationen. Så Nicco gav honom 2 stycken 1 meters påsar samt popcorn muggar, till julklapp:

2016-01-04 08.42.27

Då sa Nicco, då han tog fram dom att hon tyckte synd om mig, då hon tittade på påsarna. Jo hon hade ju fått höra om den gången jag och kusin Anna, cyklade 2-3 kilometer, från stugan till Springliden, där vi skulle köpa lördagsgodis, och jag valde en sån där lååång popcornspåse.

Vi hann cykla 300 meter på hemvägen, då påsen åkte in i framdäcket och det sprutade popcorn över hela grusvägen…visst var det en besvikelse, men jag tror ändå att jag, även på den tiden, var rätt så obrydd. Det hade som redan hänt och vad kan man göra åt den saken…skratta 😀

Vi bjöd över oss själva till Åkes moster Gunilla och hennes man Bertil, igår. Det är inte så ofta Theresé och Sally är här och att det passar in i tiden att man träffs. Så igår var en ypperligt bra dag för en kaffedejt och lite prat.

Jag åkte sedan ut och jobbade 2 timmar och kom hem till kaffe och sockerkaka, som Theresé gjort, jodå, hon fick tala om att det var en Tigerkaka, vi åt…minsann:

2016-01-03 19.34.22

Fast en mixad sådan 😀 Hon tog en form som det var läckage ifrån och fick göra ett byte, så då blev smeten blandad, ordentligt 😀

Sedan hade hon grävt fram en bild på en katt, på pinterrest, det var den här:

e4566ed3c758631dc84adf7f788bbad4

Och jag kontrar med dessa, på våra katter, fast dom har valt större saker att krypa in i:

35800_178598 191319_561717 192509_570469 209704_755029175042_426214Den här sista bilden har Nicco tagit

Önskar er alla en fin måndag!

Har hört lite…

Av , , 1 kommentar 4

Har hört lite på ett öra då dom på nyheterna har deklarerat detta med att man inte kommer att få ha kvar sitt barn på förskolan om man skaffar sig ett till barn. Någon sa att -Jaa, har man ett barn sen tidigare så vet man ju vad det innebär, skaffar man ett till så kan man ju säkert ta hand om det också!

Tror jag med, att man kan, men frågan är hur snällt det blir mot barnet som man plockar bort från det sociala umgänget dom kanske lärt sig att tycka om, på förskolan för att nu få vara hemma med mamma och småsyskon som kräver rätt mycket uppmärksamhet från början.

Jag vet att på den tiden Nicco gick på förskolan så var det lite samma sak, fast då fick det äldre syskonet behålla några timmar i veckan, på förskolan, men inte vilka timmar som helst, utan enbart dom pedagogiska timmarna,

Hm… jag kommer ihåg att det var en tjej som gick där då, som fick en lillebror, och hennes mamma var inte glad över detta upplägg, för hon missade ju dom här roliga sakerna, som besök på teater, bio eller vad det nu kunde vara för saker dom fick åka på. Ja, jag höll med henne, och jag tycker nog att det är ännu dummare att nu ta bort all tid där, för att dom får ett syskon.

Sen är det förmodligen väldigt individuellt hur pass man gillar att vara där, men det får väl föräldrarna då kanske bestämma. Nicco trivdes på förskolan och var omtyckt av fröknarna där. Så pass att dom undrade om inte Nicco kunde få vara kvar längre på dagarna, så hon fick sitta med på mellanmålen, och visst fick hon det och hon ville det också… kunde ju inte bli bättre 🙂

Jag har läst nu på morgonen om all stormvarning och det är snökaos i fjällen osv, ja, här blåser det ju onekligen litegrann. Man hör hur det dånar lite ut emellan. Kikade nyss ut på gården, jag skulle släppa ner persiennen för jag får solen i ögonen och vad får jag då se:

017

Niccos hemsnickrade hundkoja, har blåst omkull, jojo, det har nog blåst lite mer än lätta vindar här ute 🙂 Och inte nog med det, hon hade lagt in en fäll i kojan, till Winstone, gissa vart den låg…hahaa.. på bron. Tur att den inte flaxat iväg och lagt sig över en bil.

Vi ska ut på promenad efter lunch. Det blir jag, Åke, ”Kul-Janne”, Ingegerd, Åkes moster Gunilla och hennes man Bertil. Vi ska ta en runda däruppe vid Hedlunda och se om vi kan klura ut vart vissa hus har stått förut, och hur det en gång har sett ut. Sen går vi hem till oss där Kerstin kommer att joina oss över en kopp kaffe och en duokaka, jo den är inte att leka med, minsann. Det ska bli trevligt. Önskar er alla en blåsfri söndag, önska kan man ju alltid.

Varför sån hets och brådska?

Av , , 4 kommentarer 14

 

Vi åt årets första semla igår, och den var inte tokig alls. Fast egentligen bröt det mot mina principer, är det semmeldag en gång per år så är det ju inte meningen att man ska ha en semla bara för att… typ.
Vi hade dessutom besök, Åkes moster Gunilla med hennes man Bertil, och Kerstin och Janne B, samt min mamma, Rickard och Nicco, fick också avnjuta en semla med kaffe till. Det var som trevligt, Janne B och Bertil gick i samma klass, en gång i tiden.
Lustigt det där, att världen inte är större än så här. Dom gamla grannarna vi umgås med, känner ju varandra sedan skoltiden, och sen totar man ihop dom med min klasskompis föräldrar och då känner dom varandra från höger till vänster. Många har bott på Haga, så när jag hade en utläggning för Nicco igår, om hur den och den känner varandra så var det nästan så hon funderade om Haga var det enda stället som funnits i Umeå förut.
Apropå principer och det här att semlor finns att köpa i tid och otid, så är det ju samma sak då julskyltningen påbörjas i oktober, snart kan vi säkert köpa påskmust och högtider flyter ihop med vardagarna. Vad fasen, det har ni väl hört flertalet gånger också, den där j-kla reklamen om fredagsmys, DET ÄR DAGS FÖR FREDAGSMYYYS!!! Börjar dom spela redan på lördagen, men hallå, kan vi få göra bort helgen och några vardagar innan ni börjar tjata om att det snart är fredag igen… och igen… och igen.
Varför sån brådska, vad är det vi skyndar till? Det blir snudd på hets, så fort en sak blivit avklarad så ska nästa ta vid. Det är inte länge innan vi dricker midsommarsnapsen lagom till julafton där vi pimplar påskmust och äter semlor till efterrätt. Men sen då… när allt det är över, vad ska vi då hitta på?
Näpp, våga vägra morgondagen, och lev här och nu, ta en dag i taget och se vad som kommer. Jag ska då leva idag och fira att det är fredag, med en grogg ikväll… haha, sådeså! Ha en fin fredag, allihop.

Det tror jag det

Av , , Bli först att kommentera 5

 

Om det är någon här som inte noterat att det är måndag idag… kan jag upplysa om att så är fallet, och jag jobbar i vanlig ordning. Inte för att jag kan skryta om att jag tycker det är speciellt kul, kan det bero på att man sitter här och vet att alla andra i familjen ligger och gottar sig i sina täcken, ja, jag gissar på det.
Vad jag däremot tycker är väldans trevligt är att det bara är tre dagar som jag jobbar, sedan blir jag lite långledig, nyårshelgen är jag egentligen schemalagd att arbeta men jag får ledigt då och behöver alltså inte inställa mig förrän nästa onsdag, eftermiddag, sådeså.
Jag hör att Dagmar blåser lite utanför fönstren, men det låter inte alltför illa. Fast det är väl som vanligt, man ska inte säga sånt högt för då blir det alltid tvärtom, och det har jag en viss vana ifrån.
Vi blev inte bara bjudna på kaffe hos Åkes moster igår, utan hon hade även lunch att servera, vi blev där i tre timmar, mycket att prata om och det var ju trevligt.
Gunilla sa att hon tyckte att släkten skulle umgås och om det var närheten av dom som gjorde att man inte gör det. Mja, kan ju vara så, men jag tror också att det var mer ”vanligt” då man var yngre, att man umgicks med sina kusiner och tremenningar, man växer ifrån varandra, skaffar andra intressen, man känner dom inte på samma sätt som man gjorde som barn.
Jag har kusiner i Stockholm som jag inte ens tror att jag skulle känna igen om dom ringde på dörren. Dom är lika okända för mig som vilken annan människa som helst. Men vem vet, dom kan ju vara jätte intressanta personer (det är dom säkert) som man skulle trivas jättebra ihop med, men avstånden i detta fallet gör ju sitt.
Nå, vi får välan an se, rätt var det är dyker vi in hos någon kusin eller annan släkting och återupptar bekantskaperna, eller så kanske det dyker in någon här. Nu önskar jag er en bra dag och hoppas på en likadan själv.

Kräksjukeplan

Av , , 5 kommentarer 5

 

Igår morse, härute på gården, så skuttade en skata förbi, ja sa Åke, jag vet inte riktigt vad man ska tycka om dom. Mm, sa jag, men det är ju fåglar det med…nästan som maskrosor. Jag tycker nämligen att maskrosor är väldigt fina, men det är ju ett ogräs. Antagligen för att dom står så lite länge och sedan dammar dom bara. Skatorna är vackra, men dom låter nå hemskt. Fast fiskmåsarna är nog några gånger värre.
 
Sen undrade Åke vem som skulle komma hit först, igår. Det blev någon otippad, nämligen ”Fager”, sen sålde vi ännu en cykel, och ”moster” Gunilla dök förbi. Alltid rörelse på den här gården, med andra ord, och en hel del vinkande och tutande, förstås.
 
Idag ska jag få laga gluggen i mina tänder, dom hade fått ett återbud, ska både se konstigt och kännas annorlunda då det nu var ett tag sedan ag tappade biten som suttit där. Men då är då ordningen återställd i alla fall. Sen är det jobbar dags, 14-21, och imorgon och på onsdag, är jag ledig igen. Vilket lyx schema man har…ibland.
 
På onsdag åker Nicco till Uppsala/Järlåsa, för sin prao dag på GE Helth care och givetvis för att få träffa systra med familj. Hon har varit lätt orolig för själva flygandet då hon fått höra diverse skräckhistorier. En hade sagt att alla låg och spydde överallt på planet och nästa hade berättat om alla flygplans kapningar etc, nåja, hon kan nog vara lugn för att det är lätt överdrivet, haha, jag har då aldrig sett en människa kräkas på ett flygplan, än mindre hört om flygplans kapningar mellan Umeå och Stockholm. Fast dom som nu kanske upplevt det förstnämnda, kanske satt på ett plan till Thailand, och hamnade i värsta kräksjukeplanet. Vem vet, inte jag i alla fall.
 
Nå, ni får ha en bra dag, jag ska försöka, men tror att jag ska förbehandla min nacke med ormsalva, så kanske man fixar en stund i tandläkarstolen, och kanske slipper en öm sådan.

En svår nöt att knäcka

Av , , 2 kommentarer 5

 

Jag har ju berättat om min alltmer utbredda trötthet på kvällarna, och det här med att läsa är ju nästan tji. Numer är jag inne på att läsa Fantomen, en tidning vi alltid läste förut, jag och Åke, för kanske en femton år sedan.
 
Deckarnöten som vanligtvis brukar vara ett givet inslag i tidningen, är något jag kan tycka om, men man vill ju helst att dom ska vara åtminstone lite halvsvåra så man får ligga och grubbla lite. För några kvällar sedan så fick jag göra det, det hela slutade med att jag fick lov att kolla in svaret, och där stod följande: Ingen kunde direkt knytas till mordet…blablabla och därför ligger fallet fortfarande olöst.
 
Nämen hallå, vad var det för deckarnöt? Skulle man skriva såna där och skicka in så fick man ju aldrig något svar, hel korkat!
 
I en annan tidning kunde man på framsidan läsa om en Fantomen joggingdress som dom föreslog att man skulle köpa som julklapp, jag fick genast en bild för mitt inre och såg hur både pojkar och äldre herrar sprang omkring i Fantomen dräkten, för det var precis hur jag trodde att den skulle se ut, Fantomens joggingdress.
 
Jag var givetvis tvungen att slå upp sidan för att få, vad jag trodde, ett gott skratt, men det var ingen Fantomen dräkt, det var en vanlig dress med texten Fantomen, på byxan och tröjan. Hm, inte ens det fick man ha roligt åt 🙂
 
Vi blev uppringda av Brälla igår kväll som undrade om vi skulle komma förbi och få oss en kopp kaffe, Lena hade fyllt år i förra veckan men då jobbade jag och hans bror hade tydligen glömt bort det så dom skulle h ett litet firande igår istället.
 
Vi blev fler än så, där var Peter med fru Anna och deras son, vi förstås, sedan dök Martin, fru Gunilla och deras två hundar upp samt Micke Lund med hund. Så vi blev några stycken runt bordet. Efter gott fika och en hel del prat så följde Brälla, Lena och deras hund, Tova, med oss över till huset, för att kolla in vad som hänt under dom sista dagarna, det är ganska så rörigt där, just nu, och vi är så glada över att slippa bo där mitt i smeten. Men det kommer att bli så bra…till slut.
 
Jobbar idag och sedan får jag en längre ledighet, så skönt. Jag är då hemma till måndag klockan två, vilket lyx! Theresé och Sally kommer hem på fredag, då är det begravning och på lördag ska vi tydligen få prova på att vara barnvakt, då Theresé har tänkt gå på en liten schlagerfest som min storebror anordnat i samband med hans födelsedag. Det går säkert bra.
 
Önskar er alla en fin tisdag!

Trägen vinner…förhoppningsvis

Av , , 6 kommentarer 4

 

Det blev en lång och tung dag igår…det hjälps inte, tio timmars arbete är minst två timmar för mycket, i alla fall med det jobbet man har. Så, då är det ju tur att detta endast inträffar en helg av fyra. Synd bara att jag bytte bort min helg som jag egentligen skulle ha haft till nyår och det är den jag jobbat in nu, vilket innebär att kommande helg, även den, är min. Tio timmar på lördag och likadant på söndagen, puh! Fast å andra sidan, jag blev ju långledig vid nyår så jag ska inte klaga.
 
Vi hade ju främmande (konstigt ord det där, främmande, när man pratar om någon man känner, hm…kanske skulle heta bekantingar istället) i lördags. Åkes moster Gunilla och hennes man Bertil. Vi drack kaffe och pratade om livet i allmänhet. Vi fick oss en fin bukett rosor, som var både från Gunilla och Åkes andra moster, Vivan, Niccolina har fotat den buketten och bilderna är så fina att jag tycker ni ska kolla in dom, här är länken: niccolinah.blogg.se/category/bilder.html
 
Min moster, Linnea, ringde igår kväll för att beklaga sorgen. Hon talade om att hennes man fått ett års Internet av deras söner, och nu hade det installerats en dator. Ja, sa hon, hon hade sett att jag googlat…fast hon menade nog att hon sett bloggen. Datorn är knäpp, fortsatte hon, ibland kunde hon inte få igång den och andra gånger startar den av sig själv. Rätt var det är, och mitt i natten, så står skärmen där och lyser som en ficklampa, sa hon, andra gånger, då den inte kan stängas av, så är det bara att slita ur sladden.
 
Ja, sa jag, men ni lär er ju snart hur det fungerar. Haha…sa hon, det är inte vi det är fel på, det är det där j-kla datorn. Sam har nog suttit där och ibland hittar han något att läsa och till och med har han hittat att han fått ett mejl, men nästa gång vet han inte vart han hittade det. Jaja, trägen vinner nog, och jag tror att dom kommer på det…till slut. Man bör nog sitta någon gång varje dag för att det ska fastna. Ja, Theresé, jag kommer nog ihåg hur det var för oss också, dina kära föräldrar, i början 🙂
 
Nu får jag önska er en fin måndag, jag slutar då i alla fall klockan två och det känns skönt, sedan har vi bastun ikväll och jag tror at jag går ner dit en snabbis, sen ska vi nog till huset, allt som är gjort är ju gjort.
Maria Lundmark Hällsten