Etikett: Hajen

Först så går det uppåt och ett, två och …

Av , , 4 kommentarer 11

 

Med tanke på all tid vi tillbringat på lasarettet under dom sista sex veckorna så har det även blivit en hel del hissåkande. Anders, svärämnet i Järlåsa, bygger ju hissar och har ett företag som heter lyftteknik, och han hade aldrig hört talas om eller sett den där specialhissen vi har där, på NUS, den man bara hoppar… ok, man kanske inte hoppar utan man kliver in i den, och om man inte hoppar ur den (jaja jag vet, kliver ur) innan översta våningen så får man ju åka med runt, men man kommer inte fram på andra sidan med huvudet före… och det är ju en jädrans tur :)
Jag försökte mig på att fota inifrån den hissen för att visa honom men det blev aldrig nåt bra foto, Theresé får nog allt ta med honom dit, nästa gång dom kommer upp, så han får kolla in hissen.
Nån har också gett sig tid att klottra inne på väggarna där, alltså inte i själva hissen utan på väggen man passerar, undrar just hur många gånger man då har åkt för att hinna få till det, har man lite att göra då, eller?
I dom andra gamla hissarna, som finns i trapphus E, står det inne i hissen, längst ner på skylten: plan -2 (gäller endast hiss 73). Och då kan ni ju fatta att man fått grubbla lite, vart ligger plan -2, ganska långt ner, och vad finns det där, och fråga nummer tre, vilken hiss, har nummer 73, hm… (i bakgrunden hörs nu inledningen till filmen Hajen, dododo…).
Idag är Åke ledig, han ska till läkaren och få ett intyg om sin diabetes som tydligen transportstyrelsen vill ha, tack vare hans körkort, jodå, vilket jobb för ett litet papper, hade det varit så svårt att koppla ihop datorerna mellan transportstyrelsen och vårdcentralerna, så hade det där varit gjort för längesedan.
Nu ska det beställas papper, betalas pengar, beställas tid, skickas in osv osv osv, och innan man ens visste vart han skulle så hade två månader passerat. Det läggs åt sidan, glöms bort, hittas igen, och då är man tillbaka på ruta ett igen. Nåja, nu ska det väl snart vara fixat i alla fall.
Igår blev jag bjuden på lunch…. inte illa alls, av en Springare (känd härifrån vk, kan ni tänka :) Det var som vanligt trevligt även om det som händer just nu, runt omkring, inte alls känns så trevligt. Vad många olyckor det är, vilka tragedier som utspelas bakom stängda dörrar, människor som dör, men det kan ju också vara tack vare allt man nu gått igenom, som man ser allt det där. Man lägger märke till det, på ett annat sätt, för det måste ju ha funnits och hänt tidigare också.
Jag jobbar då eftermiddag idag och imorgon, känns väl rätt så ok, man kommer ju som tillbaka i rutinerna på det sättet. Jag önskar er alla en fin torsdag!

Tjo va det var livat…

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Chefen hade inte löst melodikrysset i lördags så vi gjorde det igår morse, istället. Första frågan var en filmmusik fråga, och den tog vi ganska så omgående det var Hajen.
Och det borde väl dom flesta veta hur den melodin går, eller hur? Något stressande och hemsk på sitt sätt. Men hade man tyckt samma sak om man inte sett eller hört tals om filmen?
Chefen sa att hon minns när hon gått hem, efter att ha sett den för första gången, hon tordes inte ens trampa i vattenpölarna efter vägen. Hahaa…jaja, själv tror jag att man satt med fötterna uppe på soffan, precis som om det hade kunnat legat en haj därunder.
Men tänk så löjligt sa jag, om dom bytt ut den filmmusiken och istället spelat Pippi Långstrump när Hajen kommer farande, eller ta fredagen den trettonde, och där skulle det spelas tjo va det var livat i holken…jag tror nog att stämningen skulle vara som förbytt och inte alls lika spännande som man önskat.
Jag kommer ihåg då man var där i 15 års åldern och gärna tittade på skräckfilmer etc. Jag hade då en liten önskan om att man hade fått se, efter filmens slut, till exempel tabbar och blunders, för att avdramatisera själva filmen. Så att man skulle fatta att det ändå ”bara” var på film.
Nu kan man ju det på många dvd filmen, se hur dom spelat in osv, men idag, ser vi aldrig såna filmer längre. Precis som vi sa igår, det enda vi tittar på är Gustafsson på tre trappor, travet på lördag och roliga klipp, samt doobidoo, sen får det vara. Nej, en sak till, jag följer ju desperate housewifes, men thats it, sen visas det ju bara kvalificerad dynga, förlåt uttrycket.
Och visst, vi är ju olika med olika tycken och smak, jag vet att det finns nog program för alla typer, och förresten, man dör ju inte heller av att inte titta på tv, det finns annat man kan göra.
Jag är i alla fall ledig idag, och ska ta en kaffe hos mamma, det är allt som är planerat, sen ska jag på ÖoB och se om jag hittar en skrapa som chefen var ute efter. Jag önskar er alla en fin dag!

Virrvarr

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Nu har vi hittat oss en ny väg upp till svärfar, där han ligger på lasarettet. Vilket virrvarr det är, och jag med mitt lokalsinne skulle väl aldrig hitta ut därifrån om jag var själv. Man kan som inte begripa om man står på utsidan, vart det är man ska upp och hur vägarna dit, går. På baksidan har dom ju dessutom byggt nya hus som sitter ihop med dom andra, det är jättefint därinne men inte hjälper det om man nu inte hittar dit man ska.
 
Kom att tänka på nu sist, då Nicco brutit det där lilla benet i foten och vi skulle ta oss alldeles själv, upp till röntgen. När vi lämnade akuten och kom ut i trapphuset så var den enda belysningen därnere en liten glödlampa som hängde i taket…lägg till lite Hajen musik så förstår ni upplevelsen, det var som att komma från storstan med alla ljud, människor och gytter, till en öde ö, mitt ute i världshavet, fast utan solljus.
 
Man blev verkligen fundersam om man hamnat på rätt ställe eller om man hittat en hemlig underjordisk gång där man, om man hade lite otur, inte skulle komma ut ifrån. Är man nu nere i kulvertarna så ser det ju inte speciellt mysigt ut, allt är grått, smutsigt och slitet, varför släpper man inte ner alla klottrare (ursäkta, graffiti utövare) dit, dom kunde säkert pigga upp stämningen med lite färg, ja, dom skulle nog till och med kunna använda sig av mycket färg.
 
Men då är vi väl där igen, som med så mycket annat, om man nu gör det man egentligen redan gör, fast det inte är helt lagligt, så är det inte intressant längre. Spänningen försvinner och då blev det inte lika roligt. Det är väl redan bevisat, med klotterplank som visserligen kanske har färg på sig men det är ännu mer färger i tunnlar, på vägar och stenar, på vägen till dessa plank.
 
Man kommer väl ihåg hur man var själv, som barn. Gjorde man något föräldrarna inte gillade så skulle det smygas och fifflas med både det ena och det andra, kom dom på en och till slut tillät en att göra just denna grej, så försvann intresset och man hittade på något annat. Så är det nog bara.
 
Idag blir det promenad med Kerstin, sen får jag se om jag går upp på förskolan och pratar lite med dom om nästa vecka, hur vi ska lägga upp den och sen vill dom nog ha utdraget från polisen, innan jag börjar min praktik där. Ni får ha en bra dag!

Ett ofrivilligt dopp

Som barn hann man vara lite överallt, en stuggranne frågade mig för några år sedan vart han skulle gräva efter mask. Han sa, du som har varit precis överallt borde ju ha koll på det. Visserligen låg det en del sanning i det, men vart maskarna fanns, visste jag faktiskt inte, däremot hade jag kunnat tala om för honom vart grodynglen höll hus.

Vi var för det mesta, ett gäng på 5-6 stycken som cyklade från ena änden av udden, till den andra, och kollade in vad grannarna höll på med, vare sig dom var där eller inte. En av stugägarna var en morbror till min mamma, han hade en son som var något år yngre än jag, och det var inte utan att vi var lite avundsjuka på sakerna han fick. En flotta som hans pappa hade byggt ihop som hette Hajen, och en trädkoja som var tre meter upp i ett träd.
 
Nog passade vi på att vara där då inte dom var på plats, fast kojan var låst och flotten uppdragen. Men vi kunde alltid gunga lite i deras hängmatta. Vid ett av dessa tillfällen så blev vi väl för många i hängmattan och snöret gick av. Nästa gång dom kom till stugan så skrattade pappan och sa, jag tror att Maria och gänget har varit här (hur han nu kunde gissa så rätt). Men han sa också att han tyckte det var kul att vi ändå ville vara där, även fast dom själva inte var där.
 
En annan gång så hade sonen fått en sån där liten, uppblåsbar båt där det bara rymdes en person åt gången. Vi skulle allihopa få prova på att paddla ut en bit i båten och i väntan på vår tur så fick vi varsin tablettask. Tablett askarna på den tiden var värdefulla och inget man bara fick, för att…nå, så blev det min tur att paddla ut, pappan stod på bryggan och filmade. Jag kom ut en bit sedan blev det obalans i båten och *plask* så gjorde den ett halvt varv och hamnade med botten uppåt, pappan blev väl först förskräckt men såg sedan en hand ovanför vattenytan…hållandes en tablettask. När jag kom upp så ropade jag –Jaaaa, jag klarade asken!
 
Rädd för vatten var jag inte men det hade nog varit en mindre katastrof om jag hade tappat godiset i sjön.
 
Idag ska jag och Kerstin ta upp våra promenader igen, inte för att min fot är bättre, men nu står jag inte ut längre. Jag ska däremot inte gå två timmar per dag, utan vi börjar lite försiktigt med en kortare sväng på cirka 40 minuter sen kan man utöka när det börjar på vända och bli bättre. Hoppas ni får en fin och produktiv dag (fråga mig inte vad jag menar med produktiv, jag tänker då inte göra så mycket kroppsarbete i alla fall), Maria ”har varit rolig nu” Hällsten