Etikett: hälsa

Finns det nån som har det värst, eller 🤔

Av , , 2 kommentarer 11

Gjorde en sväng förbi jobb kontoret igår. Träffade Ina på Ullas där vi kaffedejtade och pratade om sommaren som är på G och vad som händer då. Ofta har man planer hit och dit, och då man sedan sitter där, efter semesterns slut så vet man inte varför man inte hann göra allt man skulle ha gjort. Kan bero på just det där att tiden går fort, då man har roligt.

 

Hade ett samtal igår med en som inte känner att hon ligger på topp. Hon har det inte lätt och det sker förändringar med hälsan och det syns mer markant idag, än det gjort tidigare. Hon känner att hon inte klarar sig själv längre. Nu är det till gränsen att hon går in i en depression.

Hon berättade att hon inte kan sluta tänka på detta och hur det ska bli framgent. Vad säger man en sån gång? Vad kan jag, rimligtvis säga som skulle kunna vara nån typ av tröst? Det är jättesvårt! Men jag sa dels det, det där att jag inte vet, samtidigt som jag fortsatte med, att hennes tankar, inte heller hjälper henne. Utan snarare gör att det känns värre.

Ibland ska man nog ta det dag för dag. Även om man vet vad som komma skall. Här blir det just det där att man aldrig ska ta ut något i förskott. För vet ingen annan, något som kan hjälpa, så vet inte heller någon annan, vad som står och händer och väntar bakom nästa dörr. Man ska ju aldrig ge upp, hur tufft det än må kännas och vara.

Den enda trösten jag har, sa jag, är att just du, gjort precis allt du kunnat för att göra så det så bra som möjligt. Du har tagit hand om dig själv, du har sett efter din hälsa, och trots allt det, så kom det här. Men det innebär även att du inte hade kunnat göra något annorlunda, du fick inga val. Så på det sättet kan man inte heller ångra något, eller slå sig själv för allt man lät bli att göra.

Nå, jag och Åke pratade om det här då vi satt och åt middag. Jag avrundade med dom ord jag sagt så många gånger förut, åt en annan person som jag var väldigt nära. ”Hur eländigt man än må ha det, så tänk på den stackaren som har det värst i hela världen! Ja, svarade den här personen, tänk på han, stackarn.”  Och sen skrattade vi alltid. För vem i hela världen, kan ha det värst?

När jag sa det till Åke igår så nämnde jag en person, som enligt jag, må vara en som haft det värsta livet. Mannen som levde 72 år i en järnlunga. Åke hade aldrig hört talas om honom så jag googlade fram en bild

 

”Han var bara sex år gammal när han drabbades av polio och placerades i en så kallad järnlunga – en cylinderformad maskin som omsluter personen som behandlas och som genom tryckförändringar hjälper denne att andas.

Järnlungor användes för att hjälpa personer som förlamats av polio att andas och är nu ersatt med respirator. Paul Alexander var en av de sista människorna i världen som behandlades i en järnlunga.

Sommaren 1952 drabbades han av polio och vaknade upp i en järnlunga – vilket skulle bli den plats där han spenderades majoriteten av sitt liv, rapporterar Sky news.

Efter att Paul Alexander lärde sig att andas på egen hand kunde han lämna järnlungan några timmar åt gången och han lät inte förlamningen och järnlungan hindra honom från att leva.

I maj 2020 skrev The Guardian ett reportage om Paul Alexander. De beskrev då hur han under sitt liv hade gått på college och universitet, flugit flygplan, gått på strippklubb, blivit kär, sett havet och varit i kyrkan. Mot alla odds både utbildade han sig till jurist och blev författare.

 – Jag visste att om jag skulle göra något med mitt liv, så måste det vara en mental sak. Jag skulle inte bli en basketspelare, sa han till The Guardian i samband med reportaget.

De sista åren tvingades han återigen leva i järnlungan dygnet runt och led av flera hälsoproblem. Bland annat hade han återkommande luftvägsinfektioner och kroniska smärtor i benen. Han avled den 11 mars 2024, 78 år gammal.”

Då jag nu googlade, så fann jag också att han dött, i år. Sorgligt på sitt sätt. Men det som förbryllar mest, är att han inte tyckte att han hade ett dåligt liv. Trots att han var bunden att tillbringa största delen av sitt liv, i denna järnlunga. Jag slås av att ingen kan ju mäta sig med någon annan. Det som betyder allt för dig, behöver inte vara värt något i nån annans ögon.

Tilläggas kan också, att om man inte vet av nåt annat liv, så vad ska man då sakna? Man kan dock alltid sakna det man haft och saknaden blir än värre, om man vet att det aldrig kommer att komma tillbaka. Fast återigen, det behöver inte betyda att du aldrig kommer att få något nytt, som kanske gör en förbättring framåt. Saker och ting är i konstant förändring, livet likaså.

Mary delade en bild igår, som jag tycker kan passa in här, tänkvärda ord, för oss alla.

Träffade på en kelsjuk Sambo igår kväll. Han är inte lätt att fota, kan jag tala om, haha.

Då jag gick hem, strax innan 21, så var det vårkänslor då man tittade på en himmel som fortfarande var ljus åt ena hållet. Kändes underbart och lite magiskt, så där

Nu ska Mr W ut på promenad. Sen ska jag fixa en fläskpannkaka, hoppas på att kunna sitta ute i solen en stund, och sedan jobb i eftermiddag. Ser ut att blåsa ute så jag vet inte hur pass skönt det är. Men det brukar ju bli varmare, mitt på hållet, och hittar man lä, så blir det säkert najs. Ha en fin torsdag, allihop!

Finns inga alternativ, just do it!

Av , , Bli först att kommentera 15

Ångrade inte en sekund att jag gick HLR kursen i förrgår. Verkligen nyttigt och vi fick alla prova på att använda hjärtstartaren, så även den, känner jag mig trygg med. Fast jobbigt var det, rent fysiskt, att försöka hålla igång någons hjärta med kompressioner. Jag sa att en sån där docka skulle man haft hemma, värsta träningsredskapet.


Vi fick även lära oss hur man gör en heimlich på person som sitter i rullstol. Inte alla rullstolar är såpass smidiga att man kan stå bakom och nå, runt om.

Där ställdes också frågan, ifall någon kände sig tveksam till mun mot mun metoden. Du vet ju aldrig vem det är som ligger där, och vad den människan kan ha för smittor. Men, sa någon i gruppen, om det väl gäller, så tänker man väl inte, utan bara agerar.

Mjae, fast… gör man det, sa utbildaren. Tänk er scenariot Vasaplan för att ta ett exempel, där ligger en utslagen människa med kanyler och ölburkar, runt omkring. Det är absolut många som skulle tänka, både en och två gånger. MEN, om man inte fixar mun mot mun, kör kompressioner om det är hjärtstillestånd, fast syre behövs också, för att undvika hjärnskador, så långt det går.

Nu är det så finurligt, att det faktiskt finns hjälpmedel som man kan bära med sig. Nämligen dessa.

Klicka på bild för att koma till den hemsidan, annars… Googla för fler alternativ, det finns att beställa med lite olika utseenden och priser. Ett billigt hjälpmedel, om det skulle falla sig så att man råkar ut för nåt missöde.

Med all denna info och övningar, så väcktes även minnen från pappas olycka. Jag vet att man ställer sig frågan, hur mycket skada gör man inte med kompressioner på en redan trasig bröstkorg… Ja, man skadar, men…vad är alternativet? Är det ett hjärtstopp, så är det ett hjärtstopp, och utan hjälp, dör man i vilket fall som helst.

Att utföra en heimlich, hade vi ju kunnat göra, jag och syrran. Den gången vi var hos pappa på lasarettet, och mamma blev erbjuden en lunch. Hon valde kalops och i den fanns ett helt, lagerblad. Detta fastnade i halsen och det blev stor uppståndelse.

Jag hämtade hjälp, då varken jag eller Emma, kände oss trygga att utföra heimlich. Man var ju rädd att man skulle göra helt fel och trycka sönder henne. I rummet strömmande det till folk och till slut stod där, 6-7 stycken sköterskor och möjligtvis en eller två läkare. En av dom, stod bredbent med armarna i kors. Det diskuterades om färd ner på Akuten, för inget fungerade.

Men plötsligt, efter ett till tryck, så släppte det. Med det i bagaget, så kanske man ändå känt att det där… skulle jag aldrig, velat göra. Jag ser ju hur vi skulle haft panik, och näää. Fast som sagt, idag, japp, inga problem.

Apropå hälsa, leva och må, så har jag mejlat Svea Vaccin. Tänker att vi ska på börja vaccination mot Bältros. Har nu läst en del om bältros och vad den kan ställa till med, så…varför chansa.

Ska nog gräva fram den andra resväskan och börja se över vad som ska med imorgon. Köra nån tvättmaskin och så där. Tur att huset inte kommer att stå tomt, för då hade jag nog fått vinka good bye till mina 2, blommande blommor som vill vattnas var tredje dag med vatten, underifrån.

Hoppas på en fin dag, för er alla!

Blir det en annan dimension efter 50?

Av , , Bli först att kommentera 12

Nu jäklar är det besiktningar till höger och vänster, är 50 år, nån sorts bro över till en annan dimension, månntro? Och nu syftar jag lite till vad jag skrev om igår, ålder.

Min/vår Audi ska besiktas, nu i januari. Jag har besiktat mina bröst, mammografin jag var på för nån vecka sedan. Nästa vecka är det dags för cellprov och provtagning inför 2 års kontrollen som är veckan därefter. Kontroll efter gastric bypass operationen, jag gjorde.

sprutorOch HÄR kommer den bilden ifrån

Och igår, damp det plötsligt ner ett brev och en förfrågan, om jag ville delta i en studie vad gäller hjärta, kärl och lungor. Det är gratis och jag får en mycket grundlig hälsoundersökning av rubbet, bland annat skiktröntgen på hjärtat och lungorna, samt  ultraljudsundersökning av halspulsådror.

36240258-röntgen-av-tummen-uppHÄR lånade jag den bilden

Vidare kommer jag att ha 2 mätare som ska sitta fast på ben och mage under 1 veckas tid, och dessutom under en natt, ha nån utrustning som kommer att kolla om man har andningsuppehåll och hur jag syresätter mig. Kan ju bli intressant så jag tänker, why not…go for it!

Jag ska på NUS vid 3 tillfällen för detta projekt.

Vad får du för det, sa Nicco, då jag berättade om det. Inget, sa jag, fast jag får ju veta resultaten, och får ju givetvis behandling om nåt är galet. Min mormor, fick en ny hjärtklaff innan hon fyllde 60 år, och min mamma har gjort samma operation, för snart 2 år sedan, innan hon fyllde 70, så det kanske ligger nåt lurt i släkten.

I och med allt som ska göras och tider jag nu har att passa, så sa jag till mamma igår, då vi var ut på ärenden, att kommande vecka, tänker jag låta bilen stå. Jag jobbar 2 pass, onsdag och torsdag, då använder jag den, men annars ska jag bara hålla mig hemmavid. Vill nån träffa mig, får dom komma hit. Smart va? 😀 Och jag bokar inte upp mig på fler tider den veckan…skönt!

Hoppas på en bra dag för er alla och en trevlig fredagskväll!
26230964_10155940127501585_6630251009237705633_n

Dom intar anfalls position…

Av , , Bli först att kommentera 12

Jag sa till Nicco igår att det är ganska roligt att se skillnaden på katter och hundar. Då Winstone ligger uppe hos Nicco, och kommer ner på morgonen så rusar han in i tv rummet och hälsar glatt, lite vift på svansen och bakåtfällda öron.

Så är det dags att släppa upp katterna…dom står i anfalls position, bakom källardörren, bryr sig inte ett smack om den som öppnar, utan hoppar över hindren och rusar ut till matskålarna, jojo, då var man värd mycket 😀

I förrgår trasslade Enya in sig i slangen till min väska, och igår var det Eloise tur, inte för att dom bryr sig om det heller, det är full karriär, inget kan stoppa dom. Jaja, dom brukar ju vilja ha uppmärksamhet vid andra tillfällen, så dom vill vara go´ dom med, ibland.

Vi åkte upp till mamma igår kväll, jag och Nicco. Hade ett litet mission, jag skulle fota mammas matrums möbler, som hon nu vill sälja. Men dessförinnan ska jag mejla iväg bilderna till någon som eventuellt kan berätta något om dom, och kanske, lämna en liten värdering. Så här ser dom ut:

001 003 006 007 008 010 012 013

Tyvärr finns inga stämplar eller annat, man undrar ju vem som skurit ut dessa trädetaljer, fast å andra sidan, man har ju sett på Antikrundan, dom som haft saker i sin ägo och aldrig hittat någon stämpel, men tjopp så satt dom där ändå, på något undangömt ställe. Bordet kan bli dubbelt så långt, men det finns inte mer än 4 stolar.

Jag åkte aldrig på provtagningen i tisdags, då jag gjort mig klar och läste kallelsen så stod det att man skulle vara fastande, och det funkade inte alls, jag hade hunnit med frukost, så då lämnade jag proverna idag istället, och det gick bra. Nu väntar Winstone på utgång, så det är bara att klä på sig igen, tur att solen visar sig, känns lite roligare att gå ut då. Ha det gott, allihop!

Inte bra…obra!

Åke noterade någon typ av arbete, 23.00 i förrgår kväll, uppe på bron, något stenkast från oss. Det stod två lastbilar med blinkande ljus där. Jag skulle ut med Winstone en sista sväng och gick åt det hållet för att kolla vad dom månde hålla på med:

Foto1785

Hm…men så såg vi nåt som stod lutat mot lyktstolpen, dom fiskade cyklar från ån, ahhh, jag hade hört att det nu går att köpa fiskekort, för fiske här i ån, men att det gällde cyklar, hade jag ingen aaaning om 😀

Foto1783 Foto1784

Och kolla, nya pilar var ritade på asfalten, bara några meter ifrån dom där röda markeringarna (där skatten ligger gömd):

Foto1782

Jag funderade allt vad dom nu skulle vara bra för, men igår kväll fick jag svar…Vårruset för tusan. Mamma och Bosse kom hit på kvällskvisten och vi satt ute och drack kaffe, det blev precis till starten på ruset så vi fick kolla in några löpare:

Foto1788 Foto1789

Bilen på den första bilden, eller rättare sagt ägaren till bilen, var måttligt glad att komma till övergångsstället precis då dom första 1000 löparna kom springandes. Han öppnade dörren och vrålade något till flaggvakten, vi hörde inte, men det lät inte som några glada tillrop.

Så kom det äntligen en liten öppning och han gjorde nästan en burn out, då han gasade iväg. Trodde han verkligen att dom skulle stoppa upp alla tävlande för att han skulle få komma förbi…näää, tror inte det.

Kan gissa att han är den typen som byter kassakö i förhoppningen om att komma före, flinar lätt då han jämför kön bredvid, som sniglar sig fram, och sedan blir det tvärstopp, där han står…då skriker han inombords och förbannar sin egen dumhet…väldigt dumt bara det, att offra sin energi på att vara arg över såna saker, det drabbar faktiskt han själv, från ett rent hälsoperspektiv…inte bra!

Kolla in vilket underbart ljus vi har, fast klockan här, hade passerat 23.00:

Foto1787

Önskar er alla en toppendag!

 

Maria Lundmark Hällsten