Etikett: händelser

Tror eller vet?

Av , , Bli först att kommentera 2

Läste Lisbets blogg igår, där hon skrev om mod, och hur man hittar mod för att gå vidare. Nu är det givetvis en tolkningsfråga, för det behöver inte handla om hur man går vidare efter någons död, det kan ju vara vad som helst som händer en under livets gång, både motgångar och framgångar.

Man brukar ju så vackert säga att saker händer just dig, för att du klarar av detta, och vissa är ju mer drabbade än andra. Eller så tror man på ödet, att saker händer för att du är du, och du var där just då, därför hade det en mening. Ja, det kan ju vara så också, det kan nog ingen säga helt säkert utan det är upp till var och en att avgöra vad man ska tro.
 
En sak jag tror är att saker som händer i livet, formar dig till vem du är, oavsett om det är en liten sak eller en stor händelse. Jag har sagt förut att cigaretterna inte gjorde mig, jag var en rökare men om jag nu har slutat, vad är jag då? Rökningen har ju inte format mig, eller så kan den faktiskt ha gjort det. Jag kan ju ha stått på ett ställe för att röka, och där kan jag ha mött en annan person som talade om en sak för mig som gjorde att jag ändrade ett beteende. Eller som fick mig på andra tankar. Och hade jag inte varit rökare vid det tillfället så hade jag missat detta.
 
Jag slutade ju röka på grund av tankarna på en annan människa och hans livsöde ändrade på mitt sätt att se på livet. Olika saker formar dig och man säger ju också att ramlar man av hästen ska man fort upp på den igen, annars törs man inte längre. Och då har man tappat modet att rida. Och törs man inte så har den händelsen ändrat ditt liv och kanske ditt sätt att se på hästar, medan det kunde ha varit något helt annat om du hoppat upp igen, då hade du kanske insett att det är du som bestämmer vart hästen ska och inte någon annan. Ja jag vet inte, det är knepiga funderingar och det finns inga givna svar på frågorna som kan väckas heller, men vi kanske ska vara glada för det, vi är ju i så fall lyckligt ovetandes om vad som kunde ha varit.
 
Ha en fin söndag!

Liv och död

Av , , Bli först att kommentera 3

En arbetskamrat till Åke var med om en bilolycka igår, där en människa miste livet. Så det var det givna samtalsämnet vi hade igår kväll. Hur fort en olycka händer och hur lite man faktiskt kan göra.

När olyckor inträffar och det är någon man känner så blir allting helt plötsligt så nära inpå och man tänker nog på sin egen dödlighet, på ett annat sätt. Ofta säger man nog också, att det hade lika gärna ha kunnat vara jag. Men det kan det inte, du var inte där. Däremot kan det hända alla på en annan plats om man råkar vara där vid fel tillfälle.
 
Nu gör dom flesta allt dom kan för att undvika en kollision och killen igår gjorde allt han kunde för att klara av detta och jag sa att han kunde ju faktiskt ha dräpt sig själv i viljan att klara både sig och den mötande. Det går nog på ren automatik och man har inte mycket tid på sig att reagera. För dom som är med om liknande händelser så gäller det nog att ta sig till jobbet så fort som möjligt för att kunna gå vidare på ett smidigt sätt och förhoppningsvis ha någon att prata med. 
 
Mina föräldrar var ju med om en trafikolycka 1977. Jag har skrivit om den tidigare så jag tänker inte ta det en gång till. Men det var inte min pappas fel, utan den mötande bilen fick en sladd som han försökte häva med den följden att det blev en ännu värre sladd och han körde rakt mot bilen där mina föräldrar samt två andra passagerare satt. I den andra bilen fanns ett föräldrar par och deras 17 åriga dotter. Föräldrarna dog på plats och fyra blev skadade. Min pappa var den enda som klarade sig utan större blessyrer.
 
Jag kom inte ihåg så mycket om tider men jag vet att vi åkte hem till Umeå, lillebrorsan och jag, och vår farmor följde med. Det kanske gick en dag och sedan ringde polisen, dom efterlyste pappa. Han hade försvunnit och dom visste inte vart han tagit vägen. Det gick bara en liten stund efter samtalet så hörde vi en bil som körde upp på gården. Vi gick ut på balkongen och där var det en blå Volvo. Vår pappa körde och kör fortfarande Mercedes så vi trodde väl att det var någon annan men han som klev ur bilen var vår pappa.
 
Han hade gått och hyrt sig en bil i Tierp och satt sig och kört hem i den. Han sa sedan att om han inte hade gjort detta så hade han aldrig mer satt sig bakom en ratt. Han kände sig nog på något sätt skyldig eller att han kanske hade kunnat göra något annorlunda men oftast är det nog inte så. Man gör så gott man kan och med dom förutsättningar man har, man kan inte ändra tidpunkt och plats. Och med dom orden så hoppas jag att ni tar det lugnt i trafiken och tänker på era medtrafikanter, och givetvis, att ni får en bra dag.