Etikett: handen

Vet han ens själv.. 🤔🤭😅

Av Maria Lundmark Hällsten, 2 april 2022 kl 10:23, 2 kommentarer

Trodde att någon skulle ifrågasätta min beskrivning av Åkes hand, igår. Den var det enda i inlägget som var ett aprilskämt, haha. Jodå han fick en liten knöl där han satt fast i fordonet, men inte i den storleken.

Apropå fordon så har han införskaffat ännu ett objekt som ingen riktigt vet, vad han ska den till. Är inte så säker på att han själv vet det…än.

Kaffedejtade min kusin Anna igår. Dom bor ju på toppen av Bågen huset. På väg dit blev jag återigen påmind om det här med bilder, before and after. Jösses vad dum man kan vara. Här blir det då en bild ”mitt i smeten”, så får det sedan bli en, ”nu är det”, klart bild.

Jag rengjorde fågelmataren och fyllde upp med go´maten, och nu är småfåglarna här. Syns inte till så ofta då skator och kajor tar det mesta av det andra, vi sätter ut.

Glömde att skriva igår, att Rökstugan BBQ, numer ska ha AW varannan fredag, med öppettider från 16 till sent… ni vet väl att dom har rättigheter också…vavavava…

Dom premiärkörde igår. Och jag vet, in facto, att dom har nåt eget på gång, som man kanske får ge sig på att testa. Nåt ni får hålla utkik efter…

Till middagen testade jag att göra en egen version på något jag sett på TikTok.
Delade 2 paprikor, som penslades med olivolja. In i ugnen på 200 grader i 10 minuter.

Gjorde Tacofärs på 500 gram nötfärs, rörde ner 3 msk hot Taco sås och en liten burk majs.

Ut med paprikorna, la ner lite cheddarost och Taco ost i botten och in i ugnen igen, 5 minuter. Sedan fylldes paprikan med salladsblad färsen, rålök, gurka och toppade med gräddfil kryddad med dippmix.

Jättegott, och enkelt. Ja, Winstone fick smaka…gurka och ett salladsblad. Inte helt nöjd men…

Ha en fin lördag, allihop!

Allmänheten får rycka in med 💩 prov

Av Maria Lundmark Hällsten, 1 april 2022 kl 07:41, Bli först att kommentera

Såg ett inlägg från Radio P4 i Västerbotten, igår, och jag citerar:

”Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA, vill få koll på hur utbredd parasiten dvärgbandmask är hos rävar i hela Sverige. Därför vill de nu ha allmänhetens hjälp att få in prover

”Om man ser rävspillning eller hittar en död räv kan man kontakta SVA så får man rätt kartong för att skicka in det”, säger Erik Ågren, biträdande stadsveterinär på SVA.” Slutcitat

Och jag minns för 2 år sedan och det var nåt ställe som ville ha in fästingar som man hittat på ställen man inte sett fästingar på förut, om dom såg lite annorlunda ut. Hade man inte möjlighet att skicka så kunde man frysa in eländet, beställa en påse att skicka in den med, vid tillfälle.

Jag hittade en lustigkurre uppe i stugan i Malå, där är det absolut inte så vanligt med fästingar. Så jag frös in den och tog med hem till Umeå. Här skulle jag då beställa en liten påse för frakten, vidare. Det absolut enda jag hittade, som jag kunde beställa, var en liksäck för kossor och större djur. Det bidde ingen sista färd för den frysta fästingen, den brändes på bål, fast inte utan att jag undrade vad dom sagt om jag beställt liksäck till den lille krabaten.

Här är andra krabater. Fyllde på med fågelmat igår, och kajorna är väl dom första som brukar vara på plats. Det gör mig ingenting, dom ska väl också ha mat. Rätt kul att sitta och kolla på dom.

På kvällspromenad med syrran igår, och här är andra fåglar i Tvärån.

Vattnet ser ut som guld, i det där ljuset. Fint..

1a april idag och nej, jag ids inte ens försöka lura nån. Med tanke på allt vi är med om, titt som tätt, så är våra liv, stundtals, som ett aprilskämt, fast… utan att luras
Ta bara igår. Åke är ute i garaget för att skruva in en ny bränslepump i fyrhjulingen. Och hur han nu bänglar så fastnar han faktiskt med handen inne i motorrummet på nåt lustigt vis. Han kommer inte loss. Han har inte ens öronsnäckan på sig så han kan använda mobilen för att ringa mig.

Fast då han berättade detta för mig sen, så sa jag, nääähä, du tordes inte ringa, för du visste att jag skulle komma ut och fota dig, i så fall.

Han försökte bända loss handen med nåt verktyg, han övervägde att ropa till en kille han såg ute på gång och cykelbanan, jo han hade dörren öppen. Men han ångrade sig, då han först hade trott att det var nån han kände. Nåja, han tog sig loss, men det var på det berömda håret. Och som minne fick han en bula uppe på handen. Typ så här..

Annelie från Renbergs, ringde igår kväll. Vi pratade lite tvärt, närmare bestämt i 2 timmar. Det absolut roligaste är att vi snudd på, alla gånger vi pratar, påbörjar ett avslut på samtalet med ett, nämen nu ska jag… Jo, ja, jag måste bara få säga detta… och sen fortsätter vi 30 minuter till.

Och tänk, om en månad kommer jag att ha 3 dagar med Tina i Nyköping, gissa om vi kommer att prata. Ser fram emot utflykten söderut. Kommer ju även att våldgästa Theresé, Anders och Sally. Och där lämnas sedan Åke för egen rekreation med Winstone, då jag åker till Tina.

Ha en fin fredag, allihop!

Imponerande 🙌

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 februari 2021 kl 08:47, Bli först att kommentera

Sally har ett prov i skolan idag, om Sveriges landskap. Så Theresé körde ett litet test med henne igår.

Jodå, alla rätt, och jag kände mig helt körd, let me tell you. Jag vet nog vart Västerbotten är, och Norrbotten, ehh, sen börjar det trassla till sig 🤪

Men med tanke på att jag tillhör den gruppen av människor som går vilse inne i byggnader, som kanske bara har en väg runt, så kanske det inte är så konstigt. Jag menar, hur ska jag hålla reda på Sveriges alla landskap, om jag har tillräckligt svårt, att hålla reda på mig själv.

Fast jag är grymt imponerad av Sallys kunskaper

Gjorde inte så mycket igår, hm, jo en sak, en ny tatuering, haha…

Fast det är en så kallad gnuggis, designad av Caroline af Ugglas, för hjärtebarnen. Den större delen av pengarna, går till hjärtebarnsfonden , så det var inte så mycket att fundera på.

Den här filmsnutten, kan man dock fundera och grubbla över. Hade jag sett den innan teams mötet jag var med på, så hade jag nog suttit och fnissat och haft den i bakhuvudet.

Klockrent, och jag tänker, att även om jag är jättedålig på Sveriges karta, så var det absolut första jag kollade efter, innan mötet och under, vart man stänger av ljudet , var man sträcker upp handen , och att man sedan plockar ner den, för att visa att man fått svar.

Samt lite mer förberedande, som att slå av dörrklockan samt ljudet till mobilen. Att sedan Tano och Winstone låg nere på teverumsmattan under tiden, kunde ju ha gått åt skogen. Om dom mot all förmodan, hade hittat på att sabotera nåt. Fast jag var rätt så lugn över att dom inte skulle göra det, så… peppar peppar, inför nästa möte, om 1 1/2 vecka.

Gjorde en krämbulle av semmelbröden som var kvar, till kvällskaffet. Så enkelt, fast nästa gång ska jag göra lyxversionen av vaniljkrämen. Nån gång, i framtiden.

Har 4 arbetspass framför mig, jobbarhelgerna känns som om dom kommer tätare och tätare. Men jag vet ju att det beror på den där berömda tiden, som ingen kan pausa. Nå, snart sitter jag här igen och det är tisdag…jag vet det, tjopptjopp så var det gjort.

Önskar er alla en toppen fredag!

Skratta med folk och inte åt dom!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 april 2020 kl 10:16, Bli först att kommentera

Såg att det var en ny Jönssonligan film på teve igår, men jag tittade aldrig på den. Jönssonligan kommer man väl för evigt att förknippa med det gamla gänget och då en del av dom inte finns i livet längre, så blir det aldrig Jönsson på riktigt.

bild Bild: TOMAS ONEBORG / TT

Apropå Jönssonligan, så la jag ut detta 2011, men det var gammalt, redan då. Nå, men lika roligt i alla fall, åtminstone för oss som såg det live. Ni som läser får föreställa er hur det såg ut.

Detta hände för ett antal år sedan, då vi bodde i lägenheten och jag rökte nog på den tiden, vi satt i alla fall på balkongen och det blev helt plötsligt en massa ståhej och tjoande därute. Polisbilar i mängder och polismän som smög omkring runt knutarna.

Dom lurpassade på en karl som bor där i huset, mitt över. Han hade tydligen råkat i gräl med några grannar som dukat upp till middagsbjudning på baksidan av huset. Vad grälet kom sig av, vet vi ju inte men mannen i fråga kände sig tydligen hotad på något vis eller så hotade han någon i sin tur, han hade nämligen en liten liten kniv i handen.

Vi känner till mannen och vet att han inte är farlig på något sätt men kan säkert missförstås av dom som inte känner honom.

Nå, allt höll på närma sig slutet då han plötsligt höjer handen och säger med hög stämma: VÄNTA!!!

Sedan vänder han på klacken och går in i sin ingång, han blir borta någon minut och alla står och väntar med spänd förväntan över vad som komma skall…även vi, och varför polisen nu inte rörde sig en millimeter, det vet vi inte heller och kommer väl inte att få veta.

Men i alla fall så öppnas då dörren till slut, och ut kommer mannen, och i handen håller han…håll i er nu…en öl. Och i bästa ”dynamit Harry” anda så knäpper han den *pssschhhh* samtidigt som han sätter sig ner på en stol som han så påpassligt hade därutanför. slutcitat

När jag tänker tillbaka på lägenhetslivet, så kan jag ju lätt tala om att den där händelsen, var bara en av många, jisses, vad vi har fått se och uppleva saker därifrån 😀
Kan väl inte säga att man inte ser saker här heller, lustiga människor finns överallt, men det är väl det som ger livet en extra krydda. Att få skratta med hjärtat gör en upprymd. Viktigt är dock att tänka att man skrattar med människor, och inte åt dom. I det här fallet så skrattar jag åt situationen som blev dråplig på ett roligt sätt.

Ha en fin dag och jag hoppas att även ni får skratta åt saker i vardagen!

Vissa saker etsar sig fast, varför?

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 maj 2018 kl 10:59, Bli först att kommentera

Nu känns det att sommaren är på gång, saker kommer på plats ute på gården och vi har nyss intagit en liten frukost, därute.

Det blev en mycket trevlig kväll igår, Åke fick penséer av Sivert och Eva-Britt, som nu ska planteras, fast han gav dom nog vidare till mig, då han insåg att det krävdes en insats för att dom ska överleva.

Och Kusin Anna och Ingvar, hade med fina saker från Rituals, man får tacka så gott!

Vi åt mat och annat gott, provade denna Vodka:

Inte fel, samt givetvis den där lakrits/viol shoten, kan tyvärr inte påstå att man kände nån viol, men det var god lakrits smak på den.

Apropå att prova, så testade Sivert dom där solbrillorna som Åkes farfar, haft en gång i tiden, jo, det blev lite badass look på dom, eller hur? 😀 Ps, det är inget rökbart han har mellan fingrarna, utan en salt pinne:

Ingvar tycker att det är konstigt att jag har så bra minne, kommer ihåg massor med saker från det man var barn, fast då jag tänker på det nu, så undrar jag varför man ens lägger vissa saker där i minnesbanken? Alltså, vilket behov har jag av att komma ihåg att dom åt jordgubbar då dom förlovade sig…jag var inte där, men jag vet det, för att Anna berättade det då, nån gång på 80 talet.

Hon undrade om jag kom ihåg då vi satt på en innergård, i Handen, där dom bodde då dom var barn, och vi höll på att löjla oss med diverse saker och fnittrade och undrade om folket som bodde i husen, skulle tycka att vi var cool på nåt sätt. Haha…jo jag kommer ihåg delar av det.

Men även att vi köpte ett par Dracula tänder i en liten kiosk där i närheten. Sen hade vi dom på oss, såklart, och där kom då en liten tjej och kille som skulle in i huset men fick inte upp dörren. VI rusade till deras hjälp, öppnade dörren, dom gled in och vände sig om, vi sa väl nåt, förstås, och då dom tittade upp på oss så smilade vi och visade huggtänderna.

Vi tyckte vi var otroligt roliga, fast gud vet, vi kanske märkte dessa barn för livet, dom tordes aldrig mer gå ut ensam…oh my!!! Men andra sidan, vi gjorde då inget mer än att visa tänderna 😀

Nu ska jag ut i solen igen, en får ju passa på. Hoppas på en fin dag för er alla! Och avslutar med en gammal låt, som man lyssnade på i ungdomens dagar.

Kan man betala med korv?

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 december 2016 kl 08:44, 4 kommentarer

Det blev nalta mycket igår, och om Winstone hade varit hemma, ja då hade jag inte hunnit göra det jag tänkt mig. Nu gjorde jag lite i en plusmeny, jag hade nämligen inte tänkt åka på Strömpilen och handla, utan tanken var att göra det idag, då jag är ledig. Men så kom jag på, att det jag gör bort idag (igår) slipper jag ju göra imorgon (idag).

Jag plockade fram grillkorv från frysen, skrev till Theresé att dom kunde ta det till middag, jag hämtade min börs, från skrivbordet (läs soffan) la den på ett annat ställe, sprang runt och letade glasögonen, sedan var det ju börsen…igen.

Jag tar då grillkorven från köksbordet, och har tänkt stoppa ner den i väskan…här tänker jag att det var ju en himla tur att den var stelfrusen och kall för min hjärna ville inte ha den där till en börs. Så jag kikade ju ner på vad jag höll i handen.

Tänk er en full lastad vagn med mat, vid kassan på Maxi, lååång kö, äntligen min tur, packar upp en never ending ström med varor, ska äntligen betala, och allt jag har i väskan är några frusna grillkorvar…jo det hade varit kul, det 😀

Theresé fotade min kolsyreapparat och la ut bilden på FB, med frågan, om jag trodde att man kunde återfukta tvättservetterna eller om dom funkade som en ny smaksättning på vattnet.

Ja, så kom jag hem och förklarade fenomenet med tvättservetterna i kolsyreapparaten, vi använder nämligen inte den där grejen…så stod servetterna där och tog plats, och voila, se, dom passade perfekt i apparaten. Men, sa Theresé…du tycker inte att det hade varit bättre att bära bort apparaten om ni nu liks inte använder den…hm, det tänkte jag inte på 😀

Fast med det sagt/skrivet, så kanske jag köper en ny kolsyrepatron, för det är den största anledningen till varför den inte används, just nu, det är slut kolsyra, och ibland kan det ju vara gott att finna, lite bubbel.

Önskar er alla en fin onsdag!

Helt tvärsemot…

Av Maria Lundmark Hällsten, 27 april 2016 kl 10:11, Bli först att kommentera

Vi tog en lunch kupong, ät 2, betala för 1, på Matador igår, jag och Nicco. Och enligt henne, kebabdrottningen, så hade dom stans, hittills bästa kebab tallrik, och ja, den var jättebra, tycker jag med. Och otroligt god pizza sallad, många plus.

Mindre plus…rent utav minus, är att dom infört p avgift där utanför, på gatan, nå, själva avgiften må så vara, 7 kronor för 1 timme, är väl inget, men parkerings automaterna, alltså hallå, vad är det som händer.

Helt ny design på automaten, jag granskar den, ser en knapp, som det står att man ska trycka på, för att börja. Fint…jag gör så, och inväntar vidare information. ”Ta ut kortet”, larmar den. Ehh ja, fast jag har ju inte stoppat in nåt kort???

”Ta ut kortet”…”Ta ut kortet”…”Ta ut kortet”, jamen ge dig, säger jag och stoppar in kortet, för att sedan ta ut det, som den vill att jag ska göra. Knappa in summan…sätt in kortet…ta ut kortet, klart…puh!!!

Sen var det där, om det är jag det beror på? Jag tänker att jag bär runt på ett konstigt, laddat energifält, som strävar bakåt och tvärsemot (nej Jan A, jag har inte grävt ner tingesten…än, inte heller gett bort den).

För i morse, då jag skulle betala in mig på vårdcentralen, så stack jag in kortet och fick genast order om att ta ut det…4 gånger, är maskinen knäpp, säger jag och vänder mig mot killen som står bakom och väntar, så plötsligt, ska jag betala, fast jag har tagit ut kortet, och det har aldrig hänt förut. Kortet sitter i tills man betalat och gjort klart.
Så jag väntar bara på ett bakslag igen, men nej, jag betalar, det står att den verifierar kortet (fast jag håller det i handen) och sedan kommer biljetten 😀 Jaja, det kanske är helt normalt, för att vara jag.

Idag har jag två möten inbokade, ett arbetsrelaterat och ett, som jag, Tina och Annika skulle kalla, för affärsmöte…haha, en kaffedejt med andra ord, och idag blir det med Anna, som jag jobbat ihop med förut. Det var ett tag sedan sist, och vi måste ju hålla oss uppdaterade om livets alla händelser. Ska bli trevligt!

Önskar er alla en fin onsdag!

Kunde inte annat än skratta

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 januari 2016 kl 08:29, 2 kommentarer

Jag och Nicco åkte upp till mamma igår eftermiddag, hon hade varit till Norum med Emma och Johan, och städat ur litegrann. Hon plockade fram 2 lådor med minnen, hälsningar, grattis kort, teckningar och sånt där.

Ja, vi kunde inte annat än skratta, jag hade gjort ett häfte då hon fyllde 50, rimmat, klippt och klistrat:

Här hade vi tydligen inte pengar att gå och ta ett familjekort, så jag skapade ett eget, Åke hittade vi lätt igen, även min pappa, resten får man gissa sig till 😀

Och ännu ett familjekort, men detta hade jag nog ritat då jag gick förskolan 😀

Nicco hade vid 2½ års ålder, ritat två svarta plumpar på ett papper, den skulle morfar ha, och det föreställde spöken, som man kunde hitta i skogen, jojo, han skulle allt passa sig.

I övrigt gjorde vi inte så mycket igår, skönt att ha såna dagar också. Jag följer ju Farmen, kan inte låta bli, även fast jag ofta retar mig på hur folk upför sig, och att det nästan aldrig, blir den ”riktiga” farmaren som vinner, utan den som är strategisk och uträknande. Nå, än så länge så är det svårt att veta vart det barkar, det har ju bara gått en vecka, än.

Så över till något jag längtat efter, i månader. Jag skulle duscha igår och tog bort omläggningen och *tjopp*, hålet var borta 😀 Och det jag längtat efter är att få lägga handen på min mage och bara känna hud, ingen lapp, plast och annat, härligt!

Önskar er alla en fin måndag!

Papegoja på taket

Av Maria Lundmark Hällsten, 27 maj 2010 kl 07:19, Bli först att kommentera

Detta hände för säkert 5-6 år sedan, kanske ännu längre bort i tiden. Niccolina kom hem och sa att hon sett en papegoja härute. Först lät jag väl lite tveksam men hon fortsatte prata om fågeln och jag förstod att det var sant. Säkerligen en rymling, han/hon hade suttit uppe på lampan ovanför vår ingång och någon hade försökt få den till att hoppa ner på en sopkvast men det hela slutade med att han la vingarna på ryggen och flaxade iväg och satte sig uppe på taket istället.

Jag la väl inte ner några fler tankar på detta, jag menar vad gör man? En fågel på rymmen är nog inte så lätt att hålla reda på. Åke hade kommit hem och jag har för mig att dom gick ut för att se om dom såg den, men den var bortblåst.

Det gick några timmar och sedan ringde det på dörren. Jag öppnade och utanför stod det en tjej i 11-12 årsåldern och undrade om det bodde en Jennifer här (ja, Nicco hette ju Jennifer på den tiden). Jag såg nog lite konfunderad ut, eftersom tjejen var så mycket äldre än Nicco, och jag kunde nog inte förstå vart dom hade lärt känna varandra. Men då sa hon att hon hört att det skulle finnas en tjej i den här uppgången som hette Jennifer och som hade sett en papegoja.

Ja, då gick det ju upp ett ljus, detta var ägaren till papegojan och hon talade om att den passat på att rymma när hennes mamma (eller om det var pappan) skulle hänga ut några mattor för att vädra dom, dörren stod öppen och papegojan såg sin chans till ett litet äventyr. Dom bodde i en av villorna härnere på västerslätt, så den hade ju flugit en bit.

Ja sa jag, hon bor här, men papegojan var det flera timmar sedan hon såg och den flög upp på taket och förmodligen sitter den nog inte kvar där. Nicco klädde på sig och följde med ut för att spana.

Tror ni inte att fågeln satt kvar däruppe. Tjejen sprang upp för trapporna, ringde på dörren till lägenheten på översta planet, personen som bodde där var turligt nog hemma, hon frågade om hon fick komma in och öppna fönstret, och det fick hon. Sedan ställer sig tjejen på fönsterbrädan, sträcker upp handen mot taket och hennes fingerspetsar når tak kanten. Sedan lockar hon på sin kompis.

Nicco som står därnere, får se hur fågeln sakta närmar sig handen för att sedan hoppa upp på den och tjejen behöver bara dra in den igen, med fågeln sittandes på den. Vilket lyckligt slut, både för tjejen och för fågeln. Detta var också runt påsk, så hade dom inte fått tag i den så var väl chanserna små att den skulle ha klarat många dagar i kylan som kan vara i april.

Ja där ser man, det händer saker här på slätten, det gäller bara att komma ihåg dom. Denna historia blev jag påmind om under kulturnatta. Det var nämligen en kille som Åke känner, som hade blivit biten av en papegoja, och i och med att han sa det så poppade detta upp. Man har saker lagrade i skallen och vid vissa utvalda tillfällen så kan dom poppa upp.

Ni får ha en bra dag idag, och tänk, imorgon är det fredag….igen. Otroligt på min ära!

Spik i foten,,,handen

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 april 2010 kl 11:31, Bli först att kommentera

Kolla vad Nicco hittade i sitt rum vid utstädningen igår:

Jag blev ju nästan sugen på att ta med den till läkaren som jag ska till på onsdag, fast då sätter jag den på min onda fot och haltar in och säger att jag har så fördömt ont i foten och jag vet inte vad jag har gjort. När jag sagt det igår, till Nicco och Åke, så sa jag sedan, om då läkaren säger att det där kan vara vad som helst, jag sjukskriver dig en vecka och om du fortfarande har problem så får du höra av dig…DÅ, byter jag läkare.

Etikett: handen

Vet han ens själv.. 🤔🤭😅

Allmänheten får rycka in med 💩 prov

Imponerande 🙌

Skratta med folk och inte åt dom!!!

Vissa saker etsar sig fast, varför?

Kan man betala med korv?

Helt tvärsemot…

Kunde inte annat än skratta

Papegoja på taket

Spik i foten,,,handen

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten