Etikett: hav

Sally rockar och jag rockar med henne…😊🤘😜👌

Av , , Bli först att kommentera 10

Pratandet i mobilen fortsatte under hela gårdagen. Blev ett avbrott då jag for till mamma för en kaffe. Eller, njae, ett samtal blev det där med, fast av kortare karaktär.

Nicco hade fullt upp och även jag så det bestämdes att träningen får bli idag istället. Efter middagen pratade jag med en gammal kollega, där blev det 1 timme och 50 minuter. Och sista samtalet för dagen, fick gå till Sally. En kortis på 30 minuter. Summa summarum…5 timmar och 23 minuter totalt, enbart i samtal. Ej inräknat alla sms och skriverier.

Nåväl, apropå Sally, är jag ju mäkta stolt och tycker det är jättekul att hon blivit kontaktad av något som heter Sweden Select. Nu får Theresé komma in och korrigera om jag skriver fel, men… Det innebär att det plockas ut spelare som uppfyller deras förväntningar och dessa spelare får då gå vidare och åka på träningsläger till bland annat Frankrike. Dom bildar ett lag som spelar för Sverige. Tv Pucken tror jag är nåt som dom utvalda får vara med i.

Det är givetvis en bit kvar att ta sig hela vägen dit, och det kräver också en hel del för att hålla sig fast där. Vi får se hur det går, men… you rock, Sally

Det har säkert inte undgått er vad som sker på Cytiva här i Umeå. Katastrofalt, tycker jag. Hur en arbetsgivare får strunta totalt i deras arbetstagare. Här sitter vi och anser att alla som kommer till Sverige ska respektera våra lagar och regler, men utländska aktörer som köper upp våra företag får köra sina egna race och strunta fullständigt i våra rättigheter.

Jag ska inte skriva mer om det då jag kan ha en tendens att trampa i klaveret, men det är i alla fall min åsikt och jag har fler…tro mig.

Kusin Annas inbjudan till Genesön, lät väl helt underbar. Det blir lunch där, imorgon. Utflykt till skog/hav. Middag utan slut och en sen frukost innan hemfärd. Hur toppar man det Jo jag vet, allt har ju sin tid och plats. Och det där, är tiden och platsen för oss, just nu i helgen. Underbart!!

Idag ska jag inte bara träna utan jag har också en kaffedejt på Ullas, med en tjej jag inte känner, haha. Jo hon är med i min lilla grupp på FB, som jag inte riktigt tagit tag i. Det är en bilrelaterad grupp riktad till tjejer och kvinnor. Egentligen för att knyta till sig dom som nödvändigtvis inte, behöver äga ett fordon men som har ett intresse. Vår kaffe tillsammans handlar dock inte om bilar eller det intresset, men vi har något annat gemensamt. Och det ville hon lyfta lite med mig.

Jag återkommer om det, ifall det känns som något jag skulle kunna skriva något om.

Nu väntar Winstone på utgång, frukost ska intas och man kanske måste rasta det där andra djuret idag. Snabeldraken! Borde städa upp och göra klart nere i Rosa rummet med, då Tina kommer att sova över en natt, som inte är alltför långt borta nu. Så jag önskar er alla en fin fredag och apropå djur, avslutar jag med en kort, smårolig historia.

Hon stod i skottlinjen, pew pew 🤠

Av , , Bli först att kommentera 19

Gick igenom lite bilder på mobilen, vad tror ni hänt här.


Jomen jag står vid köksbordet, 2 meter (jaja vi har inte världen största kök, 1,88 meter då) från Theresé och ska öppna hamburgerdressing flaskan. Vet inte vad som hände där för jag hade varken skakat den eller utsatte den för tryck. Tryck fanns det redan, uppenbarligen.

Och Theresé stod i skottlinjen, haha, ojdå. Enligt henne hittade jag, eller dressingen, av alla hennes vita tygbitar på blusklänningen. Sånt som händer…ibland 😁

Vi lämnade över huset till Nicco igår, och idag sitter vi i Malå. Där vi för första gången på länge, får uppleva lite kallare grader. 14 sådana, var det för en halvtimme sedan, men det regnar i alla fall inte.

Resan hit gick bra. Passerade ett hav av rallarrosor då vi passerat Kristineberg, och jag drog parallerer med resor söderut och hav av gul rasp, brukar svaja i vinden.


Här i bakgrunden syns Malåträsket, då vi precis passerat Nölviken. Faktiskt oredigerad bild, ser ut om en målning i bakgrunden.


Och högst upp, renar såklart. Blev sån oskärpa i bilden så jag la till en tecknad version.


Hann klippa en vända framför bron, mest för att samla upp allt lös gräs innan regnet. Och nog regnade det alltid. Tur att både vi och storebror Sivert och svägerskan Ewa, har tak överhuvudet. Så vi satt där med Emma och Johan och hade lite musik quiz och annat.


Johan såg lite lustig ut, hehe…


Halv två, tog jag dessa bilder från vår stuga och sa god natt och knallade in i bussen.

Gissa vem som låg på loftet…jo Sally.


Och så här låg hon hela natten, med benen utanför, jisses. Har du inte ont i benen idag, frågade jag på morgonen. Nopp, när jag sover så sover jag, enda gången jag har svårt att sova är då jag fryser, men jag frös inte. Bra där, Sally…

Önskar er alla en fin söndag!

Minns vi rätt, eller…

Av , , Bli först att kommentera 14

Hamnade bakåt i tiden, igår. Kusin Anna skickade 2 filmsnuttar, som var från deras stuga, då vi var där. Och nu undrade hon om vi verkligen hade kommit ihåg, saker och ting, som dom verkligen var.

Jodå, historien stämmer, även våra minnen, fast vi hade rört ihop, med vem som behövde räddning av en båt. Vi har sagt att det var Ingvar, men i själva verket, var det Åke, haha.
Här får ni ett utdrag, från mitt inlägg skrivet 12 januari, 2010, men händelsen i sig, var nog sommaren 2002.

”Ingvar och Anna har en fin sommarstuga nere vid Övik, en av gångerna vi var där så tyckte Åke att det var dags att prova på hans surfingbräda. En bräda han hade mer för att han tyckte det såg cool ut att ha den fastspänd på busstaket, än han var villig att prova på själv. Eller villig och villig, han var sugen men det är inte så tvärenkelt som det kan se ut.

Nu var det Ingvars tur att visa upp vad han dög till.


Han blåste iväg över viken och fick upp en hejdundrande fart, det såg verkligen proffsigt ut. Sen hördes en röst från andra sidan, -ÅÅÅKEEE! Ta båten du.

Han trodde inte att han skulle få brädan att vända utan att han skulle sluta ute till havs. Nu hann inte Åke ner till båten innan vi såg att han hade rätt teknik och lyckades vända brädan så han kom tillbaka.


Dags för Åke att visa sina talanger. Det såg väl lika bra ut från början men Ingvar kände sig nödbedd att starta upp båten för att åka och hämta upp honom från andra sidan, han fick inte brädan åt rätt håll då det var dags att sno om.

Åke plockades upp på båten och satt längst fram i fören med brädan liggandes tvärsöver knäna. Ingvar gasade på och kom mot stugan, jag och Anna satt uppe på altanen och skådade färden, då gasar han på ordentligt och tänker inte på brädan som Åke kämpar för att hålla fast men som han inte klarar av i den hastigheten, brädan rycks ur hans händer och flippar runt som en propeller över båten.

Och där kan vi tacka någon däruppe, att brädan inte klippt Ingvar som stod upp och rattade båten. Puh!!!” slutcitat


Fotnot, dom övre bilderna printade jag från Annas lilla film. Och den här bilden tog hon vid ett annat tillfälle, då vi tog oss en tur med deras båt.

Ja jädrar vad vi har gjort saker. De där brädan finns fortfarande kvar. Åke brukar försöka lura iväg alla som hälsar på i stugan, ut på sjön, med den där. Några har nappat, andra har insett att det finns begränsningar. Haha, men å andra sidan, så länge det finns en båt att tillgå, och annan räddning, så är det nog rätt lugnt…att testa, tänker jag.

Så känn er utmanade, ni som kanske tänker komma förbi i sommar.


Hoppas på en fin dag, för er alla!

Testa vita sidan upp!

Av , , 2 kommentarer 14

Åke fick ett pussel i julklapp, det brukar vara som ett lämpligt projekt i juletider…att få ihop. Nu hittade Theresé pusslet som inte var påbörjat, och satte igång att bygga. Jo, Åke var också där och fick dit några bitar, innan det var klart. Sally fick lägga sista biten!

2016-01-05 07.55.30

Jag sa att såna här pussel, är då betydligt enklare än såna som innehåller 50% himmel eller hav, fy tusan. Eller ska man nu vara riktigt proffsig, kanske man skulle testa att bygga ett pussel, med vita sidan upp 😀 Kanske man hann klart innan nästa jul, då.

Och hey, sa jag, varför inte ha ett pussel, typ 50 shades of grey, haha, fast då sa Theresé att det redan finns, ja där ser man, man är inte alltid först, att hitta på saker.

Den ultimata utmaningen vore dock att limma ihop ett 1000 bitars pussel, sätt lim på en bit, placera ut den och limma nästa…puh!!!

En annan typ av utmaning kan vara att prata med barn, dom kan ju ta saker bokstavligt, eller kollra bort en, totalt.

Mamma är så imponerad av Sally. Att hon är så duktig, går och lägger sig själv, sjunger så fint, ja ni vet, allt sånt där som man kan impas av. Så frågade mamma mig, om hon alltid, var så duktig. Nja, sa jag, nog kan hon mopsa sig, om hon är på det ilet, men det är ju inget konstigt.

Så berättade jag detta för Sallys pappa, Anders och han höll med. Så talade han om, att han hade velat att hon skulle äta upp maten. Detta är nog något som alla föräldrar känner igen, barnen säger att dom är mätt…som sjutton, men när dom ställer sig upp från bordet så undrar dom om det är dags för godisintag.

Detta var då en lördag och Sally tycktes inte rymma en smula till. Hon hade nog bara petat i maten. Så säger Anders att äter du inte mer, så blir det faktiskt inget lördagsgodis…och därmed basta (typ). Sally sitter tyst en liten nanosekund, sedan kontrar hon med: Jamen, jag vill inte ha nåt lördagsgodis! Hmph…och vad svarar man på det? 😀

005

Hittade denna lilla roliga historia på FB, håll till godo och ha en fin tisdag, allihop!

Oscar ber sin dagisfröken hjälpa honom att ta på sig sina stövlar innan han skall gå ut i kylan. De är jättebesvärliga att ta på och fröken måste verkligen göra världens ansträngning för att utföra uppdraget.

När äntligen stövlarna sitter på så säger Oscar: – De sitter på fel fot!

Fröken tror inte sina ögon när hon konstaterar att det är som Oscar säger, stövlarna sitter fel. Hon drar som en dåre i 3 minuter för att ta av dem och börjar om med en super ansträngning för att sätta på dem igen.

Då säger Oscar: – Det är inte mina stövlar!

Fröken andas djupt och lägger locket på känslorna för att inte skada lilla Oscar som tittar på henne med fiskblick.

– Ok, säger hon, vi tar av dem då!

Och sätter igång med samma träning som tidigare.

– Varför sa du inte det tidigare? frågar hon när hon är klar.

Oscar svarar då: – Det är inte mina stövlar, de är brorsans, men mamma vill att jag skall ha dem!

Fröken börjar gråta och, mycket behärskad fast bestämd, sätter hon på stövlarna för en tredje gång. Sedan lyfter hon upp Oscar, sätter jackan på honom, halsduk och frågar: – Var är dina vantar?

– Jag la dom i stövlarna!

 

 

Maria Lundmark Hällsten