Etikett: Helge

Bättersia eller sämmerhålle..

Av , , Bli först att kommentera 13

Igår då jag och Mr W, tog morgon promissen, så var det -5 grader och en isande, pinande vind i fejjan. Mina ögon rann hela rundan, så jag såg knappt var vi gick.

Idag, var det knappt någon vind, men med snön som fallit så ångrade jag snart att jag inte tycktes behöva mina icebugs. Jag gjorde en repa på isen som ligger lurigt under snön. Använder alla mina muskler jag har i vänstra låret för att hålla emot det där ofrivilliga, ”gå ner i spagat”, och jag klarar mig.

Fast inte helt utan smärta i lår och knä. Sen är det en sån där förbannad snö som bygger små, ojämna klackar under skorna. Såna där som gör att man inte vet om man ska tippa eller åt vilket håll.

Inte bara där heller, utan till och från började Winstone halta. Detta tack vare ”snöklumpebildande” under tassarna. Nå, tur han har mig då, som kunde plocka bort dom vartefter dom dök upp. Och nu är vi hemma och inne i säkerhet

Jag noterade nåt som jag inte tror mig ha sett förut. Nere vid lekparken, såg jag ett långtgående spår efter vägen. Tänkte först att det var nån bil som haft läckage av nåt slag. Men sen ser jag att det är en spricka i asfalten, och inte bara en liten sådan.

Ska det nu ske en bostadsområdesdelning, vi som bor hitom lekparken, bättersia, och dom som bor åt sämmerhålle. Det kanske är början till ett enormt slukhål, som kommer att dela hela Västerslätt i 2 delar  🤔 Vem vet…

Hittade Åkes farfars plånka, i källaren. Den är nog gammal, men ändå rätt välbevarad.

Nicco och Theresé tyckte det var coolt, att den finns kvar. Theresé skrev att just den där är gjord med samma teknik som hon gör. Det var något som var stort i USA under och efter andra världskriget. Det användes bland annat som en typ av avkoppling för många soldater.

Sen, tror hon, att det kan vara Helge, en bror till Ragnar, som köpte den till honom. Helge har vi minsann hemma på väggen… Sjökaptenen.

För mig är det inte tvärenkelt att försöka hålla reda på vem som är vem och varför. Helge är ju ett namn som andra heter, i Åkes släkt, även Ragnar. Åke heter varken Ragnar eller Helge, men Ragnarsson 😏

Åkes gammelfarmor, hette dessutom Helga. Och hans farmor Tyra och Ragnar, bodde häruppe i huset, i våran tvåa. Tyra hann jag faktiskt träffa innan hon gick bort, i maj, 1985, om jag inte minns fel.

Ha en fin onsdag, allihop!

Dom går som fjärilar flyger…typ

Av , , 4 kommentarer 9

Min mobil lever än, men jag trodde den var körd igår då skärmen plötsligt började vitna i kanterna och det bara fortsatte, men så… plötsligt, klarnade den upp och ser ut som vanligt igen.

Gick ut med Winstone igår, första svängen och noterar snabbt att det inte var bra att måla staket i förrgår… dom plankorna som blev målade ser ut som fruktansvärt taskigt förarbete, färgen rann fläckvis av, i skyfallet. Jag som vet att jag första gången när jag vaknade låg och räknade hur många timmar som gått från det jag målade sista planken, till jag vaknade av regnet och tänkte, jamen det är ju lugnt, det har gått över 6 timmar, men tji fick jag, fast det kan ju dessutom ha börjat regna tidigare, det vet jag ju inte.

Tur då att jag inte hunnit måla så mycket, färgen är tyvärr inte gratis och arbetet i sig är inte heller direkt älskvärt, det gör ju ont för tusan. Att hålla i en pensel och stå som en böj då man tar understa plankan.

Jag gjorde mig en sväng ner på stan igår och konstaterade att jag inte gillar att gå där, visst, mycket att se, men stan… nä, en massa folk som går ungefär som fjärilarna flyger… (ja inte alla, men många) så där helt okontrollerbart, dom vet inte vart dom ska, sen kan dom tvärstanna mitt i steget så man nästan ska gå in i ryggen på dom. Jaja, tur där också, att jag faktiskt inte behöver vara därnere heller, mer än nödvändigt.

Hittade en sån där trätavla igår, som Åkes farbror, Jean Ragnar (Helge) gjorde då han var i tonåren, så här ser den ut:

002

Och kolla, då jag vände på den så sitter där en tipsrad, fastklistrad, törs jag visa den för dig, sa jag till Åke, jag vet nämligen att Nicke, svärfar, hade en rad han spelade varje vecka, stående, i flera flera år, och det är förmodligen den här raden:

003

Han sa dessutom att han inte kunde sluta spela heller, eftersom han nu kunde den utantill och det vore ju försmädligt om han struntade i att spela en vecka och raden skulle gå in.

Med detta avslutar jag dagens blogginlägg och önskar er alla en fin onsdag, för mig innebär den, den sista dagen på semestern, imorgon återupptas dom gamla rutinerna igen.

Maria Lundmark Hällsten