Etikett: hissar

P-rulle och kaffe…

Av , , Bli först att kommentera 19

Idag, mina vänner, är det 148 dagar kvar till punschrullens dag. Nu menar jag inte att man ska börja längta efter det och att man inte får äta eller köpa en punschrulle innan dess, men… Såg ju den här bilden på Klotterplanket och kunde ju inte vänta, ända till dess med att dela med mig 🤣


Apropå bilder, såg ni vad det här var för bild jag la ut igår?


Annelie kommenterade, sent omsider, att NU, fattade hon vad det var. Ja svarade jag, tänk, jag trodde att nån skulle kommentera och fråga om jag ramlat under promenaden och låg där på rygg och fotade upp i det blå.

Talade om för Tina att kommunen skyddar lyktstolparna med att skydda den nedre delen av stolparna med en ytbeläggning. Ser ut så här…

2018 kunde man läsa detta, klicka på länk för att komma till den aktuella sidan.

Det är ammoniaken i hundars kiss som tär på stolparna. Till slut orkar inte galvaniseringen med och då rostar de.
Man kan inte alltid se på lyktstolparna att de är rostiga. Hundkisset tar sig nämligen in mellan fundamentet och stolpen och korroderar stolparna underifrån.

– När hundkiss rinner ned kan det börja korrodera under mark och det är de stolparna som är extremt farliga, som helt plötsligt bara faller, säger Anna Byström på företaget Roch Service, som jobbar med stabilitets- och hållfasthetsprovningar av lyktstolpar, till SVT.

I Gävle kommun byts cirka 100 lyktstolpar ut varje år på grund av rostskador. För kommunen innebär det en kostnad på cirka 250 000 kronor – bara i materialkostnader. Men att de rostar är inte bara hundarnas fel. Vägsalt och lossnade rostskydd gör sitt till.

Problemet har varit större förut, men nu har man stolpar med ytbehandling. Ytbeläggning på stolparna går cirka en meter upp från basen och skyddar mot hundkiss och salt.
Det tar dock tid att byta ut alla äldre lyktstolpar mot de nya. Till exempel i Gävle kommun finns det cirka 21 000 lyktstolpar och om 200 lyktstolpar byts ut varje år dröjer det 105 år innan alla är utbytta. slutcitat

Jäklar anamma att hundar och vägsalt kan skapa arbetstillfällen. Men det behöver inte alltid vara så att det är hundpink eller vägsalt heller, som gör att stolpar börjar luta. Se bara här, hur den måttar med benet för att sparka till stolpen… *nickar*

 


Nu läser vi om strömmen som kan komma att stängas ner för att spara el. Lyktstolpar, trafiklysen och hissar, kan sättas ur funktion. Hushållselen kommer sist på en prioriteringslista. Här undrar jag på riktigt, HUR, dom ska veta vart dom kan kapa strömmen.


Dom kan väl inte mena, på fullaste allvar, att man stänger hissar utan att kolla om det finns folk som är i behov av hiss för att ens komma sig ut. Eller människor med hjälpmedel som kräver ström, som till exempel, specialanpassade sängar, taklyftar, mobila lyftar, el rullar, ja ni fattar.

Och ja, jag fattar också att krig är absolut fullt allvar, och det finns en anledning till varför det ser ut som det gör idag. Men jag undrar ändå, hur den planen ser ut. Det blir lite som vanligt, att dom som straffas är dom som inte klarar sig själv, och som är i större behov av att saker ska fungera.

Nej, jag sa till Åke, att vi också kanske ska tänka på att dra ner på onödig förbrukning. Vi behöver inga större mysbelysningar. Man kan börja med att ha dom stängda på veckorna kanske, och kosta på en och annan tänd lampa till helgen. Vi kan spara mer än vi tror.

Många säger att en lampa drar inte så mycket, men räknar jag så brukar vi ha igång 7 onödiga lampor, och om alla i hela Sverige, stängde av minst 3, så borde det dra ihop lite.

Ha en fin måndag, allihop!

Upp och ner, hit eller dit!

Av , , Bli först att kommentera 10

Åkte hiss på Mariehem då Sally var här och blev lätt konfunderad då det såg ut så här:

74610658_10157558133246585_1170832128116523008_o Varför hoppar man över en våning, vart tog 1:an vägen? :O Det är ju sånt här som kan göra en människa sömnlös.

På Östra station har du att välja mellan E, 3 och 4…ehh, ok? Och i huset där jag jobbar är det -1, E, 0, 1, 2, 3…osv, varför kunde dom inte ta bort nollan och börja med 1 efter entréplan? Där hittar man även denna, lätt knäppa information:

Foto2840Vad är det som säger att man ens bär på en mobil? Om jag bodde där skulle jag knappast ta med mig mobilen ner till tvättstugan, och det är, tro det eller ej, det är inte alla som har en mobil, fast vi är många som har en.

Googlade på hissknappar och hittade den här:

hissknappar
Jaja, här är det då lättbegripligt i alla fall 😀 Värre om det också hade varit en pil åt höger och en åt vänster och på vänsterpilen skulle texten ha varit spegelvänd, moahaaa…

Mja, jag får nog föra frågan vidare till svärämnet Anders på NOA lyftteknik, han har ju hissar som yrke, kanske han vet, varför man hoppar över våningar 😀

Skärmklipp 2019-11-23 10.39.29
Jag och mamma skulle upp på Rebuy för några veckor sedan,och hon ville åka hissen. Den är ju för barnvagnar och rullstolar, men alltså hallå.

Ponera att man går in där med en person som sitter i rullstol, då hamnar du ju bakom den personen, sen ska man stå och hålla knappen intryckt hela vägen upp och sen ska du försöka ta dig runt rullstolen för guess what, den finns ingen dörröppnare, vad tänkte dom på där…nada!!!

Henrik Dorsin, verkar däremot vara en kille med full koll, kanske inte på hissar, men språk, lyssna bara på geniet 😀

Var en trevlig kaffedejt på Ullas igår, vi uppdaterade våra livshändelser lite och la in en ny kaffestund, samma plats men nästan 1 månad i framtiden.

Ikväll är det utgång för vår del, julfest via Åkes jobb, ute på fabriken. Tydligen skulle dom träffas vid 14 tiden nere på stan men det hoppar vi, låter som om det kan bli tungt att börja redan då 😀

Önskar er alla en toppen lördag!

Det var det…det

Av , , 4 kommentarer 16

Det var det, det…julafton kom och gick i ett svep. Jag hann aldrig vara utanför dörren igår, det skulle dukas, för det ena och det andra, dukas av, diskas, och fram med mer grejer. Vi var totalt 17 personer här, men i det här huset rymdes vi allihop.

2015-12-24 10.56.30 2015-12-24 10.57.38 2015-12-24 10.58.34 2015-12-24 11.17.09 2015-12-24 11.17.15 2015-12-24 16.06.40 2015-12-24 17.31.29 2015-12-24 17.32.49 2015-12-24 16.42.11

Visst kan man ana svärsonens yrkesval:

2015-12-24 17.32.10

Han med firman, lyftteknik, och håller på med hissar, han måste givetvis ha en sån där knappsats, för att få igång fläkt och belysning 😀

Inbyggd kaffemaskin, så nu blev mamma sugen på en också, frågan är vart hon ska rymma den:

2015-12-24 17.31.54

Idag vet jag inte vad som ska göras, här ute är det rätt lugnt, inga butiker, massa folk och andra stressmoment. Och imorgon var det prat om att eventuellt besöka Uppsala domkyrka, eller nån outlet åt andra hållet, vi få se.

Hoppas på en fin juldag för er alla!

 

 

Pater noster

Av , , 8 kommentarer 14

 

Nu har jag efter samtal från min faster Ingmarie (som en gång i tiden jobbat på NUS) fått veta vad dom dörrlösa hissarna heter, och här ska ni få lite fakta om dom, och kolla häruppe Anders, hur dom funkar 🙂

Det är dörrlösa hissar (uppkallade efter de radband som katoliker använder för bönen Fader vår, pater noster) där sammanlänkade hisskorgar kontinuerligt rör sig längs ett transportband upp genom ett schakt och ner genom ett annat, och där man får hoppa på och av i farten.Ovanför översta våningen och under nedersta våningen finns maskinrum där korgarna parallellförflyttas mellan schakten. Enligt uppgift beror namnet även på att en del ber till Gud innan de stiger på.

De är inte vanliga, men finns fortfarande, även i Sverige, mest på arbetsplatser där allmänheten inte har tillträde, eftersom det är bäst om man har viss erfarenhet av dem. De var mer populära förr i tiden, och nya sådana installeras i princip inte. Vid ABB:s kontor i Västerås och Ludvika finns en hiss installerad men som idag inte används. På HSBs kontor på Fleminggatan i Stockholm finns en hiss som är i fullt bruk. Norrlands universitetssukhus i Umeå har också två rader med hissar i fullt bruk, en enbart för personal och studenter och en för allmänheten

Först så går det uppåt och ett, två och …

Av , , 4 kommentarer 11

 

Med tanke på all tid vi tillbringat på lasarettet under dom sista sex veckorna så har det även blivit en hel del hissåkande. Anders, svärämnet i Järlåsa, bygger ju hissar och har ett företag som heter lyftteknik, och han hade aldrig hört talas om eller sett den där specialhissen vi har där, på NUS, den man bara hoppar… ok, man kanske inte hoppar utan man kliver in i den, och om man inte hoppar ur den (jaja jag vet, kliver ur) innan översta våningen så får man ju åka med runt, men man kommer inte fram på andra sidan med huvudet före… och det är ju en jädrans tur 🙂
Jag försökte mig på att fota inifrån den hissen för att visa honom men det blev aldrig nåt bra foto, Theresé får nog allt ta med honom dit, nästa gång dom kommer upp, så han får kolla in hissen.
Nån har också gett sig tid att klottra inne på väggarna där, alltså inte i själva hissen utan på väggen man passerar, undrar just hur många gånger man då har åkt för att hinna få till det, har man lite att göra då, eller?
I dom andra gamla hissarna, som finns i trapphus E, står det inne i hissen, längst ner på skylten: plan -2 (gäller endast hiss 73). Och då kan ni ju fatta att man fått grubbla lite, vart ligger plan -2, ganska långt ner, och vad finns det där, och fråga nummer tre, vilken hiss, har nummer 73, hm… (i bakgrunden hörs nu inledningen till filmen Hajen, dododo…).
Idag är Åke ledig, han ska till läkaren och få ett intyg om sin diabetes som tydligen transportstyrelsen vill ha, tack vare hans körkort, jodå, vilket jobb för ett litet papper, hade det varit så svårt att koppla ihop datorerna mellan transportstyrelsen och vårdcentralerna, så hade det där varit gjort för längesedan.
Nu ska det beställas papper, betalas pengar, beställas tid, skickas in osv osv osv, och innan man ens visste vart han skulle så hade två månader passerat. Det läggs åt sidan, glöms bort, hittas igen, och då är man tillbaka på ruta ett igen. Nåja, nu ska det väl snart vara fixat i alla fall.
Igår blev jag bjuden på lunch…. inte illa alls, av en Springare (känd härifrån vk, kan ni tänka 🙂 Det var som vanligt trevligt även om det som händer just nu, runt omkring, inte alls känns så trevligt. Vad många olyckor det är, vilka tragedier som utspelas bakom stängda dörrar, människor som dör, men det kan ju också vara tack vare allt man nu gått igenom, som man ser allt det där. Man lägger märke till det, på ett annat sätt, för det måste ju ha funnits och hänt tidigare också.
Jag jobbar då eftermiddag idag och imorgon, känns väl rätt så ok, man kommer ju som tillbaka i rutinerna på det sättet. Jag önskar er alla en fin torsdag!

Jag orsakade ett stopp

Av , , 8 kommentarer 9

 

Som ni vet innehåller lasarettsbyggnaden ett antal hissar, och vår svärson, Anders är ju minsann egenföretagare med lyftteknik som huvudsyssla, och det involverar en hel del hissbyggnationer och lagande av gamla hissar.
Den där specialhissen som finns här, den utan dörrar ni vet… en sån hade han däremot aldrig hört talas om förrän vi satt och pratade om den, för några år sedan. Vi hade tänkt testa den igår då vi var där uppe och Theresé skulle fota den så han skulle få se, men hissen var stängd för dagen.
Sedan satt vi uppe i anhörighetsrummet och samtalet gled in på hissar igen. Jag kom osökt att tänka på en liten händelse som faktiskt utspelade sig i samma trapphus där vi nu går upp till min pappa. Fast han ligger bara en trappa upp, så dit går vi.
Den här gången hade jag varit högt upp, kanske på sjätte eller sjunde våningen. Och jag skulle ner igen, stod och väntade på hissen som så sakta kom åkandes uppåt. Jag, mitt snille, står och har handen på handtaget och när jag ser hissen, rycker jag av någon outgrundlig anledning, i handtaget… innan den ens har kommit upp, och vad tror ni händer?
Jamen den fastnar ju, naturligtvis, och självklart står det en äldre tant i den också, hon blickar uppåt och jag står däruppe och blickar nedåt, och jag känner mig något taskig, som orsakat stoppet. Hon ser bedjande ut och jag vinkar till henne att jag ska hämta hjälp.
Vilket jag ju faktiskt gör också, jag går in på avdelningen igen och säger att det står en tant i hissen som har fastnat och sedan drar Maria iväg, och den här gången tar jag tar trapporna ner.
Annars såg dagen igår, likadan ut som dagen dessförinnan, inga större förändringar. Jag och Theresé var inne hos min pappa, vi får gå in, två och två. Jag stod och strök honom på armen och så sa jag, jag undrar om han känner det här och tänk om han tycker att det är obehagligt. Jag hinner inte säga mer så ger en av apparaterna ifrån sig ett högljutt pip så jag hoppar rätt upp.
Theresé som har en viss vana av sin mor, säger genast –Du kom väl inte åt någon knapp nu? Och nej, jag stod för långt ifrån för att det skulle ha hänt, men lite humor var det faktiskt 🙂
Dom har även ordnat en bilddagbok, där foton ska in och alla som vill får skriva några ord om dagen, om det hänt nåt speciellt eller om man bara vill skriva om dagens aktiviteter. Något dom brukar göra då det handlar om människor som kommer att ligga nersövd en längre tid, för att dom inte ska känna att dom förlorat så mycket, den dagen dom kommer tillbaka. En väldigt fin sak, tycker jag, så jag vet vad jag ska göra då vi åker dit idag.
Önskar er alla en fin dag! Och skickar även ett speciellt hej, till en person som ringde igår, ingen jag känner, och ingen som egentligen visste vem jag var tills hon tittade på papperet framför sig och frågade då om hon fick ställa en fråga till mig. Javisst sa jag… inte är det du som bloggar sa hon, och då kunde vi ju inte låta bli att skratta lite. Visst är det det, sa jag och det är verkligen inte många som brukar säga att dom läser min blogg, men nu så, sa hon, så vet du att du har ett fan 🙂
 
Maria Lundmark Hällsten