Etikett: hjärtinfarkt

Dåligt sexualliv – ingen partner

Av , , 2 kommentarer 16

Gårdagens, bästa, upphittade sak…min vante.

52924174_10156954428051585_4106270884262576128_n Dock inte saknad, men ändå 😀 Finurligt att jag åker från ena stadsdelen, Västerslätt, till en annan, Mariehem, och där pekar Nicco på en vante bakom bilen. Titta mamma, där ligger ju din vante. Jag småler, typ, jåå tjena…men sväljer småflinet, in facto, så är det min vante.

Alltså jaha??? Nöjd och frågande plockar jag upp den och ska slänga in den i bilen då jag noterar att nån har hittat den före jag. Tummen är avbiten! Hur jag vet att det är min…Jo det är ”min tant Bibbi, som virkat den, en gång i tiden.

Hur har nu denna hamnat där, fastfrusen i en snödriva. Ja, jag stod parkerad där för kanske 2 veckor sedan, så den måste ha trillat ur bilen, överlevt all snö som kommit, skottande, regn och minusgrader. Jag hade ju inte hjärta att lämna den där, men det vet i tusan om den ger mig så mycket glädje idag, tumlös och eländig 😀 Nåja, det är sånt som händer!

Såg detta på FB igår, och jo, jag har sett det tidigare men det är ju hysteriskt roligt och är det sanning i dessa journaler, så kan man ändå förstå vart felen ligger, mycket särskrivningar och avsaknad av kommatecken och punkter 😀

Och att man kanske skriver för att man har bråttom, men tror sig kunna komma ihåg vad man menat.

Citat från patientjournaler; Karolinska Institutet
____________________________________

*Har svimmat av. Minns ingenting förrän patienten vaknar
i sängen med två sköterskor.

*Oklart om blod i avföringen då patienten är färgblind.

*Patienten arbetar som elektriker. Inga kända proppar i
släkten.

*12 cm långt, sårigt underben

*Söker för fästingbett i huvudet. Huvudet borttages med
pincett.

*Aktuellt: Ingen buksmärta men kan hålla tillbaka den
lösa avföringen med vitt bröd.

*Söker p g a att ha slagit i vänster stortå som nästan
helt har lossnat. Personalen får dock ej dra loss den, då det gör ont.

*Fick dock besked om att hjärtat var bra, men att hon
skulle återkomma om hon blev medvetslös.

*Poängterar att det är viktigt att patienten håller sig
ren mellan fötterna.

*Smärtan i ryggen kommer när patienten ligger raklång
med båda benen på rygg.

*Har varit och fjällvandrat. Nedkom med helikopter igår.

*Blöder ibland ifrån vänster näsa.

*Avföringen har samma färg som dörrarna på avdelning 19.

*1974 fick patienten en grävskopa över sig. Sedan dess ringningar i öronen.

*Ibland mår patienten bättre, ibland sämre. Ibland mår
hon inte alls.

*När hon känner sig trött kan ansiktet vridas åt höger
och där stå och smårycka en liten stund.

*Hon beskriver huvudvärken som spännande.

*Kräkningarna försvann på eftermiddagen, likaså maken.

*Patienten har bedömts som osammanhängande.

*Har börjat få blodiga små matskedar i avföringen upp
till 15 gånger per dag.

*Patienten har varit placerad på ett hunddagis i Gävle
med stöd av socialtjänsten.

*Lastbilschaufför med god kondition som åker en mil utan
att bli andfådd i vanliga fall.

*Lymfkörteln skickades samma dag som patienten i taxi
till Uppsala.

*Idag till lunch får patienten akuta diarréer.

*Modern bostad och hustru.

*Sköts i hemmet av maken som är militär.

*Patienten har inte ont för jämnan, bara för det mesta.

*Patienten tål inte ost, mjölk eller smör, ej heller
modern och en bror.

*Mat får han från sonen som ligger infryst.

*Har fått större hemsamarit men tycker inte att det
räcker ändå.

*Dåligt sexualliv – ingen partner.

*Halsen som patienten hade besvär med nu i höstas är nu
borta.

*Cyklade i dag på eftermiddagen när plötsligt en liten
flicka kom in i hennes framhjul.

*Har nu fått rullstol och ämnar åka till Norrköping med
denna.

*Patienten informerad om obduktionsresultatet.

*Det senaste blodprovet är aldrig taget.

*Mår alldeles utmärkt, har sökt läkare ett flertal
gånger för det.

*Patienten vägde 78 kilo i hemmet innan han gick hit
utan kläder.

*Änka, bor med frisk make.

*Dog troligen i hjärtinfarkt och därefter i lungödem.

Och där var journalen till ända 😀 Och jag önskar er alla en trivsam tisdag!

Vilken överraskning, galet!!!

Av , , 4 kommentarer 17

Oj vad snopen jag blev, då jag igår, blev uppringd av en läkare från projektet Scapis, ni vet det där med hjärta, kärl och lungor. Inte snopen för att hon ringde, men överraskad över vad jag får höra.

27973886_10156057219226585_902786188363594034_nNi vet, alla prover jag tagit har ju visat att jag är topnotch…typ 😀 Men nu spelar tydligen provsvar ingen roll, dom kan visa på bra värden fast man ändå inte är helt hundra…wow!

28056321_10156057219446585_3197231347884663643_nDet innebär, att om jag inte gått med i detta projekt, så hade alla fortsatt att säga att mina kolesterolvärden ser så fin ut så det är inga problem, fram till den dagen, då kärlkrampen skulle ha satt in, eller för all del, en hjärtinfarkt är ju också vad förträngningar i ådrorna kan leda till.

Jag har förkalkningar runt hjärtat och i halspulsådrorna, detta såg dom på ultraljudet och vid skiktröntgen. Jag fick frågan om jag känt av något, men det har jag inte och det innebär väl att detta inte är så allvarligt…än i alla fall.

Hon vill att jag kommer och gör ett arbetsprov och sedan får jag tid på hjärtmottagningen så får dom klura ut om jag ska ordineras specialkost (har jag visserligen redan) eller om det blir att medicinera. Beror ju på hur pass allvarligt jag reagerar på testerna.

Gissa om jag är glad att jag gick med i detta forskningsprojekt, för annars hade jag varit helt ovetandes. Och nu undrar man ju, hur många som det finns därute, som har exakt samma sak, men inte vet, förrän dom sitter på pottkanten? Hon sa så här, dina kolesterolvärden är bra…men bara för dom som inte har förträngningar eller förkalkningar i ådrorna, har man det, så ska man ligga lägre…YEPP!

Nu ett tips till er som har barnböcker liggandes, detta hittade jag på VK igår och jag citerar:

”Har du barn- och ungdomsböcker som ligger i ditt förråd och tar plats? Under Bokveckan hjälper vi Hjältarnas hus att fylla på sitt bibliotek. Kom och lämna dina böcker till oss så ser vi till att barnen får glädje av dem!
Arrangör: Västerbottens-Kuriren
Tänk på att böckerna behöver vara hela och rena.Du kan också lämna dina böcker hos kundservice i VK Mediahuset på Förrådsvägen 9, måndag-fredag vecka 11 klockan 08.00-15.00.
Hjältarnas hus är ett tillfälligt hem där sjuka barn och deras familjer får möjlighet till en fungerande vardag.” Slutcitat

28071232_1605359552881058_4848817809654135623_oOch nu avrundar jag med att spela en go´låt från svunna tider och önskar er alla en toppen lördag!

Utryckning och inläggning

Av , , 4 kommentarer 14

Det bidde en spännande dag igår med två saker att prova på som jag aldrig gjort förut. Vi hade ett möte på jobbet…från ingenstans hugger det tag runt min bröstkorg och det stramar åt. Jag sitter och känner efter, höger överarm domnar bort och jag försöker skaka lite liv i den, det lyckas inte.

Jag hör inte så mycket av vad som diskuteras, utan filurar på hur jag ska framföra att jag börjar misstänka att jag kanske har en hjärtinfarkt på G. Men kan som inte i mitt huvud, förstå hur jag ska kunna göra det utan att alla där kanske panikar, jag ser framför mig hur jag trycks ner på golvet, och blir fasthållen för att jag ska ligga blickstilla tills hjälp anländer, ett mindre tumult kommer att utbryta.

Efter en kvart blir smärtan olidlig, jag reser mig upp och säger att jag måste ringa sjukvårdsupplysningen, jag mår inte bra, sen går jag iväg…och gör just det, ringer, och där får jag rådet att ringa 112, det gör jag också.

Förklarar läget och medan vi pratar klingar allting av och jag blir som vanligt igen (frisk ska jag ha osagt, det är man väl aldrig, med den här hjärnan :D), killen kopplar mig vidare till en sjuksköterska som säger att dom ska skicka en ambulans, och det gör dom.

ambulance-cartoon(bild från google)

Blir påkopplad sladdar och annat, EKG ska tas, en febertopp har jag innan vi åker iväg, men annars tycker jag, och säger, att det känns lite fjantigt, faktiskt, jag har ju inte ont längre. Men man ska ju alltid ta det säkra före det osäkra.

Sen tas det prover, mer prover, jag ligger på den hårdaste, ogästvänligaste britsen som kan uppbringas, från 15.00-22.30. Efter 2 timmar får jag lov att larma och säga att jag måste få sätta mig, min rygg fixar inte att ligga längre, hon hjälper mig med sladdhärvan och jag får slänga över fötterna.

Efter ytterligare 3 timmar så tjorvar jag ihop sladdarna själv, så jag kan komma mig upp på fötterna. Dom tar prover för att se om det kan vara gallsten, alla prover är bra och jag tar ju för givet att jag ska få åka hem. Då kommer läkaren in och säger att dom vill att jag ska läggas in för att dom ska få utesluta en hjärtinfarkt, det trodde ju jag att dom redan gjort i ambulansen, men hon sa att dom sällan kan visa det, så där nära inpå.

Dessutom vill dom röntga mina lungor, för att utesluta att det gått ett hål på en av dom, vilket tydligen kan hända, om man har otur.

Så jag får böja mig och gå med på att läggas in. Jag är jättetrött och tänker att när jag får komma upp på avdelningen kommer jag att få lägga mig i en underbart skön säng med dubbla madrasser och ett fluffigt svalt täcke…jo kyss mig.

23.30 fick jag en kopp kaffe efter eget önskemål, sängen hade en endaste madrass, inte av det tjockare slaget, en filt utan påslakan och en kudde, hal som sjutton, så i natt har det inte varit många timmars sömn, och jag känner mig i sämre skick nu, än innan natten.

Men vad gör väl det om hundra år, jag hade ingen infarkt, inga blodproppar, inget hål i lungan och inte heller gallsten, utan det var mitt bröstben, som ville spöka till det. Så nu ska jag ringa läkare och kiropraktiker så får vi se vad dom kan hjälpa mig med. Jag har ju ont i ryggen och nacken, så det kan ju vara läge att rätta till det.

Så vad var det nu jag fick göra för första gången…jo åka ambulans, och bli rullad i rullstol, så då kan jag kryssa av det i saker som är gjorda och inte göra om det en gång till 😀

Det värsta med allt detta är att jag VET, att nästa gång, om det blir en till gång, så kommer jag INTE att ringa, utan jag kommer att tjuras och tro att det kommer att gå över, så jag hoppas att jag kommer ihåg just den här smärtan och om det skulle bli något allvarligare en annan gång, så kanske det känns lite annorlunda, förhoppningsvis.

Ha det gott, allihop, och var rädda om er!

 

Frigående ägg, hm…???

Av , , 2 kommentarer 6

Hamnade på en blogg igår, angående fototrissen, man klickar ju runt och kollar hur andra tolkar temat. På en sida fanns en bild av en kartong med ägg, där texten var: 15 frigående ägg. Hahaa… vilken miss, visst ser ni framför er hur äggen springer runt med benen som sticker ut därnere 🙂

Jag hörde reklamen igår också, om dessa så kallade bäddbara sängar, jag tror att dom säger bärbara eller byggbara… men jag är inte helt hundra, dessutom tyckte chefen att dom snackat om gravsängar, och det låter ju aningens makabert, man kan alltså begravas i sin säng, om man så önskar. Men där hörde jag nu att dom sa, ramsängar, så det där med grav… ligger nog i framtiden.

Jag och Åke har bökat lite nere i källaren, och nu har vi plockat bort dörren in till tvättstugan. Det finns nämligen ett element därinne, men det hjälper ju föga eller sprider ju inte sin värme vidare, utan stannar där i rummet, med dörren bortagen så kommer nu katterna åt detta element, och får också lite större plats att vistas på, då dom är därnere.

Vi har alltså rensat bort saker som legat där och skräpat, jag åkte på Djurmagazinet igår och köpte en sån där elementhängare dit ner också, som katterna kan ligga i, samt en tjock dyna dom kan ligga på. Det blev bra, nu återstår att städa rummet innanför tvättstugan också, där har jag tänkt att jag ska kunna ha en symaskin, tyger och annat tjafs.

Jag och mamma åkte upp på lasarettet igår, Bosse, hennes sambo, är inlagd i väntan på operation. Han fick veta att han har problem med hjärtat (läkarna tyckte det var jättekonstigt att han inte känt detta tidigare) och det räcker inte med en ballongsprängning utan dom måste göra en bypass, men det går säkert bra. Och det var ju en jädrans tur att han inte hann få en massiv hjärtinfarkt innan han åkte in.

Vilket surväder vi fick, usch för detta slaskande och plaskande, halkigt är det också, på sina ställen. Nu längtar jag efter ren asfalt… så man kan gå som vanligt igen och inte hasa fram, och bara vänta på att lägga sig på sidan i en nerförsbacke…typ. Ån är öppen igen, den som frusit till för någon vecka sedan. Ur led är tiden. Önskar er alla en toppen måndag, vädret till trots!

Jag ryser…

Ett vårtecken, som vi alla nog vet, och förutom grönskan man ser och blommor som knoppas, är ju motorcyklarna. Jag gillar absolut ljudet, på många av dom, och jag vet hur svårt det förmodligen är, att låta bli att gasa.

Men det absolut värsta jag vet, då det gäller våren och premiärturen dom gör, är ljudet av när dom verkligen ger järnet… jag ryser och av någon anledning väntar jag det värsta. Man hör dånet/mullret då dom drar iväg och sedan väntar jag bara på en stor smäll, och jag hoppas innerligt att jag ska slippa se själva kraschen.

Jag var inte så, tidigare, och jag kan inte heller säga vad det nu beror på, att jag fått dessa tankar, kan ha att göra med då Åke kraschade med Camaron, jag stod ju där, jag hann ju se hur han for iväg, två bilar knäppte han och Camaron är absolut inte, ljudlös… det var hemskt, och jag trodde ju då, att han fått en hjärtinfarkt och dött.

Men alla ni som läser min blogg vet ju idag att så var inte fallet, gasen hade hängt sig så det var bara för Åke att försöka hindra en katastrof, han bromsade det han hade, men vad hjälpte det då första smällen gjorde så att styrningen lade av också.

Nå… där kan vi då ha en anledning…ljudet… och smällen, och farhågorna.

Winstone har då fått testa på att höra ljudet från en burnout, som någon mindre begåvad utövade här på Blomstervägen i förrgår. Jag vet hur kul det kan vara, men att göra en sån sak mitt i ett villaområde, tycker jag inte var så vidare genomtänkt.

Winstone var då inte brydd för fem öre… kanske han ändå är ett dragracing ämne då 🙂 Det är bara traktorer och släpvagnar som är hans största farhågor, och ibland kan det ju, till och med dyka upp en traktor med släp…jösses.

Idag ska han i alla fall följa med Åke i lastbilen, jag jobbar och Nicco kommer hem först imorgon kväll. Hon stortrivs i Budapest, och har ingen hemlängtan överhuvudtaget, men det är ju bra. Önskar er alla en fin torsdag!

Är man då gammal, eller vad?

Av , , 4 kommentarer 12

 

Är man gammal då man stäcker på sig, för att vakna till liv och för att det brukar vara skönt, men så hugger det till nedanför skulderbladet så man börjar tro att man åkt på en hjärtinfarkt? Usch…ingen bra start på den här dagen, skrev hon och sitter som en krok i soffan för att det ska kännas mindre.
Eloise ska snart upp ur källaren och in i buren för vidare transport till veterinären. Där ska hon nu sövas och få en genomgång av tänder och käkben. Sen skulle hon u även kolla upp benet där hon är opererad sedan tidigare, men hon trodde inte att det var något fel på det, utan att problemen säkert kommer från just munnen.
Arbetsplatsträff har vi också inbokat idag, får se då om jag hinner vara med på det, beror på när dom vill att jag ska komma och hämta tillbaka Eloise.
Åke bytte till sommardäck i förrgår, på både Mazda och Jeep, så nu är Jeepen 10 cm högre, och lite svårare att ta sig in i, men då får man vara glad att man inte är 10cm kortare än vad man är, då hade det varit krångligt 🙂
Han visade upp fälgkorset, då jag och Nicco kom hem från premiärturen med Camaron, det hade fått sig en rejäl böj…muttrarna satt som i berget, men loss kom dom men inte utan att det kostade lite. Skam den som ger sig, brukar man ju så vackert säga, eller som Åke kan klämma ur sig ibland: Går det inte med lite våld… använd mera!
Näpp, nu har jag inte tid att sitta här längre, ska göra mig klar för dagen, önskar er alla en toppendag, regnet till trots!
 
 

Fan sitter i båten

Av , , 6 kommentarer 12

 

Jag åkte ner på strömpilen igår, efter jobbet, efter ett tag ringde mobilen, det var Nicco som undrade vart jag var någonstans, hon ville duscha men Winstone släpper henne inte långt, så det var bara att åka hem och passa vovven 🙂
Det går nog inte ens att förklara i ord vilket energiknippe han är, helt otroligt, man får plocka ner honom med jämna mellanrum annars känns det som om han kommer att få en hjärtinfarkt.
När jag kom hem sa Nicco lite kryptiskt att katterna hade pimpat soppåsen, hm… undrade just vad hon menade med det, men fattade med en gång, vad det handlade om då jag öppnade skåpet:
Dessutom vet jag, utan att fråga, att detta är ett verk av Enya, den lilla marodören.
Nu över till något helt annat, ni har säkert någon gång hört uttrycket: Har man tagit Fan i båten, får man ro honom i land också.
Den mun, vars ord detta kommer ifrån, antas ju vara den som nu råkat ta den lilla djävulen i båten, logiskt, så borde det vara så, men tänk er nu, om det är tvärtom, tänk om den som tagit Fan i båten, är i beroendeställning till djävulen, och han sitter inte bara i båten, han har snott årorna och kastat dom så långt bort han kunde, vad händer då?
Jag vet, nu är det jag som är kryptisk, men jag känner nämligen till ett sånt här par, och det är rätt så fruktansvärt, kan jag tala om. Men jag vet inte vad man kan göra åt saken, stort dilemma kan jag ju säga. Och vad kan man göra då den som sitter där och i panik, vill få båten i land, men h*n kommer inte att fixa det, och samtidigt vill h*n inte. Då är det ju ett eget val som gjorts, men samtidigt vet jag inte…
Förmodligen är det ju så att den människan inte vet sitt eget bästa och ser ingen annan utväg än att försöka fortsätta paddla med sina händer och se hur långt dom kan ta sig. Tragiskt är det i alla fall, och jag vet att det finns så många som sitter i samma sits, men som inte ser att det finns andra vägar ut.
Nå, nu önskar jag er då en trevlig lördag, det är ni värda, hela bunten!

Ännu mer läkarutlåtanden

 

* Gosse med rör i höger öga. Har rör i båda plastöronen.
 
* Patienten har tidigare haft öron med dessa har ramlat bort.
 
* Patienten tycker att höger stortå hänger ner något jämfört med de andra fingrarna
 
* Söker för allergiska besvär. Samtal via magen som tolkar.
 
*Änka sedan 1980 då patienten dog i hjärtinfarkt
 
* Lider av besvedande svära
 
* Ibland mår patienten bättre, ibland sämre. Ibland mår hon inte alls.
Maria Lundmark Hällsten