Etikett: höghus

Inte är det jag, det är fel på…

Av , , 2 kommentarer 11

Idag fyller Tina år och dagen till ära, ska hon få lite bilder från sitt Torrevieja, jag vet ju hur hon brinner för det 😀

033-768x1024 083-768x1024 Foto1603-768x1024 040-1024x768 050-1024x768 Foto1592-768x1024Och med dom bilderna säger vi Grattis, från alla på Ettan och hoppas du får en toppen dag!

Nicco var ledig igår så vi käkade lunch ihop, och då kom vi in på samtalsämnen såsom saker att göra sig illa på. Ja, det har man ju gjort otaliga gånger, men sån där riktig smärta just vid olyckstillfället, finns nog inte. Då bubblar det i så mycket annat att man inte känner hur ont det gör.

Och tur är väl det. Jag har landat på hakan 2 gånger, i samband med att jag suttit på en cykel. Den första gången, var jag inte äldre än 6 år, kanske, och ett barn på vår gård, hade en cykel med ballongdäck. Jag tyckte den såg jätte intressant ut.

Jag förhandlade till mig en åktur på den cykeln, men tog mig inte speciellt långt, jag kraschade in i kantstenen och landade med skallen i asfalten. En pappa, som bodde i höghuset, råkade se alltihop från fönstret och kom till min undsättning. Han visste vart jag bodde och bar hem mig till mamma.

Mm, och jag skyller hela olyckan på dessa ballongdäck, vad var det för uppfinning, dom var ju alldeles för breda, utan dom, hade jag ju inte kommit in i kantstenen, eller hur? 😀

Nån smärta kommer jag inte ihåg, men jag vet också att om man får en hjärnskakning så kommer man inte ihåg vad som hände och varför. Och hjärnskakning hade jag och fick ligga en natt på lasarettet.

Andra gången slutade också med ett lasaretts besök och övernattning samt lite ihop syning på hakan, jodå, vilka talanger man besitter…not! Och det kanske är den största anledningen till att cyklar inte alls räknas som nåt jag litar på. För det kan ju knappast vara mig, det är fel på 😀

Nä, nu har jag lite saker jag ska hinna göra undan innan jobbet kallar, så jag önskar er alla en fin onsdag!

Bygger dom retro, eller???

Igår hade jag en lunchdejt med min mamma, Karin (en mamma, till en gammal klasskompis till mig) och tant Bibbi, ni vet, den där snälla tanten man alltid plockade vårens första maskrosor till och fick en klapp på kinden av och en näve godis.

Jag plockade upp dom och vi åkte till Vaniljdrömmen, där Bibbi bjöd oss alla på en toast. Vi vägrade först, inte var det meningen att hon skulle betala, Bibbi tog ett stadigt tag i stolsryggen, stampade i golvet och sa: Jo…jag ska betala, förstår ni…det är bestämt på högre ort, jag kan inte göra något åt det! Haha…ja hon är verkligen härlig, 92 år och still going strong.

Hon brukar gå med rollator om hon är utom hus, och hon berättade att den var såå bra, hon tog mamma på armen och sa, ja det kommer du väl ihåg, den gången jag slutade röka… jag gick upp på centrum och köpte mig ett paket cigaretter (här skrattade vi, det är att sluta röka, det).

Sen gick hon bort till Astra, solen sken och hon satte sig på rollatorn och tände en cigg, och njöt i fulla drag. Det kommer ett par som är ute och springer, killen säger till Bibbi, det där såg härligt ut (han syftade nog på solen och att hon fick sitta ner), ja aaa, svara Bibbi och drar ett sista bloss. Hon böjer sig fram för att fimpa, och tror ni inte, säger hon, att hon tippar över och ramlar pladask i asfalten.

Ja, skrattar hon, det gick ju bra, inte gjorde jag mig illa, men mina nya fina byxor…ja det var inte roligt, och då ringde jag till dig, Yvonne, och berättade vad som hänt. Mamma kom inte ihåg händelsen, men det må ju vara, dom har nog gjort många resor ihop, och varit med om än det ena och än det andra.

När vi satt där så sa jag att jag noterat det fula punkthuset, dom håller på att bygga när man svänger in på Mariehemsvägen, och jag fick medhåll, dom tyckte också att det ser fult ut…man undrar om dom tänker retro, för det ser gammalt ut, redan nu:

Foto1682

Men sa jag, när jag såg huset, tänkte jag, vilket fult punkthus, men varför säger man punkthus??? Dom trodde att det var en gammal benämning på höghus, trodde jag med, men jag googlade då jag kom hem 😀

Ett punkthus är ett modernt bostads- eller kontorshus med koncentrerad plan och i regel endast ett trapphus, centralt beläget i byggnadens inre med lägenheterna grupperade runtom. Punkthuset har således markerad höjdverkan och utnyttjas normalt för höghusbyggande. Punkthusen började användas på 1930-talet och uppfördes i fyra till fem våningar. På 1940-talet blev denna byggnadstyp vanlig i städernas utkanter och från 1950-talet ökade byggnadshöjden till att ofta omfatta åtta till tio våningar. I modern tid används punkthus ofta i förtätningsprojekt i redan utbyggda stadsdelar.

Ett höghus är en byggnad med vanligtvis fem eller fler våningar. I andra länder kallas det inte alltid för höghus utan andra benämningar används utifrån andra definitioner.

Höghus började byggas efter uppfinningen av hissen vid 1800-talets mitt. De första höghusen byggdes i Chicago och New York i USA varifrån benämningen Skyscraper (sv: Skyskrapa) kommer. Englands första höghus även kallat tjockhus byggdes 1951. Innan projekteringen var arkitekterna i Sverige och studerade hur man byggde här. Sverige var ett av flera föregångsländer vid den här tiden vad gällde höghus. Redan 1940 fanns enstaka höghusområden uppförda i Göteborg. Byggnaden bör också vara indelad i våningsplan och inte utgöra ett kyrktorn, en radiomast eller dylikt.

Detta borde väl egentligen betyda att man kan använda båda orden, punkthus och höghus, så länge huset är platt på ovansidan, antalet våningar tycks ju inte ha någon betydelse.

Och här, där vi bor, här det ju också poppat upp några höghus/punkthus eller kan det vara skyskrapor, dom är ju inte platt, ovanpå 😀

Foto0580

Önskar er alla en toppen fredag…förvisso fredagen den trettonde, men hey…man ska nog bara se sig för.

fredagen-13

Simultankapacitet, eller?

Av , , Bli först att kommentera 10

Det blev halvfull huggning igår, med passning av Winstone, lunch hos Ullis och sedan arbetsplats mötet. Men det flöt som på bra i alla fall och jag hann hem lagom till att börja med middagen.

När jag tog Winstone på en av promenaderna kunde jag inte låta bli att fota runt det nya området, här borta på Sandåkern. Jag tyckte inte om höghusen från början men ju mer jag ser dom desto bättre ser dom ut, faktiskt:

Foto0575 Foto0579

Vad jag tycker dom kunde ha gjort, när dom nu höll på med lite färgkombinationer, hade ju varit att sätta lite färg på gallren dom satt runt garaget, varför inte fortsatt med orange, nu ser det ju ut som ett fängelse:

Foto0576 Foto0578

Och här en tillbaka blick under viadukten, och en framåt blick där vi ska över bron, inte över floden Kwai utan över Tvärån:

Foto0582 Foto0581

Och se, där borta där bilen är, där bor ju vi 🙂

Foto0583

Däremot huset dom bygger däruppe vid skogskanten, det har jag ingen bild på nu, men det kan jag ta en annan gång, det tycker jag inte om. Dom har satt plåt på fasaden i olika gröna nyanser, och tyvärr… för mig ser det ut som om dom inte hade råd med ny plåt utan fick ta det som fanns. Men vem vet, då man sett det huset tillräckligt ofta och då utomhusmiljön blivit klar, så kanske man ser på det med andra ögon.

Åke är en kille som försöker se på två saker samtidigt. Detta är en mycket vanlig syn härhemma, då han sitter och lägger patiens på datorn och samtidigt leker fjärrkontrollens häxmästare och ska byta kanal på tv… jag undrar bara varför??? Lade han inte patiens… eller har han ett öga på datorn och det andra på tv:n, hm… det kallas simultankapacitet, eller hur?

Foto0585

Önskar er alla en toppen fredag!

Maria Lundmark Hällsten