Brorsdottern Camilla skrev på sitt instagram, för några dagar sedan, att hon blev sugen på att åka skidor då solen lyste, även fast det var x antal år sedan hon stod på ett par.

För min del, handlar det om 40 år sedan jag stod på ett par längdskidor och det var inte att leka med. Färden gick snabbt utför, i Ammarnäs backen och jag kom ner, med mer snö på mig, än i backen.

Så nej, jag har aldrig gillat skidor, spelar ingen roll om det är på längden, bredden eller hur dom ser ut, jag fixar det inte.

In kommer Åke efter promenad med hunden igår, och säger att han gått och kollat på skidspåren på Tvärån, och han blev sugen på att åka skidor…meh, vad är det med folket? Haha, fast han har ju en gång i tiden åkt slalom, så han duger ju till det.

Och här kommer ett hett tips som jag kan skriva i den där tips boken, apropå att åka på saker, självupplevt såklart, så det är testat. Åk inte på ändan utför en hoppbacke på sommaren. I alla fall inte, om det är brädor, den sista biten.

Fast visst känns livet lättare och man får en längtan efter saker, då solen skiner på ett vitt, fluffigt snötäcke. Om inte annat, så längtar man till stolarna kommer fram i hörnet på altanen och vi kan sitta ute och dricka kaffe i takdroppet. Vem behöver skidor, alltså?

Fick nyss order av Nicco att kolla i Volvo boken under bordet. Jag undrade varför, och hann tänka att hon har väl ingen Volvo, inte Georgo heller, så…whats up? Jo, det fanns nåt i boken, ett kort från henne, dagen till ära 🙂 Och its home made!

Och med det och detta, önskar jag er alla en trevlig alla <3 dag!