Mamma ringde igår och var något upprörd. Hon hade blivit uppringd av en kille som sa att han ringde från Telia. Han påstod att hon betalat för mycket på hennes fakturor och hon skulle få igen pengar. Han undrade givetvis vad hon hade för Bank och ville veta kontonummer… då säger mamma att jag tror att det här är en bluff.
Killen blir stött och fräser fram att då får hon komma till Stockholm och skriva på papperet. Varvid hon kontrar med att hon blir mer säker på att det är bedrägeri. Han säger att då kommer dom att stänga av hennes mobil och ta allt som är inlagt på den, ifrån henne. Då hon säger att det är motsägelsefullt, att stänga av någons mobil om man betalat för mycket, kallar han henne HORA och slänger på.
Hans nummer, eller numret han ringde ifrån är 08-55926294 Då vet ni, så plocka fram visselpipan och var beredd på att blåsa fullt ifall det numret ringer. Och ja, vi förstår ju att det inte är Telia som ringer, men dom använder sig av deras namn.
Jag förstår ju att detta är kränkande, dels för att någon gör vad dom kan, för att lura dig. Och sedan, att nån sitter och slänger ur sig hot och fula ord, i tron om att man kan skrämmas.
Men jag skrattade då hon berättade detta för mig. INTE åt henne, eller åt situationen, utan åt killen som trodde han skulle få det han ville. Vilken dumskalle, och TJI fick han.
Idag är det ”riktiga” Halloween, jisses, vad man kan dra ut på allt firande, om man vill. Ja, nog vet jag att vi här hemma, har Halloween året runt. Fast utan att det plingar på dörren och folk kräver godis i utbyte mot att INTE göra något dumt.
Efter ikväll, kommer Bengan att få kliva av sitt skottkärrs pass och få komma sig in i värmen igen. Ordningen återställs, sakta men säkert. Eller gör den det…Klicka på bilden…
Nicco undrade om vi skulle gå på en föreställning på Väven igår kväll. Det blev som hastigt och lustigt påkommet, men… vi gjorde det. Fast inte utan stress. Iväg och träna, upp och handla, fram med middag till Åke, iväg och hämta Nicco.
Familjeföreställningen heter Kusinerna, av Giron Sámi Teáhter
Citerar: ”Ditt är ditt, mitt är mitt. Men vad händer när det inte är så enkelt? Två kusiner får ett arv. Ett arv den ene inte vill ha, vad ska hen med något som är så gammalt och fult? Den andra kusinen ser något värdefullt, något som kan få tillbaka sin forna glans.
På en musikalisk resa mellan minnen och underliga figurer ställs allt på sin spets. Vad är egentligen värdefullt? Det som går att ta på eller det som finns inom dig?”
Manus: Paul Ol Jona Utsi och Anna Åsdell
Regi: Anna Åsdell
Kompositör: Paul Ol Jona Utsi
Skådespelare: Inga Maiia Blind, Paul Ol Jona Utsi, Ingá Márjá Sarre
Scenografi och kostym: Lotta Nilsson
Ljusdesign och ljudbearbetning: Emanuel Arvanitis
Maskör: Annika Ramström
Språk: nordsamiska och svenska
Jag gjorde en liten TikTok så ni får en hum. Men ja, jag gillade den även om den vänder sig till yngre publik med föräldrar, tänker jag. Och roligt att höra det samiska språket. Vad man faktiskt kan koppla saker även om man inte förstår orden, rakt av. Man kan gissa utifrån det man ser och hör, och där sätter man ihop det. Nu pratade dom ju även svenska men ändå.
Hinner inte skriva så mycket mer idag, har en del att göra. Ska plocka upp Nicco för lunch på Victoria, lösa en del jobbrelaterade saker. Träning i eftermiddag och tada…vara lite ledig också. Ha en fin Halloween, allesammans!
Senaste kommentarerna