Etikett: hud

Dom skulle prova på, själva…

Av , , 2 kommentarer 12

Ska tacka även här för alla hälsningar och ”krya på dig” jag fått via sms, FB, samtal och kommentarer, Tack, det värmer!

Nu, apropå värme, något som man hade kunnat hoppas på att politikerna hade brunnit för, men det verkar knappast så…sjukvården. Jag hamnade i samma rum som en kvinna och igår, började vi på prata lite smått med varandra.

Vi låg ju inte på hjärtavdelningen, utan på Medicin 2 (njure), och detta beror ju givetvis på att det inte finns plats. Hon skulle själv på hud, och väntade bara på att få åka dit. Det här känner jag så väl igen då det var samma sak för pappa, inskriven på en avdelning, ligger på en annan och hamnar på en tredje, nästan så att man knappt skulle vara säker på vart han fanns överhuvudtaget.

Problemet blir ju då en patient med ett speciellt behov, kommer där det inte finns professionell hjälp att tillgå. Min rumskamrat berättade att hon varit inlagd tidigare, på just hud, sedan blev hon akut opererad, då hennes tarm sprack av all medicin. Hon fick en stomipåse inopererad.

Inte nog då med detta trauma, då allt händer innan man själv hunnit svälja allt, så placeras hon tillbaka på den avdelning där hon låg från början. Dom inte kunde lära henne på ett proffsigt sätt, hur hon skulle sköta om denna stomipåse, hon sa att hon låg och grät…hon upplevde inte att hon fick det stöd hon hade behövt och i efterhand har dom sagt att inte ens dom var riktigt säker på varför dom hade propsat på att hon skulle dit, hon ”tillhörde” den avdelning hon blivit inskriven på, från början, oavsett vad som sedan inträffade.

Hon tycker att dom som bestämt att det ska se ut så här, själva skulle få prova på att vara inlagd och jag håller med, dessutom tycker jag att dom sedan ska få arbeta ett tag på en avdelning efteråt, för att verkligen få veta hur det ser ut och vilka resurser det finns att tillhandahålla, kanske dom inte tyckte att det är tillräckligt då, eller? Sen är det ju inte personalen, som jag tycker gör fel, dom springer ju skjortan av sig för att göra ett bra jobb, så det är inte dom, det hänger på, utan tiden dom har och antalet anställda.

Det här med att ”prova” på, gäller även andra saker. Hur lätt är det inte för en arbetsterapeut att tala om vad man kan använda för hjälpmedel på en arbetsplats, men det, utan att själv ha provat på hur patienten fungerar, vilket utrymme det finns eller om det ens funkar på just den personen. Om du inte varit där och testat, så kan du inte veta, så är det bara. Jaja, nog om detta, tror att många redan vet att det är så här det ser ut och ännu fler vill ha en förändring.

Min ”gammboss”, Annika Collén, kände sig nödbedd att komma förbi igår, hon ville se med egna ögon att jag var vid liv :D Även fast Tina redan lagt ut en bild där jag sitter med en kaffekopp som bevis på att jag var utskriven. Och nu är hon på väg söderut, till Ullared där det ska vara en tävling som hon ska delta i, och vi håller allt vi har på att hon lyckas gå vidare och vinna hela alltet.

Idag ska det ringas och bokas tider, jag ska också köpa hundmat, planera lite för imorgon kväll, då jag och Åke tänkte dra till Malå med en ny fönsterruta, så den kommer på plats innan vintern. Vi åker bara fredag till lördag, i det här kallvädret är det inte så mycket att göra där heller.

079

Hoppas på en bra dag, för er allihop!

Jag blir galen på sånt där

Av , , 6 kommentarer 12

 

Ni kommer ihåg hur jag skröt över min nya husläkare som satte igång den ena undersökningen efter den andra, nu tar jag tillbaka allt gott jag sagt.
Ok, det som är gjort är ju gjort, och saker som satts igång är ju också igångsatt, men…  fortsättningen då?
Han skulle ju skicka en remiss på hud, för den där fläcken jag fått på vaden, när tre veckor passerat och jag fortfarande inte fått höra något så ringde jag till stället jag ska på, och frågade om dom fått någon remiss, näpp, det hade dom inte.
Så då gör jag som dom säger ska vara brukligt, jag tar kontakt med min läkare via mina vårdkontakter, och där är man då lovad att få svar inom 3 dagar. Jag frågar inte enbart om remissen utan jag vill veta svaren på proverna jag lämnat samt, så vill jag veta hur jag ska göra för att sluta med kortisontabletterna.
Inget svar kommer så jag ringer upp och pratar med en sköterska, hon säger att han varit sjuk, ja, det där har jag ju skrivit om tidigare, och sedan ger hon mig svaren på proverna, men jag vet ju fortfarande inte vad dom betyder, egentligen, och hur gör jag med kortisonet?
Hon säger att hon ska säga till läkaren, så jag inväntar svar… några dagar, och inget händer. Då tar jag återigen kontakt via vårdkontakten på nätet, frågar om remiss är skickad samt övriga frågor… och sedan väntar jag… plötsligt plingar det till i mobilen, jag har efter 3 dagar fått svar, så jag loggar in och läser följande: Remiss är skickad… och sedan står det inget mer.
Vad har folk för fel som INTE kan svara på mer än en fråga i taget, jag blir galen på sånt där.
Nu har jag slutat med kortisontabletterna på eget bevåg. Jag vet att man inte får sluta tvärt med dom så jag körde en egen ”ihopsnickrad” nedtrappning och nu är det färdigt med dom. Han hade ju dessutom inte skrivit ut fler tabletter så vad hade jag för val?
Nu ringde jag upp vårdcentralen förra veckan, och nu har det gått över 4 veckor utan att jag fått svar på frågorna. Jag sa att jag vill ha en tid hos läkaren, då jag faktiskt inte känner mig frisk, jag vill fortfarande veta vad svaren betyder, jag vill att dom tar ett prov från min hals då jag ännu inte blivit helt hundra frisk från julens förkylning, läkarna jag varit till har sagt att det där går över på två veckor, det där tar tre veckor och nu har det gått 2½ månad och jag är inte bra.
Och nu fick jag veta, hör och häpna, att denna läkare har dom problem med, detta är inte första gången han struntar i sina patienter. Det brukar börja så bra och sedan händer inget mer. Jag berättade om kortisonet som jag slutat med och hon sa att det är helt förkastligt, att han inte gjort något åt saken.
Jaja, nu ska jag då dit på onsdag, får höra vad han har att säga om min status och sedan listar jag om mig. Det där går jag inte med på.
Önskar er alla en fin söndag!

Gamla tiders signalsystem

Av , , 8 kommentarer 10

 

Läste precis Marjas blogg, http://blogg.vk.se/marja/ där hon skrev om att kunna busvissla. Jag kan det, men inte utan hjälp av pek och långfingret. Min mamma kan, utan hjälp och detta med busvisslandet är man uppväxt med. Det var nämligen vårat signalsystem då vi var i stugan, och före mobilens tid. Det var ett evigt visslande över nejderna för att meddela sig.
Det kunde betyda att kaffet var klart, däruppe vid eldstaden, det kunde var att lunchen var serverad eller att någon hade telefon. Ibland visslades det i led, en vidarebefordrade till nästa som skickade vidare till tredje person. Lite lustigt faktiskt :)  Men det funkade, och det var ju huvudsaken.
Satt härute på altanen, förra sensommaren då det passerade två mammor med barnvagn. Dom gick över vägen och en av dom hade sin kofta slängd över handtaget och märkte inte att den föll ner på vägen. Jag provade mig på ett hojtande men det hördes inte så jag busvisslade, och då blev det en reaktion.
Jag pekade på vägen och hon såg att koftan låg där, hon tackade och ropade att hon blivit förvånad över busvisslingen, hahaa… det lät som om hon inte förväntat sig att jag skulle fixa det, dessutom ska tilläggas att jag hade vänsterarmen i gips, men det gick i alla fall :)
Nu över till en annan totalt ointressant grej, men ett mysterium för mig. Vi har i vår hall, två lysknappar, en går till brolampan och den andra till hallen:
Vi har bott här i 1 år och 10 månader och jag kan fortfarande, efter all den tid, aldrig, och då menar jag verkligen aldrig, trycka på rätt knapp. Det blir alltid den jag inte tänkt mig och jag begriper inte det inte, hur svårt på en skala kan det vara att få in höger går till den och vänster till den.
Och varenda gång jag ska knäppa av en lampa så står jag verkligen där och funderar, sen tänker jag, jaja, den där är det ju, det känner jag, men pytt heller, det är fel och det blir ständigt fel. Jag får det inte till annat än att den som satt lysknapparna där, inte monterade dom på ett logiskt sätt. Eller kan det vara jag som är ologisk på nåt sätt… man kan ju börja fundera.
Nu ska jag i alla fall testa att tänka höger till den och vänster till den så ska vi se hur lång tid det tar innan det fastnat, kanske 2 år till men skam den som ger sig.
Läkaren jag var till igår skickar en remiss till hud, han tyckte dom skulle titta på fläcken jag fått och det är ju detsamma, bättre att undanröja tvivel än att gå runt och grubbla, fast egentligen har jag inte gjort det, grubblat så mycket, bara då jag känt den.
Sedan fick jag gå och lämna en hög med prover igen och jag blir så glad att det händer saker, inte det vanliga ”det kan vara vad som helst”, utan här kollas det upp och dessutom ser han varje prov som en grund, om det sedan blir förändring. Kunde inte fått en bättre läkare, känns det som.
Idag står det träning på schemat, ska bli skönt att komma igång med det igen. Önskar er alla en fin tisdag!

Har ni noterat det?

Av , , 4 kommentarer 13

 

När Nicco hade tid på vårdcentralen så fick hon i receptionen, ett papper om att det fanns studenter där som skulle vara med på undersökningen. Hon funderade vad studenterna var för typer… det stod ju att dom gick första året och hon ansåg att första klassare från typ dragonskolan, INTE kunde närvara där, för ålderskillnaden mellan dom skulle inte vara så stor.
Men jag kunde lugna henne med att det inte skulle vara någon därifrån utan studerande vid universitet. Nå, jag målade också upp hur det kunde se ut, några stycken som skulle stå där och glutta, ibland är det bara en eller så kunde det vara lika jäkligt som den gången för 15 år sedan då jag hade en tid hos hudläkaren.
Han frågade om jag hade något emot om det skulle vara med några stycken då han skulle gå igenom mina bekymmer och journaler. Nä, jag har väl inget emot sånt, dom ska ju också lära sig av någon, och det är väl bra om dom får göra det.
Vi bytte rum och se… det var inte bara 2-3 stycken studenter där, inte, nejdå, dom hade ställt fram ett helt gäng med stolar och där satt väl en 10-12 personer och det kändes som om jag satt uppe på en scen, med allas blickar riktade mot mig.
Jaja, det gick ju bra i alla fall, och riktigt så många skulle det nog inte vara som skulle kika på Nicco. Och det var det inte… det var ingen där, förutom läkaren, så vi blev lite felinformerade, men det gjorde ju ingenting.
Och apropå studenter… har ni noterat att det inte längre heter Östra gymnasiet? Vad snopen jag blev då Nicco påpekade att det numer, står Fridhems gymnasiet på väggarna därborta, hm…
Idag ska jag jobba, hade jag tänkt, känns ändå bra med lite rutiner. Livet på sistone har ju varit lite si och så. Och imorgon får jag hit en fönsterputsare… härligt, och då får man äntligen byta ut lite gardiner också. Ser verkligen fram emot det. En träff med kusin Anna ska också klämmas in, det var längesedan vi träffades, förutom för två veckor sedan då, men det var ju bara som hastigast i en korridor på lasarettet.
Önskar er alla en fin måndag!

Fisk spa

Av , , 6 kommentarer 2

Janne skickade ett, vad jag först trodde var ett sms med texten: Vi har varit på fisk spa, där fiskar har rensat hud på fötter och ben.

(Dom är ju som ni vet i Thailand)

Korkad som jag är…ibland, så undrade jag hur stackarn dom fiskarna såg ut, ingen hud och utan ben :-)

Men efter att ha läst det tre gånger så kom jag på vad som menades och sedan scrollade jag ner och såg en bild som dom skickat med. Naturligtvis var det ju så att Janne och Kerstin satt med benen i en fisk tank, där fiskarna rensade deras ben, på torr hud. Vilken grej!

6 kommentarer
Etiketter: , , , ,