Etikett: husvagn

Ett kortvarigt möte!

Det blev ännu en solig dag, igår. Jag och Sally hade picknick vid hennes sandlåda, då det plötsligt dök ner en rovfågel, som satte sig på hennes cykel, fem meter ifrån oss. Orädd sak, fast Winstone fick syn på den, så mötet blev kortvarigt.

Den kom tillbaka efter nån halvtimme, och nu slog den sig ner i eken, som står ytterligare några meter från sandlådan, men den kollade bara läget och gled vidare. Vi kollade fågelboken, men det vet i tusan om beskrivningarna stämde in. Den här var inte så stor, och väldigt ljus i färgen, men det kan ju också ha varit solljuset som gjorde att den såg annorlunda ut, nåja, det var dom som spännande.

Vi läste en bok och Sally hade cykeluppvisning samt träning av Winstone. Han som äter ALLT, förutom räkor och sin egen mat, godkänner plötsligt sin mat, om Sally ger honom den, bit för bit. Så hon sprang runt med hela hans matskål, och då fick hon, hans uppmärksamhet, och han kunde både, springa runt konerna, sitta fint och ligga. När han blev less, tog han maten i munnen, och spottade sedan ut den…man är ju inte dummare än man gör sig :D

På eftermiddagen hämtade vi upp Anders inne i Uppsala och åkte vidare ut till Nifsta, där bilträffen var, det fylldes på, med fin bilar, vart efter, här kommer några stycken:

IMG_1394 IMG_1396 IMG_1397 IMG_1398 IMG_1399 IMG_1400 IMG_1402 IMG_1403 IMG_1404 IMG_1406 IMG_1407 IMG_1408 IMG_1409 IMG_1410 IMG_1411 IMG_1412 IMG_1415 IMG_1416 IMG_1417 IMG_1418 IMG_1419 IMG_1420 IMG_1421 IMG_1422 IMG_1423 IMG_1424 IMG_1427 IMG_1429 IMG_1430 IMG_1431 IMG_1432 IMG_1433 IMG_1434 IMG_1436 IMG_1439 IMG_1440 IMG_1442 IMG_1446 IMG_1447 IMG_1448 IMG_1449 IMG_1454 IMG_1456 IMG_1457 IMG_1460 IMG_1461Kolla in vad den här har på flaket:

IMG_1450 IMG_1452 IMG_1453Hembrännaren! Vad dom kan hitta på :D

Sally fick en present av Theresé och Anders, som hon ska få idag. Vi, det vill säga, Theresé, Sally och jag, åker till Örebro, 16 mil härifrån, och går på Legomässa. Jag har sett lite bilder därifrån, och det är galet mycket klossar. Dom har även byggt en fullstor, husvagn, jaja, inte en deluxe, på 10 meter, men ändå. Kameran, lär följa med, idag också.

Nu ska jag göra mig klar för det, så jag önskar er alla en trevlig fredag, och att solen, även får skina på era huvuden.

Mycket som ska bort

Av , , Bli först att kommentera 6

Vilken fin dag det verkar bli, kanske en sån där så det blir lagom att börja kratta ihop barren, städa upp bakom bussen och göra andra små utomhus aktiviteter, ja, vi får se, det blir säkert bra.

Jag och Nicco åkte ju till Norum igår där vi mötte upp mamma och Bosse. Vi började med en kaffe och gick sedan ut och fotade sånt som ska säljas.

Bland annat denna grävmaskin:

002 010

 

Husvagn i behov av utvändig tvätt:

001

En till båt (undrar varför pappa hade en sån förkärlek till dessa båtar, detta är den tredje som ska säljas?):

015 014

Fint snickarvirke (med andra ord kvistfritt, samt annat virke):

020 021

Lastbilen fotade Nicco så den har jag ingen bild på, en timmervagn, en skoterpulka, en skoter, ja det finns säkert mer som ska bort. Mamma tar det lite eftersom, eller när det dyker upp.

004 007 008 012 019 022 018

Detta var förövrigt första gången jag och Nicco var till Norum sedan över ett år tillbaka… olycksplatsen, där pappa fick järnbalken över sig. Kändes konstigt att stå där och försöka förstå hur allt gick till.

Mamma tycker att det är fruktansvärt jobbigt, just det här att han låg fastklämd… flera timmar innan han hittades. Att han kanske haft bättre chanser att klara sig om hon varit där… vad som egentligen hände… ja, ni vet, saker man aldrig kommer att få svar på.

Visst är det lätt att säga så, det är ingen idé att fundera, du får ändå aldrig veta, du var inte där, och det kan du heller aldrig ändra på… förmodligen hade allt slutat på samma sätt i alla fall, hans skador hade inte blivit mindre.

Människan är nog dessutom konstruerad på det sättet att pappa, visste förmodligen ingenting av vad som hänt, han kände ingen panik, och han var utslagen mellan dom två gångerna han ringde till mamma.

Första gången bröts samtalet och andra gången, efter några timmar, så sa han själv att han inte visste vad som hänt, utan någonting med svetsen, och att mamma inte behövde ringa ambulans, han skulle ordna detta. Givtevis förstod mamma då att allt inte alls stod rätt till, utan hon ringde brorsan som i sin tur ringde en granne längre bort i Norum, som åkte dit med sin familj och hittade pappa där, ja resten vet ni ju.

Vi såg ett program i förrgår, om en illusionist, han är fruktansvärt duktig, men det roliga är ju att se människornas häpna ansiktsuttryck, då han gör sina tricks, och det absolut första alla säger är: Hur gör du??? Man vill ju veta, så är det bara, även om man inte alltid får svar.

Nåja, nu har vi provat att vara där ett tag och det gick ändå bra, livet går vidare oavsett vad vi går igenom, och saker och ting ändras hela tiden. Vi kan aldrig styra över vad som står bakom nästa krök, men vi väljer alltid om vi ska ta av till höger, vänster, backa eller gå framåt, sen får man se vart vägen leder.

Nu har Åke kommit in med Winstone så det är frukostdags på ettan sen gör vi det vi känner för, låter som en bra plan :) Önskar er alla en fin söndag!

 

 

Usch då…

Av , , 2 kommentarer 12

Åke fick aftonbladet på Statoil och jag snabb bläddrade i den. Läste följande skräckhistoria, att en kvinna, boendes i husvagn i England, blivit brutalt uppväckt i lördags av en kraftig smäll.

Det var en isklump som kom brakandes ner genom husvagns taket där den skapade ett hål med en halvmeters diameter i omkrets, och sedan fortsatte den genom golvet.

Gissa vad isklumpen bestod av.

Männsikoavföring och kiss, klumpen hade ramlat av från ett flygplan, och detta mina vänner, är inte första gången men flygbolaget svär sig fri, det har hänt 5 gånger på 40 år att en människa blivit träffade av en isklump/bajskiss klump, så ingen kan tydligen hållas skyldig för det inträffade.

Lite halvknepigt kan jag tycka… man kan väl inte enbart räkna på oddsen då man ska förutspå vad som kan hända? Utan man borde väl rimligtvis åtgärda felen tills man tro sig vara hundra säker på att det kan undvikas, trodde då jag i alla fall.

Nu ska ni få veta…

Av , , 2 kommentarer 11

 

Vi var ut igår och jagade en brödrost, tanken var väl att kanske investera i en ny sådan, och med plats för 4 skivor istället för två, men vi hittade ingen som kändes vara den rätta. Vet hur rosten uppe i stugan ser ut, nåt liknande en sån här, där man bara lutar mackorna mot ett rödglödgat galler:
Där blev mackorna goda, men det krävdes en del passning. Hittade nåt som måste vara en liknande modell på El-Giganten, den ser ut så här:
Och med följande text: Effektiv och användarvänlig brödrost från OBH Nordica.
Hm…jag undrar över ordet användarvänlig… för man måste ju dit med fingrarna, och helst låta bli att stoppa in dom i gallret.
Dom påminner också om en strålvärmare eller vad man nu ska kalla det, som var en typ av kupévärmare fast tre gånger så stor, och som man inte skulle ha i bilen utan i kalla rum. En sån fanns i storstugan uppe i Malå och då vi var där på vintrarna fick den där stå och gå i sovrummet.
Den var av blå metall, utvändigt och därinne lyste två eller tre rör, alldeles rött och hett. Och den var varm och fick absolut inte komma i kontakt med något brännbart. Om än något farlig och en sån skulle väl aldrig säljas idag, så var den rå effektiv.
I jakten på brödrosten passerade vi Mats-Åke på Teg, och denna husvagn, kunde ju inte låta bli att ta ett kort på den, ser ju aningens rolig ut:
Klisterdekalen har jag fått fast på bilen också, och den passar alldeles utmärkt där:
Samt denna dekal som ska upp på… tadaaa, brevlådan, och tänk goda tanke, om någon läste på den och lämnade ett frivilligt bidrag :)
Åke bjöd mig på en fika… någonstans i stan igår, detta är utsikten därifrån, kan ni gissa vart vi var?
Nu ska ni i alla fall få veta vad jag gjort för utsmyckning i tv rums fönstret, kolla att det lyser under fönsterbrädan, hahaa… jag har tejpat fast en ljusslinga därunder och nu skulle jag egentligen ha velat haft en typ av hologram bård eller annat, därunder, men vet inte om det finns?
Och med detta lilla inlägg avslutar jag dagens blogg med att önska er alla en fin andra advent!
 

Vi äter inte lera

Av , , 6 kommentarer 9

 

Nä, det blev som jag gissade, inget race igår, det plaskade på och strilade om vart annat. Så mesta tiden tillbringades under markisen. Nicco anslöt dit ut efter middagen och vi började prata om tidigare bussresor och allt vi varit med om. Nu kommer en liten händelse som utspelades i Uppsala på en camping nära fyrisån.
Vi kommer fram dit och campingen ser tämligen obebodd ut så vi kör ett varv då killen i receptionen sagt att vi får välja själv, vart vi vill ställa oss. Ser ut ett bra ställe i närheten av in och utfarten och lägger beslag på den.
Allt är lugnt och stillsamt då det plötsligt och från ingenstans kommer infarandes en drös med husvagnar och bilar och *tjopptjopp* så är vi omringade av vad jag blivit upplärd att kalla, zigenare, men idag heter det ju romer. Inget ont sagt om dom men dessa hade en tendens att inte bara vara rätt så högljudda utan även dom var även lite lata av sig och gick inte mellan husvagnarna då dom skulle till varandra, antingen skrek dom eller så satt dom och åkte bil, fram och tillbaka 50 meter.
Två meter framför nosen på vår buss hade, vad jag gissade på, ”hövdingen” sin husvagn. En tämligen storvuxen kille, han gick inte in i husvagnen framåt utan sidledes. Nå det må ju nu så vara, vi satt ju där vi satt och mådde inte illa över det.
Niccolina hittade genast två kompisar, ur detta gäng. Hon var ju inte mer än några år gammal och var väl inte så svår att lura. En av tjejerna tog en sked och körde ner den i geggamojan, som var där utanför vår buss, på vägen. Sedan låtsades hon stoppa den i sin egen mun och smackade högljutt och talade om hur gott det var. Sedan skopar hon upp ännu mer lera i skeden och sträcker fram den till Nicco och säger att hon ska smaka på den goda leran.
Det hade hon nu gjort om inte mamma Maria råkade sitta därute, jag reste mig nu upp, och kom gående emot dom, lite lätt hotfullt och hade sagt med hög stämma, –NÄ, STOPP, VI ÄTER INTE SÅNT DÄR! Detta kommer Nicco ihåg, och just det minns inte jag, däremot att jag sedan sa att stoppar du den där dyngan i munnen så får vi lov att åka upp på lasarettet och det har vi inte tid med.
Hahaa..ja vi garvade rätt så länge åt det där, igår. När jag dessutom sa att vi, inte äter sånt där, så kan det ju lätt tolkas som om dom äter det, men inte vi.
Sen hände det en massa andra saker som jag inte tänker gå in på just nu, annat än att då campingen äntligen blev tyst och alla låg och sov, förutom jag och Åke, så satt vi där i vår ensamhet och spelade lite musik och surrade, Åke lutade sig bakåt och slängde upp fötterna på ratten, det skulle han ju inte ha gjort för han kom åt tuten, i nattens mörker lät det rätt så högt och jag dök ner mot golvet och skrattade hysteriskt, vi trodde ju att vi nu hade väckt upp chiefen, framför oss och väntade bara på att lyset skulle tändas i husvagnen…men det förblev lugnt därinne, åtminstone någon kvart till, innan dom brutalt väcktes upp. Men den historien kommer sen.
Nu får ni hålla alla tummar ni har på att banan, här i Kubbe ska torka upp så vi får tävla lite idag, annars känns ju den här helgen lite knepig. Det är fortfarande blött på marken och har väl regnat i natt. Tyvärr så är det ju inte heller någon speciell värme vilket gör det mer svårtorkat än normalt, samt att röten gör sitt till. Ni får i alla fall ha en bra dag och vi får göra det bästa vi kan, av den.

Vilken uppfinningsrikedom…

 

Nicco berättade att dom nu höll på lära sig om kilometer/timme och såna saker, i skolan, då kom jag ju osökt att tänka på när det ljuset gick upp för mig. Jag kanske var en 9-10 år så där. Vi hade husvagn på den tiden och var ute på en lite sväng, uppåt Bjurholm.
 
Husvagnen var placerad under en bro, och det var en jättefin plats intill en å, bäck, eller vad det nu var. Jag skulle få åka med pappa in till Bjurholm, för att handla någonting och på väg tillbaka, började vi prata om hastigheter, det enda han egentligen sa var att nu kör vi 90 kilometer i timmen, om vi då skulle köra en timme, så har vi kört 90 kilometer, och 90 kilometer är ju 9 mil. Då föll min pollett ner och jag tyckte att det var världens bästa uträkning, han som kommit på det där med hastighets beräkningen, det var ju hur smart som helst.
 
Kanske föddes en del av min uppfinningsrikedom då, för på kvällen noterade jag en del myror runt husvagnen, hm…visst skulle man väl kunna koka ihop ett myrmedel som heter duga tänkte jag, och gick in i husvagnen och rörde ihop allt flytande jag kunde hitta, det var diskmedel, och guu´vet alldelá. Nå, sen hällde jag ut lite på en myra och se, han mådde inte alls nå bra efter det och jag var jätte stolt över att ha uppfunnit något så bra, alldeles på egen hand, vi skulle aldrig mer behöva köpa radar :-)
 
Tror inte att jag ägnade en tanke på hur det skulle börja på se ut om man gick och skvätte runt den där sörjan överallt, men det var väl lika så bra, då hade man kanske fått känna sig nedslagen, efter ett sånt arbete och sedan ett stort nederlag.
 
I lördags såg vi på vädret med den där norska kvinnan, Tone eller vad hon nu heter. Jag hörde att hon sa, och jag citerar: Här nere har vi sedan någon satans plusgrad…
 
Ehh, vad sa hon, sa jag, en satans plusgrad, det kan hon väl inte ha sagt. Åke hade inte lyssnat med bägge öronen, och hade han nu gjort det så hade han säkert hört vad hon sa på riktigt. Jag räknade snabbt ut att vad hon egentligen sagt var: Och härnere har vi sedan någon enstaka plusgrad. Jojo, så kan det gå om inte haspen är på :-)
 
Hoppas ni får en bra måndag, det kan man vara förtjänt av, eller hur?
 
 

För litet eller för stort, eller hort de var

Av , , 4 kommentarer 3

 

Åke har en antik snöskoter, ja jag gissar att den räknas som det då den är 40 år gammal. Den lastades på en släpvagn 1984 och sen körde vi upp den till stugan i Kittelfjäll där svärfar hade byggt ett enkom skoterförråd.
 
Men redan på den tiden så skulle det småjäklas, skoter var för bred eller så kan man också påstå att dörren var för smal. Skidorna gick in men där skotern var som bredast blev det tvärnit. Vi fick lämna den ute då vi åkte hem.
 
På vintern åkte vi upp igen, det kanske var i februari eller något sådant, då hade Nicke hunnit vara upp dit och gjort om dörröppningen. Nu var det bara tur att Åke kom ihåg vart han ställt skotern, det var nämligen totalt översnöad, det enda som kunde skymtas lite svagt var vart rutan på skotern stack upp. Den här gången gick skotern in.
 
Nicke har varit lite av en byggare av olika de slag, han har byggt stugan däruppe i Kittelfjäll, hemma i garaget här på västerslätt. Den byggdes i sektioner och sedan fraktades delarna upp dit. Det gick bra!
 
Sedan byggde han en husvagn, även den hemma i garaget, men då var vi tillbaka till det här om det var dörren som var för låg eller om husvagnen blev för hög. Husvagnen gick nämligen inte ut genom dörren annat än han var tvungen att kapa av fästena som satt vid dörrarna som man sätter fast dörrarna med.
 
Nå, han fick ut den till slut och dom använde den för eget bruk några somrar, sedan såldes den då stugan däruppe i Kittelfjäll stod klar.
 
Nu, apropå sådant som är för litet…eller för stort. Vi har en frysbox i våran skrubb. Den förra vi hade där gick efter många välförtjänta år, sönder och en ny införskaffades. En likadan till och med. Perfekt tyckte vi, då vet vi ju hur den funkar och att den ryms.
 
Men, när den skulle in i skrubben så var tydligen fästena till locket, som sticker ut på baksidan, för stora och fick skruvas lös. Sedan var det en sladd som tog emot och var tvungen att tas bort, sedan filades det på dörrkarmen och till slut pressade vi in den i skrubben och då flög en av lamporna som sitter på framsidan loss, men in gick den och den dagen vi säljer lägenheten får nog frysboxen ingå i priset.
 
När man läser detta är det nästan som om man anar ett visst mönster, kan det vara för att vi heter Lundmark (jag heter både det och Hällsten) i efternamn som vi är förföljda av lite otur nu och då, eller är det så här för alla levande människor, jag bara undrar? Men lite roligt är det ju också :-)
 
Hoppas på en fin dag för er alla!