Etikett: illa

Svårt att förklara

Av , , 2 kommentarer 12

Många frågar hur det går, och här får man fråga själv om dom menar den första operationen, den andra eller tredje :D

Den första, gastic bypass, som föranledde allt som blev efteråt, funkar precis som den ska. Inga problem, jag äter inga konstigheter, har idag gått ner 17 kilo förutom det jag gick ner innan.

Det är lite hur man äter och givetvis vad. Jag kan inte svälja sånt som jag inte kan tugga sönder. Färska räkor är en sån sak, och degiga bröd, skal och annat, men det där lär man sig ganska snabbt.

Jag sa till Nicco, då vi pratade om detta, för ett tag sedan, att det är svårt att förklara hur man egentligen tänker och fungerar. Att mycket sitter i huvudet, det har man ju förstått. Jag känner ingen glädje över att äta, det är mest nåt man nu gör, bara för att det är meningen.

Jag kan vara sugen på vissa saker, men då man sedan börjar tugga, och tugga, och tugga igen, så blir det till slut vämjeligt, nä, det var inte så gott som man trodde. Mycket har åkt i soporna.

Att äta är ju också ett av alla sätt att umgås. Man träffas, äter, dricker och har trevligt. Jo, jag kan ju göra det idag också, fast om jag tänker på något som jag skulle vilja ha, så låter det ungefär så här: Åh vad gott med en STOR entrecote och bea till.

Men vadå stor, en halv deciliter kött, det är inte speciellt stort, och hela grejen att äta, blir så annorlunda. Fast även om det kan låta negativt, så är det inte så. Detta är väl själva poängen med hela operationen.

Det vore hemskt om man inte kunde ändra sitt tänk, utan fortsatte i sin gamla hjulspår, för då skulle man nog må jättedåligt.

En av alla saker jag vet man kan äta, som mellanmål, är en hårdbröd macka, med pålägg och till det, 1 dl med något drickbart. Det var precis vad jag tog, en kväll för ett tag sedan. Och jag drack upp det sista, alldeles för fort, och det var ingen trevlig upplevelse. Det gjorde ont som tusan, och jag fick må dåligt under tio minuter, tur att det släpper :D

Det där ska jag aldrig mer göra om, sa jag till Åke. Och en vecka senare, gör jag precis så där, igen. Ja, det gäller att lära känna igen, mättnadskänslorna, fast jag har som inga. Jag är inte hungrig heller, så lättats hade det ju varit om man sluppit äta.

Om ni går till er själv, ni äter något gott, blir mätta, men kan ändå ta, lite till, bara för den goda sakens skull. Det kan inte jag göra, utan ibland så har jag fått slänga den där sista matskeden, för jag vet, att den inte kommer att gå ner. Eller bara hejda mig från att dricka, jag måste vänta tills maten sjunkit undan.

Nå, det är ett världsligt ting, jag ska inte skriva problem, för det tycker jag ju inte att det är. Utan det tar bara lite tid att lära sig. Och som läkaren sa i Lycksele, jag hade ju oturen att få denna infektion, så jag ligger lite efter, med alltihop, men varje dag, är man ett steg närmare det som kommer att bli ”normalt”.

Igår fick jag inviga den nyservade symaskinen och ett par byxor och en tröja, kunde jag sy in, sånt där, är roligt :D Två påsar med kläder har hamnat i bingen vid centrum, Myrorna är det som man skänker till där. Och annat, sånt som inte varit helt ok, har man fått kasta. Tur att man har ett lager i garderoben :D

Idag är det omläggning och sedan, på eftermiddagen, synundersökning, jag har redan lagt undan bågarna jag ska ha. Min syn har blivit sämre, och det känner jag mest av då man måste köra bil i skymning eller mörker, så det är nog dags att kolla upp.

Önskar er alla en fin fredag! 

2015-01-09-2159_54b0412d9606ee26499b4e7c

Usch, vilken fredag!

Vilken dag det blev igår…trevlig och mindre trevlig. Jobbade först mitt pass, Tina hade erbjudit sig att hämta upp mig efteråt, vilket hon gjorde och vi for bort på Willys och handlade lite, kostade på oss en glass, vidare till Preem där vi inmundigade en sån där korv som dom har där.

När jag blev avsläppt hemma kände jag mig sååå trött, men in med grejerna, gjorde några telefonsamtal, åkte tillbaka till jobbet där jag skulle lämna en sak till en kollega som glömt det hemma hos oss, tidigare.

I bilen får jag ett sms från mamma som skriver att dom vill komma förbi efter middagen, visst jag sätter på kaffe halvsju, svara jag lite snabbt. Hinner tänka…typ, bara jag står på fötterna. Lämnar saken, åker vidare till ÖoB där jag ska köpa lite godis till Winstone och lite till Åke med.

I kassakön går det långsamt, jag känns lite svajig och hoppas att jag ska stå kvar på benen tills jag är ute eller hemma. Jo, jag klarar det, kommer hem, fixar middag till Åke men mår så illa att jag inte fixar matoset, utan jag försöker gå och lägga mig, det blir rätt så sömnlöst, mår så illa…japp, magsjuka, alternativt matförgiftning, jag vet inte riktigt skillnaden på symptomen?

Men så pass mycket vet jag att det är så många år sedan jag åkte på en magsjuka så det var helt otippat. Inte nog med att må dåligt, jag bäddar ner mig i soffan och det gör så ont i fot och ben s å jag vet inte om jag ska skratta eller grina, och sedan big pain in the back, usch vilken fredagskväll, men nu känns det bättre och det är väl turen med såna sjukdomar, dom går över fort.

Nu är det bara att hoppas på att jag inte smittat ner några stackare jag mötte igår, men jag vet inte hur pass lättsmittat det är egentligen, dom flesta vuxna brukar ju som lagt ner att få magsjuka.

Hoppas på en fin dag, för er allihop!