Etikett: Impala

Typiskt amerikanskt, eller?

Av , , Bli först att kommentera 10

Regn och rusk idag med… man börjar snart tro att det inte finns en blå himmel däruppe. Svårt att veta också, om det är morgon eller kväll, ser likadant ut vilken tid på dygnet det än är. Tur att det inte är så långt kvar innan snösmältningen 🙂

Det skålades ju en hel del på nyårsaftonen och tydligen är det legalt att dricka starkt kryddad sprit efter en fet måltid… så vi skålade för den feta maten… och den feta efterrätten och den feta…hm, festen, kanske det blev till slut, nå, det blev ju bra i alla fall. Man ska inte dricka i onödan, vet vi ju.

Under Brällas carport står det en ”finbil”, jag studerade den lite och upptäckte något som måste vara typiskt amerikanskt, eller vad tror ni?

204

Inget lås till skuffen… samma sak är det ju på Camaron, och Anders berättade i dagarna om sin nyinköpta Impala, där han var tvungen att borra bort låset till skuffen eftersom nyckel saknades, haha, ja, det ser ut att tillhöra vardagen.

Brälla berättade att en kompis till honom, inga namn nämnda, hade en bil med likadant problem. Den skulle lackas och göras i ordning. Brälla hade på den tiden lackeringsfirma. Så han och en annan polare spelade den tredje kompisen ett spratt. Klippte ut nederdelen på en naken tjej från en porrtidning, och lackade fast den delen över springan/hålet. Det hade faktiskt tagit några dagar innan killen upptäckte vad som satt där… men han hade då blivit helnöjd…haha, nåja, tur att det föll honom i smaken. Historien förtäljer dock inte, om han lät det vara kvar eller om dom fick göra om jobbet.

Jag har fått ny arbetsgivare från och med årsskiftet och därmed kapat lite tid. Inget vi ville men det blev ett måste. Nu slutar jag inte 21 på kvällarna utan 20.00, och ja, ska ju villigt erkänna att det känns helt ok att sluta en timme tidigare på eftermiddagspasset, fast det är ju mindre bra att förlora tid. Nåja, vi får se vad som blir i framtiden. Nu ska jag ladda inför en ny dag… favvodagen, fredag, och jag önskar er alla en fin sådan!

 

Maria Lundmark Hällsten