Etikett: information

Men stämmer det…verkligen?

Vi satt på altanen i måndags, jag och Nicco, och konfererade lite. Det här man säger, att förr minsann, då tog man hand om varandra. Nu var det mer tal om ungdomarna av idag, och att många upplever ett kallare klimat. Lite mer var och en för sig, eller sköt dig själv och skit i andra.

Men stämmer det, verkligen? Hur mycket kan man egentligen skylla på informations samhället som tagit över en stor del av våra liv? Hur hade det sett ut, om vi haft Facebook, på 80-talet?

Det kanske inte hade varit så stor skillnad, människor är ju skapta på ett visst sätt, och saker vi gör och hur vi beter oss, sitter kanske rätt så inrotat i ryggmärgen. Fast visst finns det måndags exemplar, och människor som sticker ut och är helt annorlunda, det går aldrig att komma ifrån.

tweetHaha…här hittade jag den :D

Jag tillhör en grupp som nog sagt att man tog hand om varandra förut, man lämnade inte en kompis i sticket, och så upplevde jag det. Men det kan ju vara så att man håller koll på varandra idag också fast med andra medel, som till exempel, via dom här, sociala medierna.

Man snackar via FB, twittrar, tweetar, smsar, skypar och allt vad det heter.

facetimeHär hittade jag bilden

Jaja, svårt att veta hur det ligger till, men varför skulle vi vara mer empatilös idag, än förut?

Apropå att hålla koll, så fick jag svar från mitt DNA test igår, och där har dom koll på vart jag härstammar ifrån :D Ujuj…men längst ner står det i alla fall att jag är, 100%, Maria Lundmark Hällsten, och det känns ju tryggt :D

31699009_10156256583951585_6767695563057004544_o 31723311_10156256552221585_2016643130094256128_nHoppas på en fin onsdag för er alla!

Ta ett chill piller

Av , , Bli först att kommentera 13

Vilka dagar, man väntar bara på bakslaget, snöglopp eller annat nedfall. Jag och Winstone satt då ute någon timme på förmiddagen, igår, det var skönt. Och jag passade på att prata med Ulla, en internet polare, som jag aldrig träffat, men som jag utbytt många erfarenheter och tankar med.

Vem hade trott att det kunde bli så…för 20 år sedan. Att man skulle komma i kontakt med en främling, och sedan, sakta men säkert lära känna personen, utan att ha sett henne förut, i riktiga livet. Ja, idag är det knappast någon ovanlighet, snarare tvärtom.

På träningen igår, så kom jag att börja prata med en kvinna som var där, och ämnet föll sig på mobilen. Då vi var i omklädningsrummet och hon påpekade att det var bäst att slå igång ljudet på den, igen. Jag berättade att jag brukar använda larmet på mobilen, och så stänger jag givetvis av, alla andra ljud, men på morgonen, glömmer jag bort, i 9 fall av 10, att slå igång ljudet igen. Fast det brukar ändå inte ta lång stund innan problemet uppenbarar sig.

Och sedan det här, att man gjort sig tillgänglig, hela tiden. Och det kan lätt bli en fälla, där du aldrig lämnas i fred, samtidigt som du själv, inte kan låta bli, att sitta och fippla med mobilen, för tänk, hemska tanke, om man skulle missa nåt kul, som pågår medan du själv håller på att se på tv, städa, laga mat eller annat oviktigt. Och det finns en viss risk, att man kan bli lätt disträ, av allt man ska hinna göra, om man vill vara med, överallt.

c14c0dea0c94821fbac6806a99b0c151Jag kommer ju ihåg i begynnelsen, och min första mobil, en gammal avlagd sak, som jag enbart hade för att kunna bli nådd om förskolan ville ha tag i mig, eller om det hänt något efter vägen, för Åke. Och se hur man använder den idag.

Det blir en diskussion, mobilen åker fram och man googlar, man kan sköta bankärenden, leta reda på adresser och personer, öppettider, ja, allt, i princip, och det måste vara på gott och ont. Ordet informations samhälle, fyller då nu, sin funktion. Inget blir en nyhet, egentligen, alla vet, den dagen det händer, och sedan fylls infon på, med sekunders mellanrum.

Inte som då man var barn, och skickade ett brev, sedan gick man runt med spänd förväntan, på när det skulle komma ett svar, ibland kunde det dröja upp till 2 veckor, och andra gånger hann man skicka iväg ett brev till med en första fråga om inte det andra brevet kommit fram. :D

Det känns som om det var lite mer chill, på den tiden :D Ha en bra tisdag alla mina vänner!

images

Nu och då

Av , , 2 kommentarer 20

Var ute en tidigare sväng med Winstone (tidgare än normalt) och traktorn hade inte hunnit med att skotta. Men jag mötte, i vanlig ordning, en hel del cyklister, och kunde inte låta bli att tänka  då man var liten.


Säg, för en 40 år sedan, och man var 8 år. Då fanns det inte på världskartan att du såg en cyklist, vintertid. Och aldrig att man fick ta fram cykeln eller träskorna, innan 1:a maj hade infallit. Men det är klart, utvecklingen går framåt, det finns vinterdäck till cykel, och dom kanske håller undan bättre, än dom gjorde förr, snöröjarna.

samBild tagen av Theresé Hällsten, och det är Sam, en ingift morbror till mig som äger cykeln :D

Undrar vad man om tjugo år, kommer att sitta och säga om vad vi gjorde idag. Haha…kolla vilka löjliga datorer och mobiler dom hade…så barnsligt, och vilka system. Pekskärm, antikt…typ!

Tänker på min farfar, som var född 1910, och blev 93 år. Vilken utveckling han fick vara med om, och allt som hände i världen. Reflekterade han över såna saker, tv, rymdfärd, telefon, bilar, ja allt sånt där. Eller tar man saker som dom kommer utan att lägga ihop, allt som varit?

603095_10151188145417060_1733304640_n

Bilden har jag lånat från Theresé Hällstens FB sida, och den är på min farmor Sigrid Lundström och farfar, Johan Lundström.


Fast det är klart att han någon gång måste ha sagt att ja, det där gjorde man ju inte då jag var barn. Precis som jag nu skrev från början, inga träskor innan maj. Men ok, maj månad för 40 år sedan, innebar att lite snö, fortfarande låg kvar. Tiderna förändras och vi med dom.

Man gör sig även lätt bortskämd, med saker man har och använder. Bil då det finns cykel och buss eller ben att använda. Mobil, då man ändå har en fast telefon (ja inte alla som har det idag, jag vet), samtidigt som det finns för och nackdelar med allt.

Det värsta, tror jag, är att vi gjort oss så lätt åtkomliga. Ett konstant flöde av information, som kommer både från radio, tv, nätet, och andra källor. Det sprider sig fort och vi får försöka filtrera bort, det vi tror, inte är av vikt, men det är svårt.

Nu ska jag inte fördjupa mig mer i detta inlägg, utan göra ett avslut (påbörjade inlägget för 2 timmar sedan, men blev sittandes i telefon) och påbörja dagen. Ha det gott, allihop!

Livets berg och dalbana

Av , , 6 kommentarer 12

 

Vi har verkligen fått vara med om berg och dalbana och jag är inte så säker på att resan stannat av ännu, heller. Ingen har fått kliva av utan vi kastas mellan hopp och förtvivlan.
Tre gånger, under tiden då pappa legat inlagd, har vi nu fått tre ursäkter, av tre olika läkare. Ursäkter över hur dom gett oss information, hur dom har hanterat hela situationen och att ingen, gett oss en och samma information.
Vi vet ju inte på vilket öra vi ska lyssna. En läkare sa bland annat att dom inte tyckte att pappa gjort några större framsteg på en månad… då hade han legat inlagd i 16 dagar. Då mamma påpekade detta bad han om ursäkt och tackade för informationen. Inte är det då underligt att man börjar tvivla på kompetensen hos vissa utövare.
Nu först förstår jag också all kritik som lasarettet och dom olika avdelningar får, och som man så vackert brukar säga, man ska vara frisk för att vara sjuk. Allting är verkligen ledsamt och senast igår fick vi ytterligare, dåliga nyheter, och vi slogs ner i skorna igen. Nu behövs inte bara ett mirakel för att han ska klara av det här, utan mer än så.
Jag vill ändå inte klanka ner på hela sjukvården, det finns otroligt engagerade sköterskor och läkare, och dom gör sitt yttersta för att det ska gå vägen, men visst förstår man också att det brister, när dom är för få, och team spelet inte fungerar sinsemellan, och sådant krävs ju för att det ska fungera felfritt.
Jag, Emma och mamma satt och pratade en del igår kväll, efter att vi varit upp till honom, och det blir djupa tankar och funderingar, det hjälps inte. Men vi är nog alla överens om att det som kommer att hända, är för pappas skull och ingen annans, han kommer i första rummet och vi får ta det som blir.
Vi pratade även om det här med att man brukar säga att man vill komma ihåg dom som dom var, och inte hur dom ligger där på lasarettet och är sjuk. Men jag måste säga att detta påstående inte stämmer, hur många gånger har vi nu inte suttit däruppe, men min bild av honom kommer alltid att vara hans leende, och när han kommer gåendes från parkeringen med fika kaschen i handen.
Fotograf: Theresé Hällsten
Önskar er alla en fin dag!

Kopiera

Av , , Bli först att kommentera 3

Ännu en tidsepok, era, som borde tillhöra nuet, då mycket kopieras.

Är det inte musiktexter, så är det information från nätet, och till och med kloning, en typ av kopia på originalet. Mm…

Kopi – era

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Vems är bilen!

Av , , 3 kommentarer 3

Läste i en faktabok i förrgår, att anledningen till varför tiden går fortare, ju äldre man blir, är att man som, till exempel en femåring, inte har levt så länge och kan därför inte relatera till tid. En vecka för en femåring är därför en ganska stor del av deras liv, medan en vecka för en 40 åring helt plötsligt har krympt. För 1 vecka av mitt liv är ju som en kuse i vår herres näsa. Mm, har aldrig tänkt på det viset men det kan säkert stämma. Och ju äldre man blir, desto mindre tid är just denna vecka, månad eller år.

Kan också jämföras med att saker krymper, ju äldre man är. Var för flera år sedan på min gamla skola på mariehem och häpnade över hur liten matsalen var. Inte så konstigt egentligen, då man är yngre är man ju kortare och lokaler etc. upplevs som större. Gympasalen såg fruktansvärt fjuttig ut men när man gick på skolan så var den som ett stort hav.

Jag var ute igår för att fota dessa enorma istappar. Eftersom jag nu är den längden jag förmodligen kommer att vara i resten av mitt liv, om jag inte krymper några centimetrar, så kan jag intyga att dessa var STORA. Tänk också på alla snö som fallit, den är fjäderlätt, men dessa monster vill man inte ha i skallen.

Hittade även denna översnöade van och kunde inte låta bli att fota den. Detta skulle också kunna vara en tävling men jag har inga priser att skänka. Vems turné bil kan detta vara?

En ledtråd, gruppens namn börjar på W. Jag drömde förövrigt om deras bil inatt, dom kom sladdande i den men dom hade lackat om grundfärgen så den var röd, precis som deras t-shirtar. Nu borde ni veta vilka ägarna till denna bil är.

Idag ska jag knata ner på arbetsförmedlingen och anmäla mig som arbetssökande. Ska bli roligt att höra om dom ska ha in mig på en sån där tönt dag igen, som alla får gå som är arbetssökande, för att få information om vart, hur och varför man söker jobb. Ok, om det är första gången man är där och man faktiskt inte har en aning, men har man, som jag, varit där med jämna mellanrum så vet jag precis vad dom säger, på jobbarfronten, intet nytt! Förutom att man inte får jobba extra timmar i mer än 75 dagar för sedan får man inte stämpla upp, en liten nyhet som kom för något år sedan. Himla bra påhitt…inte.

Jag kan förstå att dom hittat på detta för att bli av med dom som inte ids söka jobb för dom klarar sig bra på att jobba nån dag i veckan och sedan stämpla upp för resten, men vaddå. Jag tycker att det är väl bra om man faktiskt gör någonting även om det bara är några timmar eller några dar i veckan. Dom flesta nöjer sig nog inte med det lilla i evigheter. Man vill väl ha ett lönsamt jobb. Sist jag blev arbetslös så jobbade jag 6 timmar/veckan, extra, och för det fick jag betala 300:-/månad. Visst är det fel någonstans då? Men jag ville ändå fortsätta göra det i dom tillåtna 75 dagarna för det måste ju ändå vara en merit att visa att man gjort någonting.

Ni får ha en bra dag, allihop! Det ska jag ha även om det kan kännas motigt att vara utan jobb igen.