Etikett: Ingrid

Bröderna Kardan

Av , , Bli först att kommentera 10

Igår blev det mycket ute sittning. Började med Winstone promenaden, sen målade jag plankor och avrundade med att bjuda ”gammgrannarna” på kaffe, ute på ”gammgården”, vi blev några stycken, Kerstin, Janne, ”Kul-Janne”, Ingegerd, Marianne, Ingrid, Birgitta, Fred, Elna? Och sedan Nicco. Jag kom hem lagom till middagslagningen.

Sen blev det mer plankmålning, Åke tog stolparna och sedan skulle han under Buicken för att rätta till det där gnisslande, pipande och skvikande missljudet…han gick under bilen och sa: Aha… nu vet jag vad det är!!!

Ni vet den där lilla storyn och bröderna Kardan, som heter Axel och Knut, på Buicken var det Knut som givit upp, med andra ord knutkorset. Varför förvånas man aldrig?

Japp, till saken hör nu också att Camarons bromsar blir bara sämre och sämre och nu tar den längst ner och det är, för er som inte vet det, OBRA, Jeepen har jag ställt av, för det där andra missljudet som kommer någonstans underifrån, den ska in på verkstaden den 2/9, så nu blev det en liten rockad på bilarna och Camaron kördes in över smörjgropen, för luftning av bromsarna.

Och där såg vi varför dom tog så dåligt, det fanns knappt någon bromsolja kvar, påfyllning och luftning och nu verkar den funka som den ska (ta i trä), fast även där bör ju en felsökning göras, oljan ska ju inte kunna smyg pysa ut, på det där sättet.

En bloggkompis från en annan sida, Scooby, hade lagt ut en bild igår som hon tagit under en liten hotellvistelse. Hon kunde inte låta bli att kika under sängen och kolla vad hon hittade där:

002

Hahaa… rätt så kul va, underfundigt skulle man kunna kalla det.

Idag ska jag träffa Anna, det blir nog en kycklingsallad för mig, på strömpilen, och efter det ska jag plocka upp Anneli från jobbet, så tar vi en kaffe på stationen… typ. Det var egentligen planerat för en arbetsplats träff idag men den blev inställd i sista stund.

Får se om jag hinner vända på plankorna och ta det där sista som nu är kvar, innan jag åker. Önskar er alla en fin dag!

 

En skräckfylld upplevelse

Av , , 2 kommentarer 5

 

Jag satt på ”gammgården” i tisdags, med några av grannarna vi hade förut. Bland annat Ingrid, som har sin rullator som stöd på sina promenader samt ett väldigt behändigt fordon att få hem saker i.
Nå, då hon gick iväg, kändes hon sig lite instabil och hon uttalade då en önskan om en hund, det hade varit något för henne. Nu fick hon inte riktigt medhåll, då vi alla vet hur en hund kan rycka och dra.
Nä, sa Jan A, en vandrade pinne kan du ha, den gör inte så mycket väsen av sig och drar nog inte omkull dig heller. Vilken syn hade inte det varit :) Om man fått tag i en bauta stor vandrande pinne som fått sitta fram i korgen.
Nä, usch, jag tyckte ju inte om spindlar förut och dom där är snubblande nära att påminna om en sådan. Min gamle kompis Urban, som jag alltid hängde med förut, hade just vandrade pinnar, och jag gillade dom inte speciellt, nämnbart mycket. Han försökte nog vara snäll och ville ge mig en drös med ägg i tron om att jag skulle vilja ha ett gäng, men inte då, dom fick vara.
En av hans pinnar var rätt så stor (fråga mig inte heller vad man egentligen har dom till) och han satt och hade den på handen. Jag höll mig på stort avstånd, sen satte han ner den på sin säng och gissa vem som vände sig om mot mig, där jag stod, precis som om det inte räckte med att jag var i samma rum, sen stegrade han, upp på sina bakersta ben och det såg ut som om han hade tänkt hoppa, och det var det, då åkte han in i glasburen igen annars hade Maria gått hem :)
Och det, mina vänner, var en skräckinjagande upplevelse!
Vi hade Jan A, Ingegerd, Birgitta och Fred, här på kaffe igår, vi hann innan regnet, så vi satt ute. Men kallt blev det i snålblåsten. Efter middagen åkte vi upp på Gammlia som hade sin första träff, så här är några bilder på det:
Och den här bilen, var så liten att även fast vi bara satt en liten bit ifrån och jag hade zoomat in det jag kunde på kameran, så rymdes hela bilen i rutan, otroligt :)

Och som om det inte räckte med fordon, så var det också stadsrally igår och en del bilar passerade utanför oss:

Önskar er alla en fin torsdag!

Vi, på världsutställning, jojo :)

 

En riktig utedag blev det igår, jag fick besök härute av Jan B, och när han åkte sa han att jag kunde ju komma till ”gammgården” och sitta där en stund, så jag tog mig lunch, sedan kokade jag en termos kaffe och gick över dit.
 
Det dröjde inte länge innan vi var snudd på fulltaliga, Fred, Birgitta och Marianne kom och satte sig, Ingrid kom knallandes, Britt och Margareta på 26:an kom ut… ja, det var som på den ”gamla” tiden, dom som saknades var ju Kerstin, som just nu befinner sig i utlandet med Jan B:s syster, och givetvis Jan A och Ingegerd som är söderöver och har firat en pigg 70 åring, men annars så.
 
När jag kom hem satt jag ute och inväntade Åke, det är rätt så galen trafik här, vid fyra halvfem tiden och många som hejar, vinkar och tutar. När vi så sitter och spanar så kommer det plötsligt två snubbar, en med ett kamerastativ på axeln, och den andre med en kamera i handen, en av dom frågar lite försynt om vi pratar engelska, mjo, litegrann säger jag och då kommer dom ända fram.
 
Han tar fram en lapp ur fickan och säger på svenska: Får jag fotografera du…er? Vi undrar ju givetvis varför och dom berättar att dom håller på med ett projekt som ska avslutas med en exhibition/utställning, dom har i 14 års tid, åkt runt i olika länder och fotat människor av olika de slag, vilken kategori vi föll in i, omtalades aldrig :)
 
Dom undrade över Buicken som står här och ville att vi skulle posera framför den (så Lisbet, nu är din gamla bil kanske snart med i en världsutställning), och det ena gav det andra, och dom ville se Camaron och vi fotades ännu mer tillsammans med den, och klart att dom ville höra hur den lät också. Vilken grej egentligen, och vilket spännande projekt dom håller på med. En av dom skulle mejla mig bilderna om jag kontaktade honom via hans hemsida, vilket jag nu gjort, så bilderna lär ni nog få se sedan :)
 
Efter middagen blev det ju ett väldans hallåande då vårruset passerade strax utanför, så vi tog kaffet utomhus, då kom en Sven förbi och sedan Brälla och Öhman, när dom sedan for så tog vi en liten promenad och invigde den nya lilla bron, borta vid nyhusen på Sandåkern och gick över till Brälla och Lena för att se vad dom gjorde. Ja, vad Brälla gjorde visste vi redan, han skulle tvätta en bil, han.
 
Jag har inte hört något från röntgen än så jag ska ringa till vårdcentralen idag och höra om dom vet något mer som jag inte vet. Och med dom orden avslutar jag detta lilla blogginlägg och önskar er en trevlig fredag!

Från 0-100 på…

Av , , Bli först att kommentera 4

 

Undrar just om det finns fler än jag som kan lyckas med följande. Jag skulle färga en väst, för ca två år sedan. Vi var uppe i stugan, men det var väl inget märkvärdigt med det, det finns tvättmaskin däruppe också. Givetvis skulle färgen vara svart. Jag hällde i färgen, satte igång i maskinen, den gick så lagom att den fyllde upp allt vatten och sedan dog maskinen…Tack för det, televerket!!!
Jag fick tömma maskinen på dess innehåll (inte speciellt roande) och försöka handfärga västen med det jag hade kvar i hinken. Nå, västen blev väl inte som jag hade tänkt men den fick då färg.
Igår skulle jag färga min favvo tröja, även denna svart, och fruktansvärt solblekt. Införskaffade färgen, hällde den i maskinen, satte igång eländet och gick, förväntansfullt runt och tittade på klockan med jämna mellanrum. Så hade tiden passerat, jag gick ner i källaren och vad hittar jag väl där, jo, jag har slagit igång maskinen men inte satt på vattnet. Så den har snurrat några varv, så där lagom så att färgen spridit sig på tröjan…fläckvis, och sedan har den stannat. Jag slog givetvis igång hela karusellen igen, men resultatet blev inte riktigt vad jag var ute efter…nu är den fläckig. Så fantastiskt!
Jag menar, hur många gånger på ett år färgar jag någonting överhuvudtaget…en gång, kanske, och då ska det förstås rappla med detta, hm…
Jag var över en sväng på gammgården igår, ut kom Jan A, Inge-Gerd, Kerstin, Jan B, Ingrid och Marianne, inte alla på samma gång utan i en jämn ström. Jan B, berättade en rolig historia. Här kommer den: Det var frun som var smått irriterad på sin man, som aldrig lyckades komma ihåg hennes födelsedag, och nu var måttet rågat. Hon lade in en rejäl önskan till honom om vad hon nu förväntade sig att få. Det skulle vara något som gick från 0-100 på fem sekunder…sådeså!!!
Födelsedagen kommer och hon kliver in genom dörren och där står ett paket innanför dörren, hon öppnar det och i paketet ligger…en våg. Hahaa…ja, den kunde med andra ord också gå från 0-100 på några få sekunder, förmodligen inte vad hon förväntat sig men…
Jag önskar er alla en fin dag!

Gratis eller var det stulet?

 

Ni vet dom där rullarna som kom blåsande efter vägen och som jag trodde kom från en släpvagn…dom var tydligen från bygget här bredvid. Vi såg nämligen såna rullar liggandes på baksidan av en liten vall. Nå, dom rullarna som var på rymmen, kom ju ett par och plockade upp samt lade borta vid kyrkan, igår blev dom stulna. Det kom en bil och killen/mannen lastade skyndsamt rullarna i bilen och drog iväg.
 
Det är populärt med sånt som är gratis. För gratis blev det även för han som backade in nedanför busskuren för två veckor sedan, slängde upp skuffluckan och lastade in kantstenar, som även dom ska användas till bygget. Jag hann aldrig fota tilltaget, bara sidan på bilen då han brände iväg.
 
När vi nu liks är inne på detta som är gratis så finns det även dom som tydligen tycker att sophämtningen blivit för dyr och kostsam. En av gammgrannarna berättade att hon skulle åka buss, härifrån, det kommer då en kvinna och bär på en ihop knyten påse, som hon ställe ner och som hon sedan total ignorerar då bussen kommer, påsen lämnas kvar. Ingrid säger ingenting men tycker det var konstigt, ännu mer konstigt blir det nästa gång Ingrid ska ta bussen och samma kvinna kommer med en likadan påse och händelseförloppet blir detsamma, då förstår Ingrid vad det är…en soppåse som hon tycker att någon annan kan ta hand om. Vilka knäppgökar det finns!
 
Mamma och pappa kom hit igår kväll och efter en stund så dök även Lena och Brälla upp. Vi käkade kladdkaka med grädde och jordgubbar samt en annan variant på tårta, surrade och klockan susade till så var den kvällen slut. Av Lena fick jag en burk med marmelad, med hallon och kakaobönor, det låter väl spännande och av mina föräldrar en gammal smörburk/bytta, med märket flora, den ska jag genast börja använda.
 
Vi fick också rapport om att Mats Karlsson slutade tvåa, inte illa, så vi får gratulera honom till en andraplats, dom andra åkte ut i elimineringen. Sally var så intresserad av Top Fuel så hon somnade i pappa Anders famn.
 
I fredags var hon mer aktiv, då gick hon runt på läktaren och klöste bort klisterlapparna som skulle markera sittplatserna…värsta ligisten :-)
 
Nä, nu får ni ha en bra måndag, en vecka kvar sedan går vi på semester, konstigt men härligt.
 

Gårdagens pysslande och pusslande

Av , , 6 kommentarer 7

 

Var det varmt eller var det varmt igår. Jag tvättade undan lite, dammsög i källaren och sedan for jag till vår ”gamla” gård och satt ute där med, Inge-Gerd, Jan B, Kerstin och Ingrid. Efter någon timme…eller två. Så kom Jan A hem och kokade oss en kaffe, ja det var tur att du kom, sa Ingrid till Jan, annars hade vi väl fått vara utan kaffe :-)
 
Sen körde jag till plantagen och köpte oss två rosor, och nåt annat grönt, som skulle ner i rabatten, hittade också sex stycken oranga höstglödar som skulle ner i vårat nya projekt…fågelbadet.
 
Passade på att grilla till middag och den intog vi ute på gården, värsta uterestaurangen. När Åke vilat sig på hela ryggen så påbörjade vi projektet som numer ser ut så här:
Smultron och höstglöd,varvade med varandra.
 
Jag satte rosorna och det andra, samt mina gurkor, nu får det bära eller brista, ute i rabatten, och det såg då bara bra ut. Dör gurkorna så kommer rosorna sedan att täcka dom.
 
Tydligen var det träff på Gammlia igår kväll, något vi missat, men å andra sidan, vi hinner nog åka dit sedan också. Vi gjorde tvärtom, när alla åkte hem så tog vi en sväng på stan i vildkatten. Morsan ringde och sa att dom skulle komma förbi med nåt älgkött och undrade om vi skulle vara vakna, halv elva kom dom. Och då hade vi fortfarande tjugo grader ute, härligt…men nästan, bara nästan, för varmt.
 
Ni får ha en fin dag, själv börjar jag jobba två och Åke ska väl fortsätta med projekt Caprice, Camaro eller vad han nu hittar på, ikväll.

Funderationer

Av , , 7 kommentarer 4

Undrar just om det är så här man ser ut då man känner sig hängig?

För inte kan det vara för att den är törstig, jag tror att den har gett upp, eller så vill den bara vara kaxig.
 
Jag undrar över en annan sak. Satt nämligen hos morsan för några månader sedan då hon talade om att dom bytt ytterdörren i höghuset, så nu öppnas den utåt.
 
Där vi bor går alla dörrar inåt, i trapphuset och jag tror mig ha hört att dom gör det av en anledning. Om det till exempel blir en vinter som det var nu och det lägger sig snö framför dörren, så finns det en viss risk att man inte kommer ut och det skulle ju innebära en smärre katastrof vid en brand eller dylikt.
 
Det skulle dessutom vara väldigt lätt, om man ville j-vlas, att bara lägga något bakom dörren, en sten eller kila fast något annat så det blev stopp. Har jag rätt eller har jag rätt?
 
Jag och Kerstin gick vår lilla sväng igår och sedan var jag in och tränade, fy för den lede, inte speciellt roligt i denna värme. Sedan bjöd Ingrid på kaffe ute på gården och vi satt väl en 9 stycken därute i solen.
 
Fick även ringa upp a-kassan, (himla ovanligt) jag får pengar idag, men bara hälften av vad jag ska ha. Dom hade nämligen makulerat vecka 18 för att sedan se att dom gjort ett fel, men nu har ju redan utbetalningsdagen passerat så jag får allt vackert vänta, en eller till och med kanske två veckor, på att få resterande pengar. Oj så gulliga dom är, jag tror nästan att man skulle ha köpt en blomma och skickat till dom.
 
Efter middagen åkte jag och Nicco på blomkiosken och köpte den största Hortensian jag någonsin har sett, fem stora, lila bollar satt det på den, och en silverkruka fick matcha blomman. Åkte vidare upp till Mariehem och firade mamma, och fick oss en tårtbit. En bra avslutning på dagen.
 
Idag ska jag ner på trygghetsrådet och prata med en handläggare om mina planer på framtiden. Jag har varit hos dom tidigare och dom är jättebra att ha att göra med. Dom kan erbjuda kurser och såna saker om man är intresserad. Ja, vi få se vart det barkar iväg. Hoppas ni får en bra bra!

Bergsbestigning på gymmet

Av , , 2 kommentarer 4

Laila (en av grannarna och tillika en ur bastugänget) ringde igår och ville bjuda på årets första fika ute på gården. Klockan två var det samling runt lilla bordet, vi blev några stycken. Jan, Ingrid, Laila, Birgitta, Ingegärd, jag, Britt, Marianne och Margareta, och lilla Meja, en hund som Britt skulle passa.

Jag har som bekant suttit ute nu, tre soliga dagar, (tror jag att det är) och nu har jag startat upp mitt årliga projekt, som aldrig tycks bli färdigställt. Jag har slutat använda armbandsklocka, man har ju jämt en mobil i fickan, men nu har jag klockan på mig. Och så här ser man ut efter lite sol:
 
Nu till mitt projekt. Jag ska införskaffa en permanent penna, gärna svart och med smal spets. Sedan ska jag fylla i ett mönster på huden som är vit och sedan fortsätta göra det tills området runt det svarta fått samma färg som hela armen. Om jag då låter färgen försvinna (även om den är permanent så måste man ju fylla i mönstret för den nöts ju annars bort) så kommer jag att ha en soltatuering. Jag har aldrig tagit mig så långt. Ifjol köpte jag en penna men den var rena skräpet och färgen satt inte kvar. Men nu ska vi se om jag får slutföra detta.
 
När vi bara var fyra kvar som satt där så blev det snack om motion och träning, och då kom jag ju ihåg en händelse där jag är och tränar. Ofta får jag vara där ensam, beror lite på vilken tid på dagen man är där. Och denna dagen började jag ensam men sedan dök det upp en glad kille från nåt utrikes land. Han hejade och for runt som en raket mellan träningsredskapen och såg inte riktigt ut som om han kunde bestämma vad han skulle göra. Vissa grejer petade han lite oförstående på och fortsatte vidare till nästa.
 
Själv satt jag i benpressen och hade full uppsikt över rummet. Jag visste bara att det skulle hända något, för eller senare. Och nog fick jag rätt. Han kom fram till löpbandet, ställde sig på det, kollade in knapparna, spände fast stoppsnöret, som man har för att bandet ska stanna om man ramlar av, kliade sig i huvudet och startade upp. Jag insåg ju att han inte visste hur man skulle göra och tyckte han var modig som ville testa själv, annars kan man ju alltid fråga någon tänkte jag, men han ville kanske att det skulle se ut som han var världsvan.
 
Bandet satte igång i ganska hög hastighet men han nöjde sig inte med det utan skulle ha lite uppförslut. Det fick han, värsta lutingen du kan knappa in, det såg ut som om han skulle ha behövt bergsklättrings saker för att fixa uppstigningen och han kämpade så svetten rann, för att hinna med. Så drar han fram ett papper och ska snyta sig, halkar efter med farten , stoppsnöret rycks ur och han håller bokstavligen på att mosa näsan mot bandet. Allt detta på en tid av kanske två minuter. Så gav han upp det träningsredskapet och fortsatte till nästa. Jag hade väldigt svårt för att hålla mig för skratt men blev nog mest stressad av hans sätt.
 
Önskar er en trevlig lördag!